Välkommen

Jag skriver inte om ett bestämt ämne, utan om det som faller mej in, eller retar upp mej just vid skrivtillfället.

Det kan vara dagsaktuella händelser, något jag läst om på Familjeliv, det kan handla om misshandel eller blommor. Vad som helst

onsdag 30 november 2011

Jag har rökt igen. Ordentligt. I flera dagar. Inga jättemängder, men ändå.
Känns som om ett hål har slutits i mej.
För folk som aldrig har rökt kan man nog jämföra med att man varit väldigt törstig och äntligen får lov att dricka.
Det ska inte vara så länge, detta. jag vill ju vara rökfri.

För min skull.



Slö

Trött på att vara trött.
När jag jobbar så skjuter jag tröttheten framför mej och sover all ledig tid.
Nu när jag är arbetslös så sover jag minst 12 timmar per dygn. 
Ok inte den bästa sömnen, vaknar av värk, men ändå.
Jag har ju varit hemma i tre månader nu, borde ha hunnit med massor av saker. Men icke.
Inte så jag själv blir nöjd i alla fall.
Visst köket är omtapetserat och målat. En del grävjobb i trädgården är färdigt. De röda vinbären är beskurna.
Men det andra! De andra ställena som det ska grävas på, de svarta vinbären, jordgubbslandet som ska utökas och grävas rent för ogräs. Sen tillkommer ju jobben inne. Mitt nya rum som ska fixas. Presenningar som ska upp på taket ( bytas ut ) källaren som behöver röjas. Just nu kan jag skylla på blåsten. Man klättrar inte runt och sätter upp presenningar när det blåser. Gillar inte att jobba ute när det blåser hårt heller. 
Tillfälle att jobba inne då. Ja de senaste dagarna har det ju hänt lite mer. Men oftast så vaknar jag sent, tar mina mediciner, dricker kaffe, kollar lite på text-tv och sen är jag trött igen. Förstår ju att det beror på medicinerna för tröttheten slår till inom ca en timme. Men vad ska jag göra då? Strunta i att ta dem? Då blir det verkligen inget gjort här. Jävla moment 22

tisdag 29 november 2011






Det här är Loppan, Minis lillasyster. 
Det känns lite konstigt att kalla Mini för storebror, men han är ju det.
Trots att han aldrig blir större än fem veckor och dryga 1100 gram så är han ju ändå äldre än hon.
Fast riktigt Loppan är det ju inte, inte så som hon ser ut nu.
Fotot är från i april när hon var bara några dagar gammal.
Nu ser hon ut så här:








Väldigt god var den där piggen man petar in för att få tillbaka pengen. Eller god att tugga på i alla fall
Fast Loppan gillar att tugga på det mesta. Idag pussade hon mej länge och innerligt och sen tuggade hon på min underläpp. Mindre skönt med de där små sylvassa tänderna






måndag 28 november 2011

So fucked del1

För sådär en sju år sen började jag dejta en man. Ingen ny bekantskap. Jag hade lärt känna honom när jag åkte taxi. Det blir ofta så att man i perioder får samma chaufför och det var rätt många tillfällen som jag åkte med honom. Så försvann han härifrån. Började köra någon annanstans. Det gick väl ett knappt år, eller så. En dag låg det en lapp, ett visitkort i min brevlåda. På framsidan stod det Taxi-*****, på baksidan ett meddelande till mej. Om jag hade lust att fika så kunde jag väl höra av mej, han hade börjat köra här nere igen. Jag störde mej lite på framsidan av kortet. Han ägde ju inget företag som hette som det stod, utan det var som ett smeknamn han gett sej själv. Smeknamn är något man får, så tänker jag.
Men, jag skickade ett sms och sa att visst kunde jag tänka mej kaffe.
Dag blev bestämd. När vi så skulle fika så blev jag lite paff över valet av ställe. Inte i centrum, inte i Grebbestad, utan ute längs E6. Men jag lät det vara, tänkte att det väl inte spelade någon roll var man fikade. Men det gjorde det ju, i förlängningen.
Så gick väl ytterligare några dagar, nån vecka och så skulle vi ses igen. Vi åkte till Strömstad, ut till en strand. Sen kväll. Vi satt och pratade bara, rätt mysigt. Sen for vi in till centrum, parkerade vid färjan och där blev det hångel.
Jag var ju glad, det var nio år sen sist och jag behövde detta.
Efter detta så sms:ade vi en hel del, han ringde ofta.
Jag frågade mycket om hans liv, visste att han hade ett barn, det hade han nämnt nån gång. Nu fick jag veta att han hade två flickor. Han hade varit separerad i ca 18 månader, sa han.

