Nyår

Jippi, nu blir det nytt år.
Det kan väl inte bli så mycket sämre eller tråkigare än 2008.
2008 var ett år som för mej bara var ett stort jaha.
Okej jag slutade röka och det var ju jättebra, men i övrigt.
Vad hände? jag sov. Ungefär så känns det.
Visst en del roliga saker har ju inträffat, men när jag set till helheten så är det inte ett år jag är nöjd med.
Ja, förutom rökningen då.

Förkyld

Lilla D har smittat mej. Vore väl konstigt annars, hon låg ju och hostade på mej hela natten-
Jag är inte sjuk, men snuvig och jag nyser hela tiden.
Blir ju mycket mer allergisk när jag är förkyld också, så det är lite problem med katterna.
Nu lägger jag mej fast klockan bara är 2315. Tänker läsa den där deckaren som Tvåan gav mej i julklapp och sen soova!!!

En slapp dag...

Idag blev det inte mycket gjort.
Vaknade sent, klockan var nog nästan halv ett. Inte vaknade jag av mej själv heller, utan av att telefonen ringde.
Det var min kompis Carita från Vänersborg som ringde.
Egentligen så pratar vi alltid med varandra på nyårsafton, men i år så skulle hon bort och därför ringde hon idag istället. Det är alltid lika roligt att prata med henne. Nuförtiden så hörs vi egentligen bara en gång per år, men förr var det minst en gång i veckan, ibland mycket oftare än så.
Hon var den första som fick veta hur jag hade det i mitt förhållande till X.
Det var så att jag träffade henne på BB när jag fick Tvåan, hon hade fått en son bara någon dag innan, vi hamnade i sängarna bredvid varandra och blev vänner.
Vi har, på de dryga 23 år som gått sedan dess, setts fyra gånger. En gång hälsade jag på henne och en gång hälsade hon på mej. Dessutom hälsade hon på mej när jag låg inlagd på KK innan jag fick Trean och så kom hon igen efter att han fötts.
För mej blev hon en trygg punkt, en som kunde lyssna på mej men som aldrig behövde möta X och då hålla masken inför honom. Mycket tålamod måste hon ha, jag vet inte hur många gånger jag ringde henne när X hade åkt någonstans och blev tvungen att slänga på luren i örat på henne när han plötsligt kom tillbaka.
Nuförtiden pratar vi om andra saker än tokiga X.
Det innebär inte automatiskt att det bara är roligt det som vi avhandlar. Idag berättade hon att både hennes man, son och dotter blivit arbetslösa. Vidare berättade hon om en arbetskamrat vars dotter slängt sej framför tåget. Jag finner inte ord för hur hemskt det är. Jag vet att tjejen själv inte ville leva och att hon hade kämpat länge, men det är för jävligt att det ska vara så.
Ja, sen pratade vi lite om mina ungars psykiska ohälsa, idel trevligheter alltså. Nä, men även om man inte hörs så ofta så kan man inte ignorera det som är jobbigt och tråkigt, tycker jag.
Jag fick hennes mail-adress, så jag får samla ihop ett gäng roligheter och skicka till henne för att balansera upp lite.
När vi hade pratat färdigt så läste jag nyheterna i utvalda tidningar, pratade lite med Treans pojkvän på msn och såg färdigt Fanny och Alexander som jag spelade in slutet på igår. Efter det så var jag trött igen så jag la mej, var inte bara trött, frusen också. Jag tror att Lilla D smittade mej med sin förkylning när hon var här häromdagen. Får väl se om det bryter ut eller inte.
Efter några timmar i sängen så var det msn igen och sen så har jag tittat på tv och sms:at med en kompis till trean.
Och så lite msn med en av mina kompisar och nu sitter jag här.
Men imorgon, då.....

Julen i delar.

