Välkommen

Jag skriver inte om ett bestämt ämne, utan om det som faller mej in, eller retar upp mej just vid skrivtillfället.

Det kan vara dagsaktuella händelser, något jag läst om på Familjeliv, det kan handla om misshandel eller blommor. Vad som helst

onsdag 11 december 2013

Handymamman fortsätter sina härjningståg

Jag skruvade fast skåpet i väggen.
Det måste man göra ty skåpet har bara ben i framkant.
Jäkla underligt, men så är det. Så för att inga små barn eller djur skall mosas under tyngden av skåp + skor måste skåpet förankras i väggen.
Detta är nu gjort.

Imorgon skall jag skruva isär och sätta ihop en soffa
Intresseklubben antecknar!
Publik får jag också.
Nån som förmodligen tänder på svettiga, svärande gamla käringar

söndag 8 december 2013

Handymamma

Igår var jag handymamma. Jag satte ihop ett skoskåp åt Kapten K.
Det är kul, men det tar tid.
IKEA riktar sej ju till människor i många olika länder och kör enbart med bilder i beskrivningarna.
 De här " väldigtenklabildersåallaförståriställetförtext" är inte så enkla, alla gånger.
Inte för mej, i alla fall.
Men ett skoskåp blev det till slut. Jägarns, skulle vilja ha ett jag med. Var, vet jag inte, en vill ha, det vet jag.

Idag, snö. Onödigt med tanke på att den började töa bort nästan med en gång.
Men Loppan var glad. I år gillar hon snö. Förra året var snö blä.
Hon kom och hälsade på mej en liten stund idag. Drack lite grädde och lite saft, målade lite och spelade memory.
Ja hon drack grädde. Jag frågade nämligen hennes far om han vill ha grädde eller torrmjölk i kaffet. Loppan hörde och svarade snabbt, grädde. En snäll mormor gör som barnbarnet vill och nån gång skall ju även jag vara snäll, så jag hällde upp lite grädde i ett glas. Ungen drack och var nöjd.

onsdag 4 december 2013

Statistik

Jag har hämtat ner appen Runkeeper till mobilen.
Kanonbra. Jag går ut på promenad och via gps ritar appen upp en karta över den rutt jag tar.
Den kartan kan jag sen döpa och ta fram nästa gång jag vill gå samma sträcka. Då finns mina gamla tider och anteckningar i systemet så jag lätt kan jämföra om jag går snabbare eller långsammare till exempel.
Förutom kartan mäter appen tiden och hur långt jag går. ( jag knappar in vilken aktivitet jag tänker utföra)
Hur många kalorier jag bränt får jag också veta. ( jag har knappat in ålder och vikt i appen)

Jag vet att  jag brukar hålla tiden 10 minuter per km. Så också idag. I den takten går jag 6 km på en timme och jag blir varm, men inte svettig och jag blir inte andfådd. Perfekt när jag går till jobb, möten och liknande. Nu skall jag försöka minska antalet minuter som jag behöver för att gå en km.
Att då ha statistiken till hjälp är superbra. Att slippa att själv skriva in den är guld värt.

Nä, nu middag. Ugnsstekt falukorv med potatismos ( och en massa lök och tomater ) står på matsedeln denna kväll

Lite lagom tråkigt

Så känns livet just nu.
Jag mätte mitt blodtryck för ca fem veckor sen. Det var för högt. 155/103
Inte så konstigt, jag hade under några dagar tagit en istället för två tabletter av den blodtryckssänkande medicinen och sen under ytterligare två dagar inte tagit nån alls. Inte för att jag inte ville ta dem, utan pga att de var slut, helt enkelt. Men dagen efter mätningen hämtade jag ut en ny omgång och jag har ätit min medicin som jag skall, givetvis. Ändå visade mätaren på 155/98 när jag kollade i torsdags.
Jag sjönk som en sten i humöret. Jag har ju hela tiden " vetat" att det höga blodtrycket berott på mitt dåliga blod. Men nu har jag betydligt bättre hb, 115 låg det på sist och jag borde inte få högre blodtryck, utan ligga kvar på de 120/75 som jag hade i oktober.

Då sa läkaren att eftersom jag vid tre olika tillfällen haft tre bra mätningar ( jag gör tre under ca tio minuters tid, varje gång) så behövde jag inte mäta igen på månadsvis.
Nu var det så att en sköterska läste fel i min journal och bad mej komma och mäta och därför gjorde jag så. Jag gick igen nu dels pga att jag har huvudvärk igen, dels för att jag ju skulle göra en uppföljning på förra gången. Doktorn skulle ringa mellan 8 och 9 i måndags, jag gick upp en halvtimme tidigare och väntade. Ingen ringde. Vid två satt jag i mobilen och pratade med en kompis, då har hon ringt, ser jag sen. Inget svar brukar innebära att man försöker igen, men nej då. Hon har inte ringt.
Nåväl jag får väl ringa imorgon och se om jag kan få en ny tid och hoppas hon ringer mej då. Jag antar att jag måste upp i dos på min medicin. Sen tänkte jag fråga om hon kan sjukskriva mej ett tag och ge mej motion på recept.

fredag 22 november 2013

Slicka fitta

Jag såg en helt underbar video med Nour el-Refai på Youtube

Jag skrattade hjärtligt och igenkännande.


Titta själv, det är väl värt 7 minuter av ditt liv

fredag 15 november 2013

Men lycka!!

Tänk att man kan få lov att bli så glad som jag blev idag.
En nära vän fick sitt efterlängtade uppehållstillstånd idag.

Det har varit en jobbig väntan, från det vi lämnade in ansökan till dess vi fick beskedet idag.
Ja, jag visste att vi skulle få besked före nyår. H*n behövde inte vänta i två år, som det kan ta ibland.
Men, ingen visste ju om det skulle bli ett positivt eller negativt besked.
Att gå och vänta, måste vara närmast outhärdligt.

Även om mycket talade för att den här personen borde få stanna,
så vet vi ju att inget är säkert förrän man fått beskedet.
Vi skall fira, med champagne och tårta, minsann

I vardande:

Inlägg om SD, rasism, bristen på  läsförståelse och effekterna av detta, misshandel inte bara fysisk, mm mm

lördag 9 november 2013

Det är ju alltid kul om nån läser det man skriver
Kanske till och med reagerar på det.
Det tycker ju jag med, även om jag egentligen skriver mest för min egen skull.

Kul då att statistiken ökar och ökar.
Vilka ligger bakom siffrorna i statistiken då?
Ja, det vet jag ju inte så mycket om, men många besök kommer från ett ställer som heter Vampirestat.
Dumma jag trodde det var en sida som samlade olika bloggar så att folk kan hitta till olika bloggar därifrån. Det skulle då betyda att de besök som kommer från just Vampirestat är människor som använder den sidan för att hitta uppdateringar från bloggar de läst och gillat och för att hitta nya bloggar. Så trodde jag och så ser sidan ut. Men i själva verket har den sidan väldigt lite med människor att göra. Det är en spamsida och besöken här och på alla andras bloggar gör av robotar.
Sidan kan sprida virus och jag uppmanar alla att inte besöka den.
Det går inte att spärra sidan från bloggen inte i Blogger i alla fall

Tack och lov så står inte Vampirestat för de flesta besöken, det är en hel del riktiga människor som läser, en del av dem kommenterar då och då också. Alltid kul, tycker jag

måndag 4 november 2013

Sex som singel- singlsex

För min del blir det inte så mycket sex när jag lever singelliv.
Hade det stått högst på min agenda så hade jag nog kunnat fixa det, 
det räcker med att åka till Tanums strand en lördagskväll, har jag hört. 
Men jag gillar inte ons, det är inte min grej. 

Skall jag ha sex så skall det vara med någon som jag har det med flera gånger. 
Att hitta det, nån att ha det med fler än en gång, det är inte enkelt. 

Jag upplever att de flesta män, och då utgår jag ifrån den erfarenhet jag fått genom åren, inte bryr sej om mer än sej själva och sitt. Huvudsaken är att det går för dem. Då har de haft en skön stund. Vad som eventuellt hänt med mej är det sällan någon som frågat efter. Jag minns en gång. En kille som inte la ner nån större energi på mej, frågar efter sexet om det gått för mej? När jag svarar nej blir han arg!? Idiot. 
Jag tycker inte att jag skall behöva ge män en karta, peka ut var de skall smeka mej, de bör kunna tänka själva. En annan idiot gnuggade skäggstubben mot mitt underliv och förväntade sej att jag skulle gilla det? Annars förlitade sej just den typen på att hans storlek ( som han själv uppskattat till enorm ) skulle räcka för att göra mej glad. Dessutom la han satsen ( avskyr det uttrycket) på mej!! inte i mej.  Trots skydd. Jävligt äckligt och avtändande, plus att man ju går miste om de sista stötarna. Mitt i drar han sej ur bara......

Även andra litar på att deras penis gör jobbet åt dem. Visst att den sköter tankearbetet, men vid sex krävs mer. En tjej är mer än ett kön. Vart tog kyssar och smek på hela kroppen vägen?
Jag kan säga att lite kan jag sakna tonåren med allt hångel som fanns då. 

Några killar har varit bra, till och med mycket bra. Men de är få, väldigt få ( egentligen en ) 

Men jag är som tur är bra på att tillfredsställa mej själv, om jag nu skulle känna att det behövs. 
Som längst var jag utan sex i elva år i sträck. Ett avbrott med ett enda ons, efter två år, sen totaltorka i nio till. Jag led inte, stängde av. Hade inga direkta behov.


söndag 3 november 2013

För så där en  fem-sex veckor sen hittade jag http://dreamfilm.se
Vilken lycka.
Här hittar jag serier och filmer i mängder.
Jag ser just nu på säsong två av Gossip Girl.
Jag har sett två säsonger av American Horror Story jäkligt bra serie.
Jag har sett ett antal filmer. Däribland, Dumma mej 2, Lorax, Röjar Ralph, bara för att nämna några.

Allt är inte jättebra. Textningen på vissa filmer kan innebära en rejäl utmaning.
Jag fick tex ge upp att se Monsters University häromdagen, då textningen var så undermålig att jag inte klarade av den. En knepig mix av urdålig svenska, inblandning av engelska ord i mängder (Stora mängder) och  mycket låg kunskap i grammatik. Att jag inte dog.Skall man översätta en film så skall man åtminstone förstå sitt eget språk. Sen bör ju kunskaper i det språk man översätter ifrån vara lika självklara. Eller?
Som tur var så hade jag filmen i en otextad version på en minnepinne.

En farlig katt

Loppan var en Jagular när vi handlade i fredags.
Det var många som tittade en aning extra, kommenterade hur fin hon var. Och ungen njöt såklart.




Efter avslutad handling så åkte vi till kyrkogården för Lillstrumpa skulle dekorera hos Mini.
Väl där såg vi att kyrkan hade öppen kyrka med kaffe och musik, så då gick vi dit också.



Vi fikade lite. Sen tog Loppan och jag en sväng runt i kyrkan för att kolla in allt. Vi landade  till slut vid altaret och där blev hon kvar länge, länge. Vi lekte präster, vi låg på knä och bad, gifte oss och lite annat smått och gott.



Det var ingen musik på när vi kom, vilket gjorde Loppan väldigt besviken. Hon skulle ju dansa, ju. Men, hon fixade dansen ändå, genom att klappa händerna och röra sej i takt.
Hon fick även till en breakdance vid altaret. Och hon dansade sej genom altargången.

Vi stannade länge, satt nog i några timmar.( eller ja, satt och satt, stundvis satt vi)  På väg tillbaka till Mini hälsade vi på min farfar, mina andra släktingar i familjegraven och min vän Anders.
Bra avslut på en vanlig fredag




lördag 2 november 2013

Nu blir det ut några timmar.
Mata katter.
Gosa med katter.
Gräva upp Dahlior.
Never ending story.
Men skyll mej själv, det är jag som satt närmare 85 bestånd.
Väl medveten om att hösten kommer och då skall de upp.
FÖRE frosten

Tillbaka

Två hela veckor utan Internet.
Först fattade jag inget alls. Sen betalade jag de räkningar jag hade.
När jag ändå inte fick tillbaka nätet så ringde jag Telia.
Det saknades 100 kronor. En gång hade jag betalat allt utom just 100 kr på en räkning och sen glömt av detta. Så för dessa 100 kr stängdes nätet av.
Jag betalade förra veckan. Men eftersom jag fick göra detta via en annan person per telefon så kunde ju inte jag se hur det såg ut på Internetbanken. Den andra personen kunde inte hitta rätt räkning och till slut sa jag att då tar vi ett OCR-nummer och så betalar vi bara in på det.

Direkt sen ringde jag Telia för att kolla så pengarna hamnade där de skulle. Jag fick besked om att det inte var några problem. Oavsett vilket OCRnummer man använt så kommer pengarna rätt. Min farhåga att pengarna skulle ligga i luften och snurra ett tag och sen komma tillbaka till mej via en avi kom på skam.

Dagarna gick och inget nät.
Förra fredagen borde allt varit klart, men icke.
På måndagen ringde jag. Jo det OCR nummer som jag betalat in till råkade höra till telefonen, inte bredbandet så pengarna låg i luften och snurrade och skulle sen komma hem till mej på en avi!

Jag betalade in, inte med OCR utan med meddelande och i detta skrev jag fakturanummer.
Bredbandet skulle varit igång senast idag.
Men det var det inte. Jag ringde in, blev kopplad till ett annat ställe som ju såg att allt var betalt, men som inte kunde starta bredbandet. Därifrån blev jag kopplad till ett annat ställe som såg att allt var betalt och som småningom kopplade på bredbandet.
Jag har nog ringt minst 10 ggr. Pratat med många fler människor. Alla har varit serviceminded,gjort vad de kan för att hjälpa till ( även om det blivit lite tokigt nån gång då, men det bad en annan av personalen om ursäkt för ) Nu funkar det och det var skönt att äntligen idag kunna kolla mailen, bloggen, titta lite på film och så facebook då, som faktiskt är det jag saknat minst.
Men inget ont som inte har nåt gott med sej: Jag har läst en massa böcker, jag har gått igenom papper, städat en del, varit ute, slappat.Bra för hjärnan tror jag.
 Ingen tv har jag heller.
En gång per dag har jag sett nån film eller serie som jag har på DVD, men det är allt. På så sätt har jag återsett några kanonfilmer och förstgångsupplevt några andra bra filmer.

onsdag 16 oktober 2013

Nödvändigt, tråkigt.

Jag gräver upp Dahlior.
Alla knölar skall ju upp ur jorden, spolas rena och sen lagras frostfritt över vintern.
Att spola av dem är något jag anser behövs här, eftersom jag har en fuktig källare och risken för att knölarna ruttnar eller möglar minskar ju mindre jordrester det finns på dem, har jag märkt.

Såå tråkigt arbete. att gräva upp, skära av allt grönt, spola rent knölbestånden, lägga i korgar, bära ner i källaren.
Att min källare är ett stor kaos hela den just nu underlättar ju knappast.
Jag började bygga hyllor som alla krukor, hinkar, korgar, byttor mm ska stå i.
Men jag blev inte klar, sen har katterna rivit allt, så jag måste börja om från början. Allt jag har diskat står och väntar på att de här hyllorna skall bli klara. Jag tar mej knappt fram i de rummen. I den andra är det inte lika illa, men det räcker för att jag skall bli matt av att bra titta in genom dörren.

Men bara jag kan fixa till det, så är det ju.
Bäst sättet att komma igång är nog att börja.
Imorgon?
Nu skall jag färga håret.
På torsdag skall jag upp till vc och mäta trycket igen.
Hb och puls skall kollas dessutom.
Det känns bra att få detta gjort.

Jag tycker att jag är för trött och jag känner mej fort sliten.
Lite som om musklerna inte får nog med syre.

Nu går det mot mörkare tider, vilket i sej innebär mer stillasittande och mer vistelse inomhus för mej.
Då känner jag av trötthet mer än om jag jobbar på ute i solen ( eller ljuset )

Idag var jag på tippen och slängde saker, fick inte med mej något kul hem.
Efter det så planterade jag  smultronplantor. Snacka om urtråkigt.
Jag har lagt presenning över landet och så skär jag ett kryss i den, sätter en planta, flyttar mej lite, skär ett kryss sätter en planta, osv osv.

Resultatet blir ju bra, men jisses så tidsödande detta planterande är. Små är de också, de flesta. De syns knappt i hålen jag gjort åt dem. Nåväl de växer väl

tisdag 15 oktober 2013

Från och med den 1:e oktober( gäller bakåt från 1 september- 30 september, men rapporteras från den 1:e oktober)  skall alla som är arbetslösa och uppbär a-kassa
fylla i ett rapportblad varje månad. Där skall man fylla i vilka jobb man sökt, bland annat.
Låter man bli, eller lämnar in för sent, riskerar man att mista sin a-kassa.

Man skall fylla i via nätet, en tjänst som inte funkat ännu, därför har Af förlängt tiden för inlämning till den 16/10 istället för den 14 / 10, som det var förut. Men när det funkar så skall man alltså lämna in månadsvis och man kan göra detta mellan den 1:e och den 14:e i varje månad.

Sen kommer samma krav på de som har aktivitetsstöd. Samma där, man skall redovisa de jobb man sökt, bland annat. Lämnar man in för sent, eller inte alls, så riskerar man att mista sitt stöd.

Efter vad jag hört och läst så kan för få sökta jobb också leda till indragen dagpenning.
Vad som är för få är uppenbarligen upp till handläggaren på Af

I mars, slutligen skall vi med försörjningsstöd börja lämna in. Jag funderar på hur de skall straffa oss om vi inte lämnar i i tid eller alls? Kommunen bestämmer över försörjningsstödet, inte AF och i socialtjänstlagen står det att en åtgärd som man som biståndsmottagare skall tvingas göra skall vara kompetenshöjande och / eller leda till jobb. Knappast vad man får ut av att fylla i ett papper.

Jag skall diskutera detta med min handläggare på soc. Som nog inte vet att även jag blir tvungen att fylla i formuläret så småningom. När jag var hos henne i fredags så pratade hon om detta i negativa ordalag och då trodde hon bara det gällde de med a-kassa.

