Cirka tre kg har jag tappat nu.
Så ett halvt kg per vecka
Inga mängder, men mer än jag förväntat mej
För jag trodde att jag inte skulle gå ner alls.

Vad gav jag upp?
Egentligen inget. Lite mindre portioner, äta tills jag är mätt och inte lite till....
Jag har inte ätit bröd till måltiderna, det brukar jag ju göra.
Naanbröd, Pitabröd, osv.
Jag har gjort paj, men inte bakat kakor eller bullar.
Och jag har försökt äta tre gånger om dagen.
Lika förvånad varje gång jag ställt mej på vågen.
Hoppas det fortsätter.......
Ja, midjan har krympt 4 cm också

Melodifestivalen 2013

Jag såg förra veckans avsnitt, fast med ett halvt öga.
Var väldígt nöjd med att Yohio gick vidare, för jag är mycket förtjust i den unge mannen.
En jävel på att spela gitarr och sjunger bra, dessutom så är han annorlunda, jag gillar det.
Vill ha hans frisyr från förra veckan vi något tillfälle.
Hade jag varit tonåring nu så hade jag ständigt gått med rosa eller blått hår, det är då säkert.
Eller lila........

Idag åkte jag till Lillstrumpa med man och kollade på festivalen där. Roligare än att sitta ensam.
Jag blev mött av mitt lilltroll som med ett jättesmajl sa: Heej Mimi! Kom här se. Då skulle jag sitta i soffan och titta i och på böcker som hon läste. Sen kom hon på att hon ville måla och då tog hennes mamma fram en teckning som Loppan målat åt mej. Var är Mimi då? frågade Lillstrumpa, Loppan pekade på teckningen och sen blev hon plötsligt jätteblyg. Alltså som om hon trodde att jag inte skulle gilla sättet jag var avbildad på. Men det var fint.
Så åt vi. God mat, stark mkt chili. När Loppan hade ätit klart så skulle hon sitta hos mej. I mitt knä.
I julas fick hon ett litet kök från IKEA och dit gick hon för hon skulle laga mer mat till Mimi. Hon " fyllde" en mugg med vatten under kranen och bar till mej, jag " drack" hon hämtade mer osv. Men så skulle pappa och mamma också ha. Loppan fyller pappas mugg och min, går till pappa och han tar min mugg. Neeej, Mimi! skriker Loppan och tar muggen från honom. Ja så blev det festival då och Loppan och jag satt i soffan och dansade järnet, vi hade hur kul som helst. Alla låtar var ju inte dansbara, men de som var.....
Vi fick med oss Lillstrumpa också, så soffan gungade nästan när vi tre gav järnet.
Ja vid nio var det mer än sovdags för ett lilltroll, hon brukar lägga sej vid halv åtta. I helvete heller hon tänkte sova, men, med löfte om Kalle och choklafabriken gick hon till slut med på det.

Festivalen då? Hm jag lyssnade inte så noga, jag hade fullt upp med att dansa och skratta åt Loppans rörelser och miner. Men jag gillade Sean Banan, Louise Hoffsten och så Eric och Tone, rätt så bra alla tre. Antons låt blev bättre för varje gång jag hörde den och den lär nog gå varm hela sommaren på olika discon Sverige över. De tre hemmafruarna lät väldigt nittiotal och de rörde sej i samma anda, dessvärre. Wolf, gillar jag skarpt, men jag vill ha fart i festivallåtarna, så Felicias låt gick hem hos mej, men inte i det här sammanhanget. Joakim Cans var den stora besvikelsen. För mej är han hårdrock och detta blev bara konstigt.
Som vanligt var mellanakterna bäst, men där ingår ju en hel del humor som inte funkar i andra länder så även om man kan tycka att de borde tävla så fattar ju ingen annan det roliga med dem.

