Jag tänker klaga lite till.
Jag har ont. Inget nytt under solen, jag vet. Dryga 36 år av smärta borde väl egentligen gjort mej immun?
Njae, det funkar ju dessvärre inte så. Smärta har jag alltid, men den kan bli värre, betydligt mycket värre, eller en aning värre, det beror lite på. Nu blev den en aning värre, men tillräckligt för att göra mej på dåligt humör, må pest, inte orka och känna att livet är skit.

Den varma sommaren, kombinerad med mycket arbete var bra för min kropp. Visst hade jag ont. Men det var överkomligt och mina mediciner tog bort det värsta. Nu, när kylan och blåsten kommit så ökar smärtnivån och medicinen kan bara kapa en liten del av den. Dessutom så får jag ju inte längre äta antiinflammatoriska mediciner, vilket gör att inflammationer kan härja vilt i kroppen och det gör de gärna under den kalla årstiden. Bechterews sjukdom kan bli värre när man har en infektions eller inflammationssjukdom, dessutom och jag märkte ju hur jag blev sämre när jag var förkyld.

Till detta skall då läggas att jag var helt utan medicin under några dagar. Det är samma sak i stort sett varje gång den tar slut. Jag ringer vårdcentralen, den dagen medicinen tar slut, för ringer jag tidigare så får jag en föreläsning i örat om att jag har kvar och att jag fick recept då och då och det är faktiskt en beroendeframkallande medicin. Jag får i stort sett samma föreläsning varje gång. Då får jag dra ett djupt andetag, be dem räkna på hur många dagar som gått, ta det gånger 4 ( den dos jag tar, jag har dragit ner från 8 om dagen) titta i min journal och se att jag inte ringer oftare än jag behöver, påminna om att jag aldrig tagit mer än jag har fått förskrivit och sen hoppas på det bästa. Jag ringde på torsdagen, då hade jag tagit halv dos på onsdagen och en halv på torsdag morgon. För en gångs skull ingen diskussion med sköterskan. Halv fem skulle jag kunna hämta ut receptet. Då på åksjukemedicin, värkmedicin och en antidepressiv som jag tar när jag har svårt att somna ( den får kroppen att slappna av) När jag kom till apoteket så fanns där ingen medicin! Har hänt förr, ja. Så på fredagen ringde jag "min" doktor, ja eller till den vc där han jobbar, bad om recept och visst, min smärtmedicin fanns på apoteket på fredag eftermiddag, men ingen "sovmedicin" Jag kan förstå att han inte vill skriva ut utan att vi pratat om det. Samtidigt som han kan se i min journal att jag haft den i många år och senast jag fick var 2012. Det är ingen jättekonsumtion vi snackar om här. Oftast så delar jag dessutom medicinen i halvor eller fjärdedelar och för det mesta så tar jag ingen alls. Men i perioder så behövs den.....
Den här helgen hade den behövts. Jag har varit hur trött som helst, men bara sovit i små pass om nån timme här och några timmar där. Vaknat vid fem en morgon och inte kunnat somna om, sju igår och åtta idag 8 men då var jag uppe vid fyra och somnade kanske om vid fem, plus att jag då redan hade varit vaken ett antal gånger......
Jag kan inte heller ta igen sömnen på dagen, för jag somnar inte. Hur trött jag än är. Jag slappnar inte av.
Till detta skall läggas värmevallningar. Jag är på väg in i klimakteriet och vallningar hör till. Jag har nog väldigt lätta såna. Jag har hört om de som svettas floder och mår pest. Jag blir varm, måste ta av kläder, eller täcket. Efter en stund sjunker det undan och så kommer det tillbaka igen. Det är fascinerande hur kroppen kan hålla på, samtidigt som det är jobbigt att bli så varm, att kränga av kläder för att sen börja frysa, ta på sej, för att sen bli kokhet igen. Men, men, det spar en del ström, tänker jag. jag behöver ju inte ha värmen på. Och det hör till, ingen kommer undan helt. Jag hade sånt här förra vintern, men sen klingade det av, för att komma tillbaka nu i september.

Så här då......
Jag är inne i en period när inget är kul. Trött på att leva ett liv utan jobb, trött på att inte få svar när jag söker jobb, inte få komma på intervju, på att inte kunna göra det jag vill, på att sitta på den där förbannade förvaringen, på att alternativet till den är att gå ut på praktik = jobba gratis någonstans utan att ha en aning om ifall det leder till jobb.
Visste jag att en månads gratisjobb skulle leda till ett jobb om jag skötte mej, då hade jag skuttat dit. Men som det är nu så kan jag få ha praktik i nio månader på ett ställe och sen bara få vandra vidare.
Jag är fortfarande övertygad om att det kommer att finnas ett jobb för mej också, men just nu orkar jag inte vara positiv. Så är det bara.

Ont i kroppen. Förvisso inget nytt alls. 36 år med värk varenda dag borde ju göra att jag är van. Men den varma sommaren och det faktum att jag jobbade och rörde mej mycket gjorde att jag mådde bättre i leder och muskler och när nu kylan kommer och värken med den ökar i kraft och omfång, så är det extra jobbigt. Så är det alltid.

Lite extra gnäll:
Jag har värmevallningar. Så är det ju när man är på väg in i klimakteriet. De är inte så hemska som jag hört andra har, så det är jag tacksam över, men det är ändå jobbigt att ena sekunden frysa och i nästa vara så varm att kläderna måste av. Fördelen är ju att det inte går lika mycket ström till uppvärmning. Och jag tycker att det är spännande att uppleva hur kroppen uppför sej. Jag har haft sånt här förut, förra vintern. Sen försvann det ett tag och nu har det alltså kommit tillbaka. får se hur länge det stannar den här gången.

Sovit superdåligt, både på grund av att jag ömsom är varm och ömsom kall, men mest pga blåsten, tror jag. idag vaknade jag runt fem och vid sex gav jag upp och gick ur sängen och satte igång kaffet. Nu är klockan halv åtta ungefär och jag skall börja min arbetsdag här hemma. Diska, vattna blommor, putsa av blommor, tvätta, plocka undan, bära ut retur till husvagnen, baka och städa är tanken. under tiden lyssnar jag klart på skräckberättelsen Kvinnan i svart. Plus kanske nån dokumentär på p1. Det är toppen att kunna lyssna på radion via datorn och inte vara beroende av när något sänds, utan kunna välja och vraka i SRs arkiv

Jag lyssnar på radion och viker tvätt.
Det jag lyssnar på är "Kvinnan i svart" en skräckberättelse om ett hemsökt hus.

Den är inläst av Björn Granath, finns på radions p1 och består av 16 delar á ca 20 minuter.

Jag gillar det där, att lyssna på en berättelse, eller en dokumentär samtidigt som jag städar, diskar eller bara plockar.
Jobbet går fortare då, tycker jag. nu fick jag äntligen vikt den tvätt som som legat och väntat i flera dagar. Och jag satte upp rullgardinerna som jag köpte för två år sen. Mörkläggningsgardiner, vilket är kanon i ett sovrum där eftermiddags och kvällssolen lyser in.

En gång i veckan lyssnar jag på Misjonen, ett program som går på norska p4. En kanal som inte på något vis liknar sin svenska namne, tack och lov. Misjonen har givit mej många glada skratt under årens lopp. Ett enkelt program, två killar sitter och pratar och driver med saker som varit aktuella under veckan. En programpunkt är en genomgång av de lokala nyheterna runt om i Norge. Detta kan faktiskt bli hysteriskt roligt. Förutom att driva med andra, driver de hejdlöst med sej själva också.

Idag var jag till läkaren för att få en sjukskrivning. Det är Försäkringskassan som kräver intyg, såklart. Jag behövde intyg för två dagar, idag och imorgon. Jag förutsätter att jag är bättre till måndagen.