Ja ja 150 nya jobb har skapats för att ta hand om alla papper, alltid något.
Den som vill kan ju ta och lämna in sin rapport som papperskopia direkt på Af. Då lär de snart tröttna på allt merarbete som det innebär.......
Länk till information om aktivitetsrapport

Här nedan visar jag hur rapporten ser ut:












söndag 13 oktober 2013

Lycka för mej.....

kan vara att vakna och komma upp till detta





 Hibiskus är en stor favorit här. Jag har runt 25 stycken nu. En är högre än jag, andra är i mer hanterbara storlekar, men fortsatt stora. Den största har jag själv tagit fram genom pollinering och frösådd. Det har, trots många försök, endast lyckats mej en gång hittills

Solig söndag

Skall tillbringa eftermiddagen, dels
hos kapten K där jag skall handymanna lite.
Dels i skogen.
Drömmen om kantareller lever ännu.
Vi hittade lite sist, nu gör vi sista? rycket

lördag 12 oktober 2013


Smultronlandet är färdiggrävt. Grävt, rensat och gödslat.
Jag har täckt med en presenning för att slippa så mycket ogräs som möjligt. Egentligen skulle jag ha lagt dit en duk som släpper igenom vatten, men i brist på pengar så tog jag det jag hade.
I den kommer jag att göra hål i rader och sätta ner smultronplantorna i hålen. Ett sätt att slippa gräva upp landet stup i kvarten och mer kunna njuta av bären det producerar.



Näste man till rakning är ett jordgubbsland.
Fy tusan egentligen. Det har vuxit igen fullständigt och är fullt med gräs, nässlor, vass och annan skit.
Nåväl, nu har jag börjat. Tanken är att gräva upp allt ogräs, vända ner en massa gödsel och sen lägga på massor med löv och gräs som får multna här i vinter.
till våren vänder jag och rensar igenom ännu en gång. Sen täcker jag och planterar in alla de plantor som nu bor på ett annat ställe så länge.




Det känns rätt hjälplöst


I bortre änden ligger kronan på ett träd som föll i våras. Under den finns mängder av nässlor som vuxit sej kraftiga och höga. Röjaren skall få jobba här, sen skall jag gräva. Trädet skall kapas i småbitar


Det är svårt att tro, men det var ett jordgubbsland här förra sommaren

En ständig källa till glädje i mitt liv är blommorna. En av mina underbara rosor. En klasblommig rosa buskros. två såna här står och blommar för fullt. Flera andra sorters rosor har knoppar. Hoppas de hinner blomma ännu en gång. 


Det händer inte så mycket.
Idag var jag på ett möte på socialen.
Vi skrev en handlingsplan och så skall de samarbete med AF och mej då för att förhoppningsvis få mej i jobb.
Ja man får väl hoppas?

För övrigt.
Handla på Ica, fika på Ica och så handla på Lantmännen.
En tur till återbruket.
En vanlig fredag.

Väl hemma så åt jag lite och sen blev det utejobb.
Smultronlandet är nu färdiggrävt, gödslat, vänt och krattat.
Nu skall jag plantera smultronen.

Idag började jag gräva upp och rensa ur jordgubbslandet.
Alla plantor är flyttade och de får bo kvar på sitt nya ställer till nästa vår.
Då hoppas jag att det här landet är ogräsfritt ( nåja, men nästan i alla fall)
och att jag med hjälp av gödsel, löv och gräsklipp lyckas få jorden mulligare och lättare.
Väldigt tung lerjord är det här och den behöver blandas upp med matriel som multnar.

Om kameran samarbetar imorgon så kommer det lite bilder på landen

tisdag 1 oktober 2013

Mäh

Det blir ju mörkt innan jag hinner blinka ju.
Möjligtvis blinkar jag långsamt, men ändå........

Efter sju, halv åtta blir inget gjort ute. Då går man på känn i så fall och det är inte att rekommendera här i kattriket. De skriker rätt högt när man trampar på dem.
Och då kan man bli rädd av skriket och ramla.

Även om jag inte trampar på en katt så snubblar jag på dem.
Vissa av dem anser att det bästa stället på mej är mina fötter, eller undersidan av dem?

Eller kanske det är nån form av chickenrace och inte alls har med vilken del av mej som är bäst på kel?

För många år sen hade jag en stor hankatt som hette Pelle. Han var en mästare på att ligga under mina fotsulor när jag skulle gå runt huset för att komma till tvättstugan.

Detta skedde ofta på kvällstid i mörker och det var tur och bara tur som gjorde att vi kom levande ut från dessa promenader båda två.

Ja, alltså Pelle lever inte nu, men han blev inte ihjältrampad av mej i alla fall

Trädgårdsjobb i oktober

Ja det finns ju att göra, även om det slutat växa, slutat blomma.
Jag har börjat gräva rent i smultronlandet. Allt som är öppen jord på bilden nedan har varit fullt med gräs, nässlor, tistlar. Med smultronplantor inemellan. Nu håller jag på med att gräva bort allt ogräs, sen skall jag gödsla och slutligen lägga på en duk som håller nere ogräset och så plantera smultron igen. Smultronen bor för tillfället i lådan till höger om landet.
Där står dessutom alla jordgubbsplantor jag kunde hitta. Det landet kommer som nr två på min lista....





Pelargonerna är inplockade, de står på förvaring i växthuset tills vidare

Underbara rondellpetunian. Fem plantor blir allt detta på en sommar. Hon trotsar frosten och står fortfarande lika vacker



En liten del av mina Fuchsior, stora längst bak och småplantor på hyllan framför



4 Pelargoner i ett avloppsrör


Här får jag göra något drastiskt, man ser inte de blommor som står i bakgrunden. Här krävs ett nytt tänk och dessutom en del ny jord och så gödning. Men KantNepetan  har blommat precis hela sommaren och doftar ljuvligt

Några små sticklingar av den hängpetunia jag köpte i våras blev detta ljuvliga blickfång

Dahlior i verandarabatten

Samma rabatt från framsidan. Olika Dahlior, och så lite olika sorters Astillbe


En härlig vit Dahlia med små lila stråk i det vita. Den bredvid går som svart ( den är mörkt , mörkt röd ) De lila i bakgrunden sådde jag för flera år sen

En underbar ringblomma, Neon, heter den. Det blåste, därför blev bilden lite suddig


Dahliahäcken, ca 20 plantor

En perenn Solros

Det är egentligen två Dahliahäckar


Min stora rosenrabatt fick fylla med lite mer än bara rosor. Bara 8 av 17 rosor klarade vintern. De står i bakkant, eftersom de kommer att bli höga och vida. i mitten Dahlior och framför dem, rondellpetunior och lavendel, några köpta några från fröer jag sått


Och så här ser verandarabatten ut efter en frostnatt



Och Dahliahäcken. Det är sorgligt, men livets gång. Nu skall de grävas upp, spolas av och flyttas ner i källaren tills våren kommer.

måndag 30 september 2013

Så kom då fredagen och det var dags för sjukhuset och Gastro och endkoskopierna.

Lillstrumpa och Loppan kom och hämtade mej.
Strax före tunnlarna i Uddevalla ber Lillstumpa mej att kolla vart jag skall, lite mer exakt. Det står Uddevalla sjukhus, men det står även Östa gatan, och gator har de endast på NÄL. har jag fattat fel? Jag bestämmer mej för att det har jag inte, mina undersökningar skall utföras på Uddevalla sjukhus, så det så....

I receptionen tar de en kopia på mitt papper, så fel är det tydligen. Det är en blandning av två sjukhus som beskrivs och det kan ju förvilla vem som helst ( som har läst ordentligt, vilket jag inte hade då ju ) Men jag har rätt, det är på Uddevalla sjukhus jag skall undersökas och jag är nu rätt så sen. Klockan är 0945 och undersökningen skall vara 0940. Nåväl, jag fick vänta till va 10 30 innan jag får komma in i rummet, så jag hade kunnat ta det lugnare än jag gjorde.

Själva undersökningen var faktiskt inte så farlig. Jag bad om lugnande och muskelavslappnande och det fick jag, tror jag. Jag kände inget. - Ta det som finns i skåpet, bad jag sköterskan. - Du får normal dos, var hennes svar. Normal dos var nog inte så stark då, för jag märkte som sagt aldrig att jag hade någon medicin i mej. Jag bad även om bedövning av halsen, då sprayar de tandläkarbedövning i halsen på en. kanon om man har en stark kräkreflex. Att få ner kamera med slang i halsen kändes inget alls. De pumpar ner luft i magsäcken samtidigt som de för ner kameran och den rapar man upp, samtidigt som de nog retar kräkreflexen, tror jag. Jag rapade och spydde lite, det vet jag. men efter några minuter var den undersökningen klar och det lilla obehag den vållat borta.

Så var det endoskopin då. Då skall en slang med kamera föras in i ändtarmen hela vägen genom tjocktarmen. Jag tror att det var  i krökarna av tjocktarmen som det gjorde ont. När de skulle genom dem, alltså. Det kändes som rejäla kramper i magen.Jag försökte röra på mej för att komma undan, men sköterskan höll i mej, pratade med mej och sa till mej att andas och hålla hennes hand. Stackars hennes hand! Nåväl , på vägen in gjorde det ont, på vägen ut kändes det inget alls. Jag passade på att kolla insidan av min tjocktarm på skärmen som doktorn tittade på, frågade lite, han visade mej. Bland annat visade han att jag hade tarmfickor, som inte alls är några fickor utan ser ut som ett litet runt eller ovalt hål i tarmväggen. helt normalt, sa han, de flesta har såna.

Lite tråkigt att jag inte hann att se min mage på tv, men dels, satt doktorn i vägen för skärmen, dels hade jag fullt upp med att spy och rapa. Det hade varit kul, annars.
Var det något fel på mej då?
Inte som jag vet. tarmarna var helt ok.Magen uppfattade jag inget om, så jag får väl vänta på att min doktor ringer.

torsdag 26 september 2013

En riktig skitdag

Idag förbereder jag mej för Gastroskopin och endoskopin imorgon.
Ingen mat efter klockan nio på morgonen idag.
Frukosten blev kyckling med sallad och en vitlöksdressing. Efter det kaffe och rabarberpaj.
Först nu vid 22-tiden blev jag hungrig!

Resten av dagen skulle jag dricka " klara drycker " och det har jag gjort. Runt tre liter, kaffe, vatten och päronjuice. Förutom detta har jag dessutom vid två tillfällen med sex timmars mellanrum tagit bulkmedel upplöst i vatten. Smakade citron, inte oävet alls.

Så har en stor del av eftermiddagen tillbringats på toa. Med den bra deckare i handen har det ändå varit rätt ok.

Mellan skurarna så har jag sprungit omkring ute och burit in alla Pelargoner och Fuchsior i växthuset.
Där är det totalt fullt just nu.

Dahliorna tog illa vid sej av frosten inatt, trots att det inte var mer än -0,0. Kanske var det kallare längre ut i trädgården?
Helgen får till en del gå åt till att börja ta upp knölar, tror jag.

Nu blir det snart natten, ja eller, sängen med ännu en god bok. Tidigt upp imorgon

onsdag 25 september 2013

Läser och diskuterar på Familjeliv.se för första gången på flera månader.
Förfäras över hur elaka en del människor är mot andra.
En kvinna som skriver anonymt i en tråd " tvingas" ge upp sin anonymitet, visa sitt ansikte på bild och skriva ut sitt riktiga namn då andra personer sitter och anklagar henne för att ljuga. För att försöka rentvå sej visade hon vem hon är. Inte klokt att det kan få gå till så

En kvinna skriver att hon vaknat på natten och att hennes man då höll på att filma hennes underliv med mobilen under täcket.
Vi är många som förstår att hon känner sej kränkt, att hon mår dåligt över detta.
Men, förvånande nog finns det folk som anser att detta är nåt hon får ta, hennes man älskar säkert hennes fitta och vill ha filmen när han runkar.
Nån annan menar att vi ju inte hört mannens sida av historien, säkert är den annorlunda??

Att en sån här handling är ett övergrepp det förstår inte de här människorna.


tisdag 24 september 2013

På fredag skall jag in till sjukhuset för att genomgå en gastroskopi och en endoskopi.
En kamera in i kroppen från vart håll, alltså.
Så möts de tu på mitten.........?

Njae en undersökning i taget.
Jag ser inte direkt fram emot detta. Att svälja en kamera, allt medan de pumpar ner luft i matstrupen, huga!
Att få in en kamera i rectum och genom tarmarna, vojne!

Men.
Jag kommer att få lugnande och muskelavslappnande, så förhoppningsvis går det som en dans.
Ja nån form av dans, knepig form.........
Dagen innan skall jag rensa kroppen.
Det innebär fasta och lavemang ( 2 gånger) och att dricka ca tre liter vätska under dagen.
Låter väl som två härliga dagar va?

onsdag 18 september 2013

Förmodligen behövde jag sova
Det var därför jag var så slö igår.
Plus vädret, jag blir trött av regn och av blåst, också.

Jag läste i går kväll, satt i soffan, kände mej sovatrött och la mej en "stund"
Detta var vid halv sju och när jag vaknade var klockan halv sex på morgonen.
DÅ gick jag in och la mej i sängen, somnade efter ett tag och sov till elva på förmiddagen idag.
Är jag utsövd? nej. Är jag pigg? nej. men jag tror jag kan hålla mej vaken tills det är dags att sova ikväll i alla fall.
Nu regnar det inte så efter lunchen skall jag gå ut och klippa bort överblommade blommor, tömma lite amplar och gräva lite i smultronlandet.

tisdag 17 september 2013

Blä

Jag är slö
en normal effekt av vädret?
Vi kan ju säga så i alla fall.
Regnet öser ner, något jag är tacksam över för blommor, buskar och trän behöver vatten.
Men jag är inte redo att ge upp sommaren ännu.
Jag vill kalla den sensommar och fortsätta den ända in i oktober.

Jag har ett enormt behov av att vara ute.
Ute och jobba i trädgården, dels för att jag har mycket att göra, dels för att jag trivs så mycket bättre ute än inne. Jag har möjlighet till fem-sex stycken uteplatser, med bord stolar och bänkar. Några dessutom med parasoll, så jag kan sitta under tak. Men inte en enda gång den här sommaren har jag suttit vid en enda av dem. Jag fick upp det stora parasollet, som en hel familj kan sitta under, men ingen har suttit.
Jag har suttit en gång i en av de två positionsstolar jag köpte för några år sen, jag satt några minuter.

Jag kan inte sitta stilla, jag flaxar runt och jobbar istället. Om jag är hemma hos någon annan, då går det bra. Om jag har besök, då kan jag sitta ner. Men ensam, icke! Inte ute,inte. Inne kan jag sitta framför datorn eller med en bok, sova en stund. Men ute........nä.

I det regn som idag råder, sitter jag alltså inne. Kollar fb, kollar här, läser tidningen, läser en annan tidning. Dagen rinner bort. Jag vet inte vad som egentligen är så farligt med att låta en dag rinna iväg i ingenting. Men jag tror inte jag är ensam om att känna att man inte får göra så, att det är fel.......en dag skall brukas, göras något av.
I det stor hela så är det väl så. Man är mer nöjd med sej själv efter en dag som har innehåll, man har lönearbetat, handlat och lagat mat. Eller städat, bakat, rensat i papper.
Ändock tror jag att vi har behov av dagar med inget eller mycket litet innehåll också.
Jag skall försöka implementera den tanken i mitt medvetande så att jag kan lära mej att känna att även en sån här dag kan ha sin charm.

Inser dock att de lata dagarna inte får bli för många, en i veckan, två kanske? eller tre?


Det kom en katt

När jag kom hem från Vc idag så hörde jag en katt skrika.
Högt
Nästan som om den var i slagsmål. 
Men inte riktigt. 
På verandan satt en svart katt och ropade. På mej. 
Bosse var det. Bosse som inte varit hemma på evigheter. Bosse som var exakt lika kelen och go som någonsin.  Jag funderar över var han varit och varför han inte kommit hem tidigare? Han har varit borta väldigt länge, jag kan inte minnas när jag såg honom sist. Han var i fin form, men skitig om tassarna, man kan tro att han bott på en gård, såg ut som gödselfärg på tassarna. Det finns många gårdar runt min, gårdar som är aktiva, med djur och jordbruk, så det finns ju platser att välja på. Men vad fick honom att stanna borta? och vad fick honom att gå hem just idag?

Jag funderar:

Led Bosse av minnesförlust efter en olycka? Vaknade upp på gården för mjölkkor och levde lycklig där under den tid han varit borta? Vaknade han till i sitt minne häromdagen och kom på att det fanns en tid före? en tid med matte och kattkompisar. Kände han att han behövde komma hem och visa att han levde, att det bara var en temporär minnesförlust han lidit av, inte nån död, eller så. 

Är Bosse månne lite korkad? Har han bott på grisgården nästgårds? Råkade han springa in i en vägg och donga till huvudet och därmed rassla runt lite på cellerna och komma på att det fanns ett liv nästgårds utan grisar? 

Tyckte Bosse att livet här var bra fattigt och gav sej av för att söka lyckan nån annan stans? Kom han till hästgården trivdes som fisken i vattnet med hästar och barn och tjejen som äger hästarna? Många som klappade honom, kliade honom mellan öronen så där som han älskar? Blev han boendes kvar ensam , nåja nästan ensam för mannen var kvar, över sommaren när alla hästar for till läger och alla barn också for till läger? Kände han att han behövde komma tillbaka till sina rötter ( hem till mej då ) men att han behövde fundera länge och väl innan han beslutade sej för att göra slag i saken? 

Vilken teori som helst kan vara den rätta, eller ingen av dem, spelar ingen roll . Jag är glad över att Bosse lever och har hälsan




söndag 15 september 2013

Bra helg

Jag har haft en väldigt bra helg. 
Först åkte jag och en av de andra kvinnorna på kvinnojouren till Göteborg och gick på en föreläsning om import av fruar från andra länder till Sverige. 
Det är ju så att ett antal män, svenska män, tar hit kvinnor de mött i utlandet, träffat på internet, eller valt ut från en katalog. 
Efter den föreläsningen var det en manlig polis som jobbar i traffickinggruppen i GBG som berättade om hur de jobbar, hur det ser ut, vilka kvinnor de möter osv. otroligt intressant. 

Sen tog vi tåget hem och i Rabbalshede hoppade jag av. Jag skulle hem till Loppan, hennes mamma och pappa och Kapten K på middag med skräckfilm. 
Loppan mötte mej vid tåget. 

Så lek, trevligt umgänge, god mat har präglat helgens fortsättning. 

Ja och en jävla dålig film. De flesta filmer i den genren är dåliga, enligt min mening. Antingen så tar filmmakarna till en massa äckeleffekter, vilket inte skrämmer mej, det äcklar mej. Eller så punkterar de filmen på något annat sätt, dåliga effekter, tex. 
Så var det här. 
Men några finns det nog som tycker den är jättebra. 
Speciellt de som tror på Gud och djävulen och som dessutom är lättskrämda.

