Så var då Ninni Schulmans bok, " Flickan med snö i håret " utläst.
Den var bra.
Lite saknade jag på slutet. En person behövde tex inte stå till svars för vad han gjort.
Inte heller fick man förklaringen på en persons minnesluckor? Jag uppfattade dem som såna i alla fall.
Men för övrigt, spännande, svår att lägga ifrån sej. Jag har läst till klockan fyra på morgonen flera nätter i rad. Ok då, jag lägger mej kanske vid ett, men ändå.
Mailade faktiskt till Ninni om ett faktafel i boken. Det kan ju verka onödigt, men det gällde en sak som det finns en utbredd felaktig uppfattning om och jag tycker att boken, samt alla andra ställen som detta förekommer på gör det svårare att få människor att fatta vad som gäller.
Detta handlade om en kvinna som blivit misshandlad och som anmälde sin man till polisen. Sen tog hon, enligt boken då tillbaka sin anmälan. Man kan inte göra så. Men jag stöter ofta på människor som tror att man kan. Människor som suckar över kvinnor som anmäler sina män och som sen tar tillbaka anmälan. Tex. Eller kvinnor som har anmält blivit rädda och undrar hur de ska göra för att ta tillbaka, dessa är färre än första gruppen.
Sedan 1982 faller kvinnomisshandel under allmänt åtal och man kan inte ta tillbaka en anmälan hur mycket man än vill. För att skydda kvinnan så tar ofta polisen på sej att göra anmälan. Då kan mannen inte anklaga henne för det i alla fall.
Det om detta. På min skala : Nääe, Ok, Bra, och Bra ! så får den här boken ett Bra
2 kommentarer:
Fast det stämmer nog inte riktigt för om en kvinna tar tillbaka alla uppgifter så kan inte myndigheterna höra nåt åt det iaf, och anmälan läggs ner.
Jag anmälde själv min dåvarande sambo för misshandel 1991, och trots att polis hade fotat alla skadorna vid tillfället så kunde jag ringa och ta tillbaka anmälan två dagar senare. Jag hävdade bara att jag nog misstagit mig, och polisen påpekade bara att de ju inte kunde tvinga mig att gå vidare.
Då gjorde polisen fel
Om de hade foton så kunde de gå vidare till en åklagare med fallet och så kunde denne i så fall ta ställning till om det skulle hålla för en rättegång.
Du har helt rätt i att man kan vägra att samarbeta, vägra svara på frågor och på så sätt försvåra en utredning. Då kan den läggas ner i brist på bevis
Men man kan aldrig ringa och säga jag tar tillbaka och anmälan rivs som om den aldrig funnits.
Det är också så att eftersom kvinnomisshandel faller under allmänt åtal så kan jag tex göra en anmälan om jag ser något, eller som jag skrev tidigare polisen gör en anmälan. Då har kvinnan inget med den att göra alls. Visst, hon kan vägra att samarbeta, naturligtvis. Men det betyder ju inte att saken är ur världen. Anser man att det finns underlag så går man vidare, helt oavsett vad kvinnan anser om saken
Så det du gjorde var inte att ta tillbaka anmälan, du vägrade samarbeta och polisen borde ha sagt detta till dej och dessutom gått vidare med fotona. Men även poliser gör tyvärr fel
Tack för att du kommenterade / Malin
Skicka en kommentar