Vårigt

Jag gillar våren. Jag gillar i och för sej alla årstider. Alla har de något att tycka om, något speciellt.
Men våren kommer ändå på första plats. Det är då vi får njuta av lite värme, kanske ett dopp i sjön
innan badgästerna kommer. Innan all plats både på land, i vatten och på öar är upptagen av människor som talar andra dialekter och som anser att detta är deras paradis och här gör de som de vill. Jag har träffat på människor som tror att Grebbestad står tomt  vintertid och att vi flyttar dit endast för att tjäna och serva badgästerna.

Våren är den tid då allt vaknar, från snödropparna ( som i år förvisso var framme mitt i det som kallas vinter)  till små skott på rosorna, Scillor som översvämmar min trädgård och gör delar av den helt blå
Påskliljor som lyser upp med sin gula färg och som doftar så underbart. Små gröna blad på vinbär och syrénbuskar. Pioner som sticker upp sina röda knölar, rabarber som snabbt som attan skjuter iväg genom luften

Jag sår frön, pelargonfrön, penséer, petunior och en massa annat. Tittar varje dag i miniväxthuset för att kolla om det grott, pysslar om de små plantorna och ser till så att de har vatten, lagom med sol....
Gräver i trädgården, på samma ställen som förra året, märkligt nog. Det kan irritera mej. Att allt får göras igen och igen och igen.

Varje dag går jag en runda och tittar: " Vad har kommit upp idag ? Vad har vuxit lite sen igår ?" Njuter och är lycklig. Mina blommor är som små barn för mej. De ska tas om hand och pysslas med, de klarar sej inte utan mej.

Det är ljust även när det är mulet. Igår kväll kom jag in när klockan var nästan halv tio. Då började det närma sej gränsen för att se något.