Nu sitter jag i soffan, lyssnar på regnet, och läser en bra engelsk deckare. Har ganska nyss kommit hem. Vi sov över, nämligen. 

tisdag 10 september 2013

Jag hade en liten begravning här idag.
Sent på lördag kväll hittade jag en av mina katter, Lillan, liggandes längst ner i källartrappan.
Hon rörde sej inte, men hon hälsade på mej. Jag såg att hon var skadad, men jag kunde inte se exakt hur eller var. Jag förstod på hennes kroppshållning att något var fel i hennes bakkropp. För mej var det viktigt att inte hantera henne för mycket, inte röra på henne i onödan. Jag lyfte upp hennes framdel en liten aning och insåg att jag gissat rätt, hennes bakkropp fungerade inte  längre. Hon hade två svullna tassar, ena fram och andra bak på vänster sida. Detta fick mej att tro att hon hade inre blödningar, eller brott som stoppat upp blodet.
Hon var väldigt lugn, klagade inte. Jag la henne i ett lakan och bar henne som i en hängmatta upp i huset. Där hade jag bäddat en mjuk go varm bädd åt henne. Hon låg där, pratade med mej så fort jag kom in i rummet.Under natten låg hon i nån sorts dvala, tror jag. Jag uppfattade det så för hon reagerade inte någon gång när jag gick in i rummet. På morgonen var hon vaken och hade vänt på sej. Nu kunde jag se skadans omfattning och jag var då helt säker på att detta inte gick att fixa. Jag har sett såna skador förut och då diskuterat med en veterinär. Den gången fick den katten  somna in med hjälp av en spruta här hemma på köksbordet, medan jag höll hennes tass i min hand.
Jag började leta i mitt minne vilka jag känner som har vapen och  som jag litar på gör ett bra jobb, sen började jag ringa. Den förste jag ringde hade fått en stroke och kunde inte hjälpa mej, den andre tröskade och hade hjälpt mej om ingen annan kunnat, men han tog sej tid att ringa en annan kille åt mej. Den killen
kom strax hit. Jag bar ut katten, la henne en bit bort så de andra katterna inte kunde se. Sen höll jag för öronen och såg min katt bli skjuten. För mej är det viktigt att vara med, att se. Att klara av även det som är väldigt jobbigt med djuren. Jag hade lovat henne att så fort killen kom så skulle allt bli bra, och det blev det också.
Loppan kom några timmar senare. Vi gick bort till den döda katten, sa hej då." Mejom är sönder, sa hon", så hade vi förklarat det för henne. Mejom* är nu Minis katt i himmelen, har vi också sagt.
Övriga katter gick och tog farväl, någon för sej själv, några tillsammans. Det var verkligen rörande att se.
Jag grävde en grav och idag la jag henne till sista vilan. Imorgon skall jag pynta med sten och blommor.
Jag tänker på vad hon måste ha gått igenom från det hon blev påkörd till dess hon dog. Det är ca 175 meter till vägen.Den sträckan måste hon ha dragit sej hit på den oskadade halvan av kroppen. Det är outhärdligt att föreställa sej.

Jag är otroligt tacksam över att det finns människor som ställer upp när andra hamnar i nöd. R, som hjälpte mej sa, efter att ha sett katten, att detta var en välgärning och jag håller helt med. Jag förstår att det kan låta hjärtlöst eller skrämmande för en del, men att man skjuter ett skadat djur är inget konstigt eller ovanligt när man bor på landet


En sak är säker och det är att så fort jag får jobb så skall det sättas undan pengar för vård av katt varje månad. Som det är nu så lever jag ju på soc och det finns inga marginaler egentligen för veterinärkostnader. Hade jag inte fått hit nån som sköt henne så hade jag fått ta den kostnaden och sen delat upp betalningen på lång tid ( eller tills dess jag fick jobb då ) Men förutom att detta skedde på en helg när vården är dubbelt så dyr som vanligt, så var ju inte vår veterinärstation öppen utan bara den som ligger ca fyra mil bort. Svårt när man inte har bil. Enklare att ragga skjuts om man kan betala för sej.
* Mejom = katt

måndag 9 september 2013

Det har gått en dryg månad nu sen jag fick veta att jag var sjuk.
Idag är mitt blodtryck normalt, 120/75 ungefär. Detta med medicin i kroppen då. Men vi har även kollat utan medicin och det är på väg ner till normalnivå, sist låg det på 154/95.
Blodet, däremot är en annan historia. Hb gick upp till 100, så långt allt gott och väl. Men sen sjönk det till 92 igen. Det järn jag fick intravenöst på NÄL " räckte" i ca två veckor. Nu tar jag ett par järntabletter om dagen och hoppas att jag inom några månader skall ha ett normalt blodvärde igen.
Men så upptäckte doktorn att mina blodfetter var åt skogen också. De skall ligga på 5 och jag hade 8,6. Mer medicin och nu är de normala igen.
Hur mina blodådror ser ut kan jag bara gissa mej till.
Det har varit påfrestande detta. Jag är sällan rädd eller orolig, men vissa tillfällen har känslorna tagit över förnuftet. Minns en helg när jag " fick hjärtinfarkt" så fort jag skulle sova. Det blev en del vakna nätter där. Då spelade det ingen roll vad jag sa till mej själv, att jag visste att jag hade haft det så här länge, den här helgen var jag inte mer utsatt än andra. Känslorna styrde och jag låg vaken.
Nu återstår en massa undersökningar för att ta reda på varför jag har så dåligt blod.
Möjligen är det ås enkelt som att jag inte tar upp järn ordentligt?

lördag 7 september 2013

Tiggare, fortsättning

Det var inte Anna Wahlgren( gammal artikel i samma ämne här) jag hade i tankarna när jag skrev om de moderna tiggarna igår.
Men när jag kom till Ica idag var hon på Gt;s förstasida.
Jag läste artikeln och den handlade om hur hon tigger pengar på sin blogg och hur människor har skänkt tillräckligt för att hon ska kunna betala räkningarna för juli och augusti.
Hon hade väl fått ihop 20 000 om jag minns rätt.
Hon hade fått ett kuvert med en" femtiolapp från en liten sexårig grabb"
Hon klagar över att hon efter nio barn och alla år hemma inte har mer än 7000 i pension.

Jaha? Så ser det ut för många, men de tigger inte pengar av sina medmänniskor.
Min far har jobbat från han var 14 till han var 78. Han har folkpension. Den är ca 7000 före skatt.
( egna företagare betalar in sin egen pension och många klarar kanske inte av det ekonomiskt medan de är yrkesaktiva)
Min mor var först hemma med oss ungar i tjugo år sen jobbade hon i tjugo till. Hennes pension är lika låg som pappas. Men de tigger inte.
Jag tycker det är skamligt att folk håller på så här, vem det än gäller

fredag 6 september 2013

Den moderna tiggaren

Vi hör ordet tiggare och ser framför oss en man eller kvinna som, iförd trasiga, kanske smutsiga kläder, sitter på trottoaren utanför en affär, inne i en galleria, eller i en gångtunnel. En hand framstucken, en skål framför sej avsedd för de som passerar att lägga slantar i.
Många av oss har bara sett detta på tv, på filmer eller på gamla filmade dokumentära inslag.
Många av oss har sen sett samma fenomen vid utlandsresor. Nu ser många av oss, kanske alla, detta någon gång, vissa ser det varje dag.
Det jag har sett hittills är människor som spelar flöjt, fiol eller dragspel och som gör detta utanför Icas ingång på fredag eftermiddag. Hade jag bott i stan hade jag förmodligen börjat vänja mej vid att se tiggare när jag lämnade min bostad.

Men den moderna tiggaren, den ( eller de )  som jag har i åtanke, sitter inte på trottoaren och väntar i tysthet på att få lite pengar. Inte heller spelar de musik och hoppas på att få något i burken.
Nej, de sitter inne i en varm lägenhet, eller ett hus med rena, hela kläder på kroppen. De ser aldrig den de vill få pengar ifrån och vi ser aldrig de som tigger, eftersom de sitter bakom en dator, knappar på ett tangentbord,eller en mobil. Men tigger är exakt vad de gör.
Man går en aning olika tillväga. Första gången jag såg detta var på en blogg. Ett par hade gjort av med mer pengar än de hade och ville nu rätta till sin ekonomi. De startade bloggen, beskrev exakt hur deras ekonomi såg ut och vilka åtgärder de tog till för att rätta till den. Så långt allt väl. Men.
Högst upp på bloggen fanns en knapp. Den var till för de som ville donera pengar till familjen. " Ge ett bidrag" Man skulle alltså klicka på knappen, fylla i sina uppgifter och ett självvalt belopp och sända in detta till parets bankkonto. Familjen hade inga problem med att köpa mat, betala hyran eller elen, de låg inte under riksnormen. De ville bara ha mer pengar. Idag är knappen sen lång tid borttagen, men jag minns hur jag reagerade med stark olust när jag såg den.
Andra är mer direkta. De bloggar, eller Twittrar ( kanske även skriver på Facebook, men det har jag ännu inte sett med egna ögon) och skriver då: "Ge mej pengar". "Vill någon donera pengar till mej, så är det välkommet".
Alternativt så skriver man om hur dåligt ställt man har, hur lite pengar man har, att det finns risk för att barnen inte skall få mat, sen påpekar man att det går att skänka pengar till en.
Eller, har jag sett, så gör man på ungefär samma sätt, man pratar om hur illa ställt man har det, sen läggar man ut något man vill sälja. Säkert finns det någon som tänker att de kan köpa den där saken så människan får lite pengar. ( jo då jag har sett det hända flera gånger)
Har man barn så kan man få akutbidrag från socialen även om man inte är berättigad socialbidrag. Det bidraget är till mat. I dagens läge när i stort sett alla har tillgång till Internet så bör man kunna ta reda på sånt. Står det inte på kommunens hemsida så  kan man kolla socialstyrelsens hemsida eller varför inte socialtjänstlagen? Eller, så ringer man socialen i hemkommunen och ställer frågan.
Väntar man på att a-kassa eller aktivitetsstöd skall komma igång, då kan man få bidrag mot återbetalning.
Hur många av de som tigger på Internet skulle sätta sej på gatan och göra detsamma? Jag kan gissa. Ingen alls.På nätet är de anonyma, slipper se andra i ögonen, slipper förklara sej. Enklare, givetvis.
Men icke desto mindre så är det som de gör, detsamma som tiggaren på gatan gör.

tisdag 13 augusti 2013

Från frisk till sjuk på under en minut

Jag var hos doktorn i tisdags ( 6/8)Jag skulle dit för att göra en uppföljning på ett tidigare besök där läkaren sänkte min smärtlindring med hälften! En månad i mängder med smärta, blev resultatet av detta. Ingen överraskning för mej, men läkaren behövde väl också veta? När jag då ändå var där bad jag läkaren kolla mitt hjärta och mina lungor, jag vill höja min kondition och eftersom jag känt mej lite flåsig när jag ansträngt mej så ville jag kolla så inget var fel på hjärtat. ( vi har hjärtsjukdom i familjehistorien ) Hon lyssnade på hjärta och lungor och det var helt ok.Ja så skulle jag ta lite prover då. Jag var mest inne på att kolla sköldkörteln, då jag ju haft problem med att gå ner i vikt. Jag kom in, satte mej, sköterskan tog ett hb och satte på mej blodtrycksmanschetten, en automatisk liten sak med digitala siffror i rött. Jag såg siffrorna, men förstod inte riktigt, trodde nog att de gällde något annat? 206 stod det. 206 / 130. Hade nån frågat mej innan vad jag hade i tryck så hade jag sagt 120 / 70 för det ju det jag brukar ha ( eller brukade ha, fan vet längre ) Så säger sköterskan att hon skall ta ett manuellt tryck i andra armen. Det ger samma resultat. Ja så har du 80 i hb. Skrattretande lågt, speciellt med tanke på att jag några minuter tidigare lämnade läkarens kontor med orden: Ja hb;et kommer att vara jättehögt den här gången. *  Ingen skrattade dock. Tillbaka in till doktorn som säger att jag måste åka in till akuten och få en blodtransfusion. Blodvärdet måste upp. Trycket ner.
Sjuktaxi till NÄL. In i ett rum. Ännu en blodtrycksmanschett runt min arm. När sjuksköterskan kommer in i rummet slänger hon en blick på apparaten och säger: Nä, det tro jag inte på, det tar vi om. Jag, som nu vet hur maskinen uppför sej vet att jag ligger över 200 i alla fall, men frågar: Vad låg det på nu då? 250? Nästan, är svaret jag får. Nästa tryck visar på 215 / 136. Jag hamnar på ett akutrum med övervakning, trycket tas var 15e minut. En läkare kommer och pratar, berättar vad som skall ske. Jag försöker mest slappna av, ta det lugnt. Förklarar att jag visste att jag var helt ok när jag gick in på labbet och att jag är omskakad och förvånad nu när det visat sej att jag är sjuk. Jag skall läggas in, få blod och mediciner, så sägs det först. Sen ändras det. När man ger blod så ökar trycket, inte så himla smart i min situation kan man ju tycka. En överläkare som min doktor konsulterat anser att det är bättre att ge en rejäl dos med järn i en transfusion. Det tar inte lika lång tid, är inte tryckhöjande på det sättet och jag kan gå hem samma eftermiddag. ( kanske hade de platsbrist ? bryr mej inte, jag är nöjd ) Jag är sjuk, rejält sjuk, men det visar sej att jag gått med detta under en längre tid, sånt syns på ett EKG. Hjärtväggen är förtjockad av att få jobba på för mkt. Hjärtat är ju en muskel och som andra muskler växer det om det får jobba hårdare än normalt. För resten av kroppen är detta helt ok, men inte så för hjärtat. Det skall liksom ha sin storlek. Flåsigheten jag känt kan bero både på mitt dåliga blod ( för lite syre till kroppen, antar jag ) och på trycket. Hjärtväggen skall bli normal igen inom sex månader, förutsatt att jag sköter medicinering då. Jag får mitt järn. 110 ml, 5,5gram rakt in blodet. Sen åker jag hem. Dagen efter sover jag mest. Så fort jag känner något så tänker jag att det beror på trycket. Så får jag säga till mej själv att om jag hade känt detta i förrgår så hade jag trott det var normalt, för då visste jag ju inte.......På torsdagen åker jag till distriktssköterskan. Tar trycket nu är det 175 / 105 ( snittet av tre mätningar ) Jag skall börja med medicin, en blodtryckssänkare som funkar genom att låta blodkärlen slappna av ( som jag fattat det stelnar de av det hårda arbetet )
Väl hemma så tog jag en tablett. En depottablett, den skall verka i kroppen i ett dygn ungefär. Skall sprida sej sakta i mitt blodomlopp under ca 10-12 timmar och sen påverka blodkärlen ungefär lika länge. Det stod inte i bipacksedeln, det lurade jag ut genom trial and error. Jag tog en och 10-12 timmar senare började helvetet. Jag var så sjuk, åksjuk i min egen säng. Vacklade runt utan styrning när jag skulle till toan, spydde i tolv timmar och var sen så slut att jag fick sova efter att ha pratat i telefon. Mamma fick mej att lova att ringa 1177 och prata med dem och vid 11-snåret på fredagkvällen samlade jag kraft. Efter att jag berättat och sköterskan sammanfattat så frågar hon: Vad är din fråga? jag uppfattar ingen fråga. Mitt svar blev: Jag tror inte jag har nån fråga, jag lovade mamma att ringa, men jag vill veta om jag får lov att lägga mej nu? Resultatet av detta blev en tid på jourakuten på Strömstads sjukhus, dagen efter.
Min lycka när jag mötte läkaren på Strömstads sjukhus, min förra husläkare, Stig som jag hade här i Tanum i många, många år. Så skönt att träffa nån som man känner och har förtroende för redan från början. Han tog trycket, 210 / 105 så det hade gått upp igen till min stora besvikelse, men inte överraskning. Jag fick dropp för att få igång på min stackars kropp igen och efter tre timmar därinne åkte jag hem igen, i betydligt bättre form, till och med hungrig. Ny medicin som skall trappas in. Jag har nu tagit den dos han skrev ut som initialdos i tre dagar, idag ökade jag med en halv tablett till, imorgon kör jag samma och sen ökar jag till två tabletter på torsdag. Detta går i en lite lugnare takt än doktorn sa, men jag har kollat så det är ok och jag gör detta för att förhoppningsvis slippa yrseln när jag kommer upp i dos. Jag mätte trycket igår och det var då 160/97 alltså betydligt bättre. Imorgon skall jag upp och mäta igen, ta hb och se hur och om det ökat sen i lördags när det var 94! ( 14 upp, inte dåligt) På torsdag skall jag till doktorn igen. Medicinen och antar jag det jag varit med om har gjort mej trött, svag lite kraftlös så inget har hänt här på en vecka. Inte mer än lite disk och tvätt.
Helgen tillbringade jag hos Lillstrumpa på övervakning och matning.
 Men imorgon skall jag försöka ta ett tag i trädgården. Jag skall jobba på som vanligt med kroppen och gärna mer ändå så jag tappar mer i vikt. ( har fö gått ner 4 kg på en månad nu, inte illa )


* jag har antagit att så länge jag dricker mitt egna järnrika vatten så har jag bra värden

lördag 29 juni 2013

Juni är nästan slut och jag har inte skrivit ett enda inlägg

på hela månaden. Jag har faktiskt spenderat mesta delen av min tid ute, datorn har kommit långt ner på listan. Före tv:n men efter en massa annat.
Inget jobb ännu, tråkigt som attan.
Men jag har slängt ut mängder av krokar åt alla möjliga håll. Både här i kommunen och i andra.
Om jag får jobb i Uddevalla så blir det jobbigt med pendlingen, det kommer att sno ca tre timmar om dagen ( först gå till bussen, ca 30 min, så buss till stan, ca 50 min, hem 50 min och gå hem 30 ) men det får ju gå. Likadant om jag får jobb i Strömstad, eller på Nordby, då kan det i värsta fall bli ännu längre dagar. Men jag vill jobba och får i så fall stå ut med resorna. Småningom kan jag ta körkort och skaffa bil och då förenklas ju allt.

Men jag blir nere av att inte ha jobb, eller betalt jobb. Obetalt jobb har jag hur mycket som helst. Dels här hemma såklart, men mest ändå på kvinnojouren.
Nu skall jag lägga ut oss på Facebook och fixa till hemsidan under sommaren också har jag tänkt mej. Hemsidan skapas just nu i mitt huvud, sen skall jag ta fram de fakta jag behöver och så skall jag börja skissa. Sen får vi se vad de andra på jouren vill ha med, kanske ta bort, ändra på, behålla?

Idag blir det en liten sväng till samhället. De har ju spelat in Läckbergfilmer och tv-serier här och idag skall all rekvisita säljas. Så vi åker upp och kollar. Vem vet, kanske jag hittar något?

fredag 24 maj 2013

Jag pratade om optimism förut
Ja det krävdes nu ikväll här hemma det.
Faktum är att jag nästan la ner och gick, all posivitism till trots.

