Tidigt i säng

För mej är halv tolv tidigt nu.
Somnar gör jag inte, jag lägger mej och läser.
Detta på minne mej om att det var väligt längesen jag skrev om de böcker jag läst.
Får skärpa upp mej!
Imorgon blir det tidig väckning för jag ska passa Loppan.
Härligt. Jag tror att vi ska ta och baka lite Lussekatter.
Och jag vet, det är långt till Lucia.Men det är gott med Lussekatter
Jag har redan bakat, två gånger, första gången var för fjorton dagar sen.
Fusk, ropar bevarare av traditioner, jättegott! svarar jag

Kommentera mera

Jag gillar kommentarer, jag gillar diskussioner, jag gillar att lära mej mer och det tror jag att jag gör i diskussioner och samtal med andra.
Därför går jag dagligen in på Familjeliv.se, till exempel. Där får jag nöta och blöta mej med människor som tycker som jag och med andra som tycker helt tvärtemot. Där finns de som har väldigt mycket mindre kunskap än jag och där finns det som kan mycket mer och från båda håll kan jag lära mej, kanske lär jag dem något samtidigt. 
På bloggar finns någon form av tyst överenskommelse om att man måste kramas, inte diskutera ( ja jag  har skrivit om detta förut )  Och det är väl därför jag retar upp en och annan, jag är nämligen inte överens. Jag är heller inte överens om att man på sin egen blogg kan skriva precis vad man vill utan att ta hänsyn till fakta. Att man kan tycka vad man vill, visst, att man har rätt till sin åsikt, självklart. Men har man en publik blogg, och det tror jag de flesta vill ha, då kommer man att stöta på de som tycker annorlunda, har en annan åsikt och såna som jag som dessutom tycker att man gör en liten faktakoll innan man skriver något.( alternativt skriver, jag tror, eller jag gissar, eller antar, eller något annat som man anser lämpligt och som visar att detta är min åsikt och något jag inte har full koll på, men tror är så här..) Jag blev idag, i en kommentar här på bloggen ombedd att sluta kommentera hos en annan bloggare. Helt ok, jag ska ta förfrågan under övervägande. Det som däremot inte var ok, var att personen som skrev, skrev ut hela mitt namn, både för och efternamn. Jag har till och med sagt i ett inlägg här att jag inte vill lämna ut mitt efternamn. Det är ett val jag gjort för att kunna skriva friare. Jag valde att ta bort kommentaren. Något jag aldrig gjort förut och hoppas slippa göra igen. Om nu nån tycker jag är dum i huvudet, så visst skriv då det, en så kommentar kan inte skada mej, men det finns en risk att mitt fulla namn skrivet här i bloggen gör det. Kanske risken är  liten? Ja, men jag vill helst slippa ta reda på det. Tack

En dag i Loppans liv

hh hjjkighggjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjnvccccccccccccccccccccccc



 6
 0
  yhhhhhuyuuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiikkkkkkkkkkkkkkkkkkk               00000000000000000000000000pppppppppppppppppppp<.-<- font="font" size="6" zslaqi950dxftrvcf="zslaqi950dxftrvcf">¨'''''''''''''
 k

c'
TGY/&Ffvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvy
slo.4iswrrrskkkkkkkkk                      

u
 5fr6tgv cvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvv   
















      

Jag hade en plan

Redan som tolvåring längtade jag efter barn. Min syster har berättat, själv minns jag inte. Men jag började passa andras barn när jag var elva och jag vet ju hur förtjust jag var i de ungarna.

Vid sjutton / artonårsåldern hade jag min livsplan färdig ( ja eller trodde jag ) 
Jag skulle skaffa barn( tidigt i livet ) ett okänt antal, men rätt många, gifta mej, skaffa hus, börja plugga in gymnasiet när barnen var i lämplig ålder och sen skulle jag bli läkare.

Och till en stor del följde jag min plan. Jag gifte mej( en månad innan jag fyllde nitton )  fick Lillstrumpa halvannan månad innan jag fyllde tjugo ( inte så tidigt som jag hade hoppats på, men graviditeten innan avbröts med ett missfall) 
Vi köpte huset samma år som Lillstrumpa föddes. Året efter fick jag Kapten K. ( två år efter det så hade jag en missed abortion ) Sergant J kom tre år efter Kapten. 
När Sergant J var fyra år började jag läsa in mina gymnasiebetyg. Jag visste då att några fler barn med den man jag var gift med var uteslutet, jag hade sen länge gett upp vår relation, nu väntade jag bara på att han skulle tröttna och flytta. Lik förbannat så blev jag gravid en gång till, en graviditet som lyckligtvis slutade i missfall. Jag hade då varit gravid sex gånger på åtta år.  
Jag pluggade i fyra år och under den tiden som upptäckte jag att jag dels inte klarade av kemi och fysik, dels inte ville flytta till stan med barnen. Adjö till planen att bli läkare, alltså.

Jag fick ett erbjudande om en lärartjänst och tog den och jobbade i en del år. Sen fick en utbildad lärare min tjänst och jag började plugga pedagogik och svenska  på högskolan. Nu var planen en lärarutbildning. Jag läste engelska, barn och ungdomspsykologi och litteraturvetenskap också, men bara 20p av varje och 20 p är förvisso mer än noll, men ska man få ut något av ämnet, ha något att visa upp, då ska man ha minst B-kursen också. Jag var värkbruten, utsliten, mådde pest. Barnen hade alla tre börjat må dåligt och det var mycket runt dem. 2001 sjukskrev jag mej och sen var jag sjukskriven i flera år. Efter det så fick jag den tillfälliga sjukersättningen ( sjukpension) Sammanlagt var jag hemma i 7-8 år.
Under de åren gick jag tre! arbetsförmågeutredningar. Alla tre kom fram till samma sak: högst 50% arbete i anpassat sådant. Det är vad min kropp skulle må bäst av, då skulle jag kunna jobba till dess jag blir pensionär. Men att få ett jobb på 50% är inte lätt, att leva på 50% av en lön är inte lättare och inget jag har lust med. Så 100% fick det bli. Jag har bara haft sommarjobb sen min sjukersättning upphörde och på dem har jag jobbat fullt och har inte haft en enda sjukdag.
Jag gillar att jobba, dels håller det mej igång, jag får bra rutiner, jag rör mej, går upp på morgonen,får träffa människor, dels får jag lön. Jag gillar lön :-)
Så planen höll inte helt, spela roll egentligen. Det var mycket inom planen som inte blev som jag hade trott.  Men jag tror det är bra. Vore nog hemskt om man som aningslös artonåring la en plan för livet och följde den sen.
Jag gillar det där med att livet är lite nyckfullt, att jag inte vet vad som väntar bakom nästa hörn

Under en period av två och en halv månad så har jag tillgång till sjuan. I sin stora nåd låter Tv4 oss icke betalande tv-tittare få se på de annars dolda program som denna kanal har att erbjuda.
Det mesta är ju skit, ja ta tex How clean is your house, det är ju ett bra exempel på " skitprogram"  Nä men seriöst, i mitt tycke så går där en massa billig skit, men några program gillar jag. Dock inte så mycket att jag kommer att betala för att titta på sjuan sen ( vilket ju är vad tv4 hoppas )
Idag såg jag på Medium och kom plötsligt ihåg vad jag alltid tänkte när jag såg den serien på fyran på torsdagar förr: Jag vill gifta mej med Joe Dubois.

Mitt livs första Tupperwareparty gick av stapeln idag.
Mamma och jag åkte till Rabbalshede där Lillstrumpa med gott stöd av min kollega, Kristin höll i sitt första party. Mest Kristin höll i det. Men hon har varit säljare i mer än sex år, så hon kan det ju som ett rinnande vatten.
Jag köpte mej en stor burk som jag ska ha i kylskåpet. Man ska ha grönsaker i och man ställer in en ventil så att grönsakerna får lagom mängd syre. Kristin hade testa med en påse morötter i kylen och en i burken, för att se hur bra burken eg var. De i påsen i kylen var mögliga efter en vecka, de i burken höll i mer än sex veckor. I mitt kyl vill gärna grönsakerna frysa när de ligger längst in i lådan som är avsedd för grönt. Nu ska den få innehålla annat och så ska den här lådan få sin plats.
Loppan var med, såklart. Och Loppans moster Kapten K var där, hon hade sovit över då hon och en annan tjej, Sara-Maria var ute och fotade tillsammans, både igår och idag. Idag var Kapten modell, sminkad som en 50-tals pinuppa ( Sara är makeup- artist också, så det var proffsigt gjort) håret var lockat och uppsatt i 50-tals frisyr. Loppan var eld och lågor när Kapten K släppte ner håret. Långt, lockigt och hår! Kan en hårfetishist få det bättre? Hon snosade, gosade, gömde sej i det och klappade på det. Ren njutning för en Loppa

Slö och påsar, påsar

Jag är slö, eller åtminstone så blir jag slö av att vara hemma.
Nattmänniska som jag är  sover jag länge på dan, elva, tolv är inget konstigt.
Har jag haft en spädgrisnatt, då kanske jag sover till halv tre. Sen ska jag dricka kaffe, vakna, äta något. Och så var det mörkt igen.
Eftersom jag vill vara ute så lider jag faktiskt av detta. Spädgrisnätterna kan jag inte göra så mkt åt, men annars så går det ju att tvinga sej ( mej ) upp vid åtta, och sen hålla mej vaken fram till läggdags. Inte sova, eller vila med stängda ögon som jag gärna gör nu.
Men det är svårt. Jag sugs ner i soffan och jag är trött jämt, nacke och huvud värker och jag tänker: - bara en liten stund, till dess det släpper......medicinerna gör sitt för tröttheten, samtidigt som de hjälper mej med värken.
Jag gillar hösten. Jag gillar alla årstider. Men när man är en sån som jag, som kommer igång först på eftermiddagen, då är höst och mörker pest. Vad fasen ska jag göra inne? Jag vill vara ute och fixa i trädgården, göra undan sånt jag inte hann med i somras, förbereda inför nästa säsong. Snart nog kommer frosten och en obrukbar jord och då får jag fint hålla mej inne, förutom ifall jag går ut en promenad.
I måndags lyste solen, vilken skillnad! Jag vaknade strax efter åtta, gick upp, käkade frukost, fixade härinne och sen gick jag ut i fem timmar. Så gott jag mådde.
Då spelade det ingen roll att det var kolsvart klockan fem. Mer såna dagar vill jag ha.

Finns det fler än jag som har påsar som en följetong i sitt liv, tro?
Jag har alltid en eller flera påsar som hänger, ligger, står någonstans i huset.
Idag: en påse i mitt sovrum, innehåller en pump ( jag ska pumpa cyklar och skottkärra) ett par påsar i hallen innehållande retur, ska till husvagnen och sen vidare till tippen. Ett par soppåsar i hallen ( en km fram och tillbaka till soptunnan, men inget i påsarna luktar eller blir äckligt så ) en tom påse på sängen, i den ska de kläder jag köpte på vår second hand igår ligga, Loppan ska få dem imorgon. Ja så ser det ut nu, ja, jag glömde: en papperspåse med två paket jäst i i köket ( handlade och har inte fått lagt dem i kylen ännu, men har kalla golv så .....) Att reducera antalet påsar är ju inget problem, det går nog på fem( nja tjugo minuter om jag ska gå till soptunnan ) minuter, men det dyker ju hela tiden upp nya. Inte alltid jag vet var de kommer ifrån heller. Kan påsar bara materialisera sej? Ur tomma intet?

Jag blev glatt överraskad när jag var och handlade i torsdags.
Eftersom jag var färdig en liten stund före de andra, så gick jag in på bokavdelningen och tittade mej omkring. Letade upp en Pixiebok ( köper en varje vecka till Loppan nu ) och kollade runt lite snabbt.
Och hittar en bok av en författare som jag faktiskt har pratat med! Förvisso inte i verkliga livet, men vi har chattat på Familjeliv.se.
Det var 2008 / 2009 och jag hade rätt nyss fått internet här hemma och då gått med på Familjeliv.se sajten.  Där pågick en diskussion om Liza Marklunds bok " Gömda " och jag som ju då läste den boken i början av -90 talet ( om jag inte minns fel ) halkade på den tråden.
Oj vad vi diskuterade, det var härligt. Varje förmiddag när jag vaknade hade jag fullt upp med att läsa ikapp allt som de morgonpigga hade skrivit och efter det satt vi och diskuterade i realtid. Vi var i två läger, de som ansåg att Liza M aldrig gjort något fel när hon kallade boken för sann ( vilket var exakt vad hon gjorde när den var ny. En sann historia, stod det på framsidan. Dessutom var den så författade av Maria Eriksson med hjälp av Liza M, något som senare ändrats till bara Liza, ingen Maria ) och vi andra som såg oss som förda bakom ljuset. En kvinna, Monika Antonsson, hade skrivit en bok om Gömda och i den vederlägger hon punkt efter punkt i historien om Maria
 Nåväl det kan jag återkomma till.
I den här diskussionen skrev en viss Ramona Fransson då och då i tråden och vi diskuterade då med varandra ( vi stod på samma sida ) jag var inne på hennes blogg och såg då att hon skrev böcker och gav ut dem på eget förlag. Det var hennes deckare jag hittade i affären. Inte en, utan fem eller sex stycken. Deckare som utspelar sej på Tjörn.  De hade fått bra omdömen och jag längtar till dess jag kan få läsa dem.
Här nedan kommer några av de böcker hon givit ut. Den senaste ska läsas in som ljudbok  av Reine Brynolfsson

                        

Jomenvisstasså ------eller ur barnamun osv...

Vi firade Farsdag idag.
Det blir ofta så i min familj, det firas lite snett och vint, när det passar, liksom
Och idag passade det. För fler än imorgon. Så det blev idag.
Lillstrumpa, Kapten K, Loppan och jag åkte ner till Grebbestad och sammanstrålade med min storasyster och hennes sambo/ särbo ( beror väl lite på var de är och när och om de är där samtidigt, snart är de dock riktiga sambosar för de har köpt hus Grattis! )
Vi åt bullar, pepparkakor, drack kaffe och så rulltårta med fruktsallad och grädde, mums. Loppan åt, pratade, charmade, sånt som Loppor oftast gör. Ja hon lekte med moster Kapten K också, byggde torn och ringde  på mobilen, bland annat. Efter ett antal timmar vid bordet bröt syrra med man upp och vi andra drog oss tillbaka till salongen ( tv-rummet ) Loppan var lite trött och sur, så vi försökte hålla henne på humör på lite olika sätt ( med varierande framgång )
Nån frågade:
-Var är din näsa?     Ungen pekade på sin näsa
- Var är munnen?    Ungen pekar på sin mun
- Fötterna?              Ungen pekar på sina fötter
Så där höll vi på med kroppsdel efter kroppsdel och Loppan pekar på.
Lillstrumpa säger: - Var är magen och Loppan drar upp tröjan och pekar på sin mage.
- Var är tuttarna då? frågar Lillstrumpa. Loppan tvekar inte en sekund, hon slänger sej över sin mamma, lägger stolt sina händer på hennes tuttar. - Där!

Zumba baby - Babyzumba

Lillstrumpa och jag började på Zumba tidigare i höstas.
Jag hade tänkt på det länge, tiggt till mej en nedladdning och skaffat en DVD. Men använde jag dem?
Icke så. Jag behöver piskas lite och det är roligare när man är många. Skulle jag av egen kraft hamnat på den kurs jag nu går? Vet inte, men har svårt att tro det. Det är tack vare Siv, en god vän sen många år som jag är med och dansar. Och tack vare mej så är Lillstrumpa med. Kapten K vill inte gå i grupp och att förvänta sej att Sgt J ska åka från Uddevalla och hit två gånger i veckan för att dansa är bra naivt. Men att de två skulle vara med i gruppen är nog det enda som skulle kunna göra det ännu roligare. ( ja det trodde jag i alla fall till igår kväll. Då var Loppan med och hon gjorde det klart mer roligt, men mer om det senare )
I alla fall så började vi i september, vi var inte med första gången, men det gjorde inget. Dels så är det drop-in, man får komma de gånger man kan och vill, dels har vi bästa ledaren, Marie, som gör att man lätt kommer in i stegen och rytmerna.  Och det är så kul!  Jobbigt, men kul.
Jag har ju alltid gillat att dansa och detta är som en blandning av dans och aerobics, fast med tonvikt på danssteg, tycker jag. ( kanske det beror på vem man har som ledare ? )  Jag tror att alla kan vara med på det här. Jag är ju reumatiker, har astma och ingen saliv ( blir torr i munnen och måste dricka hela tiden ) men jag kör på det jag orkar, sprayar med astmaspray och med min standinsaliv-munspray, tar små pauser  och dricker ofta. För varje gång kan jag ta ut rörelser bättre, orkar längre och pausar mer sällan.
Jag vet att jag har usel koordination, vifta med armarna kan jag, vifta med benen likaså, men samtidigt? Och i takt? I ett mönster som någon annan bestämt? Det är inte givet, så mycket kan jag säga, men det blir bättre.
Från början hade vi en gång i veckan, varje måndag. Jag kände ganska snabbt att jag ville ha mer och diskuterade detta med Lillstrumpa, som tog upp det med Marie. Jag tror att vi var rätt många som ville ha flera gånger per vecka och vi fick en dag till! så torsdagar dansar vi också nu sen några veckor tillbaka. För mej ar det toppen. Då hinner inte leder som jag mjukat upp stelna till lika mycket och jag blir rörligare. Sen borde jag träna stretch här hemma( jag vet ) Det är kanon för min knasiga kropp, men det kommer nog.
I torsdags så hade vi med oss Loppan. Loppans mormorsmor var med som barnvakt ( som vi trodde skulle behövas) men ungen dansade hela passet och hade hur kul som helst. Och det hade jag med, jag skrattade mer än någonsin när jag kollade den där lilla ungen som försökte härma våra rörelser. När hon sen med stora munrörelser började mima till låtarna gick jag nästan av på mitten. Jag fick filmat lite grand av hennes dansande. Såklart var hon roligare före jag började filma ( typiskt) men detta får duga för den här gången ( mer vid ett annat tillfälle )  Att ha Loppan med var alltså en lyckträff, både för henne, Lillstrumpa och mej. Men jag saknar mina andra ungar, jag tror vi hade haft väldigt kul ihop på Zumbapassen.   Nedan följer lite BabyZumba med Loppan