Välkommen

Jag skriver inte om ett bestämt ämne, utan om det som faller mej in, eller retar upp mej just vid skrivtillfället.

Det kan vara dagsaktuella händelser, något jag läst om på Familjeliv, det kan handla om misshandel eller blommor. Vad som helst

måndag 30 september 2013

Så kom då fredagen och det var dags för sjukhuset och Gastro och endkoskopierna.

Lillstrumpa och Loppan kom och hämtade mej.
Strax före tunnlarna i Uddevalla ber Lillstumpa mej att kolla vart jag skall, lite mer exakt. Det står Uddevalla sjukhus, men det står även Östa gatan, och gator har de endast på NÄL. har jag fattat fel? Jag bestämmer mej för att det har jag inte, mina undersökningar skall utföras på Uddevalla sjukhus, så det så....

I receptionen tar de en kopia på mitt papper, så fel är det tydligen. Det är en blandning av två sjukhus som beskrivs och det kan ju förvilla vem som helst ( som har läst ordentligt, vilket jag inte hade då ju ) Men jag har rätt, det är på Uddevalla sjukhus jag skall undersökas och jag är nu rätt så sen. Klockan är 0945 och undersökningen skall vara 0940. Nåväl, jag fick vänta till va 10 30 innan jag får komma in i rummet, så jag hade kunnat ta det lugnare än jag gjorde.

Själva undersökningen var faktiskt inte så farlig. Jag bad om lugnande och muskelavslappnande och det fick jag, tror jag. Jag kände inget. - Ta det som finns i skåpet, bad jag sköterskan. - Du får normal dos, var hennes svar. Normal dos var nog inte så stark då, för jag märkte som sagt aldrig att jag hade någon medicin i mej. Jag bad även om bedövning av halsen, då sprayar de tandläkarbedövning i halsen på en. kanon om man har en stark kräkreflex. Att få ner kamera med slang i halsen kändes inget alls. De pumpar ner luft i magsäcken samtidigt som de för ner kameran och den rapar man upp, samtidigt som de nog retar kräkreflexen, tror jag. Jag rapade och spydde lite, det vet jag. men efter några minuter var den undersökningen klar och det lilla obehag den vållat borta.

Så var det endoskopin då. Då skall en slang med kamera föras in i ändtarmen hela vägen genom tjocktarmen. Jag tror att det var  i krökarna av tjocktarmen som det gjorde ont. När de skulle genom dem, alltså. Det kändes som rejäla kramper i magen.Jag försökte röra på mej för att komma undan, men sköterskan höll i mej, pratade med mej och sa till mej att andas och hålla hennes hand. Stackars hennes hand! Nåväl , på vägen in gjorde det ont, på vägen ut kändes det inget alls. Jag passade på att kolla insidan av min tjocktarm på skärmen som doktorn tittade på, frågade lite, han visade mej. Bland annat visade han att jag hade tarmfickor, som inte alls är några fickor utan ser ut som ett litet runt eller ovalt hål i tarmväggen. helt normalt, sa han, de flesta har såna.

Lite tråkigt att jag inte hann att se min mage på tv, men dels, satt doktorn i vägen för skärmen, dels hade jag fullt upp med att spy och rapa. Det hade varit kul, annars.
Var det något fel på mej då?
Inte som jag vet. tarmarna var helt ok.Magen uppfattade jag inget om, så jag får väl vänta på att min doktor ringer.

torsdag 26 september 2013

En riktig skitdag

Idag förbereder jag mej för Gastroskopin och endoskopin imorgon.
Ingen mat efter klockan nio på morgonen idag.
Frukosten blev kyckling med sallad och en vitlöksdressing. Efter det kaffe och rabarberpaj.
Först nu vid 22-tiden blev jag hungrig!

Resten av dagen skulle jag dricka " klara drycker " och det har jag gjort. Runt tre liter, kaffe, vatten och päronjuice. Förutom detta har jag dessutom vid två tillfällen med sex timmars mellanrum tagit bulkmedel upplöst i vatten. Smakade citron, inte oävet alls.

