Jaha, då var julen firad. Eller, ja, den första av minst två jular är firad.
kapten K med pojkvän och jag åkte till Lillstrumpa med familj och åt julbord, massor av godis, hemmagjord knäck och annat.
Och så fick Loppan julklappar, såklart.
Jag hade köpt en snökickscooter, som hon ivrigt provade.......inne på golvet i vardagsrummet. Jo då, det funkade, även om det inte gick så fort då.
Förutom den så fick hon en tröja, trosor med Pippi Långstrump på, en bok, en doktorväska och så ett N i trä, som hon skall ha på väggen eller på dörren till sitt rum. Av kapten K fick hon bland annat tatueringspennor med schabloner till, väldigt roligt. Såna vill jag med ha. tror jag skall köpa ett sånt sett till mej själv. En plansch med favoriterna från Frost ( bästa Disneyfilmen på många år) böcker, kläder och en cd-spelare som man kan koppla mobilen till och spela sina favoritlistor från Spotify på, var några av de andra sakerna hon fick.
Mini fick julklappar, han också. Ett jättegulligt mjukdjur från sin gammelfaster och så ett pirattroll och ett litet lamm av mej. De får stå på graven först till våren, nu är den julpyntat och sen kanske det kommer snö, dessutom.

Loppan  var superhostig, hon har fått astma och det gör hostan enormt jobbig. vet ju jag som har haft astma nästan hela mitt liv. Jag vet ju också att det bästa man kan göra är att prata lite, vara lugn, inte skratta en massa. men försök att få en tre och halvt-åring att vara lugn och tyst....! vi lyckades inte, i alla fall. Trots många försök och trots att vi förklarade varför flera gånger om. Det höll en stund och sen var hon igång igen. Precis som en sån liten unge skall vara.

Mor och far är också sjuka. Pappa är väl i stort sett frisk, förresten, men han har aldrig varit så förkyld förut, säger mamma. Hon är superdålig, med hosta, huvudvärk och allmänt hängig.
På grund av detta utsätter vi det andra julfirandet. Det får bli till nyårshelgen istället.

Idag har jag legat på soffan i flera timmar, bara sovit och halvsovit. Huvudvärk, typiskt på en ledig dag. Nu, under eftermiddagen / kvällen tänkte jag ta i kapp sån´t jag inte hunnit när jag jobbat. Ta tillbaka mitt hem från kaos. Dammsuga, torka golv, plocka undan. Eventuellt rensa lite i nån garderob. Jag har ju köpt en del kläder, mer lär det bli om jag känner mej själv rätt, och då får annat utgå. Garderoberna växer ju inte, precis. Och jag har ju köpt nytt för att använda det och för att jag inte ville ha det som fanns kvar, liksom. Nåväl, det blir nog bra med det också.
Ledig imorgon också, sen jobb lördag till tisdag och så tre lediga dagar igen ( om inget händer) Det kommer nog inte att inträffa nån mer gång, så jag tänker njuta. Från januari byter jag mina lediga dagar från onsdag och fredag till onsdag och torsdag istället. Det innebär att Kapten K och jag kan gå till gymmet och träna en dag i veckan åtminstone. med lite tur vill hon dessutom gå på Yogan på måndagkvällar. Jag har tänkt att jag skall sluta tjuga- kvart i åtta och åka direkt dit från jobbet. Yogan är så otroligt nyttig, både för kropp och själ, så jag vill verkligen gå på den. Ja, vi får se.
Nu lite kaffe och sen skall jag ha en date med snabledraken

Idag var det jordfästning för min svåger.
En vacker minnesgudstjänst i Grebbestads kyrka.
En enkel vit urna med hans aska i, stod på ett bord som förutom en blå duk var klätt med ett sjökort över kusten här utanför. Bredvid urnan stod ett fint foto på honom och där fanns ett foto av ( om jag minns rätt) hans pappas trålare, plus en del saker förknippade med havet. Stenar, en boj i glas, bland annat. Saker som min syster lagt dit och som alla påminner om honom. Runt foten på urnan låg en enkel krans av röda rosor och på golvet nedanför bordet låg en annan blomsteruppsättning.

Det var enkelt, avskalat och vackert.
Prästen, som var en god vän till min svåger, pratade bland annat om hur svårt det kan vara att tro på att det finns en god Gud när man sitter i kyrkan och skall ta adjö till en man som var mitt i livet.
Loppan, som som vanligt uppförde sej exemplariskt, undrade en del: vem var han som hängde på korset i altaret?( det har vi förklarat förr, men jag tror det kan behövas fler gånger) varför hänger det en båt i taket? varför gjorde prästen så där? ( höll upp pek och långfingret medan hon höll välsignelsen) vad var det för ljud som lät? ( kyrkklockorna) varför ringde de? var är morfar? ( han satt lite för sej själv, för han är så himla förkyld)
Har S på sej glasögonen i urnan? Nä. Varför inte? För att de inte behövs när man är död.
På väg ner till gravsättningen säger ungen:
- Jag hoppas att de tar upp honom ur burken ( urnan)
Jag svarade, - Ja fast det gör de inte.
- Nä, men jag hoppas.
-Fast det gör de inte.
- Nä, men jag hoppas!!!!
Efteråt så åkte vi till min systers hus och fixade kaffe till gästerna. Eller, jag fixade kaffe, mamma och min lillsyrra fixade fikabrödet. Och sen var huset fullt av folk under rätt så många timmar.
Jag satt med min lilla familj, mina döttrar ( min son var inte med) Loppan, såklart, mamma( pappa var bara med i kyrkan eftersom han var så förkyld)  och en väninna, som är systerdotter till min svåger. De andra gästerna satt i ett intilliggande rum, vilket var bra för mej, som har svårt att höra när det är många som pratar och om jag inte sitter nära den som säger något.

Nu är jag hemma igen, skall se på nån film, tror jag och fixa lite mat.Jag lagar nästan ingen mat längre, jag äter på restaurangen varje jobbdag istället. Bekvämt och skönt för mej som inte gillar att laga mat.
Jobbet funkar fint. Nu har vi jobbat ihop oss, blivit ett team. Men, vi är bara fyra, istället för de sex vi var frän början. Två  stycken var praktikanter, som skulle fått provanställning, men det fanns för lite att göra, ansåg chefen och de fick gå. De gjorde förvisso inte så mycket, de stod mycket och pratade, satt och vilade, höll sej i matsalen och kom inte ut och gjorde nåt i disken om det var lite i matsalen, tog inga egna initiativ. Om jag har lite att göra i disk och matsal, så fixar jag andra saker. Tex skurar av stolar, bänkar, putsar av glasrutor, städar golv, städar personaltoaletter, servar med bestick, brickor och glas, jag har alltid jobb. Men de här två, de satte sej bredvid mej när jag städade och tittade på.
Men, även om de inte gjorde mest, så känns det att de är borta, nu ligger ju allt jobb på oss andra istället. När vi tidigare var tre som jobbade måndag, tisdag, så är vi nu två och självklart märks detta.
Men, det går, det får gå.
Jag sover om en sten om nätterna, inga sovmediciner behövs. Jag kommer hem vid nio, kollar datorn, tar nåt att äta, lägger mej vid halv elva och läser en liten stund. Sover till nio nästa morgon och går till jobbet vid elva ( börjar tolv på vardagar) Så här hemma händer inte mycket, inte.
Idag har jag fått tvättat, burit ut returgrejer, strukit ett par gardiner, vikit kläder, diskat och skurat badrummet. På fredag hoppas jag hinna dammsuga och torka av golven. Kanske få upp de få julpyntgrejer som jag har. Nån gran blir det inte i år heller. Ser ingen större mening med det, faktiskt.

Som tur är så har vi ju slutat med julklappar sen ett antal år tillbaka, vi köper bara till Loppan. Och jag har köpt några till henne, har några till i åtanke och hoppas kunna fixa det på lördag morgon innan jag börjar jobba.
Jag har shoppat till mej själv och det är så gott. Jag hade inte köpt kläder på fyra år, så nu var det på tiden.Tre klänningar, 6-7 t-shirtar, lika många linnen, en långärmad t-shirt och en tunn kofta
1par
joggingbyxor, boyfriendfit och några varma tröjor också. Har ögonen på en svart kofta också, men har inte bestämt mej ännu. Men sen skall jag lugna mej ett tag.Det är inte helt lätt att ha HM mitt emot där man jobbar, inte. Jisses vad mycket jag vill ha. Höstfärgerna är verkligen mina färger, dessutom, vinrött, grått och mörkblått.
Men om en vecka blir det rea och då är det halvt pris på mycket och det är ju förbannat retligt att ha betalat fullpris på nåt man kan få för halva. Den svarta koftan vet jag inte om jag vågar vänta ut, risken är stor att jag ingen får i så fall. Men jag skall fundera lite till först.

Genomtrött

Ok nu har jag jobbat i tre dagar, men det känns som tre veckor
I kroppen och på min trötthet, alltså. Jobbet är det inget fel på.
En hel del barnsjukdomar, om man kan kalla det så, finns det dock. En underdimensionerad diskmaskin, åtminstone när det är så mycket folk som det var idag, en underdimensionerad varmvattenberedare som dessutom är enfas, jag var säker på att man kopplade på trefas när det går såna mängder vatten, men det hade visst ingen tänkt på.
Nåväl, det blir trefas på måndag.
En massa annat som kommer på måndag också, sånt som folk inte tänkt på att det behövs, eller behövs mer av. blir nog bra det.

Idag var vårt eldprov. Invigningsdagen på Shoppingcentret och mängder med folk. Otroliga mängder. Och vansinnigt många av dem åt mat. Lägger man till en diskmaskin som krånglar då och då och brist på varmvatten, så fattar alla att det blev totalstopp för oss i disken ibland. Vi löste det, alla restauranger var vänliga och blev inte irriterade när det tog tid att få nya tallrikar mm. och vi jobbade på som attan för att alla skulle vara glada och nöjda.
Får väl se vad morgondagen ger. Nu skall jag i alla fall slänga ner den här kroppen i sängen och sova fram till klockan sju, natti

Ja, då var jag med jobb.
Fast och på heltid.
Inte helt det jobb jag var på intervju för, men på samma företag.
Jag hade sökt kassajobb på en restaurang, nu kommer jag att jobba som restaurangbiträde istället.
Ta hand om disk, se till att det finns rena tallrikar, bestick och glas framme. Hålla rent och snyggt och förmodligen blir det en del kassajobb dessutom.
Jag ser fram emot detta. jag behöver ett jobb där jag får röra på mej, och det lär jag få göra nu.
Börjar nästa vecka. jippie!

Jag skall inte dra för stora växlar på detta nu, inte förvänta mej för mycket.
Men jag har blivit kallad på jobbintervju. Döm om min förvåning när jag öppnade mailen i morse och såg att en arbetsgivare ville träffa mej.
Visst jag var på intervju i somras och fick ju det jobbet, ett jobb som jag verkligen stortrivdes med, men detta är första gången jag fått ett sånt här svar på ett jobb jag sökt genom att skicka CV och personligt brev.

Detta visar att man, även när man varit arbetslös i många år, kan bli utvald. Att man inte skall ge upp. Det har jag i och för sig aldrig gjort, heller. Men det har känts rätt så hopplöst, det skall medges. En intervju är ett steg längre, samtidigt så är det ingen garanti. jag sa till en tjej här på förvaringen så sent som förra veckan, att jag nog skulle må väldigt dåligt om jag fick en intervju, fick förhoppningar och sen ändå inte fick jobbet.