När jag sen var hemma igen, somnade jag såklart på soffan.
Det enda som blev gjort ute idag var att jag kapade lite syréner. Kanske 6-7 stammar. Sen var jag genomsvettig och fick lägga ner det.
Och så plockade jag sniglar. Det gör jag i stort sett varenda kväll. Ikväll bara 102 stycken. Men sammanlagt de senaste fem dagarna blir det runt 500 stycken. Förut har jag alltid skrivit ner varje dag hur många jag har tagit, men trots att jag räknar medan jag plockar, så har jag lyckats glömma skriva upp det i min trädgårdsdagbok. Slarvigt! 
Nu blir det natten. Först en stund med Stephen Kings bok Pestens tid, en av mina absoluta favoriter. Är nog 14e gången jag läser den nu, jag brukar läsa den varje sommar och det är lite som att komma hem och möta gamla vänner ( och ovänner )
Natti, natti

Jag har ju glömt bort fotona på rosbågen. Den som jag fick av mina syskon när jag fyllde 50.
Med tillhörande klätterrosor, dessutom.
De stackars rosorna har bott i sina krukor sen jag fick dem i mars,således har de inte vuxit något. De har dock blommat.....

Nu har de stått i jorden i de nya rabatter som jag skapade i samband med att bågen sattes upp och de har redan nya skott och knoppar.
Hoppas ny rådjuret låter dem vara.

Det är inte bara ute det blommar, inne har Hibiskusarna bjudit på en enorm blomsterprakt denna sommaren. 

Min alldeles egna sort, som jag tagit fram genom att pollinera två blommor och få fram frön som jag sådde

Jag har många Hibiskusar, bara i vardagsrummet står runt 15 stycken. De kräver mängder med vatten, bara de här fem vill ha 2 liter per dag under sommaren, en hel del omtanke och rätt mycket pyssel. Men får de detta så belönas man storeligen

Ni får lov att kommentera om ni känner för det.
Här plockas inga kommentarer bort och  jag blir inte arg och förnärmad om de som skriver inte håller med mej.


Så, förmiddagen gick åt till att ta emot flytt......lass är mycket sagt, men ett gäng kartonger, påsar, väskor mm i alla fall. Så till Tanums bostäder för att fixa en maskin som tar bort röklukt. men, se den hade inte kommit. Tapetböckerna som jag skulle låna fanns inne, men de var utdaterade och målaren hade inte fixat fram nya. Han hade inte heller talat om att de gamla inte gällde längre, så hyresgäster har tittat, bestämt vilka tapeter de vill ha och sen fått veta att de tapeterna inte finns längre.
Tjejen på TBAB var gott irriterad.

Nu står det en rabarberpaj i ugnen. Den kommer att sitta som en smäck i min mage tillsammans med en kopp kaffe.
Efter den måltiden blir det en eftermiddag ute i trädgården. Hoppas få klippt klart gräset idag.
Igår orkade jag inte mycket, så det finns både gårdagens och dagens sysslor att sköta
Pust

Jag är fortsatt sjuk. Jag känner mej inte speciellt dålig, förutom att jag fort blir trött, men jag hostar mycket och är snuvig. får ont i huvudet av hostan dessutom.
I morgon skall jag gå till förvaringen, tror jag. De får väl stå ut med mitt hostande, jag får ju stå ut med att vara där......

Idag skall jag upp till samhället trots att jag är dålig. Skall möta en flyttbil och släppa in folket därifrån i en lägenhet.

Igår sökte jag jobb som hbtq-utbildare.
Liten chans att få det, det var sex platser fördelade på hela landet, men fy sjutton så kul om jag kunde ha turen att få jobba med detta.
I förrgår sökte jag jobb på det nya Coop Extra som skall öppna här. Jag känner samma där, det vore kanonkul att få vara med och starta en butik och få vara med och bygga upp den.  Coop har jag ju jobbat på tidigare och trivts enormt bra.
Det är två helt skilda områden, att jobba som utbildare och butiksmedarbetare, men båda bjuder på utmaningar bara på olika sätt.