Så har en stor del av eftermiddagen tillbringats på toa. Med den bra deckare i handen har det ändå varit rätt ok.

Mellan skurarna så har jag sprungit omkring ute och burit in alla Pelargoner och Fuchsior i växthuset.
Där är det totalt fullt just nu.

Dahliorna tog illa vid sej av frosten inatt, trots att det inte var mer än -0,0. Kanske var det kallare längre ut i trädgården?
Helgen får till en del gå åt till att börja ta upp knölar, tror jag.

Nu blir det snart natten, ja eller, sängen med ännu en god bok. Tidigt upp imorgon

onsdag 25 september 2013

Läser och diskuterar på Familjeliv.se för första gången på flera månader.
Förfäras över hur elaka en del människor är mot andra.
En kvinna som skriver anonymt i en tråd " tvingas" ge upp sin anonymitet, visa sitt ansikte på bild och skriva ut sitt riktiga namn då andra personer sitter och anklagar henne för att ljuga. För att försöka rentvå sej visade hon vem hon är. Inte klokt att det kan få gå till så

En kvinna skriver att hon vaknat på natten och att hennes man då höll på att filma hennes underliv med mobilen under täcket.
Vi är många som förstår att hon känner sej kränkt, att hon mår dåligt över detta.
Men, förvånande nog finns det folk som anser att detta är nåt hon får ta, hennes man älskar säkert hennes fitta och vill ha filmen när han runkar.
Nån annan menar att vi ju inte hört mannens sida av historien, säkert är den annorlunda??

Att en sån här handling är ett övergrepp det förstår inte de här människorna.


tisdag 24 september 2013

På fredag skall jag in till sjukhuset för att genomgå en gastroskopi och en endoskopi.
En kamera in i kroppen från vart håll, alltså.
Så möts de tu på mitten.........?

Njae en undersökning i taget.
Jag ser inte direkt fram emot detta. Att svälja en kamera, allt medan de pumpar ner luft i matstrupen, huga!
Att få in en kamera i rectum och genom tarmarna, vojne!

Men.
Jag kommer att få lugnande och muskelavslappnande, så förhoppningsvis går det som en dans.
Ja nån form av dans, knepig form.........
Dagen innan skall jag rensa kroppen.
Det innebär fasta och lavemang ( 2 gånger) och att dricka ca tre liter vätska under dagen.
Låter väl som två härliga dagar va?

onsdag 18 september 2013

Förmodligen behövde jag sova
Det var därför jag var så slö igår.
Plus vädret, jag blir trött av regn och av blåst, också.

Jag läste i går kväll, satt i soffan, kände mej sovatrött och la mej en "stund"
Detta var vid halv sju och när jag vaknade var klockan halv sex på morgonen.
DÅ gick jag in och la mej i sängen, somnade efter ett tag och sov till elva på förmiddagen idag.
Är jag utsövd? nej. Är jag pigg? nej. men jag tror jag kan hålla mej vaken tills det är dags att sova ikväll i alla fall.
Nu regnar det inte så efter lunchen skall jag gå ut och klippa bort överblommade blommor, tömma lite amplar och gräva lite i smultronlandet.

tisdag 17 september 2013

Blä

Jag är slö
en normal effekt av vädret?
Vi kan ju säga så i alla fall.
Regnet öser ner, något jag är tacksam över för blommor, buskar och trän behöver vatten.
Men jag är inte redo att ge upp sommaren ännu.
Jag vill kalla den sensommar och fortsätta den ända in i oktober.

Jag har ett enormt behov av att vara ute.
Ute och jobba i trädgården, dels för att jag har mycket att göra, dels för att jag trivs så mycket bättre ute än inne. Jag har möjlighet till fem-sex stycken uteplatser, med bord stolar och bänkar. Några dessutom med parasoll, så jag kan sitta under tak. Men inte en enda gång den här sommaren har jag suttit vid en enda av dem. Jag fick upp det stora parasollet, som en hel familj kan sitta under, men ingen har suttit.
Jag har suttit en gång i en av de två positionsstolar jag köpte för några år sen, jag satt några minuter.

Jag kan inte sitta stilla, jag flaxar runt och jobbar istället. Om jag är hemma hos någon annan, då går det bra. Om jag har besök, då kan jag sitta ner. Men ensam, icke! Inte ute,inte. Inne kan jag sitta framför datorn eller med en bok, sova en stund. Men ute........nä.

I det regn som idag råder, sitter jag alltså inne. Kollar fb, kollar här, läser tidningen, läser en annan tidning. Dagen rinner bort. Jag vet inte vad som egentligen är så farligt med att låta en dag rinna iväg i ingenting. Men jag tror inte jag är ensam om att känna att man inte får göra så, att det är fel.......en dag skall brukas, göras något av.
I det stor hela så är det väl så. Man är mer nöjd med sej själv efter en dag som har innehåll, man har lönearbetat, handlat och lagat mat. Eller städat, bakat, rensat i papper.
Ändock tror jag att vi har behov av dagar med inget eller mycket litet innehåll också.
Jag skall försöka implementera den tanken i mitt medvetande så att jag kan lära mej att känna att även en sån här dag kan ha sin charm.

Inser dock att de lata dagarna inte får bli för många, en i veckan, två kanske? eller tre?


Det kom en katt

När jag kom hem från Vc idag så hörde jag en katt skrika.
Högt
Nästan som om den var i slagsmål. 
Men inte riktigt. 
På verandan satt en svart katt och ropade. På mej. 
Bosse var det. Bosse som inte varit hemma på evigheter. Bosse som var exakt lika kelen och go som någonsin.  Jag funderar över var han varit och varför han inte kommit hem tidigare? Han har varit borta väldigt länge, jag kan inte minnas när jag såg honom sist. Han var i fin form, men skitig om tassarna, man kan tro att han bott på en gård, såg ut som gödselfärg på tassarna. Det finns många gårdar runt min, gårdar som är aktiva, med djur och jordbruk, så det finns ju platser att välja på. Men vad fick honom att stanna borta? och vad fick honom att gå hem just idag?

Jag funderar:

Led Bosse av minnesförlust efter en olycka? Vaknade upp på gården för mjölkkor och levde lycklig där under den tid han varit borta? Vaknade han till i sitt minne häromdagen och kom på att det fanns en tid före? en tid med matte och kattkompisar. Kände han att han behövde komma hem och visa att han levde, att det bara var en temporär minnesförlust han lidit av, inte nån död, eller så. 

Är Bosse månne lite korkad? Har han bott på grisgården nästgårds? Råkade han springa in i en vägg och donga till huvudet och därmed rassla runt lite på cellerna och komma på att det fanns ett liv nästgårds utan grisar? 

Tyckte Bosse att livet här var bra fattigt och gav sej av för att söka lyckan nån annan stans? Kom han till hästgården trivdes som fisken i vattnet med hästar och barn och tjejen som äger hästarna? Många som klappade honom, kliade honom mellan öronen så där som han älskar? Blev han boendes kvar ensam , nåja nästan ensam för mannen var kvar, över sommaren när alla hästar for till läger och alla barn också for till läger? Kände han att han behövde komma tillbaka till sina rötter ( hem till mej då ) men att han behövde fundera länge och väl innan han beslutade sej för att göra slag i saken? 

Vilken teori som helst kan vara den rätta, eller ingen av dem, spelar ingen roll . Jag är glad över att Bosse lever och har hälsan




söndag 15 september 2013

Bra helg

Jag har haft en väldigt bra helg. 
Först åkte jag och en av de andra kvinnorna på kvinnojouren till Göteborg och gick på en föreläsning om import av fruar från andra länder till Sverige. 
Det är ju så att ett antal män, svenska män, tar hit kvinnor de mött i utlandet, träffat på internet, eller valt ut från en katalog. 
Efter den föreläsningen var det en manlig polis som jobbar i traffickinggruppen i GBG som berättade om hur de jobbar, hur det ser ut, vilka kvinnor de möter osv. otroligt intressant. 

Sen tog vi tåget hem och i Rabbalshede hoppade jag av. Jag skulle hem till Loppan, hennes mamma och pappa och Kapten K på middag med skräckfilm. 
Loppan mötte mej vid tåget. 

Så lek, trevligt umgänge, god mat har präglat helgens fortsättning. 

Ja och en jävla dålig film. De flesta filmer i den genren är dåliga, enligt min mening. Antingen så tar filmmakarna till en massa äckeleffekter, vilket inte skrämmer mej, det äcklar mej. Eller så punkterar de filmen på något annat sätt, dåliga effekter, tex. 
Så var det här. 
Men några finns det nog som tycker den är jättebra. 
Speciellt de som tror på Gud och djävulen och som dessutom är lättskrämda.

Nu sitter jag i soffan, lyssnar på regnet, och läser en bra engelsk deckare. Har ganska nyss kommit hem. Vi sov över, nämligen. 

tisdag 10 september 2013

Jag hade en liten begravning här idag.
Sent på lördag kväll hittade jag en av mina katter, Lillan, liggandes längst ner i källartrappan.
Hon rörde sej inte, men hon hälsade på mej. Jag såg att hon var skadad, men jag kunde inte se exakt hur eller var. Jag förstod på hennes kroppshållning att något var fel i hennes bakkropp. För mej var det viktigt att inte hantera henne för mycket, inte röra på henne i onödan. Jag lyfte upp hennes framdel en liten aning och insåg att jag gissat rätt, hennes bakkropp fungerade inte  längre. Hon hade två svullna tassar, ena fram och andra bak på vänster sida. Detta fick mej att tro att hon hade inre blödningar, eller brott som stoppat upp blodet.
Hon var väldigt lugn, klagade inte. Jag la henne i ett lakan och bar henne som i en hängmatta upp i huset. Där hade jag bäddat en mjuk go varm bädd åt henne. Hon låg där, pratade med mej så fort jag kom in i rummet.Under natten låg hon i nån sorts dvala, tror jag. Jag uppfattade det så för hon reagerade inte någon gång när jag gick in i rummet. På morgonen var hon vaken och hade vänt på sej. Nu kunde jag se skadans omfattning och jag var då helt säker på att detta inte gick att fixa. Jag har sett såna skador förut och då diskuterat med en veterinär. Den gången fick den katten  somna in med hjälp av en spruta här hemma på köksbordet, medan jag höll hennes tass i min hand.
Jag började leta i mitt minne vilka jag känner som har vapen och  som jag litar på gör ett bra jobb, sen började jag ringa. Den förste jag ringde hade fått en stroke och kunde inte hjälpa mej, den andre tröskade och hade hjälpt mej om ingen annan kunnat, men han tog sej tid att ringa en annan kille åt mej. Den killen
kom strax hit. Jag bar ut katten, la henne en bit bort så de andra katterna inte kunde se. Sen höll jag för öronen och såg min katt bli skjuten. För mej är det viktigt att vara med, att se. Att klara av även det som är väldigt jobbigt med djuren. Jag hade lovat henne att så fort killen kom så skulle allt bli bra, och det blev det också.
Loppan kom några timmar senare. Vi gick bort till den döda katten, sa hej då." Mejom är sönder, sa hon", så hade vi förklarat det för henne. Mejom* är nu Minis katt i himmelen, har vi också sagt.
Övriga katter gick och tog farväl, någon för sej själv, några tillsammans. Det var verkligen rörande att se.
Jag grävde en grav och idag la jag henne till sista vilan. Imorgon skall jag pynta med sten och blommor.
Jag tänker på vad hon måste ha gått igenom från det hon blev påkörd till dess hon dog. Det är ca 175 meter till vägen.Den sträckan måste hon ha dragit sej hit på den oskadade halvan av kroppen. Det är outhärdligt att föreställa sej.

Jag är otroligt tacksam över att det finns människor som ställer upp när andra hamnar i nöd. R, som hjälpte mej sa, efter att ha sett katten, att detta var en välgärning och jag håller helt med. Jag förstår att det kan låta hjärtlöst eller skrämmande för en del, men att man skjuter ett skadat djur är inget konstigt eller ovanligt när man bor på landet


En sak är säker och det är att så fort jag får jobb så skall det sättas undan pengar för vård av katt varje månad. Som det är nu så lever jag ju på soc och det finns inga marginaler egentligen för veterinärkostnader. Hade jag inte fått hit nån som sköt henne så hade jag fått ta den kostnaden och sen delat upp betalningen på lång tid ( eller tills dess jag fick jobb då ) Men förutom att detta skedde på en helg när vården är dubbelt så dyr som vanligt, så var ju inte vår veterinärstation öppen utan bara den som ligger ca fyra mil bort. Svårt när man inte har bil. Enklare att ragga skjuts om man kan betala för sej.
* Mejom = katt

måndag 9 september 2013

Det har gått en dryg månad nu sen jag fick veta att jag var sjuk.
Idag är mitt blodtryck normalt, 120/75 ungefär. Detta med medicin i kroppen då. Men vi har även kollat utan medicin och det är på väg ner till normalnivå, sist låg det på 154/95.
Blodet, däremot är en annan historia. Hb gick upp till 100, så långt allt gott och väl. Men sen sjönk det till 92 igen. Det järn jag fick intravenöst på NÄL " räckte" i ca två veckor. Nu tar jag ett par järntabletter om dagen och hoppas att jag inom några månader skall ha ett normalt blodvärde igen.
Men så upptäckte doktorn att mina blodfetter var åt skogen också. De skall ligga på 5 och jag hade 8,6. Mer medicin och nu är de normala igen.
Hur mina blodådror ser ut kan jag bara gissa mej till.
Det har varit påfrestande detta. Jag är sällan rädd eller orolig, men vissa tillfällen har känslorna tagit över förnuftet. Minns en helg när jag " fick hjärtinfarkt" så fort jag skulle sova. Det blev en del vakna nätter där. Då spelade det ingen roll vad jag sa till mej själv, att jag visste att jag hade haft det så här länge, den här helgen var jag inte mer utsatt än andra. Känslorna styrde och jag låg vaken.
Nu återstår en massa undersökningar för att ta reda på varför jag har så dåligt blod.
Möjligen är det ås enkelt som att jag inte tar upp järn ordentligt?

lördag 7 september 2013

Tiggare, fortsättning

Det var inte Anna Wahlgren( gammal artikel i samma ämne här) jag hade i tankarna när jag skrev om de moderna tiggarna igår.
Men när jag kom till Ica idag var hon på Gt;s förstasida.
Jag läste artikeln och den handlade om hur hon tigger pengar på sin blogg och hur människor har skänkt tillräckligt för att hon ska kunna betala räkningarna för juli och augusti.
Hon hade väl fått ihop 20 000 om jag minns rätt.
Hon hade fått ett kuvert med en" femtiolapp från en liten sexårig grabb"
Hon klagar över att hon efter nio barn och alla år hemma inte har mer än 7000 i pension.