Så försiktig optimism är det som gäller nu. I slutet av veckan vet jag!

Att hedra de döda

Idag var vi i kyrkan. Min mamma, min storasyster, Lillstrumpa, Loppan och jag. Vi går varje år sen Mini dog. Lyssnar på musik, sjunger psalmer och hör prästen tala om att sakna, hur liten mening det finns med döden, hur vi skall ses igen, nån gång.

Och så tänder vi ljus för de vi mist. Det var jobbigt i år. En dryg vecka sen vi miste S och att se in systers sorg är hjärtskärande.
Jag satt där och tårarna föll. - Gråter du, frågade Loppan. - Ja, svarade jag. - Varför? - Jag är ledsen. - Du skall inte gråta, sa hon och torkade bort mina tårar med en näsduk.
När prästen bad en oändligt vacker bön frågade Loppan: - Ber prästen för min Mini? Ja, sa jag det gör hon.

Före Gudstjänsten var vi på kyrkogården och fixade Minis grav

Jag fixade inte så mycket, jag lekte med Loppan och så gick vi och hälsade på andra gravar, min farfars, min farfars far mfl släktingar i familjegraven och min bäste vän Anders.

Loppan och storebror

Det brann många ljus på Minis grav. Bland annat i pumpan som hans mamma har skurit i så fint mönster.

Jag lyckades samla mej och sökte två jobb på fredagskvällen.
Ett på Mc Donald´s, som skall öppna i Munkedal och ett på ett företag som säljer uterum och växthus.
Jag hade ett långt samtal med min syster. Hon berättade om de sista timmarna, döden, sorgen. Vi pratade om vad som händer efteråt. Jag har bestämt mej för att min tro är att vi, eller våra själar då, vandrar vidare. Min svåger kommer att träffa Mini och kunna finnas där för honom. En dag kommer jag att återse dem, i någon form, någonstans.
Jag tror inte på någon Gud. Gud är ett påhitt för att hålla människor i schack. Läser man Bibeln, vilket jag självfallet har gjort, så blir det väldigt uppenbart.
Det finns de som påstår att de som tror på Gud är svaga människor. Jag vet inte. Jag vet bara att jag tror på mej själv och min egen förmåga att lösa de situationer och problem som uppstår.

I morgon blir det mer jobbsök. Då skall jag till förvaringen. Jag hoppas att jag kan sitta ner några timmar i alla fall. Inte helt lätt att skriva personliga brev på en dator medan man går omkring.
Då jag dessutom hela tiden måste ha musik på för att över huvud taget kunna koncentrera mej, blir det ännu svårare att gå omkring. Jag brukar sätta igång musik på Youtube. Ett helt album med musik jag gillar, främst 70-tals rock.
Det sitter ju ett gäng killar och spelar dataspel tillsammans och hojtar tvärs genom rummet till varandra. Inget jag klarar av att lyssna på i längden, då får det bli musik.

Så blev det vintertid. Jäkligt onödigt, tycker jag. Förvisso är jag glad över att få tillbaka min timme som jag förlorade i våras,men det är väl också allt.
Jag tycker att de kunde ta och dra fram klockan nästa vår och sen låta den vara framdragen för alltid.
Då kommer det att vara ljust lite längre på eftermiddagarna, detta till stor glädje för alla som jobbar. Mitt i vintern spelar det väl mindre roll, men vår och höst gör det ju att de kan spendera tid ute efter jobbet och inte bara gå från inne på jobb till inne hemma.
Det har regnat järnet. Hur mycket vet jag inte. Min regnmätare var överfull. Men det är vatten överallt. jag har sett filmer på översvämmade vägar, översvämmade hus och på halmbalar och ensilagebalar som flyter iväg från gärdena i full fart i det strömmande vattnet.

Bilderna är från den grusväg jag delar med mina grannar. Över vägen går motorvägen. Så här såg det ut i fredags eftermiddag. Efter det steg vattnet väldigt mycket mer. När jag gick dit i går kväll för att se hur högt det hade varit så syntes det att vattnet gått långt förbi där jag stod när jag tog det här fotot. 10 -15 meter bakom där jag står och detta i en uppförsbacke. Det har hänt förut att vattnet varit väldigt högt, många gånger. Men då har det varit is i bäcken som rinner på höger sida på fotot, och snösmältning plus regn. Jag har aldrig på de 30 år jag bott här, sett vattnet nå såna här höjder av bara regn.
Idag blåser det, är 13 grader varmt och inget regn. Igår var solen framme. Så nu torkar det upp.

Stor, stor sorg

Hur skall jag kunna sitta och söka jobb när tårarna bara rinner?
När egentligen inget känns meningsfullt?
När min älskade syster har mist sin man, när vi i familjen har mist en familjemedlem som vi tyckte så mycket om?
I går kväll satt jag och väntade, vakade väl på ett sätt, även om det inte var vid hans sida.
Satt och hoppades på ett mirakel, kände " hur kan jag göra något alls nu, när han är så sjuk? " Det kändes overkligt.
Fyra timmar efter att jag hade fått veta att det inte fanns något hopp, så fick jag beskedet att han var död.
Inget mirakel, ingen vändning, jag visste ju det, det fanns inget hopp. Men hoppet är det sista som överger människan. Även honom. Han ville leva.
Jag gråter över honom, en underbar kille. Glad, snäll, rapp i käften, alltid med något bus i ögonvrån. En kille som kom in i våra liv och tog sin plats där, så självklart.
Men jag gråter mest för min syster. Som hade hittat den stora kärleken, den här underbare mannen, som skapat ett liv med honom och som nu mist alltihop. Det är så fel, så orättvist, så galet.
- Livet är ju så, sa hon när jag pratade med henne nyss.
Jo det är ju den svåra sidan med att vara människa. Att älska, tycka om och sen mista.
Jag har mist många, min farfar, min morfar, mitt barnbarn, min bäste vän, min faster, min farmors syster som stod mej så nära och många andra.
Då har jag främst sörjt för mej själv, för mina förluster. Nu sörjer jag främst min systers förlust. Den är enorm.

Mini

Han fick aldrig chansen, han som var så stark, en sån kämpe, en unge med järnvilja.
En hjärnblödning slog ut honom när han bara var fem veckor gammal.

Han skulle nu ha varit 4 ½ år. Sprungit runt och tjoat, pratat, ritat, irriterat omvärlden med 1000 frågor och charmat den med desamma.

Högt älskad är han i alla fall. Väldigt levande och med i vår vardag är han också.
Loppan pratar om honom, hon som aldrig fick träffa sin storebror, älskar honom högt.
Hon pysslar på hans grav, pratar om honom och jag tror att hon kan se honom ibland. Jag kan få den känslan.

Idag klockan 19 brinner det ljus över hela världen. Ljus som tänts för att hedra och minnas.
Minnas de vi mist.
Här brinner ljuset för många, men främst för mitt första barnbarn, som jag fick lära känna under två dagars tid, hålla i min famn under några timmar, höra prata, se ögonen på under några alldeles för korta timmar, min Mini

Loppan, alltså.....

Loppan är nu 3 ½ år gammal. En virvelvind som har en vokabulär och en fantasi som är makalös.
Jag är jävig, jag vet.

Förra veckan berättade hon att hon hade pojkvän, de väntade barn och de hade ett hus i Hällevadsholm. Vad pojkvännen hette var en aning diffust, men det bekymrade inte Loppan, hon var jättekär i honom.


Hon skrev en önskelista på vad hon önskade sej till jul ( med lite bistånd från sin mor, då, för även om hon är duktig på mycket så hör inte stavning till det hon briljerar inom)
hon önskade sej en mobiltelefon som fungerar, hon har haft en egen mobil i några år, men det är en trasig som inte ens laddar.
När jag läste listan satt jag på förvaringen och min bänkgranne sa att hon hade en telefon som Loppan kunde få. Fungerande, med laddare. Dagen efter hade jag den i min hand.
Inte kunde jag vänta till jul, inte så hon fick den för ett par veckor sen när hon var här och fikade. jag hade ett simkort som hon fick med, återstod bara att tanka det. Jag trodde kanske att ungen skulle bli besviken när det inte var en touchtelefon, men nej då, hon hade pussat på den hela vägen hem och hon är jätteglad över att ha sin egen telefon. När hon satt här och precis hade fått den, så messade jag till henne flera gånger. Hennes min när hon hörde att hon fick sms! Oj , oj, oj den borde jag ha filmat. I torsdags pratade jag med Lillstrumpa och då berättade hon att nån tant hade ringt Loppans mobil ( nån som hade ringt fel, eller hade kvar ett gammalt nummer) Hon fick svara på ett antal pinsamma frågor som Loppan ställde och sen hade hon uppenbarligen bett att få prata med mamma.
- Nej, du, du har ringt på min telefon, vill du prata med mamma, får du ringa på hennes telefon, svarade Loppan. tanten la på!

I skogen

Så härligt det är att gå runt planlöst i en stor skog.
Tyst, tyst. Hörs något så är det vindens sus och kanske en bäck som porlar.
Ja och så då och då hördes vindkraftverkens rotorer brumma. Lite beroende på var jag befann mej.

I "mina" skogar här hemikring hörs alltid trafiken från motorvägen. Ibland som ett sus, ibland mer påtagligt. Men så tyst som i de skogar vi var i idag, blir det aldrig.

Jag hittade det jag letade efter, kantareller. Så imorgon blir det pannbiff med kantarellstuvning till middag. Mums!

Idag slapp jag laga middag. Kapten K och hennes pojkvän bjöd på middag. Han lagade i ordning kyckling med ris och gräddsås. Så himla gott efter många timmar i skogen. Visserligen fikade vi lite i en paus, men lagad mat är ändå bäst.

Mumma!

Inget trädgårdsarbete gjort idag. Inte igår heller. Men kroppen kan behöva lite vila och att gå i skogen var det bästa jag kunde göra för min stackars lekamen idag.
Imorgon blir det till att skölja av fler Dahlior och så skall jag försöka sätta fler jordgubbsplantor i krukor och rensa klart i jordgubbslandet.

 Som synes så behövs det rensas. Hade landet varit ogräsfritt så hade jag låtit tre och tre rader växa ihop, så som de gjort här, men det funkar inte med allt gräs och all vass som finns nu.

 Några av alla Dahliaknölar jag har grävt upp. Dessa kommer från en häck jag har, som består av runt 20 plantor.

 Färdiga att bära ner i källaren och låta få vila till nästa säsong

 En ros som jag köpte i somras blommar igen. Den är dessutom full i knopp. Hoppas frosten väntar ett tag till nu, så jag får uppleva alla de härliga blommorna

 En annan ros är i knopp, minns inte ens vilken färg denna har. Jag köpte den tidigt i höstas och trodde nog att jag skull få se den första blomman nästa sommar

 Doftar underbart och har en fantastisk färg, tycker jag

 Slår denna ut, tro? Mörkt röd är den och den är också ny för i år

 En vit rabattros som jag köpte förra eller förrförra sommaren. Inne på tredje blomningen nu. Om inte frosten tar knopparna då, alltså

Jag har varit hemma från förvaringen sen i onsdags. har såpass ont i ryggen att jag inte orkar sitta.
Märkte dessutom i tisdags att sittandet gjort att jag håller på att få tillbaka inflammationer uppe i nacke/ skulderpartiet, något jag led enormt av under många år, men inte haft problem med på länge nu. Det domnar uppe i det partiet av kroppen, under domningen kliar det och i musklerna kommer en fruktansvärd värk. Akupunktur hjälper om det kommer igång på allvar, hittills har jag bara känt hur det domnat på ena sidan.
Jag har inte fått mycket gjort, grejat lite i kroppen på sena eftermiddagar när medicinerna dämpat smärtan något, varit på gymmet i tisdags och idag ( träning är ett bra sätt att förebygga och bekämpa en del värk på ) och så har jag läst, pluggläst. FREDA håller jag på att läsa, alltså manualen, då. Om hur man använder verktyget och så läser jag en bok om psykisk misshandel, facklitteratur såklart. Jag skall hålla föredrag för Rotary i november och jag kommer att prata om bland annat psykisk misshandel då.
Imorgon har vi tänkt oss en tur i skogen, Kapten K med pojkvän och jag. Se om vi hittar några fler kantareller, njuta av lugnet och naturen och så fika. Gillar att fika i skogen, allt smakar bättre där på nåt sätt.

