Välkommen

Jag skriver inte om ett bestämt ämne, utan om det som faller mej in, eller retar upp mej just vid skrivtillfället.

Det kan vara dagsaktuella händelser, något jag läst om på Familjeliv, det kan handla om misshandel eller blommor. Vad som helst

lördag 28 februari 2009

Bilddagboken

Jag finns på Bilddagboken
Ett trevligt ställe där jag lägger upp lite bilder då och då, när andan faller på.
Jag har fått vänner också, sju stycken, några är mina barn, resten är kompisar till dem.
Jag gillar det, jag har kontakt med dem jag tycker om och kan följa dem i livet, även om vi inte har möjlighet att träffas.
Men det finns ett problem, inte med mina vänner men med det faktum att jag såpass gammal som jag är.
De flesta som häckar där är födda mellan -88 och -99 , hittills är jag äldst av de jag sett.
Något stort problem är det väl inte, de som tittar in hos mej och tycker att jag är gammal och tråkig behöver ju inte komma tillbaka.
Nä, det jag tänker på det är om någon tar illa upp för att en mamma på 45 år tittar in på tonåringarnas sidor? Jag tror ju att ungarna själva skulle fräsa ifrån i min gästbok om de ansåg att jag hälsade på där jag inte hör hemma. Frågan är vad andra vuxna tycker.

Vatten igen

Slut på vatten i tanken.
Nästan i alla fall.
Typiskt så upptäckte jag det igår eftermiddag när Anders åkt hem för veckan.
Inte kunde jag hitta hans telefonnummer heller, det står skrivet högt upp på tanken under " mössan " Till slut ringde jag till Oden och fick numret så nu kommer han på måndag och hämtar tanken och fyller på den.

torsdag 19 februari 2009

Vatten

Ja, säg den glädje som varar för evigt?
I torsdags förra veckan var ordningen återställd, det kom inget vatten när jag öppnade kranen.
Kanske lika bra, det kändes ganska onaturligt att kunna duscha här hemma och att diska utan att först hämta vatten i brunnen och sen koka det.
Men samtidigt så hade jag fått smak på det lite enklare livet.
Så, jag ringde till rörmokaren som var här och installerade pumpen och ledningen och han kom sen på fredag eftermiddag. Han hade med sej en gasolvärmare av det mindre slaget. Den var inte bara mindre i storlek än den förra, utan mindre fungerande också.
Den hade för lite kraft för att klara av att lösa upp ispropparna rörmokaren gav upp och gav mej rådet att ringa Oden på måndagen och be dem komma och hämta tanken och tina upp den någonstans.
Ja så jag fick åka till mamma och pappa på lördagen för att duscha och tvätta och fylla hinkar med vatten så att jag fick diskat undan det värsta. För naturligtvis så var det fullt med disk överallt när vattnet försvann. Jag som gått och sagt att jag inte kan fatta att människor med rinnande vatten i kranarna kan ha någon disk stående, upptäckte att det var faktiskt inget problem alls. Det är hur lätt som helst faktiskt.
Klockan halv åtta på måndag morgon var Anders från Oden här och han hade med sej den stora eldkastaren. När han hade värmt på tanken i kanske en halvtimmas tid så började det rinna vatten när vi öppnade kranen. Så då var det dags att koppla på ledningen, gå ner i källaren och starta pumpen och sen gå upp i huset och öppna kranarna och släppa fram vattnet. Fungerade inte nej. Varför? Ja naturligtvis så hade ledningen och kopplingarna också frusit.
Jag hade inte räknat med att ledningen skulle frysa, eftersom det ju var värmekabel i den. Men nu visade det sej att den kabeln tog slut tre meter före kopplingen, inte konstigt att det frös då!
Så det blev till att plocka fram varmluftspistolen och tina upp ledningen. Det tog väl ca en timme så fans det vatten i huset igen. Anders åkte iväg och hämtade en huva till tanken, satte isolering runt och startade en fläkt dessutom. Han hade bara lyckats tina upp runt om en kärna av is så nu skulle fläkten göra resten. Det gör den fortfarande, men imorgon drar jag ur den. Det får finnas gränser för hur mycket jag kan skämma bort en vattentank och för hur mycket pengar jag kan lägga på elräkningen. Jag tror det ska gå bra, det verkar gå mot lite mildare väder nu.

söndag 8 februari 2009

Lite beröm....

Jag har ju häckat på Familjeliv.se de senaste månaderna.
Anledningen till att jag hamnade där var diskussionerna kring Gömda av Liza Marklund.
Det har varit en mycket intressant debatt, stundvis väldigt het, men ändå har vi hållit en bra ton, tycker jag. Jag är bara tvungen att skriva in de som några av tjejerna på FL skrev om mej en dag när det stormat lite i tråden.
Jag blev så himla stolt och glad över de här orden......
( ja Mamita är jag då alltså)


Så här skrev Filosofiska bruden.
Ja, jag har förstått att många känner sig förbigågna i den här debatten. Av både Ma och oss på det här forumet. Det är ju lite sorgligt.

För min egen del kan jag säga att jag känner mig lite besviken på kritikerna. Det är mycket attacker och "rättning i leden"-argumentation. Inte så mycket nya bra fakta eller sakliga argument. Ett strålande undantag härinne är Mamita som kom in kritisk och fortfarande håller hårt i tömmarna, men på ett bra och sakligt vis. All heder åt dig, Mamita!
Så här skrev Mackeluring
Inte då! Du har mycket bra omdöme! Så det så.
mamita64 skrev 2009-02-07 15:59:19 följande:
Oj tack! jag trodde jag skulle få skäll!!

Så här skrev Emmel
Håller med. Du har inte kommit in och frågat "hur kan ni... etc." som flera andra har gjort. Jag tycker att du har "smygit" dig in och lyssnat av lite och sedan ställt frågor och diskuterat UTAN att hoppa på folk. Gillar dig även om vi inte alltid tycker samma.

Tre fina omdömen av tjejer som jag har pratat med sedan i november nån gång.
Och jag sträckte på mej och tänkte att nu har jag nog hittat mitt forum, ett ställe där jag kan diskutera utan att avbryta folk och där folk kan läsa det jag sagt i lugn och ro, inga bråk..
Ha! det höll ända till senare den dagen när jag fick en varning av administrationen och ett av mina inlägg blev bortplockat. Detta inlägg var ett argt svar till nån kille i en tråd om misshandel, " fuck off och Pucko" ingick.
Tur att jag hade fått de där fina orden tidigare på dan, annars kanske jag hade lagt ner.

torsdag 5 februari 2009

Vatten

Ända sedan i november 2006 har jag varit utan vatten. Det blir alltså två år och tre månader nu.
Den 21/ 1 fick jag en vattentank in på gården, det har jag skrivit om tidigare, det blev ju ett jättelyft. Nu kunde jag bara gå ut på gården och sätta en hink under kranen på tanken och så hade jag rent fint vatten.
Ett litet minus bara, det frös i ledningen.
Inget som inte gick att lösa med hjälp av varmluftspistolen, men extra jobb igen alltså.
Dessutom är det så att vid sex, sju grader minus och blåst så tar det lång tid att tina rör, även med pistolens hjälp.
Och ja, jag hade packat in rören i gullfiber, men det hjälpte inte.
I torsdags låg där ute på knä med pistolen i högsta hugg, på högsta värme på gång att göra dagens insats för att få vatten så att jag kunde diska.
Plötsligt kommer tre riddare på sina vita springare in på gården i full galopp.
Eller så kom det in två killar från Oden och en från Strömstads värmeservice i varsina bilar, spela roll, vita var de i alla fall, eller ja, om man bortser från dekalerna på sidorna. Och för mej var killarna riddare, varken mer eller mindre.
Nu var inte deras uppgift att rädda mej från draken, men väl att fixa vatten in i huset. Jag som trodde att de kom för att fixa en trasig kran på tanken, fattade inte på en lång stund vad deras egentliga ärende var. En av killarna stack iväg en stund och kom tillbaka med....en eldkastare..jo jag lovar. Bra mycket tuffare än min lilla pistol och mer effektiv. tyckte han. Så sant, några minuters blås med den så var det vår på Rörängen. Nä, jag skojade bara, men visst gick det snabbare att tina rören med den. Lite lustigt var det att han faktiskt allvarligt hade tänkt låta mej ha kvar eldkastaren så länge i fall det frös igen liksom. Herregud jag hade ju aldrig vågat starta den, både eld och gas i samma instrument, never.
Hur som helst, rörmokaren i sällskapet fixade vattenledning, pump, kopplingar samt värmekabel att sätta runt vattenledningen.






















Pumpen sitter nere i källaren och är kopplad till hydroforen och på så sätt funkar det precis som vanligt när man vill ha vatten. Man öppnar kranen och hepp! Och både varmt och kallt!


Men det är ju ändå lite begränsat. Tanken rymmer tre kubik och även om det varar ganska länge så får jag tänka mej för lite. Jag får hålla koll på hur mycket som går åt och så får jag ringa för påfyllning i god tid. De sitter ju trots allt inte bara och väntar på att serva mej, utan har några andra uppgifter att sköta också.
Innan jag fick vatten inne så hade jag stora planer för vad jag skulle göra när det äntligen blev verklighet. Nu kan jag säga att hittills så är planerna större än den faktiska arbetsinsatsen. Jag har duschat och diskat och av det är det väl egentligen bara en sak som räknas som arbete. Ja, jag har färgat håret, det är ju ett led i arbetet med att hålla mej såpass fräsch att jag kan visa mej utanför gården, så lite nytta har jag gjort, mer kommer det att bli.