Gå i snö

I min kommun plogas mindre vägar endast när snön ligger tio cm hög.
Snön skall ha ramlat rakt ner från himlen, får inte ha blåst ihop.
Andra kommuner har fem cm.
Resultat:
Min grusväg är helt igensnöad. Det kan jag förvisso leva med. Det handlar om knappa 500 meter.

Alla andra småvägar är igensnöade.
Ett jävla skit när man som jag vill ut och gå.
Det är väldigt mkt jobbigare att gå i snön, idag fanns det inte ens hjulspår, eftersom de hade blåst igen.
Det är mkt halare. Väldigt lätt att skada sej om man halkar till. Att det är såpass mycket tyngre inverkar menligt på mina knän. Jag är ju reumatiker och min kropp gillar inte såna överraskningar.

Men ger upp gör jag då inte. hade jag haft råd så skulle jag ha köpt broddar. Rejäla ena som broddar hela fötterna inte bara fram eller på hälen, som jag haft förut.

Men härlig musik i öronen tuffar jag framåt i vinternatten.En aning långsammare, en aning försiktigare, men tuffar på gör jag.
Idag med ljuvliga Rasmus Seebach på full volym.
Han sjunger enbart på danska. Ett språk som jag för många år sen avskydde och trodde jag aldrig skulle förstå. Men som jag upptäckte var ett vackert språk som jag förstår utan större problem.
Nedan tre favoriter med Rasmus ( inte lätt att välja bara 3, inte )

https://www.youtube.com/watch?v=m1OKK4VTMeQ

https://www.youtube.com/watch?v=VV7gNyhaR4U

https://www.youtube.com/watch?v=sZBlqttIlmk

Nu blev det några med text, kanske det underlättar. Anledningen är att det var svårt att hitta videor med bra ljud, de här hade det.

Jag går och jag går och jag går.
Runt 6 km per dag. I rätt snabb takt, drygt 9 minuter per km
Tanken är att sänka mer såklart.
Men så kom snön och det hala väglaget
Så nu ligger jag på dryga 11 minuter per km
Snabbare är det svårt att gå nu.
Dessutom har jag ett knä som värker något in i bänken.
Tack och lov så är det nog en inflammerad muskel, inte mitt vanliga onda.
Det sitter innanför knäskålen och påverkar hela knäet. Detta sitter mer i muskeln på sidan av knät.
Jag kör akupressur och går trots värken. Det bästa botemedel jag känner till.

Min tanke med allt det här gåendet är att få bättre kondition, större lungkapacitet
mer syre i blodet, mer ork.
Det är därför jag pressar mej att gå snabbare.
Jag kommer att köra intervallträning och backar när det blir bra väglag igen.

Hade jag gått för att gå ner i vikt, då hade jag inte brytt mej om farten. Det behöver man nämligen inte då. Det har jag lärt mej när jag försökt hitta sätt att öka hastigheten på. Det enda jag hittar är artiklar om att gå ner i vikt. Ja ja det kan ju vara en bonus. Men absolut inte det primära för min del, just nu

Sol

Just exakt nu, i detta ögonblick, lyste solen in genom fönstret i mitt vardagsrum.
Första gången i år, minsann.
Det kommer inte att var länge, berget skymmer.
Men för varje dag nu så stiger solen en bit högre upp över berget.
Skiner in en stund längre, värmer snart genom rutan.

Varje år i november försvinner solen härifrån,
sen kommer hon tillbaka i januari, runt den 12:e

Men väldigt ofta så är det mulet, regn eller snömulet då, så det brukar ta nån vecka extra innan jag verkligen ser henne.
Men då. Lyckan är stor, lika stor varenda gång.
Snart, snart, snart kan jag njuta ute i sol. Sitta i en solstol med snö på fötterna och solvärme i ansiktet.

Jag är en älg.
En snäll
Jag bor i ett prinsesstält
i Rabbalshede.

I Loppans rum, minsann.

Igår kom Kapten k och
hälsade på.
Hon blev inlåst.
I prinsesstältet.
Med mej.

Hade inte det hänt.
Så hade aldrig jag
fått veta
att jag är en älg.

Om Sverigedemokraterna

Jag funderar
Sverigedemokrater menar att de som våldtar kvinnor i vårt land är invandrare.
Och invandrare har vi för många av.
Så många att det talas om en massinvandring.
Men så fort en kvinna säger emot detta.
Eller har en annan uppfattning än en Sverigedemokrat.
Spelar ingen roll om kvinnan själv är just, Sverigedemokrat.


