Hälften av personalen hade inte frågat de kvinnor som kom in med misstänkta misshandelsskador om de blivit misshandlade, och knappt var tionde kvinna som misshandlats fick inte sina skador dokumenterade.
Detta avspeglar helt säker inte enbart de åsikter som råder på SÖS utan jag misstänker att det ser likadant ut i hela landet
Att det är viktigt att utbilda personal inom vårdyrken framstår ännu mer tydligt efter detta.
Hälften frågade inte om misshandel, det innebär ändå att den andra hälften gjorde så, vilket är glädjande, men långtifrån nog. Andra tankar som uttrycktes var " det är inte ens fel att två träter " Ett uttryck som inte är applicerbart på misshandelsförhållanden, enligt min mening.
Jag har här i min kommun framfört de tankar jag har kring ett större samarbete kring de här frågorna.
Ett samarbete mellan oss på jouren, vårdcentralen, öppenpsykiatrin, tandvården, polisen och soc. Ännu har jag inte fått något gehör för detta.
Många kvinnor går till vårdcentralen med kanske diffusa problem. Om då läkaren eller annan personal tar upp misshandel som något de vet eller har sett kunna ge såna här symptom, eller på annat sätt ändå för det på tal, så blir kvinnan sedd. Hon kanske inte säger något den gången, men chanserna för att hon återkommer och vill prata är större än vid tystnad. Detsamma gäller hos tandvården, dit kommer hon kanske med utslagna tänder och ett samtal där man tar upp misshandel borde då vara självklart.
Lika självklart som när en kvinna kommer med skador till en akutmottagning.
Attityden hos den kvinnan möter är så viktig. Är den fördömande på något sätt så mister man den kvinnan, hon har inget förtroende för en person som hon märker är " emot " henne.
Ett sånt samarbete som jag föreslagit skulle bland annat leda till att :
- alla vet vad som sker på vardera stället, tex polisen kan berätta vad som sker på soc om kvinnan kommer dit och tvärtom. Kvinnojouren kan förklara vad som sker på de olika ställena, vad kvinnan har att förvänta sej
- personalen på de olika ställena får utbildning i att se misshandlade kvinnor, att ta emot dem på ett bra sätt. Det är det som vi på kvinnojouren är bra på
- Man kan jobba mer förutsättningslöst kring varje kvinna och hennes barn, eftersom man har likadana riktlinjer.
Det här är inte något jag har hittat på, utan det finns såna här fungerande samarbeten på ett par ställen i landet Jag önskar att min kommun tar detta på allvar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar