Tillbaka efter en visit hos Kapten K.
Jag skulle vara sportig och gå hem till henne, eftersom jag varit så lat hela vintern.
Närmaste vägen tar det 10 minuter, då klättrar man uppför ett berg, går på rådjursstigar.
Den andra vägen tar 45 minuter på asfalt, bekvämt, visserligen uppför, men, på asfalt.
Gissa vilken väg jag valde ?
När man klättrar i berg så märker man vad som försvunnit. Konditionen. Totalt borta.
Fick stanna och andas ett antal gånger. Det fina är att om jag går där varje dag, så tar det nån eller några veckor så klarar jag hela vägen upp utan att stanna. Så fantastisk är kroppen.
Nåväl, jag skulle näta in hennes balkong så katten inte ramlar ut. Jag har gjort det en gång redan, men målargubbarna ryckte ner alltihop i höstas. Så det blev lite mer klättrande ut över branta stup ( läs balkongräcke ) men det gick fint. Lite mer pyssel återstår dock.
Sen var det fönstret i köket. Ett vridfönster som Kapten K vred på igår när hon kom på att putsa fönster kunde vara en bra idé. Det var det säkert också, men fönstret fastnade och ville inte gå runt tillbaka igen.
Starka mamma kommer och räddar situationen ! Äh pyttsan, jag kunde fasen inte rubba det. Men, jag kom på att vi kunde olja med olivolja ( eller vi kom nog på det samtidigt ) så då gjorde vi det. Med ren envishet fick jag sen stängt fönstret. Då kom Kapten på att vi kunde ta det andra fönstret också, nu när jag ändå var där och hade lyckats med det första. Vi fick olja det också till slut och jag behöver inte utöva styrkelyftning på länge