Jag upplever att mannens bästa vän är hans penis, inte hunden som folk brukar uttrycka det.
Redan som små bebisar hittar pojkarna sin penis och leker med den. Ofta uppmuntrad av sina föräldrar. Kanske inte så att de står och ropar heja, men de tycker det är lite sött och tar inte bort hans hand. När en liten flicka börjar gnugga sej i underlivet, så reagerar man annorlunda.
Jag är av den åsikten att man inte ska reagera nåt speciellt alls vare sej det är en flicka eller pojke.
På något sätt föds en kärlek mellan pojken och hans penis där. Tror jag. När pojken når tonåren styrs han till väldigt stor del av sin lust och sin penis. Det han mest av allt vill är att få använda den, visa den. han kan säga " jag älskar dej" till en tjej bara för att få ner henne på rygg och få av henne trosorna och stoppa in sitt älskade organ. När detta är avklarat kan han avfärda henne som varande hora.
Kanske har jag haft otur och träffat de som inte lyckats ta sej ur tonårsbeteendet?
Har träffat på ett antal män och de flesta av dem är på något sätt förälskad eller rent kär i sin penis.
De har namn på den, de följer den vart den än går, och de vill stolta visa upp den.
Man får intrycket av att stora hjärnan är placerad i kalsongerna.
Är den förhållandevis liten så kan de skämmas för den, är den något över normallängd så kan de vara omåttligt stolta över den. Jag mötte en man som påstod att hans var så stor att kondomerna inte passade. Nu har jag aldrig provat en kondom så jag vet ju inte hur det känns, men faktum är att att man kan få in ett helt huvud i en uppblåst kondom. Då borde han ha fått plats.
Han var också av den åsikten att det räckte fint med att ha en penis som var något lite större än genomsnittet. Det sa han inte rakt ut, men det märktes ju när vi hade sex ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar