Jag var i Göteborg i helgen.
En heldagskonferens kring vad som gäller för kvinnojourerna nu när det blivit andra regler.
Förr såg det ut som så att man startade en jour utifrån en vilja att förändra, hjälpa och stötta kvinnor som blivit misshandlade, våldtagna, illa behandlade.
De som startade en jour var kvinnor med egen erfarenhet av våld, eller så saknade man den erfarenheten men vill jobba för stöd/ hjälp / förändring kvinna till kvinna ändå
Vi har jobbat utifrån sunt förnuft. Vi har haft ett tysthetslöfte, vi har inte tvingat kvinnor att berätta vad de heter om de inte velat det. De har kunnat vara helt anonyma, både i samtalskontakter och boende.
Vi har varit kvinnor med olika erfarenheter, arbeten, utbildningar som gjort vårt bästa för att stötta våra medsystrar.
Nu ser det på många sätt annorlunda ut. På gott och ont
Regeringen bestämde att ansvaret för våldsutsatta kvinnor och barn ( och män ) skall ligga på socialtjänsten. Rätt strålande när utbildning om våld i nära relationer inte ens ingår i en socionoms utbildning. Tanken var väl att varje kommun själv skulle komma på att det vore bra att utbilda sin personal. Detta har skett i olika takt. Likadant har det varit med förmågan att på socialkontoren ute i landet ta åt sej av nya regler och lagar.

När en jour idag tar emot en kvinna som först varit hos socialtjänsten och sen kommer till jouren, så utför jouren socialtjänst. DÅ börjar en massa lagar, bestämmelser och paragrafer att gälla.
Jouren kan få tillsyn från Socialstyrelsen, den måste göra Lex Sara- anmälan om något gått mindre bra, man får tystnadsplikt, bland mycket annat. Oj jag glömde ju, anmälningsplikt. Om vi tror att ett barn far illa.
Allt detta gäller även om kvinnan kommer av sej själv till oss och sedan söker ekonomiskt stöd från soc.

Allt detta är för att stärka den utsatta kvinnan, självklart.
Och jag gillar det.
Men, det innebär en massa jobb för mej och för de flesta andra som jobbar ideellt på jourer runt om i landet.
Vi måste lära oss lagarna, då pratar jag om socialtjänstlagen och lex Sara främst. Vi måste kunna dem för att kunna hävda våra klienters rätt, det är nämligen långt ifrån alltid soc kan de här lagarna ( eller bryr sej om dem )
Vi måste lära oss dokumentera Lex Sara och förändra vårt sätt att dokumentera runt våra klienter ( i de fall en dokumentation över huvud taget förekommit) eller då börja dokumentera och då på rätt sätt.
Vi måste börja formulera avtal, generella och individuella.
Vi måste nämligen ha ett avtal för varje kvinna som kommer till oss. Alternativt ett som skulle gälla alla kvinnor men det har jag svårt att se hur det skulle fungera.
Vi måste kvalitetssäkra vårt arbete

Jag är med på detta, absolut. Allt detta innebär ju att vi stärker vår roll, att vi granskar oss själva, att vi nogsamt vränger oss ut och in för oss själva och tar fram vad vi är bra på, vad vi an förbättra osv.
Främst stärker det kvinnornas säkerhet och trygghet.
Som ordförande ligger det på mej att se till att medlemmarna på vår jour får den utbildning som krävs, att peppa dem att vilja lära om och nytt, att hitta utbildningarna, inte minst.

Ja mycket jobb och det är väl då man kan vara tacksam för att man är arbetslös.........