Jag hade bestämt mej för att ett par ganska stora balkonglådor skulle upp på
ena ytterväggen, under ett par fönster. Tanken var då att göra en hylla och ställa lådorna på den, istället för att använda såna där hängen som följer med. Lådorna har stått på marken planterade och klara i nästan en vecka nu, så ikväll var det dags ( innan katterna ligger  sönder blommorna) Fram med skruv, mejsel, hammare, vattenpass, bräda och konsoller. Att fästa dem vid brädan var inget problem, nä det kom sen, eftersom jag inte hade tänkt på att lockbrädorna ju skjuter ut från väggen och man måste passa in och sätta skruvarna rätt. Jag skulle ha mätt, helt enkelt. Nåväl, det fixar sej, jag tar sticksågen, kapar lite på brädan och sätter den en aning mot.....andra hållet. Kapade, hämtade borrmaskinen och borrade hål i, vad jag trodde var trä. och jo, en bit, sen vete fan, luftspalt? ok bytte borr, bytte skruv, började igen. Nu rätt svettig och inte så lite irriterad. Det började bli mörkt, klockan drog mot elva och jag skulle hålla i båda ändar av en bräda, stötta, borra och skruva. Sista skruven var ett litet helvete tills dess jag kom på att den var en stjärnskruv, fixade ännu en mejsel och ..klart! Nu står de där, mina självvattnande lådor ( nåja ) fyllda med blommor som skall blomma i vitt och blått. Väggarna runt om är fulla med krukor med rosa Pelargoner i. Foto kommer inom en rätt snar framtid

Skivor till kaffet


Jag har varit barnvakt idag. Loppan kom hit en stund. Vi åt mackor till lunch och när hon började dansa till musiken så var jag ju "tvungen" att filma.
Antagligen borde jag ha redigerat ihop de här tre små snuttarna till en helhet, men jag hade inte tillfälle att ta reda på hur just nu. Jag få dessutom be om ursäkt för skakigheten, jag dansade jag också......




 
Igår skrev jag om min skruttiga kropp. Det var inte ett inlägg om hur synd det är om mej, utan om
 ( hoppas jag framgick ) hur jag valt att hantera en sådan kropp.
Jag har haft och har ibland, stunder när jag tycker synd om mej själv, men de är få. Jag har haft veckovis när jag knappt kunnat röra mej pga värk, men för det mesta så tvingar jag mej att jobba på. Jag resonerar och har alltid gjort som så att inget blir ju bättre av att jag klagar, surar, tycker synd om mej själv, värken försvinner inte av det, däremot blir det svårare att härda ut då.
1996 fick jag erbjudande om "lyckopiller " för värken. Nähänä skulle jag inte ha det inte, inga psykmediciner här inte. Ett år senare, efter att flera läkare hade föreslagit samma sak, så började jag ändå ta dem och vilken skillnad. Inte så att värken försvann, inte heller så att jag skrattade mej genom livet, men jag kom tillbaka. Jag själv, sån jag var förr, innan jag gifte mej, innan värken tog över hela kroppen ( den satt bara i rygg och axlar när jag var yngre ) Detta med hjälp av 20 mg liten tablett........
Min inställning till min värk, min kropp och mitt liv har inte ändrats, den har i stort sett alltid varit densamma, bemöt med humor. Men den hjälpte till att orka längre och gav mej  mej själv tillbaka. Nu var det ju långt ifrån värkens fel att jag hade tappat bort mej, det var mitt liv ihop med värken.

Nu är jag en optimist i grunden och jag inser och vet att vi inte är likadana allihop. Vi tolkar på olika sätt det som vi råkar ut för i livet och inget är mer rätt än det andra.
Jag kan bara visa på att en positiv inställning kan hjälpa en att klara vardagen bättre

torsdag 23 maj 2013

Min skruttiga kropp

Ja beroende på hur man ( jag) ser på det så duger den inte till så mycket.
Jag har astma och allergi, mot pälsdjur, pollen, gräs och lite annat, är laktosintolerant.
Jag har tinnitus, mest på höger öra. Ett ständigt tjut som jag dövar med ljud, radion är alltid på, tex.
Jag har dessutom nedsatt hörsel, får ständigt fråga: VA?
Jag har Bechterwews sjukdom, en reumatisk sjukdom som har sitt ursprung i ryggraden, längst ner i bäckenet. Där började den när jag var runt 14 år och nu 35 år senare så har den tagit över i princip hela kroppen. Den ger värk i lederna ( som är fler än jag hade föreställt mej) inflammationer i lederna och därefter förbening i desamma. Detta innebär att jag blir stelare och stelare. Bröstkorgen är ett exempel på detta. Jag har haft så många och stora inflammationer där som sen läkt ut och ersatts med ben? ( har inte helt fattat. Så att bröstkorgen är långt ifrån lika rörlig som förr i världen. Detta är ett större problem än när det händer i ryggen, eller i höfterna, för mej i alla fall. Sjukdomen ger även sen och muskelfästesinflammationer, slemsäcksinflammationer och ständig värk i musklerna. Ja, och så trötthet.
Sen så har jag symptom på ( men inte hela bilden, enl reumatologen ) Sjögrens syndrom. Den innebär, bla värk i händerna, trötthet och brist på tex tårvätska och saliv. Jag är otroligt torr i munnen. Tänderna rasar av detta, det är en sorg. Jag har också symptom på Fibromyalgi, jag har alla triggerpunkter, det vet jag.

Jag äter mediciner, såklart. En rätt stor mängd dagligen, något som gjort att magen inte mår bra. Så jag äter medicin för den med. Jag har ont överallt, kan inte öppna munnen ordentligt efter en opererad käkled, är trött jämt, drar mej för att planera pga det. Jag har ofta huvudvärk, åt migränhållet och är ofta matt i kroppen, slut, energilös.

MEN det där är bara ett av sätten jag kan se på min kropp på:
Den duger till rätt mycket. Jag  har varit gravid sex gånger och jag har tre härliga, underbara ungar som den här kroppen bar fram. Jag har lärt mej att hantera det jag blir allergisk av ( för det mesta ) och har haft både kanin, häst och katter. Jag har såklart lärt mej leva med värken, jag minns inte ett liv utan den. Visst är det jobbigt när ett nytt ställe börjar göra ont, men efter ett tag så har jag vant mej. Jag har bättre mediciner nu än förr och det gör en del, jag är aldrig smärtfri, men de dämpar. Jag har turen att ha en sjukdom som förvisso gör mej stel, men som inte dödar mej, eller förvrider min kropp. Ju mer jag rör mej, desto bättre och jag kan skjuta fram förbeningen av leder på framtiden genom att röra mej.
Jag kan inte bota min tinnitus, men det kunde ha varit mkt värre. Högre och på båda öronen, tex.
Tänderna, är ett enormt problem, jag satsar på att småningom få ett stadigt jobb och då kunna fixa munnen.
Värk i händerna är skitjobbigt, man behöver ju dem hela tiden. Men det går att lindra och med cortison läker inflammationerna ut. Där handlar det om att hitta en läkare som ger cortison......
Jag är stark, jag kan jobba, på rätt sorts arbete, bäst är att röra på sej, inte sitta eller stå stilla. Trädgårdsjobb i lagom mängd ger förvisso träningsvärk, men är bra i längden
Jag är skäligt nöjd med kroppen min. Visst jag väger minst 10 kg för mycket ( i mitt tycke)  men det hänger ju bara på mej själv att fixa till det. Dessutom så har jag bröst nu, riktiga som syns ordentligt. Har jag inte haft när jag vägt under 50kg, men man kan ju inte få allt, nej.......;)

tisdag 21 maj 2013

Hur fan tänker föräldrar som låter sina småtjejer sminka sej
inte lite mascara heller utan full( möjligen utan foundation då) spackling. Målade ögonbryn, ögonskugga, eyeliner och mascara på 10-12 åringar. Till vardags, i skolan, alltså inte teater eller liknande.  De ser ut som påskkärringar, i bästa fall.
Vari ligger felet att låta dem få vänta lite till?
Om allt är gjort när man är tretton, vad tar man sej till då?
Jag får väl utgå ifrån att föräldrarna antingen är ena fegisar som inte vågar säga nej, utan måste vara kompis med sina små, alternativ att de skiter i det. De har kanske för fullt upp med sej själva?

Intentionen var god

Som vanligt, varje dag, men det faller platt till backen.
Kunde inte sova ( häpp) gick upp vid fyra och kollade på tv och käkade frukost.
Så la jag mej igen och somnade och sov till halv ett istället. För det är ju så kul att vakna när dagen är halvvägs........
I alla fall så fanns en intention om att hinna mycket, orka mycket idag. Javäl vad hände?
Planterade om lite mer, grävde mer i Rabarberlandet och vattnade i växthuset.
Gosade med några katter.
Det var väl det......
Mådde illa, för dåligt med mat, så vid sex gick jag in och gjorde mej en potatisgratäng ( ja eller tre små, då finns det ju färdigt att värma ) När maten var klar och äten var jag dötrött och halvsov på soffan till klockan var nio. Då började The Following och den vill jag inte missa. trots stora hål och luckor så är den spännande och överraskande.
Nu blir det natten. Hoppas på riktig sömn nu.......