Jaha? Så ser det ut för många, men de tigger inte pengar av sina medmänniskor.
Min far har jobbat från han var 14 till han var 78. Han har folkpension. Den är ca 7000 före skatt.
( egna företagare betalar in sin egen pension och många klarar kanske inte av det ekonomiskt medan de är yrkesaktiva)
Min mor var först hemma med oss ungar i tjugo år sen jobbade hon i tjugo till. Hennes pension är lika låg som pappas. Men de tigger inte.
Jag tycker det är skamligt att folk håller på så här, vem det än gäller

fredag 6 september 2013

Den moderna tiggaren

Vi hör ordet tiggare och ser framför oss en man eller kvinna som, iförd trasiga, kanske smutsiga kläder, sitter på trottoaren utanför en affär, inne i en galleria, eller i en gångtunnel. En hand framstucken, en skål framför sej avsedd för de som passerar att lägga slantar i.
Många av oss har bara sett detta på tv, på filmer eller på gamla filmade dokumentära inslag.
Många av oss har sen sett samma fenomen vid utlandsresor. Nu ser många av oss, kanske alla, detta någon gång, vissa ser det varje dag.
Det jag har sett hittills är människor som spelar flöjt, fiol eller dragspel och som gör detta utanför Icas ingång på fredag eftermiddag. Hade jag bott i stan hade jag förmodligen börjat vänja mej vid att se tiggare när jag lämnade min bostad.

Men den moderna tiggaren, den ( eller de )  som jag har i åtanke, sitter inte på trottoaren och väntar i tysthet på att få lite pengar. Inte heller spelar de musik och hoppas på att få något i burken.
Nej, de sitter inne i en varm lägenhet, eller ett hus med rena, hela kläder på kroppen. De ser aldrig den de vill få pengar ifrån och vi ser aldrig de som tigger, eftersom de sitter bakom en dator, knappar på ett tangentbord,eller en mobil. Men tigger är exakt vad de gör.
Man går en aning olika tillväga. Första gången jag såg detta var på en blogg. Ett par hade gjort av med mer pengar än de hade och ville nu rätta till sin ekonomi. De startade bloggen, beskrev exakt hur deras ekonomi såg ut och vilka åtgärder de tog till för att rätta till den. Så långt allt väl. Men.
Högst upp på bloggen fanns en knapp. Den var till för de som ville donera pengar till familjen. " Ge ett bidrag" Man skulle alltså klicka på knappen, fylla i sina uppgifter och ett självvalt belopp och sända in detta till parets bankkonto. Familjen hade inga problem med att köpa mat, betala hyran eller elen, de låg inte under riksnormen. De ville bara ha mer pengar. Idag är knappen sen lång tid borttagen, men jag minns hur jag reagerade med stark olust när jag såg den.
Andra är mer direkta. De bloggar, eller Twittrar ( kanske även skriver på Facebook, men det har jag ännu inte sett med egna ögon) och skriver då: "Ge mej pengar". "Vill någon donera pengar till mej, så är det välkommet".
Alternativt så skriver man om hur dåligt ställt man har, hur lite pengar man har, att det finns risk för att barnen inte skall få mat, sen påpekar man att det går att skänka pengar till en.
Eller, har jag sett, så gör man på ungefär samma sätt, man pratar om hur illa ställt man har det, sen läggar man ut något man vill sälja. Säkert finns det någon som tänker att de kan köpa den där saken så människan får lite pengar. ( jo då jag har sett det hända flera gånger)
Har man barn så kan man få akutbidrag från socialen även om man inte är berättigad socialbidrag. Det bidraget är till mat. I dagens läge när i stort sett alla har tillgång till Internet så bör man kunna ta reda på sånt. Står det inte på kommunens hemsida så  kan man kolla socialstyrelsens hemsida eller varför inte socialtjänstlagen? Eller, så ringer man socialen i hemkommunen och ställer frågan.
Väntar man på att a-kassa eller aktivitetsstöd skall komma igång, då kan man få bidrag mot återbetalning.
Hur många av de som tigger på Internet skulle sätta sej på gatan och göra detsamma? Jag kan gissa. Ingen alls.På nätet är de anonyma, slipper se andra i ögonen, slipper förklara sej. Enklare, givetvis.
Men icke desto mindre så är det som de gör, detsamma som tiggaren på gatan gör.