Klagosång

Jag är ungefär lika förtjust i folks klagande över vikten som jag är över folks klagande över förkylning
Alltså inte alls då
Detta hindrar mej inte från att till och från, inte ofta, klaga lite själv.
Förkyld är jag ju i stort sett aldrig och sjuk i förkylning, aldrig alls nu för tiden ( ta i trä )
Så det får bli över vikten då.
Förr klagade jag över att jag vägde för lite. Jag frös, det stack ut ben överallt, jag hade inga bröst.
Jag har inga gigantboobs nu heller, men det sticker inte ut några ben mer än där det ska göra det, alltså där mina ben är.    Jag behöver väl tappa 10 kg, minst. Det handlar om att passa i alla de fina kläder jag faktiskt är ägare till.
Bebismusklerna runt magen har nått en punkt där det ser ut som jag blivit mamma till ett dagis istället för till de tre gamar jag de facto har fött. Då är det svårt att passa i byxorna serrni.
Jag slutar med socker, tänkte jag. Det har ju Lillstrumpa gjort med framgång. Men hah, tro inte att det hjälpte på mej, inte. För det gjorde det inte. Det hände inte ett skit. Blir som den enda gång jag provade pulverdiet. Efter en vecka hade jag gått upp tre hg.
Nä, jag vet vad jag måste göra och det handlar om att röra på sej. Tyvärr räcker det inte med att gå långt en gång, som jag anser att det borde.Jag vill gå av lust, inte tvång. Men lusten infinner sej nog. Jag hoppas så.
Jag reggade mej på Matdagboken.se valde gratis medlemskap och kan nu se hur mycket jag äter och vad mina promenader ger mej. Gott så.  Utom igår då åt jag chips. 999 kgkalorier. Det är ju gott med chips ju. Men antingen så äter jag nästan inget mer den dagen, eller så går jag min runda tre gånger.  Tufft val, chips är gott