Ja imorgon är en annan dag, som det ju heter i såna här sammanhang
Då vaknar jag utan Loppan och Loppan vaknar utan sin Mimi, jämmer och ett jävla elände, men vi får prata i mobilen, det gör vi varje dag

Jahaja här skulle jag nu skriva något klokt och bra om näthat, kvinnor och kvinnosyn
Men sanningen är att jag är för trött för att få ihop en bra text.
Försöker imorgon
Nu: Farmen i tv4 play
så ytlig är jag

Det går inte i nån större hastighet, men jag har gått ner 1,5 kg, trots allt.
Att ändra på kosthållningen är inte det enklaste. Svårast är att äta flera gånger på en dag, alltså med regelbundenhet. Det lyckas jag bäst med när jag jobbar, naturligtvis.
Ändra på själva maten är inga problem alls. Jag har valt ut en del recept som jag tyckte såg goda ut och så har jag lagat dem. Tro mej, de var underbart goda, bättre än jag vågat hoppas på.
Läsk dricker jag i stort sett aldrig, så jag kunde inte sluta med det
Alkohol dricker jag nån gång per år, möjligen, så jag kunde inte sluta med det.
Godis köper jag i stort sett bara om jag ska åka bil eller buss någon längre sträcka, så jag kunde inte sluta med det heller.
Chips och andra såna snacks köper jag i perioder, men jag har inte haft nån sån period sen i somras så jag kunde inte sluta med det heller.
Jag har dragit ner på grädde, smör och annat. Inte slutat, men ändrat på mina gamla vanor. Jag har knappt ätit bröd, smörgåsar, javisst ,men inget bröd till maten, vilket annars är rätt vanligt här.
Jag har inte bakat bullar och ätit deg eller ungsvarma smörfyllda bullar. Inget annat sånt heller. Paj har jag gjort några gånger. Jag hade en massa bär i frysen och dessutom en hel del vaniljvisp i kylen, den är nu slut, så nu blir det ingen spontanpaj heller.
I det stora hela så gillar jag mat mer än sötsaker. Jag gillar sötsaker också, men ska jag välja mellan en lagad måltid och en bulle, då väljer jag maten.
Nu återstår att se om jag går ner något mer?
Jag är ju rätt stillasittande vintertid och jag tror det drar ner takten betydligt. Allt är uträknat på en arbetande kvinna som rör på sej normalt på en dag. Inte på en som är arbetslös och sitter vid datorn eller ligger i soffan en stor del av dagen.
Det kan bli vår nu så jag kommer ut och får jobba ute, jävla snö

Hittills 2013

Jag brukar skriva in vilka böcker jag läst, men jag kom av mej lite där 2012.
Sedan många år skriver jag in varje bok jag läst, när jag började och slutade läsa den, hur många sidor den hade och vad jag tyckte om den i en mapp. Ett tips jag fick från min vän Carita, hon har gjort så i evigheter.
Jag har också listor över böcker jag vill läsa. Böcker jag hör om på  Gokväll på tv, läser om i tidningen, eller när jag ser en bra föreläsning på Kunskapskanalen.

Så, här kommer de böcker jag läst hitills då:
Flickan från 20-talet av Sofie Kinsella
En smårolig bok om en ung tjej som bytt karriär och stretar med både arbetsliv och familjeliv. Något som inte direkt underlättas av att hennes gammalmoster dör och återkommer som spöke. Ett spöke med krav

En man med litet ansikte, av Helene Tursten
Handlar om sexövergrepp och trafficking. Eftersom jag är intresserad av sånt så gillade jag boken. Den är en spännande deckare skriven av min storebrors tandläkare!

Hanteringen av de odöda, av John Ajvide Lindquist
Tänkvärd bok om vad som kan hända om döda människor vaknar upp
I Stockholm går alla omkring med en sprängande huvudvärk och inga elapparater går att stänga av. Detta kulminerar och när huvudvärken släppt och maskinerna fungerar igen så är gatorna fulla med människor som egentligen är döda. Hur reagerar man på att få återse den kära som dött? En man gräver upp sitt nyligen döda och begravna barnbarn, kan allt bli som förr? Kan hans dotter bli som vanligt igen nu?
Hur reagerar människor runt om, vill de ha en massa omlevande runt sej. Och vad gör staten?
Här finns mycket mer än en berättelse om lik som vaknar

Torka aldrig tårar utan handskar, Kärleken, av Jonas Gardell.
Jag jag är ju förtjust i Gardell och jag blir inte besviken. Sen så såg jag ju serien dessutom, något av det bästa som sänts på SVT på åratal
Här beskrivs hur ensamt och jävligt det kan vara att vara en som inte tillhör den stora massan och hur  ljuvligt det kan vara att hitta fler som är som en själv. När man kan landa, vara sej själv och vara normal. Applicerbart på fler än homosexuella, men detta är främst deras berättelse. För när man i lag bestämt att homosexualitet inte är en sjukdom längre, när våra huvudpersoner finner varandra och får vara normala, då slår den stora pesten till och allt ställs på huvudet.
Jag minns mycket av den information vi andra fick, nu får jag uppleva en liten del av hur det var att leva i och kring AIDS. Det är fruktansvärt, men vackert samtidigt eftersom kärleken beskrivs så fint
Korta, korta kapitel, lurigt på ett sätt för då känns det som om man kan läsa ett till och så bara ett till innan man ska sova. Jag påbörjade den här boken på kvällen den 1/2 och läste ut den kvällen den 2/2 / natten 3/2

Nu väntar jag ivrigt på övriga delar i min hand.

ja, mer än så har jag inte hunnit. Tror det får bli Stephen King i kväll. Fick hans bok 11/22/63, i julklapp av kapten K och den handlar om en man från nutid som åker tillbaka i tiden för att stoppa mordet på Kennedy. Den är på engelska och då brukar det ta lite längre tid att läsa, men i gengäld får jag ut så mycket mer när jag läser på originalspråk

06.19 2/2 1984

Då fick jag mitt första barn.
Efter en enkel förlossning som gick by the book om man säger så.
Exakt som det stod i boken om att få barn, så skötte sej den här förlossningen.
Små värkar på eftermiddagen vid 14 -tiden, så ökade de lite i styrka och kom lite tätare och så höll det på till klockan var 2 på natten och jag kände att det var dags att åka in till sjukhuset.
I en bil fullproppad med saker, bland annat en stor tv åkte vi. Vi flyttade dagen före och allt hade inte kommit till det nya stället. På Rasta tre mil från sjukhuset var vi tvungna att stanna, jag behövde hallonbåtar. Det var vad jag hade fastnat på under graviditeten. Kunde ju önska att det hade varit morötter, men icke.
Vid 3 var vi inne, så lite koller, lavemang ( obligatoriskt på den tiden) rakning av Mumindalen ( också obligatoriskt) och sen, tadaa in på förlossningen. Lustgas det hade jag, och i mängder dessutom. Vilken trygghet den där masken var. Så fick jag någon spruta i blygdläpparna, tror jag? Funkade väl så där.
Hur som efter 40 minuters krystande och en rygg som totalt låste sej så  de fick klippa lite, så hade jag en unge. Som jag hade längtat.
Efter sju dagar på sjukhus och ett speciellt mammaboende som de erbjöd på den tiden var jag så hemma igen. I ny lägenhet med en ny bebis.

Och nu är bebisen 29 år gammal. Och mamma till två ungar själv. 29........ ?

Namnsdag

Idag har vår lilla Mini namnsdag.
Jag får väl säga lilla, trots att han ju är storebror.
För han blir ju aldrig stur ( som de säger i Pippiböckerna )
Fast jag tror nog att om Max valt själv så hade han blivit 100 år gammal och använt de 18 första åt att jävlas med sin lillasyster, blandat med mer snälla stunder, så där som det kan vara mellan syskon.

För Max så återpublicerar jag den text jag skrev när han hade dött, då sommaren 2010. En del har läst den, för andra så blir det första gången. Den är skriven ur djupet av mitt hjärta, rakt av, inga pauser. Min kärlek till min MiniMax

Här kan ni läsa min text om Mini

Jag kom ju på att jag har högerklicksskydd, så jag kunde inte flytta texten hit, utan får länka istället