Jag har nu firat två av de tre delar som julen består av i år.
Först en på julafton, med Tvåan här hemma.
Vi såg lite på tv, åt potatisgratäng med vitlökssmör, vitlöksbröd och tsatziki med vitlök i.
Sent på kvällen kom trean och hans pojkvän.
Då satt vi och pratade och åt lite godis och sen öppnade vi paket.
Inte så många paket till Trean, han har bara önskat sej pengar i år.
Jag fick en dvd-box med Herrskap och tjänstefolk av honom och av Tvåan fick jag en bok, eyeliner, ögonskugga, nagellack, små handdukar och en dörrmatta.
Kanongrejor alltihop.

Del två av julen 2008 firades igår, på juldagen, hemma hos mor och far.
Det var mina systrar, mamma, pappa, Tvåan och jag.
Vi åt traditionellt julbord, ja, jag åt förstås mest sill, det gör jag alltid. Det är ju så himla gott med mammas inlagda sill. Men jag lyckades få i mej lite kantarellstuvning och köttbullar också.
Efter maten satt vi och pratade en stund, med några avbrott för min del då jag sprang ner i källaren och laddade en maskin med tvätt och var uppe på övervåningen och packade in några böcker. Jag hade beställt från AdLibris FÖRE den sjuttonde, som var det datum de angav som det sista att beställa böcker på om man ville ha dem till jul. De ändrade senare detta till den tjugonde, men hur de fick ihop det är för mej en gåta.
Klockan 1700 den tjugotredje fanns paketet att hämta på Bilisten. Det är ca fyra km att gå härifrån, så jag bad sonen att hämta och det skulle han göra på julafton. Men, han glömde det! Panik! Ringde till Bilisten och som tur var hade de öppet på juldagen, så sonen kunde hämta paketet då. Fast det kunde han inte. För han hade inte mitt leg. Det har ju inte jag heller så nu stod jag inför en minst sagt prekär situation. Jag ringde igen. Kunde jag hämta påaketet om någon följde med och verifierade att jag var jag? det skulle funka. Det gjorde det också, jag visade mitt gamla leg för killen bakom disken, han tittade på det och sa: " Det här kunde kanske vara något för ett museum?" Ja, han är väl inte helt fel ute, legget gick ut 1991 och bilden på det är alltså tagen 1981. Jag var sjutton år då. Jag visar ju hellre fram den bilden än en som är tagen i dagsläget, men det håller ju uppenbarligen inte, så jag måste väl fixa ett nytt leg. Jag ska bara ha en bra hårdag först. Och ansiktsdag, också. Detta innebär att både hår och smink måste vara såpass bra att jag kan tänka mej att låta någon fotografera av det. Jag ska ju trots allt ha det där legget ett antal år framåt och jag ska visa upp det för folk. Ja, det får bli efter den här julen, helst före nästa.
Ok, packade paket gjorde jag. Efter det så åt vi ost och kex, mums. Mamma hade bakat en sorts havrekex som var jättegoda.
Sen, in till granen. När vi hade delat ut en del av klapparna så kom Trean med pojkvän.
Trean hade en del födelsedagspresenter att hämta, det är inte så ofta han är hos mormor och morfar.
Han fick följa en tråd från finrummet ner i källaren och i änden ac den tråden satt en dammsugare som mina föräldrar och systrar lagt ihop till. Han blev jätteglad. Idag skulle han åka hem till stan och städa, sa han.
Efter paketutdelningen så var det fika och tårta och sen var klockan mitt i natten och då åkte vi hem.
Del tre av årets julafton infaller nästa år. Ingen vet med säkerhet när.
Då ska vi fira med storebror och hans barn och förhoppningsvis Ettan också. Hon har jobbat hela julen och har därför inte kunnat vara med.
Anledningen till att vi inte vet vilket datum vi ska fira på är att brorsan har en del djur som ska till slakt och de skulle ha gått iväg i oktober, men så blev det inte och när han ringde slakteriet så hade de glömt bort honom. Nu är slaktaren i Polen och är kanske tillbaka i vecka tre. Han ska höra om det finns något annat slakteri som kan ta dem istället. Men som det är nu så har han för många djur för att kunna få någon som tar hand om dem medan han åker bort, så vi måste vänta på slakten.