FREDA

Det finns flera verktyg för att göra riskbedömningar när det gäller våld i nära relation.
Ett av dem, som socialen och de som utför socialtjänst skall använda sej av heter FREDA.
Det består av två intervjudelar och en riskbedömningsdel.
Meningen är att man använder kortfrågorna i ett nytt möte med en klient hos socialen eller i vården ( som nu från och med 1e oktober fått ett ökat ansvar för våldsutsatta och deras barn. Det utökade ansvaret gäller även soc, som haft det yttersta ansvaret sen 2007) detta för att kunna upptäcka om det förekommer våld i en relation. Man kan alltså ställa frågorna till alla som kommer till soc eller som söker vård och enkelt dels få fram om det förekommer våld utan att peka ut nån ( i och med att man gör det med alla) och dels få igång en dialog kring våld.
Sen kommer 80 frågor där man kan fördjupa diskussionen när man kommit fram till att det förekommer våld. Alternativt så kan man använda dem och genom dem kan kvinnan förstå att det är misshandel hon är utsatt för. När man inte lever upp till medias och böckernas misshandel så är det lätt att tro att man inte är så utsatt. Minns bara hur jag själv läste om grov fysisk misshandel och kände att jag ju hade det rätt bra. Jag hade aldrig brutna armar, aldrig fått ett strykjärn inbankat i huvudet aldrig varit svart av blåmärken över hela kroppen. För detta var vad jag såg när jag läste böcker om misshandel eller tidningsartiklar medan jag var gift.
Vi på kvinnojouren kan använda de här 80 frågorna när vi diskuterar misshandeln med en kvinna som kommer till oss. Det man måste vara medveten om är att man måste ha kunskap om våld och att de här frågorna kan sätta igång processer hos kvinnan som man måste vara beredd på att ta emot. Alltså krävs att man har tid. Det har vi.
Den sista delen består av 19 frågor där man tar fram farlighetsgraden hos mannen och i att stanna i förhållandet. Frågorna bedöms efter ett poängsystem.
Jag gjorde testet igår, utgick ifrån hur det var när jag var gift. Alltså så besvarade jag de där 19 frågorna som om jag fortfarande levde i förhållandet.
Och.....jag hamnade i högsta farlighetsgraden. Där man skall ta sej ur snarast, där mannen bör tas om hand av myndigheterna, där risken för att bli dödad är enorm. Tro fan att jag är glad över att vara skild.

Jättetrött och jätteont.
Men jag har i alla fall fått städat, dammsugit och skurat golven.
Igår var jag på tippen och slängde en massa skräp, fick inte med mej så mycket tillbaka. Men några pelargoner hittade jag och räddade i alla fall.
Efter det åkte jag till kvinnojouren och tvättade alla täcken, kuddar, filtar och sängkläder.
Det kändes lyxigt med en tvättstuga med två maskiner, som tvättade färdigt på en timma ( fanns ett snabbprogram som bara tog en halvtimma också) och två stora torkrum med många fläktar i varje, så att tvätten snabbt blev torr.
Trots detta hann jag inte få allt torrt på de fem timmar jag hade till mitt förfogande. men jag hängde det på jouren och imorgon skall jag upp och ta hand om detta.
En kvinna storstädade lägenheten igår, så nu är det rent och fint och färdigt för nästa gäst.

Eftermiddagen idag har jag spenderat i trädgården. Jag rensar i min stora rosenrabatt. Flyttar på lite växter där också. Alla rabattrosor skall få flytta ett par steg bakåt, men det får bli till våren. De blommar nu och jag vill inte störa dem.

Jag kommer inte att hinna rensa klart idag. Hoppas få färdigt två meter av tio, då är jag nöjd.
Hinner jag något mer, så blir det att spola av Dahliaknölar som jag tagit upp.

Kvällen skall spenderas i soffan, framför något kul på datorn.

Och ja, idag skall en väninna komma och hämta en av mina vuxna katter, Fjant. En underbar kattjej, svart med vitt bröst och med tummar på sina tassar.
Hon diggar mej skarpt, annars. Just idag är jag dock avskydd. Jag har sprayat henne med Frontline och det var inte populärt. Stackars pisse.

Förvarad

Sitter på förvaringen. Kom sent hit idag, eftersom jag försov  mej.
Sömntabletter är bra, men de skall tas i rätt tid. Inte klockan tio på kvällen, inte när det är jag som tar dem i alla fall.
Sov som en sten när mobilen började larma, vaknade sen vid nio.
Det tar ett bra tag för mej att komma igång på morgonen, kroppen skall ledas upp och det är segt, speciellt nu när jag har den djupa smärtan nere i ländryggen. Tabletterna tar bort en del, men det tar nån timme innan de funkar fullt ut.
Sen så skall ansiktet på. Det tar också sin tid. Kaffe skall intas. Plus nån frukost, idag mackor med ost.
Jag går alltid upp ett par timmar innan jag skall iväg, oavsett om det är jobb eller förvaring. På med musik, på med kaffebryggaren, in med medicin, ut med kiss, samma rutin varje morgon. När detta är gjort sätter jag mej i soffan, lyssnar på nån av mina spellistor i Spotify och börjar sminka mej. Nu är det bara ögonen, senare när sommarens färg givit vika blir det foundation och rouge också, såklart. Köpte en ny foundation häromdagen och upptäckte att jag hade färg i ansiktet. När jag tog på den så ljusnade mitt ansikte betydligt. Så den får vänta......är ändå för varmt, jag svettas och det är inte snyggt med foundation på, inte.

Till slut kom jag då hit, ett par timmar för sent. Spelade ingen roll, alla satt och såg en film. ( det blir man ju mer attraktiv på arbetsmarknaden av ) Ingen dålig film alls, Full Monty, var det. Jag har ju sett den flera gånger, så jag kan inte säga att jag känner att jag missat något.
När filmen var slut så var klockan halv tolv. Jag blev upptagen i ett samtal och när jag kom tillbaka till  rummet där vi sitter så fanns ingen där, alla hade gått på lunch och sen bestämde de, utan att jag fick veta, att de skulle åka till Greby Gravfält och titta där. Blir man ju också mer anställningsbar av  ( precis som man blir av att åka till Tjurpannan, ett enormt fint område vid sjön utanför Grebbestad, dit de var igår) Båda ställena är väl värda visiter, det är inte det, utan att vi sitter på en "kurs" betald av Af och då bör gå en kurs, inte nåt annat.

Nåväl, jag har i alla fall skrivit ut en del jobb som jag skall söka i helgen. I Strömstad, Munkedal, Tanumshede och Uddevalla.
Nu blir det handla och så skall jag hämta ut mitt id-kort. Spännande,jag har inte haft något sen 1991. Då gick det som jag fixade 1981 ut.

Idag var jag på förvaringen, värkande kropp till trots.
Kunde inte sitta ner så länge i taget, men jag utnyttjade den tid jag faktiskt satt och sökte tre jobb, lämnade en intresseanmälan och registrerade mej på en jobbsajt.

I morgon skall jag skriva fyra intresseanmälningar till, det bör jag hinna.
Sen blir det handla och så hem.
På lördag skall vi till tippen, så i morgon eftermiddag får jag se till att samla ihop sånt som skall kastas.

Efter tippen har jag bokat tvättstugan i fem timmar. Alla täcken, kuddar och sängkläder skall tvättas på kvinnojouren. En gäst har precis lämnat och det skall vara fräscht och fint till nästa kommer.
En annan tjej tar storstädningen av bostaden.

Av gårdagens planer blev inte mycket gjort. Jag grävde upp Dahlior, det gjorde jag. Runt 20 plantor. En droppe i havet, men en början. Nu återstår att spola av knölarna, låta dem torka och så börja bära ner i källaren. Men så mycket mer hände inte. Jag eldade ris, det gjorde jag. Och det är ju jäkla skönt för allt som försvinner. Det mesta måste ju torka ett bra tag först, men där fanns en del som brann riktigt bra.

När jag öppnade köksfönstret igår morse sprang det en älgko förbi utanför. Senare på dagen såg jag en annan ( eller samma) älg kuta över vägen och upp i skogen 300 meter bort. Det är mycket älg här, jag ser ju spåren efter dem när jag är ute och går, men själva älgarna ser jag inte så ofta.
Så ringde jag Loppan och sa till henne: -vet du vad jag såg idag? En älg! - Jaha, jag såg en ekorre, svarade hon. Superdiss!

Jag har sovit

Så underbart jäkla skönt, och vilken skillnad det gör.
Att få sova från det jag lägger mej till det jag vaknar.
Nja, nästan.En gång inatt var jag på toa, sen vaknade jag igen vid tjugo över sex och då gick jag upp.
Nu sov jag inte av egen kraft, utan med hjälp av Propavan, en halv sådan.
Både natten till idag och natten till igår. Och jag kommer att ta en till natten idag också.
Imorgon tänker jag ta mej tillbaka till förvaringen, från vilken jag varit borta nu sen i torsdags.
Att sitta hela dagen med den värk jag har i ryggen och dessutom inte sova är inte görligt.
Får se hur det går imorgon. Jag har ingen tanke på att sova på tabletter varenda natt, det brukar vara min sista utväg, det.

Jag har fixat lite här hemma, i lugn takt. bytt arbetsställning ideligen. Hoppat från sak till sak. Det brukar jag i och för sej göra, men det blir kortare pass på varje ställe nu.

Ett jobb som jag har lyckats genomföra är att slipa ett par gamla dörrar. Då har jag stått, suttit, lutat mej åt ena eller andra hållet. Vilat in emellan. Jag har slipat, lagat och oljat med en oförskämt dyr linolja.
De här dörrarna är runt 100 år gamla. De satt som entrédörrar på min glasveranda, en gång i tiden.
När exet rev den, så sparade jag dörrarna med en tanke om att de skulle komma till nån sorts användning. För många år sen bestämde jag att de skulle få bli gaveln till min säng. Jag började ta bort all gammal färg, varmluftspistol och skrapa.Många lager var det, de hade varit vita, gröna och röda. Nu är de bara i rent trä. Glasrutorna är sen länge borta, men det gör inget, inte för det här ändamålet.
Nu återstår att få bort handtagen, de blir tyvärr i vägen och lite annat småfix så att jag kan få dit mina sänglampor. Har inte riktigt löst hur ännu, men jag har en tanke

Idag blir det trädgård. I maklig takt. Rensa lite,gräva upp Dahliaknölar, sätta fler jordgubbsplantor i krukor, klippa gräs. Det är planen. Vad som blir, är en annan femma

Jag tänker klaga lite till.
Jag har ont. Inget nytt under solen, jag vet. Dryga 36 år av smärta borde väl egentligen gjort mej immun?
Njae, det funkar ju dessvärre inte så. Smärta har jag alltid, men den kan bli värre, betydligt mycket värre, eller en aning värre, det beror lite på. Nu blev den en aning värre, men tillräckligt för att göra mej på dåligt humör, må pest, inte orka och känna att livet är skit.

Den varma sommaren, kombinerad med mycket arbete var bra för min kropp. Visst hade jag ont. Men det var överkomligt och mina mediciner tog bort det värsta. Nu, när kylan och blåsten kommit så ökar smärtnivån och medicinen kan bara kapa en liten del av den. Dessutom så får jag ju inte längre äta antiinflammatoriska mediciner, vilket gör att inflammationer kan härja vilt i kroppen och det gör de gärna under den kalla årstiden. Bechterews sjukdom kan bli värre när man har en infektions eller inflammationssjukdom, dessutom och jag märkte ju hur jag blev sämre när jag var förkyld.

Till detta skall då läggas att jag var helt utan medicin under några dagar. Det är samma sak i stort sett varje gång den tar slut. Jag ringer vårdcentralen, den dagen medicinen tar slut, för ringer jag tidigare så får jag en föreläsning i örat om att jag har kvar och att jag fick recept då och då och det är faktiskt en beroendeframkallande medicin. Jag får i stort sett samma föreläsning varje gång. Då får jag dra ett djupt andetag, be dem räkna på hur många dagar som gått, ta det gånger 4 ( den dos jag tar, jag har dragit ner från 8 om dagen) titta i min journal och se att jag inte ringer oftare än jag behöver, påminna om att jag aldrig tagit mer än jag har fått förskrivit och sen hoppas på det bästa. Jag ringde på torsdagen, då hade jag tagit halv dos på onsdagen och en halv på torsdag morgon. För en gångs skull ingen diskussion med sköterskan. Halv fem skulle jag kunna hämta ut receptet. Då på åksjukemedicin, värkmedicin och en antidepressiv som jag tar när jag har svårt att somna ( den får kroppen att slappna av) När jag kom till apoteket så fanns där ingen medicin! Har hänt förr, ja. Så på fredagen ringde jag "min" doktor, ja eller till den vc där han jobbar, bad om recept och visst, min smärtmedicin fanns på apoteket på fredag eftermiddag, men ingen "sovmedicin" Jag kan förstå att han inte vill skriva ut utan att vi pratat om det. Samtidigt som han kan se i min journal att jag haft den i många år och senast jag fick var 2012. Det är ingen jättekonsumtion vi snackar om här. Oftast så delar jag dessutom medicinen i halvor eller fjärdedelar och för det mesta så tar jag ingen alls. Men i perioder så behövs den.....
Den här helgen hade den behövts. Jag har varit hur trött som helst, men bara sovit i små pass om nån timme här och några timmar där. Vaknat vid fem en morgon och inte kunnat somna om, sju igår och åtta idag 8 men då var jag uppe vid fyra och somnade kanske om vid fem, plus att jag då redan hade varit vaken ett antal gånger......
Jag kan inte heller ta igen sömnen på dagen, för jag somnar inte. Hur trött jag än är. Jag slappnar inte av.
Till detta skall läggas värmevallningar. Jag är på väg in i klimakteriet och vallningar hör till. Jag har nog väldigt lätta såna. Jag har hört om de som svettas floder och mår pest. Jag blir varm, måste ta av kläder, eller täcket. Efter en stund sjunker det undan och så kommer det tillbaka igen. Det är fascinerande hur kroppen kan hålla på, samtidigt som det är jobbigt att bli så varm, att kränga av kläder för att sen börja frysa, ta på sej, för att sen bli kokhet igen. Men, men, det spar en del ström, tänker jag. jag behöver ju inte ha värmen på. Och det hör till, ingen kommer undan helt. Jag hade sånt här förra vintern, men sen klingade det av, för att komma tillbaka nu i september.

Så här då......
Jag är inne i en period när inget är kul. Trött på att leva ett liv utan jobb, trött på att inte få svar när jag söker jobb, inte få komma på intervju, på att inte kunna göra det jag vill, på att sitta på den där förbannade förvaringen, på att alternativet till den är att gå ut på praktik = jobba gratis någonstans utan att ha en aning om ifall det leder till jobb.
Visste jag att en månads gratisjobb skulle leda till ett jobb om jag skötte mej, då hade jag skuttat dit. Men som det är nu så kan jag få ha praktik i nio månader på ett ställe och sen bara få vandra vidare.
Jag är fortfarande övertygad om att det kommer att finnas ett jobb för mej också, men just nu orkar jag inte vara positiv. Så är det bara.

Ont i kroppen. Förvisso inget nytt alls. 36 år med värk varenda dag borde ju göra att jag är van. Men den varma sommaren och det faktum att jag jobbade och rörde mej mycket gjorde att jag mådde bättre i leder och muskler och när nu kylan kommer och värken med den ökar i kraft och omfång, så är det extra jobbigt. Så är det alltid.

Lite extra gnäll:
Jag har värmevallningar. Så är det ju när man är på väg in i klimakteriet. De är inte så hemska som jag hört andra har, så det är jag tacksam över, men det är ändå jobbigt att ena sekunden frysa och i nästa vara så varm att kläderna måste av. Fördelen är ju att det inte går lika mycket ström till uppvärmning. Och jag tycker att det är spännande att uppleva hur kroppen uppför sej. Jag har haft sånt här förut, förra vintern. Sen försvann det ett tag och nu har det alltså kommit tillbaka. får se hur länge det stannar den här gången.

Sovit superdåligt, både på grund av att jag ömsom är varm och ömsom kall, men mest pga blåsten, tror jag. idag vaknade jag runt fem och vid sex gav jag upp och gick ur sängen och satte igång kaffet. Nu är klockan halv åtta ungefär och jag skall börja min arbetsdag här hemma. Diska, vattna blommor, putsa av blommor, tvätta, plocka undan, bära ut retur till husvagnen, baka och städa är tanken. under tiden lyssnar jag klart på skräckberättelsen Kvinnan i svart. Plus kanske nån dokumentär på p1. Det är toppen att kunna lyssna på radion via datorn och inte vara beroende av när något sänds, utan kunna välja och vraka i SRs arkiv

Jag lyssnar på radion och viker tvätt.
Det jag lyssnar på är "Kvinnan i svart" en skräckberättelse om ett hemsökt hus.

Den är inläst av Björn Granath, finns på radions p1 och består av 16 delar á ca 20 minuter.

Jag gillar det där, att lyssna på en berättelse, eller en dokumentär samtidigt som jag städar, diskar eller bara plockar.
Jobbet går fortare då, tycker jag. nu fick jag äntligen vikt den tvätt som som legat och väntat i flera dagar. Och jag satte upp rullgardinerna som jag köpte för två år sen. Mörkläggningsgardiner, vilket är kanon i ett sovrum där eftermiddags och kvällssolen lyser in.

En gång i veckan lyssnar jag på Misjonen, ett program som går på norska p4. En kanal som inte på något vis liknar sin svenska namne, tack och lov. Misjonen har givit mej många glada skratt under årens lopp. Ett enkelt program, två killar sitter och pratar och driver med saker som varit aktuella under veckan. En programpunkt är en genomgång av de lokala nyheterna runt om i Norge. Detta kan faktiskt bli hysteriskt roligt. Förutom att driva med andra, driver de hejdlöst med sej själva också.

Idag var jag till läkaren för att få en sjukskrivning. Det är Försäkringskassan som kräver intyg, såklart. Jag behövde intyg för två dagar, idag och imorgon. Jag förutsätter att jag är bättre till måndagen.

När jag sen var hemma igen, somnade jag såklart på soffan.
Det enda som blev gjort ute idag var att jag kapade lite syréner. Kanske 6-7 stammar. Sen var jag genomsvettig och fick lägga ner det.
Och så plockade jag sniglar. Det gör jag i stort sett varenda kväll. Ikväll bara 102 stycken. Men sammanlagt de senaste fem dagarna blir det runt 500 stycken. Förut har jag alltid skrivit ner varje dag hur många jag har tagit, men trots att jag räknar medan jag plockar, så har jag lyckats glömma skriva upp det i min trädgårdsdagbok. Slarvigt! 
Nu blir det natten. Först en stund med Stephen Kings bok Pestens tid, en av mina absoluta favoriter. Är nog 14e gången jag läser den nu, jag brukar läsa den varje sommar och det är lite som att komma hem och möta gamla vänner ( och ovänner )
Natti, natti

Jag har ju glömt bort fotona på rosbågen. Den som jag fick av mina syskon när jag fyllde 50.
Med tillhörande klätterrosor, dessutom.
De stackars rosorna har bott i sina krukor sen jag fick dem i mars,således har de inte vuxit något. De har dock blommat.....

Nu har de stått i jorden i de nya rabatter som jag skapade i samband med att bågen sattes upp och de har redan nya skott och knoppar.
Hoppas ny rådjuret låter dem vara.

Det är inte bara ute det blommar, inne har Hibiskusarna bjudit på en enorm blomsterprakt denna sommaren. 

Min alldeles egna sort, som jag tagit fram genom att pollinera två blommor och få fram frön som jag sådde

Jag har många Hibiskusar, bara i vardagsrummet står runt 15 stycken. De kräver mängder med vatten, bara de här fem vill ha 2 liter per dag under sommaren, en hel del omtanke och rätt mycket pyssel. Men får de detta så belönas man storeligen

Ni får lov att kommentera om ni känner för det.
Här plockas inga kommentarer bort och  jag blir inte arg och förnärmad om de som skriver inte håller med mej.


Så, förmiddagen gick åt till att ta emot flytt......lass är mycket sagt, men ett gäng kartonger, påsar, väskor mm i alla fall. Så till Tanums bostäder för att fixa en maskin som tar bort röklukt. men, se den hade inte kommit. Tapetböckerna som jag skulle låna fanns inne, men de var utdaterade och målaren hade inte fixat fram nya. Han hade inte heller talat om att de gamla inte gällde längre, så hyresgäster har tittat, bestämt vilka tapeter de vill ha och sen fått veta att de tapeterna inte finns längre.
Tjejen på TBAB var gott irriterad.

Nu står det en rabarberpaj i ugnen. Den kommer att sitta som en smäck i min mage tillsammans med en kopp kaffe.
Efter den måltiden blir det en eftermiddag ute i trädgården. Hoppas få klippt klart gräset idag.
Igår orkade jag inte mycket, så det finns både gårdagens och dagens sysslor att sköta
Pust

Jag är fortsatt sjuk. Jag känner mej inte speciellt dålig, förutom att jag fort blir trött, men jag hostar mycket och är snuvig. får ont i huvudet av hostan dessutom.
I morgon skall jag gå till förvaringen, tror jag. De får väl stå ut med mitt hostande, jag får ju stå ut med att vara där......

Idag skall jag upp till samhället trots att jag är dålig. Skall möta en flyttbil och släppa in folket därifrån i en lägenhet.

Igår sökte jag jobb som hbtq-utbildare.
Liten chans att få det, det var sex platser fördelade på hela landet, men fy sjutton så kul om jag kunde ha turen att få jobba med detta.
I förrgår sökte jag jobb på det nya Coop Extra som skall öppna här. Jag känner samma där, det vore kanonkul att få vara med och starta en butik och få vara med och bygga upp den.  Coop har jag ju jobbat på tidigare och trivts enormt bra.
Det är två helt skilda områden, att jobba som utbildare och butiksmedarbetare, men båda bjuder på utmaningar bara på olika sätt.

Jag är inte optimistisk vad gäller mina chanser. Det blir väldigt tydligt när man söker jobb, att 50 år är mycket gammalt. Att jag i den här åldern mår bättre och orkar mer än när jag var yngre, har mängder av erfarenheter som passar fint och dessutom är mer än villig att lära nytt, det spelar tydligen ingen roll för de som anställer.
Vet inte hur många jobb jag sökt, men det är många och inte en kallelse till intervju, ens. Och då söker jag jobb jag är kvalificerad för, har erfarenhet av.
Men, ger upp gör jag inte. Jag skall ha ett jobb ( eller två, de flesta arbeten som annonseras ut är på högst 25 timmar) och en dag kommer det att ske, det vet jag. Jag vet bara inte när, hoppas snart.

Jag hann en del idag. Men jisses så fort jag blev trött.
Jag fick jobba med en sak en stund, sen byta och göra nåt annat, så byta igen......
Efter drygt fyra timmars arbetande så gick jag in och vilade mej och den vilan resulterade i ett par timmars sömn, drygt.
Men jag har rensat halva jordgubbslandet, planterat drygt 20 nya jordgubbsplantor i krukor ( och lika många i landet) sågat ur det minsta körsbärsträdet, sågat bort allt gammal och dåligt i det stora äppelträdet, klippt gräs ( en liten bit som inte blev gjord sist, imorgon är det dags att börja om och ta hela trädgården, tvättat alla arbetsjackor, hängt annan tvätt, sågat ur en massa ur det stora körsbärsträdet och burit bort nästan alla grenar som jag sågat bort, tagit upp en tredjedel av potatisen ( och det blev en 5-liters hink) Allt detta med benäget bistånd från Marilyn och Tico, en kattunge och en ungkatt som gärna är med och hjälper till. Marilyn var till och med uppe på stegen när jag klättrade i körsbärsträdet, den tokan.

Syrénberån före jag gick lös på den. 

Och så här ser den ut just nu. Sidan mot kameran är helt nedtagen, sidan mot husvagnen är nästan helt borta och bortsidan hoppas jag orka ta imorgon. Här har jag alltså inte jobbat något idag, utan det är gjort under några dagar nu i veckan. 

 

 

 

Högen består av riset från ena sidan av bersån. 

Så, nu skall jag laga middag. idag: Lax med creme fraiche och gräslök från trädgården och potatis också den från trädgården.

Fortsatt sjuk.
Jag känner mej inte så dålig, men jag hostar mycket.
I onsdags hade jag feber och frös och var hängig. Jag har i stort sett aldrig feber. Senast som jag minns var 1987, då jag fick en livmoderinflammation efter en skrapning. Då jävlar hade jag feber. Så dålig jag var! Ensam med de två barn jag hade då, åkte jag in till akuten och jag fick vänta i sex timmar innan jag fick hjälp. Mitt i när jag väntade, gick personalen på rast. men ingen sa nåt, jag hade inte en chans att gå och handla något till mej eller barnen. Mina minnen är rätt dimmiga, men jag minns ändå hur jäkla ynklig jag kände mej.

Jag tänker tillbringa det mesta av den här dagen utomhus. Även om jag inte orkar göra allt jag vill och behöver, så kan jag göra delar av det. Jag håller på att såga ner alla syréner, lite i taget har jag "ätit " mej igenom syrénbersån. Nu återstår en tredjedel, ungefär. Från ca sex meter till en dryg halvmeter, kapar jag dem. In med ljus och framför allt, förnya buskarna. Det blir inga blommor nästa år, men det kommer att bli täta fina buskar och det är ju det jag vill ha.

Dessutom sågar jag bort gamla dåliga grenar ur det ena körsbärsträdet. Nja inte bara gamla, det ryker en hel del. Det blir gärna så när jag kommer igång.
Skall såga ur ett äppelträd, ännu ett körsbär samt en syrénhäck och de röda vinbären innan vintern är här. Mängder av ris blir det, ris som jag kan elda fram på vårkanten någon gång, hoppas jag.
Nåväl, det händer inget om jag sitter kvar här, så nu blir det....ut! Lite bilder kommer senare i dag,har jag tänkt mej.

Så

Hemma igen.
Fixat kontraktsskrivning på lägenhet, varit på förvaringen, hittat ett jobb som passar mej som hand i handske. Nå, helt ärligt så var det min kursledare som hittade det och han är övertygad om att detta är jobbet för mej. Spännande är det i alla fall. Det ligger väl inom mina områden och det kan ta mej vidare mot de mål jag har. Söker så fort jag fått sova en stund.

Tatueringen är klar och jag är supernöjd. Förmodligen kommer jag att bygga på den så småningom, men den är fin som den är för sej själv, tycker jag.
Bild kommer när jag fått sovit.

Hostar, snorar, känner mej inte som vanligt, men ändå inte sjuk, liksom.
Ja det ger sej väl vad det blir med detta.

Sjuk då da.

För några veckor sen började jag få ont i halsen.
Lillstrumpa och Loppan var sjuka, så jag blev ju inte direkt förvånad.
Lillstrumpa fick en otäck bihåleinflammation och fick åka till sjukhuset och få mediciner.Förutom värken i ansiktet hade hon även värk bakom öronen och i nacken. Loppan hade feber, snuva, hosta, allt som hör till.
Mitt halsonda gick över, och jag var ju glad. det blev som vanligt, ont i halsen och sen försvann det, tänkte jag.

Men nu har det onda i halsen kommit tillbaka och det tog med sej snuva och hosta.
Ännu känner jag mej inte sjuk, direkt, men det brukar jag sällan göra. Ännu hyser jag ett hopp om att det stannar vid detta och går tillbaka.
Idag har jag en del att göra, så jag kan inte vara hemma. Jag skall följa med en kvinna som skall skriva kontrakt på en bostad och sen har jag tid för tatuering. Äntligen! Jag har väntat på detta i flera år nu och jag ser verkligen fram emot det.

Om tiggare

Jag har skrivit om tiggare förut. Då om de som tigger på internet.
De som aldrig skulle sätta sej och tigga utanför Ica, det skulle vara skämmigt och inte värdigt dem!
De som har en inkomst, men vill ha mer. De som inte kan hushålla med de pengar de har.

Den här gången skriver jag om de tiggare som sitter utanför Ica, Coop och Systembolaget, tex. De som inte har mer än det de står och går i, i stort sett.
Kvinnor och män, unga och gamla. Människor som lever i misär i sitt hemland och som kommer hit i hopp om att kunna ge sina barn, och sej själva, lite mer, eller något alls. Som vill kunna ge sina barn mat och en skolgång, en skolgång de själva många gånger inte fick.
Visst borde de ha den möjligheten i sitt eget land, de borde kunna få hjälp där de bor, men nu är det inte så.
En god vän till mej från ett av de länder som det kommer tiggare ifrån, förklarade för mej, att " visst finns det socialhjälp att få om man bor i mitt land, men inte om man är rom, då får man ingen"
Vilket val har man om man inte får jobb och inte har nån utbildning och inte ens kan få ta del av samhällets hjälp?
Ja, man kan ju prostituera sej, i alla fall om man är kvinna, men är det ett bättre val än att tigga?
Jag hade då hellre suttit på en trottoar, än legat under nån gubbe.
Jag skänker om och när jag kan. En liten slant, en tjuga eller en tia. Har jag inte pengar löst så går jag in på Ica och tar ut. har jag inga pengar mer än precis för den mat jag behöver, då kan jag inte skänka och det skär i hjärtat på mej. Jag köper även Faktum, när det står försäljare här. Har jag inte råd, så går jag fram och säger detta. Jag har även frågat vid ett tillfälle om jag fick lov att ge en tjuga när jag inte hade råd med den femtiolapp tidningen kostade och det gick bra. Min dotter såg en kvinna som tiggde utanför en annan Ica-butik i våras och frågade henne om hon kunde köpa något åt henne att äta och dricka. kvinnan blev jätteglad och sa att vad som helst gick bra. Nä, men, sa min dotter om du är muslim så äter du ju inte skinka, vad vill du ha då? Då började kvinnan gråta, hon blev så glad för lite omtänksamhet. Medan hon åt, så satt de och pratade, det behövs inte så himla mycket, lite medmänsklighet, någon krona eller två ( eller mer, såklart) att heja, visa att man ser dem.
Tänk om det hade varit du, hur hade du velat bli bemött?

Idag kom jag in på Platsbanken, men till vilken nytta?
Där fanns inte fler jobb än i onsdags

Dagen idag....så här långt

Förvaringen först. det gick inte att komma in på Platsbanken alls idag.
Jag har lyssnat på en konsert med Take That, löst ett korsord på engelska, pratat med folk och fixat en tid för ny tatuering istället.
Fick pengar för att städa husen i söndags och dessa kommer nu till stor nytta när jag äntligen får min nya tatuering. Vad? Säger jag inte ännu, men det kommer att bli något som symboliserar mej och hur jag känner mej inuti och alltid har känt mej.
Jag är inte säker på att jag har råd att göra allt klart just nu, men påbörjat är bättre än inget.

Jag hann med att ringa några samtal med och ett av dem resulterade i en lägenhet till den gäst jag har på kvinnojouren för närvarande. Stor lycka för henne och lika stor lycka för mej, måste jag säga. Så underbart att kunna få vara med och stötta en människa till ett nytt liv, ett liv i frihet.

Soptippen hann vi med och jag fick inte med mej alltför mycket hem.
Nu  har jag fikat och ätit lite choklad som jag fick från pappas kusin ( mat, vin, choklad och lite annat lämnade de och jag fick ta alltihop, gulle dem) och druckit kaffe, så nu blir det trädgården några timmar eller så. Klippa gräs, tänkte jag först och främst. Innan daggen kommer.

Morgon igen!

Men hur fort går en natt egentligen?
Halv sju ringer klockan och det känns alltid som om jag nyss har somnat.
Men jag hoppar upp och efter en kopp kaffe så börjar jag ändå vakna till.
Rutinen är densamma varje morgon, i stort sett. upp, på med kaffet, på toa, ta medicinerna,på med musik, in och sminka mej ( det tar en halvtimma, minst) sen äta frukost.
Ibland lagar jag middag på morgonen, men idag har jag kvar sen igår, tack och lov. ugnstekt lax med potatis och romsås, mums!

I går var jag barnvakt till Loppan. Vi såg på film, hoppade på studsmattan, lekte jage på densamma, gungade, eller ja, jag puttade på, hon gungade. Sen började det regna så vi gick in och såg på barntv, samtidigt som vi gjorde diverse annat. Hon målade mitt ansikte med en tuschpenna och det var hur kul som helst att se hennes miner under tiden. När hon blev nöjd med sitt verk, eller när hon tyckte det behövdes mer på något ställe. Hon  fixade även en massa prickar på mina ben och fötter och så skrev hon en massa C:n på mitt ena ben. Inte dåligt av en treåring att ha börjat lära sej bokstäverna.

Väl hemma igen hade jag huvudvärk och gick och la mej och sov i knappt fem timmar. Vaknade vid åtta i går kväll. Inte så himla käckt, men behövligt.

Idag blir det förvaringen, sen en tur till soptippen för att bli av med all retur jag har. Det har blivit en hel del på en sommar och det skall bli skönt att få bort det.
Förhoppningsvis kan jag hinna med lite jobb ute innan det blir mörkt.
Gräsmattorna behöver klippas och en massa blommor behöver trimmas. Skall sätta fler jordgubbsplantor också. Satte 40 stycken i krukor  fredags och jag skall sätta lika många till minst. Att sälja eller ge bort.

Ja, jag har inte skrivit så mycket på sistone.
Det har varit fullt upp.
Först förvaringen från 830-1530, sen jobb på kvinnojouren, ofta till sent och där emellan har jag passat in träning och släktbesök.
Min pappas kusin har varit här i ett par veckor tillsammans med sina barn och barnbarn.
kusinen hade jag inte träffat på två år, barnen är det 29 år sen jag såg sist och barnbarnen hade jag aldrig träffat.
De bor i USA och det blir ju inte att de reser över så ofta.
Med kusinen har jag ett underbart förhållande. Det är som om ingen tid alls har passerat, utan vi bara tar upp tråden där vi slutade sist och så fortsätter vi prata. Hennes flickor var lika sin mor. Vi bara började prata och det var som om vi känt varandra jämt. När jag såg dem sist var de 11 och 7 år gamla. Nu är de vuxna, den ena är advokat och den andra är sociologilärare på ett universitet i New York. Intressanta jobb, verkligen.
Tyvärr så reste de hem igår och nu dröjer det nog några år innan vi ses igen.
Då hoppas jag på att även kusinen från Canada kommer med. han är bror till hon som var här nu och honom har jag inte träffat sen 70-talet. Han är kirurg och en otroligt duktig naturfotograf. Vi är ju vänner på fb så jag har möjlighet att följa honom och se alla hans underbara foton. om jag har riktig tur kanske hans barn också kommer med. Kanske svårt för alla fyra att passa in en gemensam Sverigesemester, men tänk om!
Idag skall jag städa huset som våra gäster hyrde. Skall bli kul. Jag gillar att städa och jag gillar att städa hos andra.
När jag kommer hem skall jag nog sova en stund, jobbade länge igår. Åkte vid sju på morgonen och var hemma halv åtta. vi jobbade över ett par timmar.
Men när jag sovit skall jag blanda mej en Irish Coffee. Köpte whiskey igår och hade tänkt dricka när jag kom hem. Det var naivt av mej att tro att jag skulle kunna hålla mej vaken tillräckligt länge för att kunna äta lite och dessutom dricka lite.
Men idag, äntligen!

Äntligen

Idag fick jag min lön. Eller nästan fick min lön.
Då jag har annan bank än den Systembolaget använder tar det en dag extra, men jag fick i alla fall veta hur mycket jag får.
Inte dåligt alls.
Men den skall räcka i två månader, så något slöseri blir det inte.
Jag skall köpa Frontline till katterna, så jag kan sälja dem fästingfria och så skall jag betala en skuld till min dotter, eftersom jag fick paniklåna pengar förra veckan. Sen blir det räkningar och mat och så kattmat. Ja, och en påse jord, så jag kan sätta jordgubbsplantor och eventuellt sälja av en del av dem med.
Hade jag jobbat en vecka till i juli, alltså börjat den 1:e så hade jag fått över 20 000 och det hade ju suttit som en smäck. Fast då skulle de fått räcka i tre månader istället så utfallet hade väl blivit detsamma.
Skönt med intjänade pengar, det var nästan två år sen sist.

Vem?

Någon roar sej med att ställa till det för mej.
Det har hänt flera saker och det var först när jag kunde lägga samman dem som jag förstod.
Först kom ett underligt födelsedagskort, från en person jag inte känner. Eller ja, jag vet ju inte vem som skickat, men underskriften kom från nån jag inte känner.


Sen försvann det post. Jag vet vad som försvunnit, eller jag vet två brev som har försvunnit, eftersom jag hade kollat brevlådan, men inte tagit posten just då,utan tänkt ta den senare. detta har hänt vid två skilda tillfällen. Minst då.
Så kom Strömstad tidningen. Inte en per månad som det kan göra ibland, utan en varje dag. Eller varannan, för den kommer bara ut tre gånger per vecka.
Så kom Året Runt.
Jag trodde att det var nån i min familj som hade beställt en gratisprenumeration, men alla svor sej fria.
Den kom i tre veckor, sen var det stopp. Det kom ingen räkning, så jag utgick ifrån att det var nån form av reklamgrej då.
Sen blev jag anmäld till Länsstyrelsen för mina katters skull. En dag låg en lapp i brevlådan att en djurskyddsinspektör hade varit här, då det inkommit en anmälan.
Jag ringde henne och hon hade inget att anmärka på, alla katter hade kommit och hälsat på henne och alla mådde fint och var friska och fina. Jag måste sälja några, för jag har för många, men det visste jag ju redan. Kattungarna börjar bli klara för försäljning och jag skall börja nästa vecka med att annonsera om dem. De är då runt 16 veckor.
Detta besök kostade 2800 kronor. Pengar jag inte har, inte nu i alla fall.
Nu i veckan kom ett inkassokrav för Året Runt. Jag har mailat och talat om att jag inte har beställt tidningen, nu väntar jag på svar.
För några veckor sen fick jag en räkning på Tv-Guiden. 98 kr för en prenumeration fram till december. Jag mailade direkt och sa att jag inte har beställt nån prenumeration, att jag inte ens ser på tv. ( Jag såg inte mycket på tv förut, men sen tidigt i sommar har jag inte sett nått alls, min box slogs ut av åskan, så det finns inte ens bild)
Jag har ändå fått två nummer av Tv-Guiden. Hoppas att det inte kommer fler, utan att de fattat.
Det kan ju vara flera olika personer som gjort allt detta. En som skickat kort, en  som anmält om katterna, och en som gjort resten. Men vad vet jag. Polisen får ta tag i detta nu, jag har anmält det.
Och Vem ? Det lär jag få reda på.

Regn

La mej och somnade till ljudet av regn och vaknade till ljudet av regn.
Det behövs ju, inget snack om den saken, men jag vill jobba ute och det är mycket som inte går att göra när det är blött.
Så jag hoppas det ger sej över dan och att jag kan bli klar med rosbågen i eftermiddag. Jag måste borra hål i stöden och borrar gör jag inte i regn.
Stöden kom på plats igår i alla fall och de ligger i water så nu skall allt bli rakt och snyggt. De ligger dessutom i cc 120, så allt skall gå att sätta på plats utan problem.
Ha, ha. återstår att se om jag lyckas utan att något krånglar. Sån´t händer inte ofta.

Jag fixade ju trycket i tanken häromsistens. Muttern fastnade och jag fick gå till Comfortbutiken och be snällt  om att nån skulle tala den till rätta. Det gjorde en kille. Med hjälp av ett skruvstäd och en rörtång.
Jag tackade, gick hem, skruvade på muttern och gjorde om samma sak igen. Muttern satt totalfast.

Jag gav upp en stund där. Tänkte att jag väl måste gå tillbaka och krypa till korset. Småningom kom jag på vad jag gjort för fel. Jag skulle skruva på en bygel som håller luckan på plats, men satte bygeln på fel håll. Muttern satt dock fortfarande helt fast på skruven. Jag löste detta genom att sätta fast hela luckan i hyvelbänken och dra loss muttern med hjälp av skiftnyckel och hammare. Funkade fint.
Men, under tiden som jag jobbade med detta hade jag såklart pumpen avstängd. Annars hade jag inte kunnat jobba alls. Inte med tanke på allt vatten som forsar ut ur luckan när den står öppen.
Jag tog vatten i en hink direkt ur lucköppningen och det funkade ju fint.
Men så knackade det på dörren. Där stod grisbonden som bor granne med mej och som får vatten från min brunn. han får inget vatten hem, säger han, grisar har dött och hans pump har brunnit. jag står som ett frågetecken, jag har ju, ända sen Trafikverket fixade så att den gården fick vatten från mej, trott att de la in en pump till i brunnen, en som skulle försörja gården oberoende av vad jag gjorde. De bedyrade att elen gick separat och jag har aldrig märkt att mina elräkningar blivit ovanligt höga, vilket de borde ha varit om många hundra grisar drack vatten varje dag. När jag hade elavbrott och var tvungen att ha ett dieselverk som gav mej ström kom inga reaktioner från gården heller, trots att dieseln tog slut och vi var utan ström i ett antal timmar, plus att jag stängde av verket för att kunna sitta ute i trädgården och prata ostört. Detta också under flera timmar.
Alltså har jag trott att de hade sin vatten försörjning oberoende av mej, bara att de tog vattnet från min brunn.
Så var det alltså inte. Jag pep ner i källaren och startade pumpen direkt, skit samma om det forsade ut vatten på golvet, grisarna är viktigare. Men några timmar senare får jag ett sms där det står att det ändå inte kommer något vatten. Jag måste tydligen ha tryck hemma för att deras pump skall kunna dra till sej vatten. Så först tryck hos mej, då kan brunnen 200 meter från mitt hus leverera vatten till deras brunn och pump 5-600 meter bort åt samma håll fast längre söderut. Jäkla krångligt.
Det var då jag fick loss muttern.
På med luckan, upp med tryck. Och jag fick 2 kg! Jo men jippie, inte ett dugg bättre än när jag började ju. Jag tänkte nog att trycket kunde öka när alla grisar druckit och så blev det. men nu märker jag verkligen när det är högtryck på gården. På natten har jag 4 kg och full fart i kranarna, under dagarna har jag runt 2 kg och visst får jag vatten, men det är inte med nån fart, precis.
Nu får de fan i mej fixa detta och det snarast. tänk om jag skulle åka i väg en vecka och så går huvudsäkringen?? Hur har de tänkt att det skall gå då, funderar jag. Det stod dessutom och läckte vatten uppe i brunnen sa bonden. Jo det blir ju fint när frosten kommer. Plastslangen håller, men kopplingarna?
Allt var ett fuskjobb, sa bonden. Och jag hade ju litat på att det var ordentligt gjort. lägger man 100´på en brunn, så snålar man väl inte på resten? Det handlar inte om några stora summor. 8000 för ännu en pump. Och hade de fixat allt samtidigt så var ju redan rörmokaren där ju.
Nåväl de kommer att få höra från oss båda, det är ju säkert. Bonden har redan sökt ansvariga och deras chefer och jag kommer att göra detsamma.

Nu åter till jobbsökeriet. Eller ja, frukost nr 2 först, sen söka jobb.

Slödag

Söndag. Veckans enda vilodag. Somnade vid halv nio i gårkväll. Hur jag höll mej vaken till dess, minns jag inte ens.
Sov till tio idag. Gick upp i alla fall. Fixade kaffe, det är ett måste på morgonen för mej.
Sen började bryggare låta underligt, minst sagt. Det liksom knastrar.
Stängde av den och värmde kaffet i micron efterhand som jag konsumerade.
Den låter likadant nu. Jag har varit med om en bryggare som fick kortslutning för många år sen. Då hade det kommit vatten nere i värmeelementen. Hur har jag ingen aning om.
Nu tänker jag brygga på spisen istället. OM jag hittar min gamla Melittakanna blir detta enkelt. Annars förbannat pilligt. Men jag har då inte råd att skaffa en ny bryggare. Inte ens en billig, en.
Får se efter den 25:e när jag fått lön, men jag tror inte att den räcker till två månaders leverne plus en bryggare.
Ja, och en flaska whiskey. För det har jag längtat efter länge nu. En liten Jameson´s står på min önskelista. Skall jag välja mellan bryggare och den, så väljer jag den. Det är så himla gott att blanda kaffe med Jameson och lite vispad grädde och sen gå ut på trappan och sitta där på kvällen och dricka denna himmelska dryck.
Jag dricker sällan alkohol. Några cl per år vanligtvis. i år har jag förvisso köpt mej ett par tre cider och lika många rusbrus och jag har verkligen njutit av dem. Jag har dessutom druckit en irishcoffee på sommarfesten plus en drink som heter Lennart ( päronkonjak och sprite) Och förra året drack jag en Irish, eller om det var två.
Men det är ovanligt för att vara jag. Normalt sett blir det lite glögg på jul. riktig starkglögg, alltså, och det är allt.

Hur som helst. Efter ett par vakna timmar, med kaffe och lite slösurf så sov jag igen.
Nu har jag ätit frukost? eller vad jag skall kalla det. Ett par mackor och mer kaffe, i alla fall. Nu skall katterna få mat. torrfoder för de stora och blötmat inne för de små. Här får alltid kattungarna äta en måltid per dag inne hos mej och det är alltid burkmat. Jag köper även speciellt torrfoder till dem, sånt som är för kattungar och det får de också äta härinne. Sen äter de ju av de storas torrfoder, men det är rätt så stora bitar och svårare för dem att få i sej tillräckliga mängder.
När alla fått sitt, så skall jag leta upp min försvunna spade och äntligen försöka få klart fästena till rosenbågen som jag fick i 50-års present. Hoppas jag hinner allt idag. Både få ner dem, få dem i water och få upp bågen. Sen skall det blandas till jord och sätta rosorna som hittills fått hålla tillgodo med sina krukor som de kom i.
Imorgon blir det kurs/ förvaring igen. Skall se om där finns några fler jobb att söka. Det kryllar inte av dem, minsann. Jag kollar från Strömstad till Uddevalla, längre än så är svårt att pendla utan egen bil

Jag tror att de flesta, de allra flesta, fattar vad jag menar när jag skriver att vi jobbar mot en deadline på Systembolaget. Men för de som då inte förstod:  Vi har en tid på morgonen som vi måste vara klara med allt förarbete ( vi jobbar då i ett par timmar i full fart och allt skall vara klart inom denna tidsram) Sen öppnar vi och kunderna kommer och då skall vi vara redo att ta hand om dem. Sen gäller samma på kvällen, ett par timmars arbete fram till en viss tid, då bör allt vara klart. = deadline
Ser det likadant ut på alla Systembolag? Inte vad jag vet. Jag antar att alla butiker i viss mån skapar sina egna arbetsrutiner.


Jag är tillbaka på förvaringen sen ett par veckor.
Min arbetsförmedlare vill skriva in mej i Jobb och utvecklingsgarantin, Fas 1. Enligt Af:s hemsida så skall man i den första fasen få kartläggning, jobbsök med coaching, mm I fas 2 skall man ha praktik. Men enligt min handläggare går de här faserna i varandra och hon ville att jag skulle ha praktik i Uddevalla på systemet där. När vi har ett system i Grebbestad till vilket jag kan gå om det inte funkar med bussar. ( visst det tar en timme, men jag kommer dit i alla fall) Hennes förslag kom precis efter att jag berättat om hur bra jag trivts i Strömstad, men hur jobbigt det var med all pendlingstid. Mina längsta dagar varade från 10 på förmiddagen till 12 på natten. Detsamma skulle gälla( ungefär) om jag pendlade till Uddevalla. Ingen tid för något annat än jobb ( praktik) mat och sömn.
Denna gång skulle jag dock inte få nån lön, inte heller aktivitetsstödet, utan enbart socialbidrag. Inte för att mitt aktivitetsstöd är nåt att skryta med lite mer än 3000 kr per månad efter skatt, men det är bättre än att vara helt beroende av soc ( de får komplettera upp till min norm, så halvt beroende blir jag ju ändå)
Men jag vill inte lägga 14 timmar av min dag på gratis jobb och pendlingstid. Hade jag fått en lön, så hade jag tagit pendlingen, men utan........
Jag låter kanske otacksam, men jag längtar efter ett riktigt, fast, varaktigt arbete. Något som kan ge mej trygghet och ekonomi nog att betala bort skulder, spara och köpa saker jag behöver. Och att renovera huset, det kommer direkt efter skulderna på priolistan.
i alla fall. Jag sa till Af att jag inte kunde tänka mej att pendla till stan 5 dagar i veckan och sen pendla till den andra stan den 6.e dagen direkt efter sommarjobbet och att jag hellre gick tillbaka till kursen ( förvaringen)
Så nu sitter jag här ett tag till. Trevligt folk här och jag har möjlighet att söka jobb, vilket jag knappast hinner med om jag skall vara hemifrån halva dygnet eller mer.
Jag sökte tre jobb igår, registrerade mej på en hemsida till ett företag som skall öppna här i kommunen och idag skall jag söka ett femte, samt lämna intresseanmälan till ett sjätte. Jag har sökt massor av jobb, alla som jag har kompetens för och några som jag inte direkt haft kompetens för. Inget napp ännu, men trägen vinner, sägs det ju.

Neråt

Att jobba har gjort mej gott.
Jag har tjänat på det på flera sätt. Pengar, såklart, men även härliga arbetskamrater och så en bonus, jag har tappat i vikt.
Ingen av alla de jag jobbat ihop med har varit överviktig och det förstår jag. Tempot är högt och när man precis känner att nu flyter de så snabbt det går, så ropar nån: " Öka" för att vi skall hinna vår deadline, då.
Lägg till detta en värmebölja av sällan skådat slag, som gjort att svetten runnit även när jag suttit stilla i kassan.
En kille( sommarjobbare, student annars)  har tappat 6 kg över sommaren, en lite äldre man som enbart jobbat i kassan, hade gått ner runt 4 kg
Jag har väl tappat runt .4 kg sen i början av juli och det märks. Folk ser det och jag känner ju det på byxorna. Ca 6 cm i midjan är borta och det gör skillnad, minsann.

Detta anser jag bevisar min tes om att om jag bara rör på ordentligt, så tappar jag i vikt. För jag har ju inte lagt om nån kost, inte. Jag har ätit frukost ( yoghurt och mackor ) + frukost tre timmar senare på jobbet ( mackor) Middag vid 14-tiden och sen något litet, nån macka eller om jag haft rabarberpaj, eller en glasspinne hemma. ( ibland alla tre)
Jag har alltid legat på min idealvikt, eller under den ( men aldrig över) när jag har rört på mej mycket.
Att gå en halvmil om dagen gjorde inget på min vikt, inte heller gymträningen tre-fyra dagar i veckan. Där är det väl snarare tvärtom, jag har lagt på mej i muskler. Nu går jag inte och tränar inte för att gå ner, utan för att få upp kondition och styrka, men jag trodde nog att viktnedgång skulle följa på detta. Från inget alls till rörelse varje dag borde synas, trodde jag.
Uppenbarligen räckte det inte till, min kropp behövde mer.
Ja ja, återstår att se om jag kan bli av med några kg till nu, så att jag kan få tillbaka min egen kropp igen.
Jag har en del kläder som väntar otåligt på mej i garderoben och jag vill kunna gå i kjol igen. Kan jag inte nu när mina lår går ihop

Af idag då.
Inget jag ser fram emot alls. Men måste jag, så måste jag.

Ikväll blir det fest.Vi på kvinnojouren skall ha vår årliga sommarfest. God mat och dryck i gott sällskap.
Skall bli härligt.

I går skulle jag vara duktig.
Trycket på vattnet har varit dåligt länge och ibland försvinner vattnet helt och så dröjer det en stund innan det kommer tillbaka.
Precis när jag hade börjat jobba försvann det och kom inte tillbaka alls. Jag hämtade vatten i tanken i källaren och då började det rinna i  kranen. Då kom jag på  varför jag inte hade vatten, det berodde ju på att jag länge hade negligerat det dåliga trycket.
Det beror på att det är för lite luft i tanken och det är ett pyssel att tömma den, öppna den och sen få ihop och få tätt. Därför har jag skjutit på detta.
Men, så i går tänkte jag att nu skulle det fixas.
Ha! Tömt tanken fick jag gjort, öppnat den och gjort rent. Massor av borrdamm från när de borrade brunnen var det fortfarande och så järn och mangan,då. Jag var kolsvart av mangan innan jag var klar.
Så tillbaka med luckan då. Och där fastnade jag, eller inte jag egentligen, utan muttern till luckan. Den sitter helt fast och jag kan  inte rubba den åt något håll.
Jag har sprayat med 5-56 som är det bästa smörjmedel jag vet, löser upp rost samtidigt som det smörjer, men det hjälpte inte. Jag har satt fast luckan i hyvelbänken och slagit med hammare på skiftnyckeln för att få mer kraft, men icke då. Återstår att ta med lucka och mutter till Comfortbutiken och be nån med starkare händer och en rörtång att hjälpa mej. tusan också!
Fram till detta är gjort, så hämtar jag vatten hinkvis direkt från det öppna hålet i tanken och värmer sen vattnet på spisen och får på så vis tvättat mej, tvättat håret och duschat.
Tur att jag är van vid det sättet att leva sen tidigare.

Så var sista ordinarie dagen på Systembolaget gjord.
Ledsamt. Ett underbart roligt ställe att jobba på.
Slitsamt, men förbaskat kul.
Igår gick jag upp 0445 och var hemma 17, ungefär. Jag somnade vid halv sju och sov till elva idag.
Vi hade full rulle, verkligen hela dagen, så hjärnan var rätt så trött. Dessutom så lyfte jag en jäkla massa ölflak på eftermiddagen, så ryggmusklerna protesterade en hel del när jag kom hem.

Jag har minst en lördag kvar att jobba, eventuellt fler.
Men på måndag så skriver jag in mej som arbetslös på Af igen. Ingen hit, men nödvändigt.
Min arbetsförmedlare vill ha in mej i jobb och utvecklingsgarantin. Vill inte jag. Men man har inte så mkt att säga till om. JoB:en är den åtgärd där fas 1, 2 och 3 ingår. Fas3 vill jag ju inte hamna i, alls. Det är ungefär som att dö, själsligt och jag vill leva fullt ut.
Nu tror ju jag att Alliansen förlorar valet och då försvinner fasorna, det har sossarna lovat. Något annat kommer ju istället, men det blir svårt för dem att fortsätta ha folk som jobbar gratis, så förhoppningen är ju att de tvingas komma fram med bättre lösningar.

Man behöver tänka om, tycker jag. vi som äger våra bostäder har levt gott med låga räntor länge nu. Man kan gott höja dem tre, fyra procent, inflationen kommer att öka, men förutsättningarna för jobb blir större.
Jag tycker dessutom att man kan införa 6-timmarsdagar med bibehållen lön. vi kan dela på de jobb som finns. Ja, det funkar ju inte fullt ut, såklart. det krävs ju att det finns människor med rätt utbildning som söker jobb för att man skall kunna dela på dem. men vad gäller mera okvalificerade jobb, så borde det inte vara något problem alls.
Jag har läst om företag som haft 6-timmarsdag i mer än tio år och som upplever att allt blivit så mycket bättre.

Nåväl, nu blir det ut och vattna trädgården, rensa bort ogräs, köra en maskin med tvätt och lite annat småpyssel.
Imorgon Af som sagt, sen till kvinnojouren och jobba några timmar. Vad som händer efter det, beror ju helt på vad Af bestämmer att jag skall göra. Skriver de in mej i JoB:en så startar jag med 20 lediga dagar, det är då ett som är säkert. Jag vill också få lov att njuta av sommaren, det som finns kvar.

Söker jobb gör jag ändå.
Snart är det dags för rekryteringsträff på ett företag där jag sökt två olika jobb. Det skall bli spännande!

Värmen, nu klagar nästan alla på den.
Utom en gubbe som kommer till min kassa en gång i veckan, han njuter, han.
Han säger att han kan ju bara ta av sej kläderna och sitta i skuggan.

Vi har aircondition på jobbet och för det mesta så suckar kunderna av glädje när de kommer in och säger att det måste vara underbart att jobba därinne. Vi, däremot, märker inte av att luften är sval, eftersom vi håller ett så högt tempo större delen av vår arbetsdag.
Men denna veckan har till och med kunderna klagat över hur varmt det är.........
Jag träffade en taihländsk tjej på bussen i går och även hon, som ju är van värme, tyckte det var för varmt. Hon hade bott här i drygt ett år så det är ju inte som att hon hunnit glömma värmen och hur den känns i hemlandet.
Det blir en del spännande möten under transportsträckorna jag har. Igår då denna tjej, som är massör och som jag tänker besöka så fort jag får råd. i går morse en ung kille med kärleksproblem, vi satt och pratade hela vägen från Tanum till Strömstad.

Jag hade en plan igår: hem, äta räkor ( frysta, de färska kostade 300 kr i fredags när jag handlade) dricka en cider som stod och väntade på mej i kylskåpet och sen, när mina rusbrus ( alkoläsk) hade kylt sej, så skulle jag dricka en av dem. Jag fick i mej cidern och räkorna, sen somnade jag och vaknade först i dag.
15 timmars sömn! med några avbrott. Klockan ringde tio i sju i morse, nån gång hörde jag mobilen ringa och vaknade till, nån gång frös jag och nån gång var det för varmt.

Idag blir det födelsedagskalas för syrran som fyllde häromdagen, sen en tur till kvinnojouren och sen hem och laga mat för några dagar.
Först skall jag dock  ut och vattna mina stackars blommor som står och hänger i värmen. Ett par timmar tar det. Jag köpte en till vatten slang i fredags för att slippa springa med kanna, men jag glömde såklart att köpa den koppling som krävs för att sätta ihop slangarna med varandra, så det blir till att springa i alla fall.
Men på tisdag, då skall jag fixa kopplingen.
Härligt med egen brunn med massor av vatten, resten av kommunen har bevattningsförbud, stackars trädgårdar.

Idag känns det en aning stressigt så här klockan halv sju på morgonen.
Jag slutade klockan nio i går kväll och det fanns ingen som skulle åt mitt håll, så jag fick vänta på sista bussen som kom dryga två timmar senare. Hemma kvart i tolv, tog lite att äta, dök i säng, somnade som en klubbad säl och så upp igen nu vid sex.
Jag skriver och äter frukost just nu. Om tjugo minuter måste jag gå till bussen.
Ja ja. sitter jag bara på den så blir jag lugn igen.
Idag jobb mellan 8 och halv 6, hemma igen vid halv åtta.

Det är varmt, snuddar på 30-strecket, för mycket för mej. När jag satt och väntade på bussen i går kväll så var det tropisk värme. Härligt, för jag hade bara ett linne på mej, ingen jacka, eller tröja. men sen när jag kom hem hit så var det bara 15 grader. Skillnad det!

Men många njuter av värmen, även om det faktiskt var många turister som klagade igår. De brukar aldrig göra det annars, så det var kanske extra jobbigt igår?

På fredag får jag pengar. Inga mängder, det är aktivitetsstödet för två månader som kommer.Men tillräckligt för att betala räkningarna, köpa mat till mej och katterna och för att klippa mej, köpa min parfym, äntligen!!!! och lite annat.
Skall bli härligt.

Idag har jag jobbat sena skiftet.
1145 - 21. Detta innebär att jag kan sova till 8, ungefär, att jag sitter i kassan fram till 18 och sen kör ut varor som morgongänget skall plocka upp imorgon bitti.
Kul att göra nya saker, men himmel så mycket att lära sej, när det gäller var saker står.
Alla viner är uppdelade i röda, vita, rosé och mousserande och efter land de kommer ifrån och sen i bokstavsordning. Så det gäller att veta vilket vin, vilket land och så hitta platsen det skall stå på.
Och snabbt!
I  morgon blir det ledig dag ( dock ej helt, jag skall jobba på kvinnojouren en stund) så om vädret tillåter blir det trädgården, annars städning och tvätt, tror jag.
Nu blir det natten

Hemma idag. Skulle ha jobbat.
Magen är i totalt olag.
Jag har en medicin som jag måste ta. Jag hade sett till så att jag skulle få mer av den i fredags, den var slut här hemma nämligen. Men, så fick jag den inte, skulle få den på lördagen, men så blev det inte heller.
Lördag morgon tog jag de sista jag hade hemma och söndag var magen i full gång.
Jag kan inte jobba om jag måste springa på toa hela tiden, inte heller om jag varit uppe hela natten och sprungit. Nu skall jag få den idag och jag tror att eftersom jag hinner ta två doser idag, så skall allt vara ok till imorgon.
Då börjar jag dessutom inte förrän 1145, så jag har förmiddagen på mej.Ok jag måste gå hemifrån kl 1015 för att hinna bussen till tåget, men ändå.....

Förutom toaspring så skall jag vattna alla blommor inne ( ute slipper jag, det regnade igår) vika tvätt, hänga tvätt och sen vika den, laga mat, frysa in mat och så diska lite hinkar och korgar ute.
Känner en stress i kroppen, känns lite som att vara orolig och rädd, märkligt!
Men, det är ju många nya moment, fler imorgon, när jag skall köra kvällspass, så det kanske beror på det?

Här går man och längtar i ett år och så blir det: Jaha!

Karnevalen är en höjdpunkt. En dag när man träffar släktingar och folk som man kanske inte sett på länge.
Vi brukar gå runt och kolla och prata med folk och så se karnelvalståget.

i år träffade vi inget känt folk, i stort sett, inga släktingar alls och karnevalståget var skit.

Och det kan man förvisso inte sura över, när man inte ställer upp och gör nåt kul själv.
Men, ja, det blev nån form av antiklimax.

Det var i alla fall rätt så skönt väder, vi hade kul tillsammans och vi avslutade med kaffe och glass hos mina föräldrar- Så stort sett blev det en bra dag, i alla fall

Undrar jag om jag får klaga på värmen?
Det är lite för mycket för mej, detta och det hade det varit även om jag varit helledig.
Som det är nu, så är jag evigt tacksam för att det regnade i tisdags, så att jag inte har varit tvungen att vattna allt ute. Det har räckt med amplar och lådor och en del krukor. Ikväll får jag ta en rejäl översyn och vattna på överallt där det behövs.
Allt är inte ute i rabatterna ännu, ens. Jäkla jobbigt och onödigt, känns det. Men allt har inte haft storlek för utplantering ( en del har, men de har inte haft nån plats, istället) Helgen får bli trädgårdsjobb till största delen.
Men, imorgon: Karneval i Grebbestad!
Då skiter jag i alla måsten och njuter av att vara med Loppan och uppleva!

Två jobbdagar avklarade.
Huvudet är så fullt med nya fakta, rutiner och namn, så jag tror inte det går in en sak till.
Massor av kunder. Alla hittills har varit så trevliga och goa, helt underbart.
Ingen surar och knotar i kön, ingen blir högljutt irriterad över om det tar tid, och det är en stor skillnad mot andra ställen jag jobbat på.
Kanske är det så att det varierar med vad man köper, humöret?

Igår kom jag hem till ett hus utan vatten. Fick inget alls ur kranen. Bytte säkring, fick lite grand, men ingen fart, alls.
I  morse fick jag ner i källaren och ta vatten ur bottenventilen på tanken. Och då minsann började det rinna ur kranen. Tack och lov! Jag var ju säker på att jag fått ett elfel, att pumpen hade gått, eller något annat dyrt, men det är trycket i tanken som måste justeras.
Nåväl, det får bli i morgon. När jag kom hem idag fanns det tryck nog för en dusch och då är jag nöjd.
Diska kan jag göra imorgon.
Nu, steka pannkakor, mata kattungar och sen sova. Upp 5 i morgon bitti, börjar kl 7. Men jag slutar 16 och är ledig hela helgen sen.

Fullt upp!

Har inte skrivit på ett tag.
Det blev väl idétorka där på förvaringen.
Dessutom så har jag haft rätt så fullt upp med att leta lediga jobb i hela norra Bohuslän, sålla ut de jag kan söka, hitta nyckelorden i annonserna och skriva de personliga brev som är så viktiga. Och så otroligt svåra att få till.
Jag håller på med ett, till en tjänst som Marknadsassistent. Annonsen ger inte så många ledtrådar om vad de vill ha av en anställd,och det försvårar.
Men, idag fick jag ett jobb! Ett som jag varken skickat ansökan eller CV till.
Så här gick det till:
Handläggaren från Af har varit på kursen ( förvaringen) ett par tre gånger. Första gången så nämnde hon att det finns jobb som Af får in, men som de aldrig lägger ut på Platsbanken, utan de kontaktar oss, de arbetslösa som de tycker matchar jobbet.Hon säger också att självklart säger de till oss, som sitter här på förvaringen också.  Så säger hon att som exempel så hade de en affär som skulle sälja ut ett konkurslager och som direkt behövde folk, på dagen, liksom.
Ok, men varför har du inte sagt något till mej, sa jag. Jag söker ju butiksjobb!? På detta hade hon inget svar. Det fanns en man där som också sökte butiksjobb, men hon hade ju inget sagt till honom heller.
Så gick det ett antal veckor. Så kommer hon en fredag och nämner i förbifarten att ett företag söker folk för sommarjobbare har hoppat av. - Ok, säger jag, vem är kontaktperson? Nä se det vet hon inte. men hon skall kolla upp detta och höra av sej till mej. Jag ringer företaget i fråga och får till svar att de har en tjej som skall komma på intervju på eftermiddagen, men han skall ringa tillbaka till mej hur det än blir.
Döm om min förvåning när han gör som han sagt ( det är det ju långt ifrån alla som gör) Tyvärr så får jag inte jobbet, han har anställt den andra tjejen. Men han sparar mitt nummer i fall företaget behöver nån mer anställd, om nån blir sjuk eller hoppar av, eller så.
Det är tre/ fyra veckor sen detta. Af har inte hört av sej med vem som är kontaktperson, men igår ringde chefen, han som jag pratat med tidigare och frågade om jag var ledig och kunde komma på intervju.
Japp, det var jag ju och det kunde jag absolut. Så i morse åkte jag till stan och gick på en mycket trevlig intervju som varade i drygt två timmar och nu har jag jobb.
Förvisso fem veckor bara, men fem veckor med fullt upp, russel och fart, underbart.
Jag kommer att bli trött så det skriker, men jag är övertygad om att det blir värt det. Och två dagar per vecka är jag ju ledig och kan sova och återhämta mej.
Värst blir de första dagarna nu. Från en tillvaro där jag förvisso har gått upp vid sju och varit borta hela dagen, men suttit för mej själv och jobbat på i min takt, till att gå upp vid sex, åka hemifrån vid halv åtta,ha häcken full hela dagen och sen vara hemma vid åtta, halv nio på kvällen. Det blir skillnad, det.
Men, jag vill ju ha fullt upp, så det blir bra, det är bara att vänja sej snabbt.
Nu är jag slut, så det blir tidigt i säng idag. Förutom resor och intervju och många möten med nya människor, så har jag varit på gymmet och tränat en dryg timme och sen haft styrelsemöte på kvinnojouren.
Nu skall jag mata kattungar, gosa en stund med dem, byta i deras låda och skura den, laga middag, diska och plocka undan lite samt ringa ett stödsamtal till en person. Sen blir det natten.
Var skall jag jobba?
På Systembolaget. Helt nytt för mej, nya varor, nya människor, så spännande och jag längtar till i morgon bitti redan nu.