Tredje gången vi träffades hade vi sex. Då på ett motell. Lyxigt tyckte jag. Visst, mina barn var ju hemma så det var ju inte läge att göra det där.
Men att lägga pengar på ett rum?
Vi träffades under sommaren, av och till.
Jag kände nog tydligt att han bara var halvt närvarande och när jag påtalade detta så fick jag ju veta att han hade tankar på att bli ihop med sitt ex, inte visste hur han skulle göra. jag vet inte hur många gånger jag sa till honom att sluta träffa mej och ta och tänka över hur han skulle ha det. han höll sej borta, oftast två dagar, kanske tre, sen kom det nya sms.
Att vi hela tiden skulle smyga störde mej nåt ofantligt. Jag kunde inte förstå varför, men jo det var ju så att om han skulle försöka med exet så skulle ju hon inte vilja det om hon visste att han varit med en annan tjej under tiden.
Något som jag hade svårt att ta. Är det slut så kan ju såna saker hända.
jag frågade igen om det verkligen var slut mellan dem. Jo det var det ju. Jag hade svårt att tro på det där helt. Det fanns en känsla, men den fick bero.
Andra irritationsmoment uppstod. Jag ansåg att han bara träffade mej för att ha sex. Så var det ju inte, menade han. Bevisa det då, tyckte jag. Det lyckades han aldrig med. Andra detaljer kunde också irritera mej. Hans kläder. Han gick i jobbkläder, inte jeans och nån tröja, tex. Att vi alltid skulle vara hemliga. Ingen skulle veta, ingen skulle se oss. Herregud, jag kände mej som något skamligt som ingen skulle få se. Jag höll ju inte tyst, berättade för folk att jag träffade en kille. Närmsta väninnan, barnen och några till fick all information.

fredag 18 november 2011

Vägen


Min grusväg, från E6an in till mitt hus, har alltid varit dålig. När vi flyttade hit 1984 så visade det sej så småningom att på vårvintern kunde man inte ens köra hela vägen in till huset. Vi fick köra halvvägs, sen parkera och så backa ut när vi skulle iväg igen. Detta berodde främst på att dåvarande grannen hämtade spannmål i lagården här och detta skedde alltid i tjällossningen. Resultatet blev en väldigt kladdig väg, som på sina ställen var bottenlös.
Åren gick vid ett tillfälle lovade grannen att han skulle grusa upp den värsta biten. Inget hände men så fick jag höra att han skulle åka bort i flera månader och ringde då och frågade när han tänkte grusa. Jo, då det kom dagen efter. En tvärilsk granne hade dykt upp på LBC och beställt flera lass. Detta gjorde gott. Senare grusade även vi upp vägen. De senaste 18 åren har det inte funnits nån bil här i huset, så jag har ju inte slitit nämnbart på vägen. Den som i så fall har slitit är den nye grannen när han kört med traktor varje dag under många år. När korna flyttade från den här lagården till den nya hemma hos grannen, så avtog såklart slitaget. Nu var det bara när rundbalarna med ensilage skulle hämtas som det kördes på vägen.
Det är så att grannen äger vägen och jag har servitut. Det innebär att vi båda har underhållsplikt på vägen, men den som sliter mest ska betala mest. Är det då så att det inte finns något intresse av detta så händer ju inget heller.
Jag har inte haft råd, annars hade jag försökt fylla i de värsta hålorna i alla fall.
Under den tiden som jag hade tanken här på gården så var det ju riktigt tunga transporter här. Vattentanken vägde väl ca 3500 kg, vad en hjullastare väger vet jag inte med några ton måste det ju vara. Jag menar en vanlig grävmaskin väger ju runt 35 ton. Vägen har alltså blivit än värre efter detta och det blev så att även de som normalt sett kör in här, har slutat med detta.
För en månad sen, ungefär frågade jag en av killarna på Oden om jag kunde få lite grus på vägen. Jag sa tydligt ifrån att jag inte menade att de skulle grusa upp vägen, utan jag var mer inne på att de skulle fylla i på de värsta ställena.
Nu i veckan kom de och började, nu när jag hade gett upp hoppet. Vägen blev skrapad och hur många ton som försvann vet jag inte, men det var väldiga mängder. Så började lastbil efter lastbil att backa in och tippa sten / grus. Allt det där har ju egna namn, jag vet inte vad detta kallas, men det är grus med ganska stora stenar i. Väldigt bra att bygga en grund med. Just nu står det stilla. Alla trän som vuxit upp längs med vägen måste bort, de slår sönder backspeglar och vindrutor. Nästa vecka kommer det killar med motorsåg och sen fortsätter det. Årets julklapp, för mej ca 400 meter " ny " väg. Från mina riddare på Oden

onsdag 2 november 2011

Pussar

Satt på café med stora dottern och barnbarnet Loppan, dryga 6 månader.
Loppan tar ett stadigt tag i mina kinder, en näve på var sida och så pussar hon mej. Länge, blött och med tungan.
Senare när vi satt och åt, så tog hon tag i min arm och pussade den istället.
Gosig unge

Det gick vägen

Hon kom med bland de tio.
Nu väntar vi på att juryn ska välja ett av bidragen som vinnare av hela tävlingen.
Så spännande.
I november nån gång ska de vara klara. Typiskt att november är så lång bara