Välkommen

Jag skriver inte om ett bestämt ämne, utan om det som faller mej in, eller retar upp mej just vid skrivtillfället.

Det kan vara dagsaktuella händelser, något jag läst om på Familjeliv, det kan handla om misshandel eller blommor. Vad som helst

lördag 14 april 2012

12 / 4 2012

Då fyllde vår lilla Loppan ett år
Ett år som har svamlat iväg i en hastighet liknande ljusets.
Klyschigt ? Jo då, jag vet. Men ju äldre man blir desto fortare går det ju
Det hinner hända enormt mycket på ett bebisår. Från första leendet, stadig nacke, sitta med stöd, sitta utan, krypa, säga mamma,  till de första stegen. Hon går och går och går och hon är så lycklig.
Under tiden så skrattar hon och ger ifrån sej små ( nåja ) lyckorop.
Denna lilla figur som kom in som ljuset i våra liv efter att vår stjärna Mini slocknat. Blev sorgen efter honom lättare, mindre, försvann den ? Nejdå, på inget sätt. Men mer uthärdlig, kan man nog ändå säga.
Om drygt två veckor firar vi Minis tvåårsdag. Tårtkalas på kyrkogården hade vi förra året, hoppas på detsamma i år. Nu med en pigg, rörlig, tårtätande lillasyster i sällskap.

Vi tog oss ett litet tårtkalas, Lillstrumpa, Nicolina och jag. Vi stora fick kaffe och tårtbit, Loppan fick en chokladboll


Och så hittade jag Ballerina kladdkaka, hon fick en sån också som synes

Jag fick springa och köpa våtservetter. Duktig tjej kan själv


Nöjd och glad

Vill bara pussa kameran lite, mormor

2 kommentarer:

LillaTuss sa...

Små "skitiga" barn är friska barn. Bara fortsätt låt henne äta med fingrarna och hela ansiktet. Underbara bilder.

Självklart slocknar aldrig en sorg. Aldrig! På söndag är det ett år sedan vi begravde pappa. Jag har fortfarande dagar då jag inte förstår att han är borta. Ändå fick han leva ett långt liv (om än väldigt sjukt) till skillnad mot Mini. Det är inte alltid det är rättvist.

Varma kramar

Malin sa...

Tack så mycket.
Ja jag tycker som du, ungar ska få vara smutsiga, hoppa i vattenpölar, krypa genom trädgården, käka lite jord och grus. Det är ju bara att tvätta av dem och slänga kläderna i maskinen. Här var det Nicolina själv som inte ville vara kladdig och skulle torka av sen på sin mammas ansikte ! Jag sprang in i butiken, vi satt i spelbutiken i samma hus, och köpte våtservetterna.

Nä rättvist är det inte och ska nog inte vara heller.
Jag bävar för den dag mina föräldrar går bort, de ska liksom leva för evigt.

Kramar