måndag 20 maj 2013

Vaknade sent i morse, mest pga att jag somnade sent i morse. 
Va? vad menade jag nu då? Jodå ännu en natt utan sömn. Detta trots sömntablett. 
Jag har inte haft Internet sen i tisdags em förra veckan. Lite tråkigt, men rätt skönt. Det jag saknat är möjligheten att läsa och skicka mail, skriva och skicka jobbansökningar och så telefonen. Har man bredbandstelefoni så har man.......
Veckan gick åt till annat. Mycket trädgård, mycket växthus. Fortsättning på cpr-kursen i onsdags. Då var det dags att dels repetera förra veckans delkurs och så att lära oss hur vi skall agera när en bebis / barn /tonåringar/ vuxna satt i halsen. I teori men också praktik på dockor. Väldigt nyttigt. Vi diskuterade även blödningar/ sårskador och brännskador och hur man bäst fixar såna skador. 
Torsdagen gick åt till rabarberlandet. Jag orkar ett litet tag, sen får jag byta och göra något annat. Vattna till exempel. I den värme som var, var det tufft att kroppsarbeta. 
Jag spenderade rätt många timmar i växthuset och sådde frön: solrosor, ringblommor, och så en del speciella frön av de sorterna, svarta och neonfärgade. Jag plockade ut alla krukor med dahlior ( pust i värmen) 58 krukor med röda och 20 med gula, orange, röda enkla, vita, vit-lila. Alla står nu ute med fiberduk omsvepta kring sej, som skydd mot sniglarna. 
Fredagen gick åt till att handla. Det gör mej alltid jättetrött och ännu mer så när jag sovit dåligt. Jag kom hem vid tre-fyra, mätt och go för jag hade varit på Granngården och käkat korv med bröd och haft en trevlig pratstund med en kompostexpert, en anställd, en fågelexpert och min mamma. Vid fem-snåret stöp jag i säng och sov till kvart i åtta. Efter lite tv-tittande så gick jag ut. Härligt att kunna gå barfota och i linne på sena kvällen. 
Så skulle jag sova......ha ha ha. Kvart över fyra gick jag upp, fixade frukost, såg lite på tv. Njöt av den relativa tystnaden. Jag har haft E6an utanför tomtgränsen i några veckor och då blir det sällan tyst på riktigt. Halv sju hade jag hängt tvätten och satt igång nästa. Vid nio var det diskat, alla blommor vattnade och jag kände att nu skall jag försöka sova. Då ringer det: På med kaffet, jag är på tippen och kommer ner till dej. Min svärson. Så visst på med kaffet och så ut och plocka fram ännu mer som skulle slängas ( jag hade en hög ute, den blev nu större ) Så vi fikade och sen åkte vi till tippen. Jätteskönt att bli av med skiten. 
Dagen spenderades ut i trädgården och på kvällen gick jag upp till Tanumshede och såg på Eurovision med en kompis. I år ett mycket bra startfält, tycker jag. Jag hade nästan 10 länder som jag verkligen gillade. Norge ville jag ha som vinnare. Under tiden som folk röstade uppdaterade jag här och skickade iväg några jobbansökningar. Blir klar och kommer in och får veta att Danmark vunnit? Varför då? 
Nåväl, vid ett på natten gick jag hemåt och det var så skönt. Barfota i skorna, linne och en tunn tröja, alldeles ljummet i luften, underbart!
Igår köpte jag plantor hos en tant som säljer jättefina plantor billigt, billigt. 
Sen sov jag och så såg jag på Hockeyn såklart. Inte så spännande, men härligt. 
Så fick jag mej en natt utan sömn igen. Trots en halv sömntablett igår, så fick jag ge upp och gå ur sängen vid fyra. Rätt mysigt att vara uppe då. Vid sex provade jag att sova en stund och det funkade och sen vaknade jag lagom för att se Tre Kronor möta delar av svenska folket i Stockholm. Härligt, rörande och underbart.
Nä, nu skall jag ut igen. Idag var jag och köpte jord så eftermiddagen har gått åt till plantering,  ett Loppanbesök och nu, ut igen...........plantera mera

söndag 19 maj 2013

Nedkopplad

OM någon undrar var jag har tagit vägen så är det så att mitt bredband krånglar.
Jag har inte haft nät på en vecka. Nu fick jag låna en dator några minuter för att kunna skicka några jobbansökningar och uppdaterar här samtidigt.
Inte för att jag har så mycket tid för varken internet eller blogg......
Jag är ute. Gräver, planterar, rensar, förbereder, iordningställer. Ja, och sågar på trädet som föll.
Varmt är det. På både gott och ont. Gott för det krävs inga kläder och jag kan gå barfota. Åtmintone inne, ute finns det en massa myror och sniglar och trampa på snigel barfota är så år 2000......

Om ni inget hör på nån liten vecka till, så är det mitt döda bredband som bråkar och ställer till det.

tisdag 14 maj 2013

Även giganter behöver vila. Här blev det den sista vilan. Det ser ut om att det kan komma små skott vid sidan om. Tror att björken till vänster blir glad, han har länge klagat över dåligt med utrymme.


Växthuset klarade sej precis. Kanske 50 cm marginal. Idag har jag börjat såga av mindre grenar som ligger ut i jordgubbslandet



måndag 13 maj 2013

Deppigt

Ja inte ens jag är alltid glad, även om jag vet att det finns de som tror det. 
Nu är det lite mycket på en gång, även för mej. En del väldigt trivialt, annat mer allvarligt.
Som att min ena katt blev påkörd i fredags. Här på gårdsplanen. Vi har pratat om detta många gånger, katterna är inte rädda för bilarna och risken att någon blir påkörd är stor. Därför kollar vi noga varje gång någon kör in eller ut. Men inte tillräckligt noga, som det visade sej. Jag bar in saker, hör ett skrik och ser katten fara iväg. Först in i buskarna sen vidare till ett annat ställe. Vi gick och kollade, kände på hennes ben, som först såg ut att vara av, men de var ok. Så kröp hon in i ett dräneringsrör av cement och la sej där.Jag tänkte att hon skulle få vara ifred en stund, så jag gick in en timme. När jag sen gick ut igen var hon borta. Jag letade runt hela tomten, både utanför och på insidan, i källaren, på vinden, i lagården, under husvagnen, men hittade henne inte. Dagen efter, i förrgår, alltså, hittade jag henne död vid de röda vinbärsbuskarna. Så jäkla sorgligt. Min äldsta katt, en liten söt gosig tjej är borta. Dessutom dog hon ensam, jag letade ju för att kunna hålla koll och för att hon skulle ha mej hos sej. Inte nog med detta, det var ett av mina barn som körde bilen och det var på intet sätt vårdslöst kört. Bara en otäck, otrevlig olycka. 

Så ramlade ett träd ner. Ja, det tog tre dagar från jag upptäckte det till dess det låg på  marken, men där ligger det nu och på något sätt måste jag få bort det. Trädet var en sälg som bestod av tre grova stammar. En stam var förstörd sen ett åsknedslag, men de övriga två hade många och grova stammar och grenar som bildade en stor krona. I mitten av det där trädet fanns ett utrymme, där hade Kapten K en koja en gång i världen. Uppenbarligen har trädet ruttnat inuti och nu gav sej den största stammen och föll rakt ner över en del av jordgubbslandet och en rabatt och en bit mark där det fanns en tanke om potatisland. 
Hur jag får bort detta har jag inte en susning om. Jag får börja med bågsåg på de tunnare grenarna, resten vete fan, helt enkelt. 

Det verkar som om de flesta av mina rosor har dött den här vintern. Visst, jag behöver inte gräva upp rosenrabatten då, men hallå! det handlar om rosor för rätt många tusen och även om man inte skall tänka på pengarna så gör jag det, för jag kan inte ersätta de här i år som det ser ut nu Dessutom så var det otroligt  fina tacksamma rosor, en sort blommade i tre månader oavbrutet förra sommaren och det har jag aldrig varit med om förr. 

Mina händer värker så jag blir knasig. Handlederna är värst, ännu så länge. Men även fingrar, underarmar, axlar och nyckelben. På det så känner jag mej väldigt svag i både armar och händer. Det funkar dåligt när jag skall gräva, dra bort gammal vass och gammalt gräs och nu då såga träd. Värken är molande, irriterande, låter mej inte sova. På grund av detta har jag tagit sömntabletter några nätter. Det har funkat, men jag har sovit till eftermiddagen. Igår sov jag faktiskt i stort sett hela dagen om än i omgångar. Irriterande i sej. Jag vet ju att händerna kan bli mycket sämre. Jag har varit med om det förr, men just nu är detta jobbigt nog. 

Så detta med jobb. Har jag inget ännu. Känns skit, det med. Visst jag får pengar från soc och det är jag tacksam för, men jag vill försörja mej själv och få in lite extra. 3880 kronor i månaden räcker till mat och kattmat, telefon, tv, internet och mobil och lite annat. Det är ju såklart fantastiskt bra, men jag mår ändå skit, oroar mej för att de inte skall räcka, och som sagt, jag har inte själv jobbat ihop dem. Jag saknar att jobba. 

Ja då har jag nog gnällt av mej för den här gången, tror jag. Foto på mitt stackars träd kommer......  Ah just det en sak till det växer förbannat dåligt ute i växthuset, det är för kallt

söndag 12 maj 2013

Blandat


Vi firade Minis 3årsdag. Sol hade ju varit önskvärt, men trots blåst, mulet och kallt så genomförde vi detta.



Loppan med sin älskade moster

Detta är vad jag ser när jag tittar ut genom fönstret i mitt arbetsrum. För mej, total lycka

Jag la mej ner på gårdsplanen och fotade


Rabarbern växer så fort så det är inte klokt. Titta på trädet i bakgrunden, det består av tre stammar och en är på väg ner....


Mina små älsklingar som stått i källaren hela vintern, Det känns en aning hopplöst när jag plockar upp kala bruna stammar och grenar

men så hittar jag detta

eller detta. Små gröna skott från den  till synes döda grenen. Jag blir helt varm av glädje

små svarta Malvor. Det skall bli spännande, jag har aldrig haft dem förr

Mina sådda pelargonior

och de jag köpte som pluggar