Då hotas hon. Hon skall våldtas. Av en Sverigedemokrat.

Som är svensk?
Hur går det ihop?

Jag var i Göteborg i helgen.
En heldagskonferens kring vad som gäller för kvinnojourerna nu när det blivit andra regler.
Förr såg det ut som så att man startade en jour utifrån en vilja att förändra, hjälpa och stötta kvinnor som blivit misshandlade, våldtagna, illa behandlade.
De som startade en jour var kvinnor med egen erfarenhet av våld, eller så saknade man den erfarenheten men vill jobba för stöd/ hjälp / förändring kvinna till kvinna ändå
Vi har jobbat utifrån sunt förnuft. Vi har haft ett tysthetslöfte, vi har inte tvingat kvinnor att berätta vad de heter om de inte velat det. De har kunnat vara helt anonyma, både i samtalskontakter och boende.
Vi har varit kvinnor med olika erfarenheter, arbeten, utbildningar som gjort vårt bästa för att stötta våra medsystrar.
Nu ser det på många sätt annorlunda ut. På gott och ont
Regeringen bestämde att ansvaret för våldsutsatta kvinnor och barn ( och män ) skall ligga på socialtjänsten. Rätt strålande när utbildning om våld i nära relationer inte ens ingår i en socionoms utbildning. Tanken var väl att varje kommun själv skulle komma på att det vore bra att utbilda sin personal. Detta har skett i olika takt. Likadant har det varit med förmågan att på socialkontoren ute i landet ta åt sej av nya regler och lagar.

När en jour idag tar emot en kvinna som först varit hos socialtjänsten och sen kommer till jouren, så utför jouren socialtjänst. DÅ börjar en massa lagar, bestämmelser och paragrafer att gälla.
Jouren kan få tillsyn från Socialstyrelsen, den måste göra Lex Sara- anmälan om något gått mindre bra, man får tystnadsplikt, bland mycket annat. Oj jag glömde ju, anmälningsplikt. Om vi tror att ett barn far illa.
Allt detta gäller även om kvinnan kommer av sej själv till oss och sedan söker ekonomiskt stöd från soc.

Allt detta är för att stärka den utsatta kvinnan, självklart.
Och jag gillar det.
Men, det innebär en massa jobb för mej och för de flesta andra som jobbar ideellt på jourer runt om i landet.
Vi måste lära oss lagarna, då pratar jag om socialtjänstlagen och lex Sara främst. Vi måste kunna dem för att kunna hävda våra klienters rätt, det är nämligen långt ifrån alltid soc kan de här lagarna ( eller bryr sej om dem )
Vi måste lära oss dokumentera Lex Sara och förändra vårt sätt att dokumentera runt våra klienter ( i de fall en dokumentation över huvud taget förekommit) eller då börja dokumentera och då på rätt sätt.
Vi måste börja formulera avtal, generella och individuella.
Vi måste nämligen ha ett avtal för varje kvinna som kommer till oss. Alternativt ett som skulle gälla alla kvinnor men det har jag svårt att se hur det skulle fungera.
Vi måste kvalitetssäkra vårt arbete

Jag är med på detta, absolut. Allt detta innebär ju att vi stärker vår roll, att vi granskar oss själva, att vi nogsamt vränger oss ut och in för oss själva och tar fram vad vi är bra på, vad vi an förbättra osv.
Främst stärker det kvinnornas säkerhet och trygghet.
Som ordförande ligger det på mej att se till att medlemmarna på vår jour får den utbildning som krävs, att peppa dem att vilja lära om och nytt, att hitta utbildningarna, inte minst.

Ja mycket jobb och det är väl då man kan vara tacksam för att man är arbetslös.........

Det är inte för att jag inte har något att skriva om som det är tyst här, utan för att jag inte känner den där riktiga lusten att skriva.

Det händer inte så mycket här.
Jag går drygt 6 km om dagen, det är nytt. Ja, inte att jag går, för jag går ju alltid, men en specifik sträcka per dag och på tid, det är nytt.

Mer om det i kommande inlägg

Nu skall jag dra på mej jeansen och gå till Tanum.
Dags att klippa bort rufset.
2½ månad sen sist. Nu är tanken att raka bort sidorna, alternativt klippa så kort det går.

Vi får se