Välkommen

Jag skriver inte om ett bestämt ämne, utan om det som faller mej in, eller retar upp mej just vid skrivtillfället.

Det kan vara dagsaktuella händelser, något jag läst om på Familjeliv, det kan handla om misshandel eller blommor. Vad som helst

onsdag 14 december 2011

Inte så himla politiskt korrekt, nej

-Jag är så trött på feta människor, sa jag till min dotter och svärsonen tidigare i höstas.
Svärsonen fick ett skrattanfall. Han räknade inte med att något sånt skulle komma ur min mun.

Men det var verkligen så. Jag var så le av att se stora feta kvinnor och män vagga in i affären, direkt ur bilen som parkerats nästan i dörröppningen. Se dem med möda ta sej fram och flämtande och flåsande till slut nå kassan. Nej, jag ljuger inte. Det hände i stort sett varje dag. Ofta, ofta har de med sej ett par rejält överviktiga ungar dessutom. Och så laddar de med: Godis, chips, dricka i mängder. Och då var vi ju inte nån godisaffär precis.
När jag ser sånt, då blir jag ledsen och förbannad. Ser att alla i familjen är, eller kommer att bli feta. Ser att det är ett mönster som går igen. Några talar om gener. Ja det stämmer säkert för en del, men för övriga så handlar det nog mer om den sociala kontexten.
Nu var det ju inte bara de feta som köpte godis, alla köpte godis. Jag blev helt ställd. Var tvungen att försöka förstå detta bättre och köpte en bok, Godis åt folket. Där fick jag en del förklaringar till den stora förändring jag upplever skett sen jag stod i kassan på 80 talet. Då köpte vuxna människor ytterst små mängder godis.
Skillnaden är väl att de som rör på sej, som har en aktiv vardag, motionerar, de förbränner ju de kalorier de stoppar i sej. Inte är det nyttigare för dem att vräka i sej godis och läsk, men de bränner bort det.

Hamnade i en tråd om gastric bypass ( gbp ) häromveckan. Där var det så otroligt många som kände flera som fått den operationen. Vilket då skulle kunna antyda att det är en relativt vanlig op.
Visst, du blir fet, klarar inte, orkar inte gå ner i vikt du ansöker om och får en gbp. Men sen då?
Vad förändras egentligen mer än förmågan att äta mycket?
För en del kommer nog en förändring som en följd av att de börjar gå ner. Man vill mer, man har fått en skjuts på vägen, men de andra? Som ätit fel hela livet och som egentligen behöver en omprogrammering av sitt tänk kring mat ? Vem tar hand om dem?
Så många av de som kände flera som gjort gbp vittnade också om att dessa människor åt som de gjorde före operationen. Status Quo alltså.
Nu är jag ju inte direkt nån sylfid själv, inte just nu i alla fall. Väger 15 kg mer än jag borde. Mitt eget fel. Jag äter inte fel, men jag äter ett tillägg av mindre bra saker, bullar tex. Jag rör mej för lite. För mej bör det vara enkelt att komma i min gamla form, om jag bara lägger manken till.









Inga kommentarer: