När jag ändå är igång....

och undrar och klagar, över hur andra gör så passar jag på att undra följande:

Vad är det med folk som måste prångla ut bilder på sina barn hela tiden?
På facebook och på bloggar. 
Ja, jag är inte oskyldig, jag  har foton på Loppan här. Det är så sant så. men det kommer inte att vara. Jag har bestämt, för länge sen, att foton på Loppan kommer att förekomma så länge hon är " en unge i mängden" Alltså man ser henne på ett foto och kan sen inte hitta henne i ett foto med 100 ungar i samma ålder, enkelt förklarat. Den tiden har nog kommit och jag har varit försiktig med klara fina foton på henne på senaste tiden. Hon har börjat få sin personlighet, och då ska jag inte förstöra för henne genom att lägga ut en massa foton. Förvisso vill jag ju gärna visa hur söt hon är, men ni får väl tro mej. Det är inte så där genomofta man tycker att andras ungar är så där jättesöta heller, så det kan vara rätt skönt att slippa se dem.

Jag har inga foton på mina egna barn här, och det är väldigt medvetet. 
Hur tänker de som publicerar foton på sina barn? Jag tänker då främst på minderåriga barn. 
Man kan ju inte säga att man frågade och de sa ja. Då vet man inte mycket om barns utveckling och vilken kapacitet deras hjärnor har. 

Jag har Dayviews ( det som förr hette Bilddagboken ) där finns det mängder av foton på unga flickor, ska jag gissa så gissar jag på 12 år och uppåt. I utmanande poser, med uppushade bröst och plutande munnar. 
De förstår inte vad de gör mot sej själva, både mot sitt nuvarande jag och mot sitt kommande. 

Överhuvudtaget är spegelbilder från ett sovrum den allra vanligaste bilden på unga flickor. Var är föräldrarna? Bara undrar. 
En föreläsare var i Tanum och föreläste för skol/ fritidspersonal om Internetsäkerhet gällande barn. 
Han tog en bild från en site en tillfällig vilkensomhelstbild av en ungdom från Tanum. Mamman till objektet blev rasande. Hur kunde han peka ut hennes unge?  Han försökte förklara att så här fort och lätt är det att få tag i en unge, vem som vill kan göra det, för vilket syfte som  helst. Men mamman vägrade lyssna, hon trodde han valt just hennes barn av en precis anledning

Det går bra att bli arg när något händer, men att verka förebyggande? 
Att lära sej hur unga människors hjärnor fungerar? 
Att ha en aning koll på ungarnas aktiviteter på nätet?
Jag har gått igenom tre tonårstider, ensam vuxen, det är inte enkelt. Men man löser det inte genom att vara kompis och säga ok till allt heller. 
Man måste förstå att ungar behöver stångas lite för att bli bra vuxna.
Dessutom så måste man förstå att en ungdoms hjärna är klar först vid ca 24 års ålder. Då först kan den unge förstå detta med handling och konsekvens fullt ut. 
Väl sent då att försöka ångra alla bilder man la ut på nätet när man var tonåring.
Väl sent att bli arg på mamma för alla " gulliga " bilder hon la ut på nätet när man var barn och i tidiga tonåren. 
Kanske mamma inte ens fattade att allt man lägger ut på nätet finns där för evigt och kan delas av alla som känner för det i evig tid

Fb och barn

Jag ser barn som har facebook och så funderar jag. 
Hur kommer det sej att små barn 6, 7 år och upp till 11, 12 års ålder har detta?
Ofta med mamma som vän? Eller än värre, mamma och pappa och resten av släkten som vänner?
Det bör ju då innebära att ingen vuxen vågar var just detta och säga nej?
Alternativ så anser de vuxna att det är ok att bryta mot de regler som finns.
Facebook har en tydlig regel som gäller just barn: 
Ingen som är under 13 år får lov att ha en profil. 
Detta undgår ingen som loggar in och vill skapa en profil. 
Jag ser en del barn som skrivit in  ett födelseår som ligger tjugo, trettio, fyrtio år tillbaka i tiden. Vad säger föräldrarna när de ser detta? - Oj vad du är uppfinningsrik, lille vän? 
Jag tänker mej att barn som har såna här föräldrar, alltså föräldrar som inte vågar vara vuxna, eller som anser att man lätt kan skita i regler, kör moppe som tolvåringar: - Klart att lillan ska köra moppe, varför skulle hon vänta? bara fånigt med de här reglerna. 
Dricker alkohol som 14-åring tillsammans med mamma: - JA för jag är ju här och håller koll ju på lill- chejen .   Hick!
Kör bil som 17-åringar. - varför vänta, det är ju jättetråkigt att vänta ju, säger mamma, som ängsligt vill fortsätta vara kompis med sin unge. Som för övrigt började sminka sej och färga håret när hon gick i ettan. 
För nej kan man ju inte säga till ovan nämnda saker. Vad ska man då använda för anledningar till att följa reglerna? Varför behövs de då, men inte nu?  

Julen - 12, del 1

Som vanligt firar vi i bitar.
I år, som förra året, hos Lillstumpa med man.
Alla mina barn på ett  och samma ställe. Det händer inte så ofta. Ett minne att spara i en vrå av hjärtat.

Loppan var eld o lågor när vi kom. Först ropade hon på moster: Kapten K hon skulle komma.
Sen på Mimi, det är jag det. Mimi kom här, ropade hon igen och igen. När jag kom in i vardagsrummet, så stod där en stolt unge och visade upp granen. Sen skulle hon ju visa oss det nya fina köket som hon fått av sin mamma och pappa. Ett kök i trä från IKEA. Med spis, diskbänk, förvaring och micro.
Sen så fick vi leka lite medan vi väntade på pappa och morbror Jeremy. De kom så småningom. Det var halt ute och det är en bra bit att köra från Rabbalshede till Uddevalla och tillbaka. Men slutligen var vi alla samlade:
Vi såg på en liten bit av Kalle Anka. Det känns som om vi kan den efter så många år. Men sista biten brukar ju var något nytt, så det såg vi. Så öppnade vi paket. Loppan var i sitt esse och gick omkring och gav folk deras klappar. Hon var lite rädd för Sgt Jeremy, men tinade ändå upp mer och mer och hon vågade gå nästan ändå fram och räcka över paketen.

Ett öga på paketet, ett på mamma så hon gör rätt

Full fart bland paketen

Mest paket fick Loppan, såklart. Det blev nog nästan lite för många, inte prismässigt, för många var köpta på loppisar och second hand, men i antal. Hon tröttnade på att öppna

Tomt blev det under granen. Och jag glömde ju ta ett kort med paketen under ju

Så trött man kan bli av att dela ut julklappar. Mamma är trött för hon har städat och lagat mat och allt sånt. Tur då att Mimi har köpt en gosig kudde till mamma i julklapp

 Efter paketen åt vi mat. Massor med god mat. Jag åt som vanligt mest sill, men lite köttbullar och prinskorv smet ner också. Sen så blev det en massa snack och skratt och kolla in det man fått.

De här fick jag faktiskt några dagar före julafton, så söta, Lillstrumpa har gjort dem

Ett smycke som Lillstrumpa gjort. Världens bästa mormor står det på. Den mer färglada delen har Loppan gjort. 

Jag bad om en teckning och fick denna underbara skapelse. Sitter på väggen här i arbetsrummet nu. Sgt Jeremy är konstnären

Kapen K hade gjort varsin chokladask. Hemmagjord choklad gjord i formarna som hon fick i julklapp förra året. Fylld mörk choklad. Så god och perfekt som en liten efterätt. 

Jag fick dessutom en bok av Stephen King, Jonas Gardells bok " Torka aldrig tårar utan handskar ( del 1 ) skruvmejslar i alla tänkbara storlekar, kanon, nu kan jag ha en omgång upp i huset och en i källaren, en burk med Lilla My på ( hon är mitt alter ego ) och jag fick blockljus, och värmeljus. Det går såna mängder här. Ett foto på Loppan och mej
Jag gav bort: Lakan, örngott, påslakan, gardiner, böcker ( av King ) och en Kalle Anka pocket, duschtvål / schampo, en filt, en kudde, pengar. Till Loppan gav jag t-shirt, jeanskjol, bok, frukter i plast att ha i köket, memory och en puff att sitta på.
Det kan vara så att jag har glömt en del

Hon sov en stund på dagen, men det brukar hon. Hon blev lagd, men somnade inte utan var uppe till dess jag åkte kl ett på natten. Hon sprang runt i pyjamas  och sin stråhatt som jag köpte i somras.

Transformation

S¨här såg Rsgg ut för ett tag sen

I vintras måste detta ha varit, för det var då jag rev en del garderober

En aning mindre med saker och min säng har äntligen hittat rätt rum

Fortfarande finns det sakerr att flytta ut

Ska sängen stå som förut, eller så här....?

Jag flyttar runt. Det tillkommer en rätt så speciell gavel sen, den måste jag också ta hänsyn till

Dåligt med garderober. Lösning för skor och lite annat. En gammal lagerhylla

Jag klädde hyllplanen med vaxduk. Jag hittade den här på jobbet i somras och föll direkt. Jag blir glad när jag ser den. Detta är restbitar från att jag klädde bänkskivan ovanpå tvättmaskin, torktumlare och frys nere i källaren.

Där ska den inte stå, men det visar lite vad jag tänkt ha den till

Ska jag resa? Nä, syrran vrakade den här i ett soprum i Göteborg. I stort sett ny och jättestor och bra. Ska jag ha när jag reser. Tillsvidare får den vara förvaring åt diverse

Tomt utan säng

Men jag gick ut i lagården och hämtade farfars gamla bokhylla, skurade av den och putsade upp den med möbelpolish

Alla Loppans Duplolådor fick plats

Alla lådor i hörnet ska ut, sminkbordet ska. Ja vad vet jag. Påsarna under ska till kyrkan

Den här ska till tippen. Jag har två, vill inte ha kvar någon av dem. Jag vill ha en plattis. De här klumparna är så tunga och otympliga att jag inte klarar av att flytta på dem själv. En platt är lätt och nätt, trots att den är större i tum

Skyfri himmel

Det einaste hu ønska seg det 

 va ein solskinnsdag  skyfri himmel

 ein problemfri time i 

 gode venners lag - nykter, men svimmel

  svimmel av glede - så glad for litt fred 

 det e'kje for møkje å ønska seg det 

 men hu vett det ska noke te 

 det e for tidå ikkje sånn livet e 

 Det va'kje sånn det sko vær 

 det va'kje sånn det sko bli 

 hu drømte som litå om ei møkje bedre tid 

 hu drømte om

 det goda hu aldri fekk

  alt sko bli bra bare hu kom seg vekk

det blei aldri slik

  ein blir såra av for mange svik

  (Refreng)  Det einaste hu ønska seg... 

Dagen gjør vondt

  og lyset e ingen venn 

det e tryggast i mørket

  med skoddene igjen 

det e'kje alltid alt e lika kjekt å se 

 det kan vær

 greit å sleppa lys på det ein drive med

  det va'kje sånn det sko vær

  men mørket har et grådig begjær 

Det e tungt å ta tebake ein barndom som e tatt 

 for kvert mislykka forsøk, blir ein bare mer forlatt 

 (Refreng) Det einaste hu ønska seg..

En mycket vacker text och en sång som jag lyssnar på minst en gång om dagen Lyssna här
Om någon behöver översättninghjälp, bara säg till

Plugga lite?

   Jag har anmält mej till några kurser. Hoppas att jag kommer med på en av dem. Jag vill börja på kvartsfart pga att det är rätt längesen jag pluggade på högskolan och för att jag räknar med att jobba samtidigt. Kurs nr två är förvisso på halvfart, men under fem veckor bara, så det bör fungera. Detta är kurser som jag tror kan vara mej till nytta, både inom affärsjobb och jobb i skolan, tex. Mitt stora problem är att det finns så mycket som jag vill läsa. Nu är jag såpass gammal att jag får tänka mej för och välja sånt som i slutänden hör ihop och kan stärka mina chanser att få ett stadigvarande jobb.

Vårterminen 2013
1. LNU-56021 - Organisationsteori, ledarskap och motivation (Distans, Deltid) 7,5hp Ingen undervisning,
   Internetbaserad distansunderv, Kvartsfart (25%), Fristående kurs,
   Linnéuniversitetet, Ortsoberoende (Sen anm.)

2. MAH-40138 - Grupprocesser samt hantering av konflikter och kränkningar 7,5hp Blandade tider,
   Internetbaserad distansunderv, Halvfart (50%), Fristående kurs,
   Malmö högskola, Ortsoberoende (Sen anm.)

3. LTU-37158 - Knowledge Management 7,5hp Dagtid,
   Internetbaserad distansunderv, Kvartsfart (25%), Fristående kurs,
   Luleå tekniska universitet, Ortsoberoende (Sen anm.)

Tapetsera. Uppdaterat

Då så . Då ger jag mej av igen för att förnya hallen i kapten Ks hem.
Förhoppningsvis är allt med den här gången så att vi får något gjort.
En mörk hall ska bli ljus, sån är planen. Foton kommer

Den här röda var det från början. Den fick olika färg, beroende på ljuset och den var riktigt läcker, men Kapten K tyckte den var för mörk i den långa hallen, så då fick vi tapetsera om igen.