Jag är inte optimistisk vad gäller mina chanser. Det blir väldigt tydligt när man söker jobb, att 50 år är mycket gammalt. Att jag i den här åldern mår bättre och orkar mer än när jag var yngre, har mängder av erfarenheter som passar fint och dessutom är mer än villig att lära nytt, det spelar tydligen ingen roll för de som anställer.
Vet inte hur många jobb jag sökt, men det är många och inte en kallelse till intervju, ens. Och då söker jag jobb jag är kvalificerad för, har erfarenhet av.
Men, ger upp gör jag inte. Jag skall ha ett jobb ( eller två, de flesta arbeten som annonseras ut är på högst 25 timmar) och en dag kommer det att ske, det vet jag. Jag vet bara inte när, hoppas snart.

Jag hann en del idag. Men jisses så fort jag blev trött.
Jag fick jobba med en sak en stund, sen byta och göra nåt annat, så byta igen......
Efter drygt fyra timmars arbetande så gick jag in och vilade mej och den vilan resulterade i ett par timmars sömn, drygt.
Men jag har rensat halva jordgubbslandet, planterat drygt 20 nya jordgubbsplantor i krukor ( och lika många i landet) sågat ur det minsta körsbärsträdet, sågat bort allt gammal och dåligt i det stora äppelträdet, klippt gräs ( en liten bit som inte blev gjord sist, imorgon är det dags att börja om och ta hela trädgården, tvättat alla arbetsjackor, hängt annan tvätt, sågat ur en massa ur det stora körsbärsträdet och burit bort nästan alla grenar som jag sågat bort, tagit upp en tredjedel av potatisen ( och det blev en 5-liters hink) Allt detta med benäget bistånd från Marilyn och Tico, en kattunge och en ungkatt som gärna är med och hjälper till. Marilyn var till och med uppe på stegen när jag klättrade i körsbärsträdet, den tokan.

Syrénberån före jag gick lös på den. 

Och så här ser den ut just nu. Sidan mot kameran är helt nedtagen, sidan mot husvagnen är nästan helt borta och bortsidan hoppas jag orka ta imorgon. Här har jag alltså inte jobbat något idag, utan det är gjort under några dagar nu i veckan. 

 

 

 

Högen består av riset från ena sidan av bersån. 

Så, nu skall jag laga middag. idag: Lax med creme fraiche och gräslök från trädgården och potatis också den från trädgården.

Fortsatt sjuk.
Jag känner mej inte så dålig, men jag hostar mycket.
I onsdags hade jag feber och frös och var hängig. Jag har i stort sett aldrig feber. Senast som jag minns var 1987, då jag fick en livmoderinflammation efter en skrapning. Då jävlar hade jag feber. Så dålig jag var! Ensam med de två barn jag hade då, åkte jag in till akuten och jag fick vänta i sex timmar innan jag fick hjälp. Mitt i när jag väntade, gick personalen på rast. men ingen sa nåt, jag hade inte en chans att gå och handla något till mej eller barnen. Mina minnen är rätt dimmiga, men jag minns ändå hur jäkla ynklig jag kände mej.

Jag tänker tillbringa det mesta av den här dagen utomhus. Även om jag inte orkar göra allt jag vill och behöver, så kan jag göra delar av det. Jag håller på att såga ner alla syréner, lite i taget har jag "ätit " mej igenom syrénbersån. Nu återstår en tredjedel, ungefär. Från ca sex meter till en dryg halvmeter, kapar jag dem. In med ljus och framför allt, förnya buskarna. Det blir inga blommor nästa år, men det kommer att bli täta fina buskar och det är ju det jag vill ha.

Dessutom sågar jag bort gamla dåliga grenar ur det ena körsbärsträdet. Nja inte bara gamla, det ryker en hel del. Det blir gärna så när jag kommer igång.
Skall såga ur ett äppelträd, ännu ett körsbär samt en syrénhäck och de röda vinbären innan vintern är här. Mängder av ris blir det, ris som jag kan elda fram på vårkanten någon gång, hoppas jag.
Nåväl, det händer inget om jag sitter kvar här, så nu blir det....ut! Lite bilder kommer senare i dag,har jag tänkt mej.

Så

Hemma igen.
Fixat kontraktsskrivning på lägenhet, varit på förvaringen, hittat ett jobb som passar mej som hand i handske. Nå, helt ärligt så var det min kursledare som hittade det och han är övertygad om att detta är jobbet för mej. Spännande är det i alla fall. Det ligger väl inom mina områden och det kan ta mej vidare mot de mål jag har. Söker så fort jag fått sova en stund.

Tatueringen är klar och jag är supernöjd. Förmodligen kommer jag att bygga på den så småningom, men den är fin som den är för sej själv, tycker jag.
Bild kommer när jag fått sovit.

Hostar, snorar, känner mej inte som vanligt, men ändå inte sjuk, liksom.
Ja det ger sej väl vad det blir med detta.

Sjuk då da.

För några veckor sen började jag få ont i halsen.
Lillstrumpa och Loppan var sjuka, så jag blev ju inte direkt förvånad.
Lillstrumpa fick en otäck bihåleinflammation och fick åka till sjukhuset och få mediciner.Förutom värken i ansiktet hade hon även värk bakom öronen och i nacken. Loppan hade feber, snuva, hosta, allt som hör till.
Mitt halsonda gick över, och jag var ju glad. det blev som vanligt, ont i halsen och sen försvann det, tänkte jag.

Men nu har det onda i halsen kommit tillbaka och det tog med sej snuva och hosta.
Ännu känner jag mej inte sjuk, direkt, men det brukar jag sällan göra. Ännu hyser jag ett hopp om att det stannar vid detta och går tillbaka.
Idag har jag en del att göra, så jag kan inte vara hemma. Jag skall följa med en kvinna som skall skriva kontrakt på en bostad och sen har jag tid för tatuering. Äntligen! Jag har väntat på detta i flera år nu och jag ser verkligen fram emot det.

Om tiggare

Jag har skrivit om tiggare förut. Då om de som tigger på internet.
De som aldrig skulle sätta sej och tigga utanför Ica, det skulle vara skämmigt och inte värdigt dem!
De som har en inkomst, men vill ha mer. De som inte kan hushålla med de pengar de har.

Den här gången skriver jag om de tiggare som sitter utanför Ica, Coop och Systembolaget, tex. De som inte har mer än det de står och går i, i stort sett.
Kvinnor och män, unga och gamla. Människor som lever i misär i sitt hemland och som kommer hit i hopp om att kunna ge sina barn, och sej själva, lite mer, eller något alls. Som vill kunna ge sina barn mat och en skolgång, en skolgång de själva många gånger inte fick.
Visst borde de ha den möjligheten i sitt eget land, de borde kunna få hjälp där de bor, men nu är det inte så.
En god vän till mej från ett av de länder som det kommer tiggare ifrån, förklarade för mej, att " visst finns det socialhjälp att få om man bor i mitt land, men inte om man är rom, då får man ingen"
Vilket val har man om man inte får jobb och inte har nån utbildning och inte ens kan få ta del av samhällets hjälp?
Ja, man kan ju prostituera sej, i alla fall om man är kvinna, men är det ett bättre val än att tigga?
Jag hade då hellre suttit på en trottoar, än legat under nån gubbe.
Jag skänker om och när jag kan. En liten slant, en tjuga eller en tia. Har jag inte pengar löst så går jag in på Ica och tar ut. har jag inga pengar mer än precis för den mat jag behöver, då kan jag inte skänka och det skär i hjärtat på mej. Jag köper även Faktum, när det står försäljare här. Har jag inte råd, så går jag fram och säger detta. Jag har även frågat vid ett tillfälle om jag fick lov att ge en tjuga när jag inte hade råd med den femtiolapp tidningen kostade och det gick bra. Min dotter såg en kvinna som tiggde utanför en annan Ica-butik i våras och frågade henne om hon kunde köpa något åt henne att äta och dricka. kvinnan blev jätteglad och sa att vad som helst gick bra. Nä, men, sa min dotter om du är muslim så äter du ju inte skinka, vad vill du ha då? Då började kvinnan gråta, hon blev så glad för lite omtänksamhet. Medan hon åt, så satt de och pratade, det behövs inte så himla mycket, lite medmänsklighet, någon krona eller två ( eller mer, såklart) att heja, visa att man ser dem.
Tänk om det hade varit du, hur hade du velat bli bemött?

Idag kom jag in på Platsbanken, men till vilken nytta?
Där fanns inte fler jobb än i onsdags

Dagen idag....så här långt

Förvaringen först. det gick inte att komma in på Platsbanken alls idag.
Jag har lyssnat på en konsert med Take That, löst ett korsord på engelska, pratat med folk och fixat en tid för ny tatuering istället.
Fick pengar för att städa husen i söndags och dessa kommer nu till stor nytta när jag äntligen får min nya tatuering. Vad? Säger jag inte ännu, men det kommer att bli något som symboliserar mej och hur jag känner mej inuti och alltid har känt mej.
Jag är inte säker på att jag har råd att göra allt klart just nu, men påbörjat är bättre än inget.

Jag hann med att ringa några samtal med och ett av dem resulterade i en lägenhet till den gäst jag har på kvinnojouren för närvarande. Stor lycka för henne och lika stor lycka för mej, måste jag säga. Så underbart att kunna få vara med och stötta en människa till ett nytt liv, ett liv i frihet.

Soptippen hann vi med och jag fick inte med mej alltför mycket hem.
Nu  har jag fikat och ätit lite choklad som jag fick från pappas kusin ( mat, vin, choklad och lite annat lämnade de och jag fick ta alltihop, gulle dem) och druckit kaffe, så nu blir det trädgården några timmar eller så. Klippa gräs, tänkte jag först och främst. Innan daggen kommer.

Morgon igen!

Men hur fort går en natt egentligen?
Halv sju ringer klockan och det känns alltid som om jag nyss har somnat.
Men jag hoppar upp och efter en kopp kaffe så börjar jag ändå vakna till.
Rutinen är densamma varje morgon, i stort sett. upp, på med kaffet, på toa, ta medicinerna,på med musik, in och sminka mej ( det tar en halvtimma, minst) sen äta frukost.
Ibland lagar jag middag på morgonen, men idag har jag kvar sen igår, tack och lov. ugnstekt lax med potatis och romsås, mums!

I går var jag barnvakt till Loppan. Vi såg på film, hoppade på studsmattan, lekte jage på densamma, gungade, eller ja, jag puttade på, hon gungade. Sen började det regna så vi gick in och såg på barntv, samtidigt som vi gjorde diverse annat. Hon målade mitt ansikte med en tuschpenna och det var hur kul som helst att se hennes miner under tiden. När hon blev nöjd med sitt verk, eller när hon tyckte det behövdes mer på något ställe. Hon  fixade även en massa prickar på mina ben och fötter och så skrev hon en massa C:n på mitt ena ben. Inte dåligt av en treåring att ha börjat lära sej bokstäverna.

Väl hemma igen hade jag huvudvärk och gick och la mej och sov i knappt fem timmar. Vaknade vid åtta i går kväll. Inte så himla käckt, men behövligt.

Idag blir det förvaringen, sen en tur till soptippen för att bli av med all retur jag har. Det har blivit en hel del på en sommar och det skall bli skönt att få bort det.
Förhoppningsvis kan jag hinna med lite jobb ute innan det blir mörkt.
Gräsmattorna behöver klippas och en massa blommor behöver trimmas. Skall sätta fler jordgubbsplantor också. Satte 40 stycken i krukor  fredags och jag skall sätta lika många till minst. Att sälja eller ge bort.