Att hedra de döda

Idag var vi i kyrkan. Min mamma, min storasyster, Lillstrumpa, Loppan och jag. Vi går varje år sen Mini dog. Lyssnar på musik, sjunger psalmer och hör prästen tala om att sakna, hur liten mening det finns med döden, hur vi skall ses igen, nån gång.

Och så tänder vi ljus för de vi mist. Det var jobbigt i år. En dryg vecka sen vi miste S och att se in systers sorg är hjärtskärande.
Jag satt där och tårarna föll. - Gråter du, frågade Loppan. - Ja, svarade jag. - Varför? - Jag är ledsen. - Du skall inte gråta, sa hon och torkade bort mina tårar med en näsduk.
När prästen bad en oändligt vacker bön frågade Loppan: - Ber prästen för min Mini? Ja, sa jag det gör hon.

Före Gudstjänsten var vi på kyrkogården och fixade Minis grav

Jag fixade inte så mycket, jag lekte med Loppan och så gick vi och hälsade på andra gravar, min farfars, min farfars far mfl släktingar i familjegraven och min bäste vän Anders.

Loppan och storebror

Det brann många ljus på Minis grav. Bland annat i pumpan som hans mamma har skurit i så fint mönster.