Till denna, den är ljust grön

Såklart blir det en markant skillnad. Ska dit imorgon igen och fortsätta

Fula ord

Jag följde en tråd på familjeliv tidigare i år: Vilka ord hatar du? Ungefär så hette den. 
Jag har några såna där ord som jag ryser av så jag gick in och skrev. Vi var rätt många som hade samma hat-ord:

chey, cheyor, cheyer

snippa

hen, henom

frulle, mellis

vuxenpoäng

fredagsmys. 

Ja de var några av de som fick absolut flest röster. 
Man kunde skriva in namn man ogillade också: 
Jag tror nog Kevin vann. Men alla namn som folk stavar på ett speciellt sätt för att vara "speciella och anorlunda" tycker jag personligen illa om. Alltså Celiné, Yohanna, Annah osv. Gillar inte Kevin heller men........

I Pepparkakeland

Svenska folket rasar. 
Nja svenska folket rasar på Facebook. 
Eller, en del av svenskarna rasar på facebook. 
Vilka då? 


Jag trodde nog inte att alla läste igenom allt ordentligt , en del har nog inte läst alls, de har hört, eller sett det på Fb och då bör det vara sant väl?

Först rasade de över att i en skola  så skulle man inte få vara pepparkaksgubbe om man nu ville det. För det kunde vara rasistiskt.
Nu verkar det som att hela den historien byggde på missförstånd. Enligt skolan så röstade en fröken och hennes klass om vilka låtar som skulle vara med i luciatåget. Vi komma från Pepparkakeland  skulle inte vara med, varpå det bestämdes att inga pepparkaksgubbar heller skulle var med i tåget. Alltså skulle historien om pojken som inte fick vara pepparkaksgubbe för att skolan ansåg att detta var rasistiskt inte vara sann. Helt. Förmodligen finns det en del korn av sanning i historien, men hur många och om skolan gjort en efterhandskonstruktion kommer vi nog aldrig att få veta helt exakt. Det vi vet är att genom Twittwer och Facebook ( och via media)  så spreds detta som en gigantisk visklek och folk ondgjorde sej i parti och minut över hur hemskt detta var. Undras hur många av dem som ringde skolan i fråga och ställde frågan? 

Så tas två tecknade figurer bort från Kalle Ankas jul. Hysterin är total . Vaddå? Ta bort? Finns väl inga invandrare i Sverige som kan stöta sej på detta? Jävla SVT!
Fast det var ju inte SVT då, det var ju Disney och Disney gör som de själva vill i sina egna filmer. Som för övrigt säljs till över 40 länder. Det finns säkert många bara i USA som, med den historia landet har, ogillar eller mår dåligt av nidbilden av svarta, tex. För så som dockan framställs i Tomtens verkstad, så framställdes svarta människor förr i tiden i USA och för allt i världen, även här i Sverige ( vi importerade från det stora landet i väst, redan då ) Storögda, med gigantiska läppar, tröga, dumma, lata. Mindre värda. Omöjliga att ha till annat än arbete och att skratta åt. 
Juden som togs bort är också en karikatyr från förr. Den som reagerar på den bilden räknar in alla fördomar om judar och lång tids förföljelse ( tusenårig )  i det den ser. Penninghunger och girighet, för att nämna några av fördomarna. Alla vet väl att judarna beskylldes för allt negativt som hände i Tyskland före  kriget? Arbetslöshet, umbäranden, mm. Att skylla på judarna var enkelt, de var redan en utsatt grupp. *
 Vi vet bättre nu. Frågan är varför det dröjde så länge innan Disney gjorde något?

* Jämför gärna med SDs politik när man skyller allt på invandringen idag.  

För övrigt anser jag att om man ser på SVTs kanaler så ska man betala tv-licens 

Det bidde en.........

....tumme, heter det ju i sagan.
Det bidde ingenting, kommer sen och exakt så blev det idag.
Handymanmamma fick inte gjort ett skit.
Jo, jag fick upp tapetbordet.
Jag fick mätt till en våd och skar den.
Sen, stopp.
Vi hade inga rakblad, inga penslar till limmet, borta, det var vad de var.
Det ligger nära tillhands att skylla på katten. Han går på diet. Ofrivillig sådan.
Och han är ensam hemma rätt långa stunder i sträck...........

Nya tag på söndag.
Om nu inte mina katter brutit upp dörren till mitt snickarrum och försnillat mina grejer

Handyman me

Jag drar iväg ut i vildmarken upp genom bergen för att göra nytta.
Eller så går jag på asfalterad väg uppför backen till Tanum.......
Beror en aning på hur mörkt det är i skogen. Så jobbigt att ta sej fram i oländig terräng, i en brant backe, på en rådsjursstig. I snö. Men det sparar en halvtimme.
Hur som.
Jag ska till Kapten K och tapetsera
Igen.
Det är ju ett tag sen sist.
Uppdaterar senare........

Nytt, nytt, nytt

Denna lilla goding har flyttat in hos mej idag. Den är inte ny, Lillstrumpa har haft den före mej. men nu skulle hon uppgradera sitt abonnemang och då fick hon en ny telefon och jag fick den här. Bra kamera, jämfört med min "gamla" och dessutom så kan jag ansluta den till datorn och surfa på mitt trådlösa nätverk här hemma ( ja på andra ställen också ) Kan ju vara praktiskt ibland. Jag kunde surfa med den gamla mobilen också men det tog väldigt mkt tid och det kostade. Så länge jag sitter på mitt nätverk ( ja eller " lånar" nån annans ) så är det ju gratis. Min gamla telefon ska få flytta in i en låda så länge. Känns lite knepigt att bara slänga den

Strålande

Följande anslag tycker jag att alla föräldrar, förskolor och skolor kunde ha uppsatt på på väggen någonstans väl synligt.
Tack och lov, säger jag för en barndom där mina föräldrar tillhandahöll alla sorters leksaker oberoende av vilket kön de hade på sina barn. Vi lekte nog mer med bilar och tågbana än med dockor, syrran och jag. Vi hade ett dockskåp och ett gäng med dockor, både stora och små. Men det var nog, om jag minns rätt som små barn som vi lekte med dockor. När vi kom upp i den aktningsvärda åldern av ca 7 år, då blev det mer bilar, tågbana, springa runt i berget och sen fick vi vår segelbåt, så sommartid var det den som gällde. Mina egna barn har haft det likadant, minus båten då, jag har inte haft råd, inte heller skulle jag ha vågat släppa dem på sjön med alla galna turister som far ikring där. De har lekt i ladugården och runt här i trädgården och på gärdena, ställen som jag aldrig kom nära som liten, pga allergier. Både flickorna och min son har haft dockor, allt från Barbie till dockskåpsdockor och vanliga. Men de har såklart haft allt annat som barn har, alla har haft tillgång till allt. För min del så finns inga pojk respektive flickleksaker

Bakar igen.....

Men inga bilder ännu så ni får hålla tillgodo med de jag tog förra gången
Då bakade Loppan tillsammans med mej

Hon var tveksam först och spottade ut degen

Men sen så ändrade hon sej

Här går det undan

Roligare med kavel

Ordentligt ska det vara

En sån liten perfekt människa, jag blir helt varm när jag tittar på henne

Lilla bullen är Loppans, helt egengjord. Hon åt den som mellanmål när vi var på Zumba

Ja, trots att jag lovade mej själv att få tummen ur idag så bidde det inte så.
Sov längre än normalt, vaknade med huvudvärk som vägrade ge med sej.
Efter två Anervan somnade jag om och vaknade småningom till. Utan huvudvärk. men då var klockan kvällen.
Så idag, ingenting. Matat katterna, suttit vid datorn, sett på tv.
På det hela taget vilsamt och skönt, men jag kan inte känna så när jag vet att jag borde......
Inget mår dåligt av att vänta tills morgon, men tänk om jag är lika slö då?
Men här tas inget ut i förskott. Så klart blir imorgon en bättre dag.
Till dess, några bilder på vad jag faktiskt har åstadkommit:

Köksfönstret, det enda med julgardiner i år.

Ett av två fönster i vardagsrummet. Jag köpte två stycken gardiner, delade dem på mitten och fick så två till varje fönster. De var tre meter långa, dessutom så det finns nittio cm kvar av varje att använda tex till soffkuddar ( kanske nån liten kappa ) Rätt så mycket för 98 kronor ( istället för 298 kr )

Som ett litet julpynt kommer det att sitta en silverfjäril på varje gardinlängd. Kunde inte låta bli, 10 kr styck på Happy Price. Finns i guld och rött också

Rusande dagar

Ja, jag tycker att de rusar bort och iväg, försvinner ifrån mej.
En anledning till detta är åldern. Det är jag rätt så säker på. Tiden går snabbare ju äldre man blir. Till en viss punkt, förmodar jag. En punkt som nog varierar beroende på vem man är.

En annan anledning är att jag sover för länge på dagen. För att få gjort saker som behöver bli gjorda så skulle jag vara väldigt betjänt av att gå upp vid åtta. Och så går jag upp vid tolv istället. Jag ställer klockan,men går varje morgon upp i sömnen och stänger av den.
Veckan har alltså flutit iväg ( som de brukar göra) utan att det jag ville ha gjort, blev gjort. 

Förra fredagen var jag på julbord med kvinnojouren. Jo då vi roar oss då och då också. Vi var på Gästis i Tanumshede och man blir aldrig besviken där. Så god mat och så mycket olika sorters mat. En sak var ett minus: det var så jävla kallt. Men detta berodde på att de hade norska Allas där som gjorde nästa års julreportage och av någon anledning så hade de haft alla dörrar öppna. Nåväl, det var ju en engångshändelse, kylan alltså. 
Jag åt sill, kallrökt lax, varmrökt lax ( gott, men inte lika gott som när pappa gör det, såklart ) ägghalvor med räkor, nybakat bröd, mimosasallad, rostbiff, omelett med kantareller, kantareller inlagda i glögg, rökt korv. Något jag aldrig äter är julskinka, kan inte minnas när jag gjorde det sist, men det bör nog dra mot trettio år nu. Sen så var det efterrätter, små bitar av många saker. Bland annat möltekrem, alltså hjortrongrädde, så gott så man nästan svimmade.  Till allt detta så drack jag till servitörens stora vånda ( verkade det som ) vatten. Jag dricker alltid vatten till maten, tycker det är godast. 
Ja så fredagen försvann :) Lördagen har jag glömt och söndagen med. Jag kan summera alla dagar fram till nu: Putsat fönster inne i kök och tv-rum, satt upp adventsstjärnor och en ljusstake. Börjat sy om gardiner till tv-rummet ( två klara ) plockat i RSGG, gjort iordning en hylla som jag ska ha till skor och annat, sett på tv ( rent hus, tex ) Varit i Tanum och burit möbler, röjt för kommande tapetsering, hängt på internet, mkt Fb och Familjeliv. Och på Fb gjorde jag ett klipp igår. En tjej la ut barnkläder som hon ville sälja, ett paket för 200 kronor, eller högstbjudande. Jag bjöd 200 direkt, en annan tjej bjöd emot, men till sist så fick jag hela paketet för 350 kronor, 42 delar! Bland annat 10 par byxor, regnbyxor, vinterjackor, 5 tjocka tröjor, en massa klänningar och mycket mer. Vi var ner och hämtade detta idag och Loppan har redan hittat favoriter. Idag har jag förutom det då, varit och handlat, ungefär det har blivit gjort. Kylan förlamar mej. Det är kallt inne och det är kallt ute. Lusten rinner av. Kroppen värker mer när det är kallt och jag har ont i benhinnorna på smalbenen, väldigt ont. Hoppas att det inte blir benhinneinflammation utan att det går över snarast. Men jag ska piska på lite lust imorgon så det blir en smula ordning på torpet. Ska även lägga in lite bilder på julpyntningen då, tänkte jag.


För övrigt anser jag att problemet med Sverigedemokraterna är att folk röstar på dem

Jag har ju fått på tafsen för att jag kritiserat andra bloggare för dålig källkritik.
Eller ska vi vara fullständigt ärliga och säga som det är? noll källa alls i vissa fall.

Nu har jag ett utmärkt exempel på hur det kan bli när man inte kollar alls.
här
Visst Gina Dirawi har säkerligen en större och bredare publik än vad vi småbloggare kan drömma om.
Men ändå......
ps.  notera Ginas  krystade förklaring. Vem rekommenderar en bok man inte har läst?

Ska fan va tomte

TIO SMÅ NISSAR

Midvinternattens köld är svår

Tio små tomtar i djupsnö går
Rävsax dold under skynke vitt
knipsar Nisse av på mitt
Livsandarna snabbt för honom tryter
snart i sitt eget blod han flyter

Nio små Nissar i midnattstimma
traskar fram i månljusstrimma
Ugglan hoar i sitt näste
Istapp faller tyst från fäste
Nisse spetsas utav tappen
Tomte ligger död på trappen

Utanför dörren står gröt och ångar
Åtta tomtars intresse den fångar
Med stigande hunger de gröten nalkar
men en stackars tomte på kanten halkar
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt
men sjunker likväl i kvicksandsliknande gröt

Många springor stugan har
där sju tomtar in sig tar
Katten som bakom dörren lura
slukar Nisse med hull och huva
Resten utav tomtehand
slickar kisse bort från tand

Sex små tomtar mot julbord ila
snabbt uppför bordsbenet de kila
När sista tomten över kanten hasar
han tappar taget och nedåt rasar
Faller nedåt likt ett lod
Mattan fylls av tomteblod

Fem små tomtar med stor iver
Rusar runt ty hungern river
Nisse snubblar på sitt skägg
faller rakt på knivens egg
Lilla Nisse stackars saten
rinner ut i sillsalaten

Fyra små tomtar festar på sill
och de släcka törsten vill
Mot glöggen de springer i samlad tropp
och tar för sig i varsin kopp
Nisse faller ut i glödhett hav
likt en skållad mandel hans skinn faller av

Tre små tomtar uti granen svingar
ibland ljus och änglavingar
Nisse sig för nära vågar
snart han står i ljusan låga
Luktar som en vidbränd stek
Ångrar då sin ystra lek

Två små tomtar kring sig tittar
När de en smällkaramell hittar
Nisse ned på den hoppar
Men för detta den ej stoppar
På golv och tak, på gardin med frans
finns nu Nisses hjärnsubstans

Husbonn traskar upp i natten
För att kasta lite vatten
Under husbonns stora toffla
Nisse blir till krämig våffla
Snön lyser vit lite här och var
Inte en djävla tomte finns kvar

Advent och sån´t

Ingen kan beskylla mej för att vara för tidig med adventsstakar och dylikt.
Undrar om det hänt att jag haft dem upp på " rätt " dag? 
Jo, förr säkert. Men de senaste tio åren så har det nog varit mer andra, än första advent innan allt varit uppe. Allt. Två stjärnor och tre ljusstakar. Och julgardiner. I år blir det två ljusstakar, max. En dog förra året och bara en lyser, hittills. Idag ( läs 3/ 12 ) fick jag upp julgardiner och en ljusstake i köksfönstret. I morgon ska jag ta mej an fönstren i tv-rummet. Tar lite tid för gardinerna som ska sitta där är inte gjorda ännu.
Jag köpte två längder á tre meter på rea, 49 kr styck istället för 149 kr. Varje kommer att bli två gardiner och eventuellt kappor och så kuddar så det matchar. Mycket för lite pengar, härligt!

Här pyntas inte något speciellt. I köket har gardinerna juligt motiv? ( foto kommer ) Men förutom stjärnor och stakar så är det snålt med pynt. 
Förra året köpte jag mej några tomtar som också var ljuslyktor . I år fick jag tag i en gran, som är lykta och jag önskar mej en snögubbe som också är lykta. Eventuellt blir det julgran, då pyntas den med kulor och glitter i den färg jag känner för i år. Om jag inte skaffar gran så hänger jag upp kulor lite här och där runt om i huset i stället.

För övrigt måste jag säga att det var förbannad tur att jag köpte två lådor med pepparkaksdeg. Den var så jäkla god så det är inte mycket igen av den första.

Tidigt i säng

För mej är halv tolv tidigt nu.
Somnar gör jag inte, jag lägger mej och läser.
Detta på minne mej om att det var väligt längesen jag skrev om de böcker jag läst.
Får skärpa upp mej!
Imorgon blir det tidig väckning för jag ska passa Loppan.
Härligt. Jag tror att vi ska ta och baka lite Lussekatter.
Och jag vet, det är långt till Lucia.Men det är gott med Lussekatter
Jag har redan bakat, två gånger, första gången var för fjorton dagar sen.
Fusk, ropar bevarare av traditioner, jättegott! svarar jag

Kommentera mera

Jag gillar kommentarer, jag gillar diskussioner, jag gillar att lära mej mer och det tror jag att jag gör i diskussioner och samtal med andra.
Därför går jag dagligen in på Familjeliv.se, till exempel. Där får jag nöta och blöta mej med människor som tycker som jag och med andra som tycker helt tvärtemot. Där finns de som har väldigt mycket mindre kunskap än jag och där finns det som kan mycket mer och från båda håll kan jag lära mej, kanske lär jag dem något samtidigt. 
På bloggar finns någon form av tyst överenskommelse om att man måste kramas, inte diskutera ( ja jag  har skrivit om detta förut )  Och det är väl därför jag retar upp en och annan, jag är nämligen inte överens. Jag är heller inte överens om att man på sin egen blogg kan skriva precis vad man vill utan att ta hänsyn till fakta. Att man kan tycka vad man vill, visst, att man har rätt till sin åsikt, självklart. Men har man en publik blogg, och det tror jag de flesta vill ha, då kommer man att stöta på de som tycker annorlunda, har en annan åsikt och såna som jag som dessutom tycker att man gör en liten faktakoll innan man skriver något.( alternativt skriver, jag tror, eller jag gissar, eller antar, eller något annat som man anser lämpligt och som visar att detta är min åsikt och något jag inte har full koll på, men tror är så här..) Jag blev idag, i en kommentar här på bloggen ombedd att sluta kommentera hos en annan bloggare. Helt ok, jag ska ta förfrågan under övervägande. Det som däremot inte var ok, var att personen som skrev, skrev ut hela mitt namn, både för och efternamn. Jag har till och med sagt i ett inlägg här att jag inte vill lämna ut mitt efternamn. Det är ett val jag gjort för att kunna skriva friare. Jag valde att ta bort kommentaren. Något jag aldrig gjort förut och hoppas slippa göra igen. Om nu nån tycker jag är dum i huvudet, så visst skriv då det, en så kommentar kan inte skada mej, men det finns en risk att mitt fulla namn skrivet här i bloggen gör det. Kanske risken är  liten? Ja, men jag vill helst slippa ta reda på det. Tack

En dag i Loppans liv

hh hjjkighggjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjnvccccccccccccccccccccccc



 6
 0
  yhhhhhuyuuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiikkkkkkkkkkkkkkkkkkk               00000000000000000000000000pppppppppppppppppppp<.-<- font="font" size="6" zslaqi950dxftrvcf="zslaqi950dxftrvcf">¨'''''''''''''
 k

c'
TGY/&Ffvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvy
slo.4iswrrrskkkkkkkkk                      

u
 5fr6tgv cvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvv   
















      

Jag hade en plan

Redan som tolvåring längtade jag efter barn. Min syster har berättat, själv minns jag inte. Men jag började passa andras barn när jag var elva och jag vet ju hur förtjust jag var i de ungarna.

Vid sjutton / artonårsåldern hade jag min livsplan färdig ( ja eller trodde jag ) 
Jag skulle skaffa barn( tidigt i livet ) ett okänt antal, men rätt många, gifta mej, skaffa hus, börja plugga in gymnasiet när barnen var i lämplig ålder och sen skulle jag bli läkare.

Och till en stor del följde jag min plan. Jag gifte mej( en månad innan jag fyllde nitton )  fick Lillstrumpa halvannan månad innan jag fyllde tjugo ( inte så tidigt som jag hade hoppats på, men graviditeten innan avbröts med ett missfall) 
Vi köpte huset samma år som Lillstrumpa föddes. Året efter fick jag Kapten K. ( två år efter det så hade jag en missed abortion ) Sergant J kom tre år efter Kapten. 
När Sergant J var fyra år började jag läsa in mina gymnasiebetyg. Jag visste då att några fler barn med den man jag var gift med var uteslutet, jag hade sen länge gett upp vår relation, nu väntade jag bara på att han skulle tröttna och flytta. Lik förbannat så blev jag gravid en gång till, en graviditet som lyckligtvis slutade i missfall. Jag hade då varit gravid sex gånger på åtta år.  
Jag pluggade i fyra år och under den tiden som upptäckte jag att jag dels inte klarade av kemi och fysik, dels inte ville flytta till stan med barnen. Adjö till planen att bli läkare, alltså.

Jag fick ett erbjudande om en lärartjänst och tog den och jobbade i en del år. Sen fick en utbildad lärare min tjänst och jag började plugga pedagogik och svenska  på högskolan. Nu var planen en lärarutbildning. Jag läste engelska, barn och ungdomspsykologi och litteraturvetenskap också, men bara 20p av varje och 20 p är förvisso mer än noll, men ska man få ut något av ämnet, ha något att visa upp, då ska man ha minst B-kursen också. Jag var värkbruten, utsliten, mådde pest. Barnen hade alla tre börjat må dåligt och det var mycket runt dem. 2001 sjukskrev jag mej och sen var jag sjukskriven i flera år. Efter det så fick jag den tillfälliga sjukersättningen ( sjukpension) Sammanlagt var jag hemma i 7-8 år.
Under de åren gick jag tre! arbetsförmågeutredningar. Alla tre kom fram till samma sak: högst 50% arbete i anpassat sådant. Det är vad min kropp skulle må bäst av, då skulle jag kunna jobba till dess jag blir pensionär. Men att få ett jobb på 50% är inte lätt, att leva på 50% av en lön är inte lättare och inget jag har lust med. Så 100% fick det bli. Jag har bara haft sommarjobb sen min sjukersättning upphörde och på dem har jag jobbat fullt och har inte haft en enda sjukdag.
Jag gillar att jobba, dels håller det mej igång, jag får bra rutiner, jag rör mej, går upp på morgonen,får träffa människor, dels får jag lön. Jag gillar lön :-)
Så planen höll inte helt, spela roll egentligen. Det var mycket inom planen som inte blev som jag hade trott.  Men jag tror det är bra. Vore nog hemskt om man som aningslös artonåring la en plan för livet och följde den sen.
Jag gillar det där med att livet är lite nyckfullt, att jag inte vet vad som väntar bakom nästa hörn

Under en period av två och en halv månad så har jag tillgång till sjuan. I sin stora nåd låter Tv4 oss icke betalande tv-tittare få se på de annars dolda program som denna kanal har att erbjuda.
Det mesta är ju skit, ja ta tex How clean is your house, det är ju ett bra exempel på " skitprogram"  Nä men seriöst, i mitt tycke så går där en massa billig skit, men några program gillar jag. Dock inte så mycket att jag kommer att betala för att titta på sjuan sen ( vilket ju är vad tv4 hoppas )
Idag såg jag på Medium och kom plötsligt ihåg vad jag alltid tänkte när jag såg den serien på fyran på torsdagar förr: Jag vill gifta mej med Joe Dubois.

Mitt livs första Tupperwareparty gick av stapeln idag.
Mamma och jag åkte till Rabbalshede där Lillstrumpa med gott stöd av min kollega, Kristin höll i sitt första party. Mest Kristin höll i det. Men hon har varit säljare i mer än sex år, så hon kan det ju som ett rinnande vatten.
Jag köpte mej en stor burk som jag ska ha i kylskåpet. Man ska ha grönsaker i och man ställer in en ventil så att grönsakerna får lagom mängd syre. Kristin hade testa med en påse morötter i kylen och en i burken, för att se hur bra burken eg var. De i påsen i kylen var mögliga efter en vecka, de i burken höll i mer än sex veckor. I mitt kyl vill gärna grönsakerna frysa när de ligger längst in i lådan som är avsedd för grönt. Nu ska den få innehålla annat och så ska den här lådan få sin plats.
Loppan var med, såklart. Och Loppans moster Kapten K var där, hon hade sovit över då hon och en annan tjej, Sara-Maria var ute och fotade tillsammans, både igår och idag. Idag var Kapten modell, sminkad som en 50-tals pinuppa ( Sara är makeup- artist också, så det var proffsigt gjort) håret var lockat och uppsatt i 50-tals frisyr. Loppan var eld och lågor när Kapten K släppte ner håret. Långt, lockigt och hår! Kan en hårfetishist få det bättre? Hon snosade, gosade, gömde sej i det och klappade på det. Ren njutning för en Loppa

Slö och påsar, påsar

Jag är slö, eller åtminstone så blir jag slö av att vara hemma.
Nattmänniska som jag är  sover jag länge på dan, elva, tolv är inget konstigt.
Har jag haft en spädgrisnatt, då kanske jag sover till halv tre. Sen ska jag dricka kaffe, vakna, äta något. Och så var det mörkt igen.
Eftersom jag vill vara ute så lider jag faktiskt av detta. Spädgrisnätterna kan jag inte göra så mkt åt, men annars så går det ju att tvinga sej ( mej ) upp vid åtta, och sen hålla mej vaken fram till läggdags. Inte sova, eller vila med stängda ögon som jag gärna gör nu.
Men det är svårt. Jag sugs ner i soffan och jag är trött jämt, nacke och huvud värker och jag tänker: - bara en liten stund, till dess det släpper......medicinerna gör sitt för tröttheten, samtidigt som de hjälper mej med värken.
Jag gillar hösten. Jag gillar alla årstider. Men när man är en sån som jag, som kommer igång först på eftermiddagen, då är höst och mörker pest. Vad fasen ska jag göra inne? Jag vill vara ute och fixa i trädgården, göra undan sånt jag inte hann med i somras, förbereda inför nästa säsong. Snart nog kommer frosten och en obrukbar jord och då får jag fint hålla mej inne, förutom ifall jag går ut en promenad.
I måndags lyste solen, vilken skillnad! Jag vaknade strax efter åtta, gick upp, käkade frukost, fixade härinne och sen gick jag ut i fem timmar. Så gott jag mådde.
Då spelade det ingen roll att det var kolsvart klockan fem. Mer såna dagar vill jag ha.

Finns det fler än jag som har påsar som en följetong i sitt liv, tro?
Jag har alltid en eller flera påsar som hänger, ligger, står någonstans i huset.
Idag: en påse i mitt sovrum, innehåller en pump ( jag ska pumpa cyklar och skottkärra) ett par påsar i hallen innehållande retur, ska till husvagnen och sen vidare till tippen. Ett par soppåsar i hallen ( en km fram och tillbaka till soptunnan, men inget i påsarna luktar eller blir äckligt så ) en tom påse på sängen, i den ska de kläder jag köpte på vår second hand igår ligga, Loppan ska få dem imorgon. Ja så ser det ut nu, ja, jag glömde: en papperspåse med två paket jäst i i köket ( handlade och har inte fått lagt dem i kylen ännu, men har kalla golv så .....) Att reducera antalet påsar är ju inget problem, det går nog på fem( nja tjugo minuter om jag ska gå till soptunnan ) minuter, men det dyker ju hela tiden upp nya. Inte alltid jag vet var de kommer ifrån heller. Kan påsar bara materialisera sej? Ur tomma intet?

Jag blev glatt överraskad när jag var och handlade i torsdags.
Eftersom jag var färdig en liten stund före de andra, så gick jag in på bokavdelningen och tittade mej omkring. Letade upp en Pixiebok ( köper en varje vecka till Loppan nu ) och kollade runt lite snabbt.
Och hittar en bok av en författare som jag faktiskt har pratat med! Förvisso inte i verkliga livet, men vi har chattat på Familjeliv.se.
Det var 2008 / 2009 och jag hade rätt nyss fått internet här hemma och då gått med på Familjeliv.se sajten.  Där pågick en diskussion om Liza Marklunds bok " Gömda " och jag som ju då läste den boken i början av -90 talet ( om jag inte minns fel ) halkade på den tråden.
Oj vad vi diskuterade, det var härligt. Varje förmiddag när jag vaknade hade jag fullt upp med att läsa ikapp allt som de morgonpigga hade skrivit och efter det satt vi och diskuterade i realtid. Vi var i två läger, de som ansåg att Liza M aldrig gjort något fel när hon kallade boken för sann ( vilket var exakt vad hon gjorde när den var ny. En sann historia, stod det på framsidan. Dessutom var den så författade av Maria Eriksson med hjälp av Liza M, något som senare ändrats till bara Liza, ingen Maria ) och vi andra som såg oss som förda bakom ljuset. En kvinna, Monika Antonsson, hade skrivit en bok om Gömda och i den vederlägger hon punkt efter punkt i historien om Maria
 Nåväl det kan jag återkomma till.
I den här diskussionen skrev en viss Ramona Fransson då och då i tråden och vi diskuterade då med varandra ( vi stod på samma sida ) jag var inne på hennes blogg och såg då att hon skrev böcker och gav ut dem på eget förlag. Det var hennes deckare jag hittade i affären. Inte en, utan fem eller sex stycken. Deckare som utspelar sej på Tjörn.  De hade fått bra omdömen och jag längtar till dess jag kan få läsa dem.
Här nedan kommer några av de böcker hon givit ut. Den senaste ska läsas in som ljudbok  av Reine Brynolfsson

                        

Jomenvisstasså ------eller ur barnamun osv...

Vi firade Farsdag idag.
Det blir ofta så i min familj, det firas lite snett och vint, när det passar, liksom
Och idag passade det. För fler än imorgon. Så det blev idag.
Lillstrumpa, Kapten K, Loppan och jag åkte ner till Grebbestad och sammanstrålade med min storasyster och hennes sambo/ särbo ( beror väl lite på var de är och när och om de är där samtidigt, snart är de dock riktiga sambosar för de har köpt hus Grattis! )
Vi åt bullar, pepparkakor, drack kaffe och så rulltårta med fruktsallad och grädde, mums. Loppan åt, pratade, charmade, sånt som Loppor oftast gör. Ja hon lekte med moster Kapten K också, byggde torn och ringde  på mobilen, bland annat. Efter ett antal timmar vid bordet bröt syrra med man upp och vi andra drog oss tillbaka till salongen ( tv-rummet ) Loppan var lite trött och sur, så vi försökte hålla henne på humör på lite olika sätt ( med varierande framgång )
Nån frågade:
-Var är din näsa?     Ungen pekade på sin näsa
- Var är munnen?    Ungen pekar på sin mun
- Fötterna?              Ungen pekar på sina fötter
Så där höll vi på med kroppsdel efter kroppsdel och Loppan pekar på.
Lillstrumpa säger: - Var är magen och Loppan drar upp tröjan och pekar på sin mage.
- Var är tuttarna då? frågar Lillstrumpa. Loppan tvekar inte en sekund, hon slänger sej över sin mamma, lägger stolt sina händer på hennes tuttar. - Där!

Zumba baby - Babyzumba

Lillstrumpa och jag började på Zumba tidigare i höstas.
Jag hade tänkt på det länge, tiggt till mej en nedladdning och skaffat en DVD. Men använde jag dem?
Icke så. Jag behöver piskas lite och det är roligare när man är många. Skulle jag av egen kraft hamnat på den kurs jag nu går? Vet inte, men har svårt att tro det. Det är tack vare Siv, en god vän sen många år som jag är med och dansar. Och tack vare mej så är Lillstrumpa med. Kapten K vill inte gå i grupp och att förvänta sej att Sgt J ska åka från Uddevalla och hit två gånger i veckan för att dansa är bra naivt. Men att de två skulle vara med i gruppen är nog det enda som skulle kunna göra det ännu roligare. ( ja det trodde jag i alla fall till igår kväll. Då var Loppan med och hon gjorde det klart mer roligt, men mer om det senare )
I alla fall så började vi i september, vi var inte med första gången, men det gjorde inget. Dels så är det drop-in, man får komma de gånger man kan och vill, dels har vi bästa ledaren, Marie, som gör att man lätt kommer in i stegen och rytmerna.  Och det är så kul!  Jobbigt, men kul.
Jag har ju alltid gillat att dansa och detta är som en blandning av dans och aerobics, fast med tonvikt på danssteg, tycker jag. ( kanske det beror på vem man har som ledare ? )  Jag tror att alla kan vara med på det här. Jag är ju reumatiker, har astma och ingen saliv ( blir torr i munnen och måste dricka hela tiden ) men jag kör på det jag orkar, sprayar med astmaspray och med min standinsaliv-munspray, tar små pauser  och dricker ofta. För varje gång kan jag ta ut rörelser bättre, orkar längre och pausar mer sällan.
Jag vet att jag har usel koordination, vifta med armarna kan jag, vifta med benen likaså, men samtidigt? Och i takt? I ett mönster som någon annan bestämt? Det är inte givet, så mycket kan jag säga, men det blir bättre.
Från början hade vi en gång i veckan, varje måndag. Jag kände ganska snabbt att jag ville ha mer och diskuterade detta med Lillstrumpa, som tog upp det med Marie. Jag tror att vi var rätt många som ville ha flera gånger per vecka och vi fick en dag till! så torsdagar dansar vi också nu sen några veckor tillbaka. För mej ar det toppen. Då hinner inte leder som jag mjukat upp stelna till lika mycket och jag blir rörligare. Sen borde jag träna stretch här hemma( jag vet ) Det är kanon för min knasiga kropp, men det kommer nog.
I torsdags så hade vi med oss Loppan. Loppans mormorsmor var med som barnvakt ( som vi trodde skulle behövas) men ungen dansade hela passet och hade hur kul som helst. Och det hade jag med, jag skrattade mer än någonsin när jag kollade den där lilla ungen som försökte härma våra rörelser. När hon sen med stora munrörelser började mima till låtarna gick jag nästan av på mitten. Jag fick filmat lite grand av hennes dansande. Såklart var hon roligare före jag började filma ( typiskt) men detta får duga för den här gången ( mer vid ett annat tillfälle )  Att ha Loppan med var alltså en lyckträff, både för henne, Lillstrumpa och mej. Men jag saknar mina andra ungar, jag tror vi hade haft väldigt kul ihop på Zumbapassen.   Nedan följer lite BabyZumba med Loppan

Vi kan ta och snacka lite om detta med kommentarer på bloggar, låt oss göra det va?

Jag gillar det här med kommentarer. Om jag får någon, eller några på det jag skrivit, då får jag ju respons
alltihop med bloggandet blir mer levande på så sätt. För mej som älskar att diskutera så kan det innebära att jag får igång en diskussion om ett ämne. ( kan innebära, har inte hänt här ännu )
Men till min stora förvåning och irritation så ska man inte kommentera om man inte säger snälla saker, håller med i allt den som bloggar skriver. Man får absolut inte ha en annan mening om något som bloggaren skrivit, inte tycka att bloggaren gör fel, eller säga att man själv skulle ha gjort annorlunda, tycker annorlunda, än bloggaren. Detta helt oavsett på vilket sätt man gör det. Inte ens om man uttrycker sej försiktigt går det an.
Nä, man ska sälla sej till Styrkekramarkören och i harmoni sjunga ut att man tycker att bloggaren säger, gör, handlar allt rätt och riktigt.
Säger man annorlunda blir man "Den Elaka " och Styrkekramskören stöttar bloggaren och säger snälla saker och kramar. För att väga upp då, antar jag.
Visst man kan ju säga som så att tycker man inte som en person som bloggar, då kan man låta bli att läsa bloggen. Ja då det kan man, men att man inte gillar en sak, behöver inte innebära att man ogillar allt, inte heller om man ogillar flera saker.  För egen del så går jag aldrig till personangrepp, det anser jag tillhör vanligt folkvett. Jag tänker på hur och vad jag skriver och anser inte att jag är elak, eller taskig, jag uttrycker en annan åsikt. Gillar jag inte saker som har med bloggarens smak att göra, då undviker jag att kommentera. Visst, om någon säger att de älskar rött och har rött överallt, så skulle jag kunna säga att rött inte är min färg, utan det är blått, men jag låter bli.
Sedan 2008 snackar jag med människor på forumet Familjeliv.se. Något som varit väldigt givande för mej. Normalt sett så omger man sej ju mest med vänner och familj, människor som är rätt lika en själv och som tycker rätt lika som en själv. Här får man chansen att " brottas " med över 100 000 olika själar, människor i alla åldrar, med olika utbildning, olika ekonomiska förutsättningar, olika politiska åsikter, osv. Det har gjort mej väldigt gott. Man kan inte skriva något där och stå oemotsagd och bara bli kramad inte.  Ta en sån sak som socialbidrag tex.  Någon skriver en trådstart och frågar hur man får socbidrag,och hur mkt man får, kan vi säga. Då får personen en massa svar om hur man gör och hur mkt man får ( vissa vet inte men tror att de vet, så då blir det lite tokigt ) Så har vi dem som svarar att den som söker är en parasit, bör söka jobb, att det finns massor med jobb, att det är skamligt att gå på soc, osv. Att svara såna människor på ett sätt som inte renderar en varning kan vara en utmaning. Jag har lyckats bra.
I trådar om invandring får man verkligen hålla tungan rätt i munnen. Ibland känner jag att jag vill ge ett svar som: - Du är ju en fullblodsidiot (och du är säkert ful också) men det har jag aldrig gjort.
Men det finns tillfällen när även jag anser att man kan hålla sej ifrån att kommentera. När man kan diskutera det man inte tyckte om, eller inte höll med om med sina kompisar eller på ett anonymt forum tex.  Och detta är när en mamma som mist ett barn bloggar om det och får kommentarer om att hon inte ska skriva om sitt döda barn, eller inte visa kort på det. Eller ännu värre. Något som hänt precis nu. En mamma bloggar om de barn hon har och de hon mist. Nu i veckan miste hon sitt tredje. Det framkommer väldigt tydligt att bloggen handlar om detta ( både levande och döda barn och vardagsliv, alltså ) Hon ville, som alla andra mammor, visa upp sitt barn och la ut en bild. Då fick en läsare spatt och började ringa runt till bloggarens släktingar och tala om vad h*n ansåg om att ha bilder på döda barn på sin blogg. H*n skrev alltså inte ens en kommentar ( vilket även det hade varit fel ) utan trängde in i bloggarens privatliv. Då har man gått över alla gränser.
Men i andra fall, där det inte handlar om sorg, så kan jag inte tänka mej något tillfälle som man ska låta bli att kommentera text. Skriver jag om mina skulder hos kronofogden tex,  så får jag räkna med att det finns läsare som reagerar negativt och tycker jag är en slarver och skit som har såna skulder. Har de kommenterat så kan jag bemöta och förklara. Skriver jag att jag går på soc, så finns det säkert läsare som anser att jag inte borde göra så. Vi kan diskutera det. Att jag skriver om den misshandel jag utsattes för, finns säkert de osm anser att sånt pratar man inte högt om. Vi kan diskutera det med
Jag hävdar att alla har rätt att tycka och uttrycka sina åsikter. Men man ska sköta det snyggt
Olikheter berikar.