Konstigt men helt sant. Del 1

Idag är det precis sju månader sen jag slutade röka, snacka om att tiden har gått fort.
Det var ju inte första gången som jag försökte och jag har lyckats hålla upp en längre tid en gång tidigare. Den gången var det med hjälp av Nicotinell nikotinplåster, för övrigt den enda gången som de har fungerat för mej.
Jag hittade mitt eget sätt att använda dem på. Egentligen så ska man ju ha på sej plåster av den styrka man valt i ca tre veckor och sedan trappa ner till styrkan under och ha den i tre- fyra veckor. Jag tror de rekommenderar tre till fyra månader, totalt. Men jag gjorde så här istället:
Jag hade plåster 21mg en dag, rökte nästa, plåster dag tre, rökte dag fyra, osv. Efter tre veckor rökte jag ingenting. Då klippte jag isär 21mg plåstret så det blev 11,5mg istället. På så vis räckte en förpackning i två veckor och jag kunde börja spara lite pengar. Varje vecka satte jag in mellanskillnaden mellan kostnad för plåster och vad det skulle ha kostat att röka på banken. När jag sedan hade trappat ut plåstren helt så blev det ca 150kr in på banken varje vecka.
Men, jag började igen. Jag tror att det dels berodde på stress dels på att jag höll på att ta "provbloss" stup i kvarten. "Jag ska bara kolla hur det känns, hur det smakar." Detta gjorde jag inte en gång utan ett antal och sen så bommade jag cig när jag var på krogen. Så, även om jag rökte minimalt så var jag inte helt fri.
Detta var tretton år sedan, ungefär.
I våras tänkte jag försöka igen. Mest handlade det om pengarna, jag hade helt enkelt inte råd med rökningen, men visst spelade hälsan en stor roll också. Herregud, jag har ändå rökt i mer eller mindre trettio år. Inte klokt, alltså.
Nu hade jag hört från flera olika människor som jag känner att Champix skulle fungera.
Jag läste på lite om tabletterna och jag ringde till Apotekstelefonen och frågade om råd. Jo, det var ett bra läkemedel,tyckte de där. Jag hade ju hört mycket om hur dyrt det var och jag hade räknat ut att kostnaden för Champix låg på ungefär lika mycket som kostnaden för cigaretterna för min del. Men jag ville spara pengar, det skulle liksom vara min "morot". Så, jag frågade tjejen på Apotekstelefonen om det möjligen var så att man kunde få Champix på högkostnadsskyddet. Ja , sa hon, det kan du om din doktor skriver det på receptet. Då ska man också kombinera det med" sluta röka motiverande åtgärder", men det stod inte angivet vad det var, utan det var upp till doktorn.
Jaha, jag hade beställt en telefontid med min doktor och när han ringde så var jag lite nervös. Han är inte precis känd för att gilla piller så jag var inte säker på att han ville skriva ut de här åt mej. Men det var inga problem. Så frågade jag om detta med högkostnadsskyddet, ja, han ansåg att jag var motiverad som själv bad om hjälp att sluta, så visst, han skulle skriva på receptet att det skulle ingå där. Detta innebar att jag började spara pengar nästan med en gång, eftersom jag stod på noll på högkostnadsskyddet. Men skulle detta fungera? Jag hade inga förhoppningar alls.
Så jag hämtade ut mina Champix och inledde kuren.
Man ska börja med ett startpaket som varar i två veckor. Första veckan röker man som vanligt,och så bestämmer man en dag mellan dag åtta och fjorton som man ska sluta röka på.
Jag var väl lite feg, men jag tog dag tolv, inte för snabbt och inte den sista dagen, heller. Dessutom så blev det på Mors Dag och det tyckte jag kunde vara passande.
Så gick första veckan. Men inte funkade väl detta. tänkte jag. Jag röker ju precis som vanligt.
På dag åtta märkte jag plötsligt att jag bara rökt hälften av vad jag brukade. Då borde jag ju kunna ta bort en varje dag och på så vis komma till noll, tänkte jag. Så, dagen efter tog jag bort en, nästa en till osv. Och det fungerade! Jag var ute och jobbade i trädgården nästan hela tiden och varje gång som jag kände röksug så drack jag vatten, det blev en del av den varan, kan jag säga.