Välkommen

Jag skriver inte om ett bestämt ämne, utan om det som faller mej in, eller retar upp mej just vid skrivtillfället.

Det kan vara dagsaktuella händelser, något jag läst om på Familjeliv, det kan handla om misshandel eller blommor. Vad som helst

måndag 13 maj 2013

Deppigt

Ja inte ens jag är alltid glad, även om jag vet att det finns de som tror det. 
Nu är det lite mycket på en gång, även för mej. En del väldigt trivialt, annat mer allvarligt.
Som att min ena katt blev påkörd i fredags. Här på gårdsplanen. Vi har pratat om detta många gånger, katterna är inte rädda för bilarna och risken att någon blir påkörd är stor. Därför kollar vi noga varje gång någon kör in eller ut. Men inte tillräckligt noga, som det visade sej. Jag bar in saker, hör ett skrik och ser katten fara iväg. Först in i buskarna sen vidare till ett annat ställe. Vi gick och kollade, kände på hennes ben, som först såg ut att vara av, men de var ok. Så kröp hon in i ett dräneringsrör av cement och la sej där.Jag tänkte att hon skulle få vara ifred en stund, så jag gick in en timme. När jag sen gick ut igen var hon borta. Jag letade runt hela tomten, både utanför och på insidan, i källaren, på vinden, i lagården, under husvagnen, men hittade henne inte. Dagen efter, i förrgår, alltså, hittade jag henne död vid de röda vinbärsbuskarna. Så jäkla sorgligt. Min äldsta katt, en liten söt gosig tjej är borta. Dessutom dog hon ensam, jag letade ju för att kunna hålla koll och för att hon skulle ha mej hos sej. Inte nog med detta, det var ett av mina barn som körde bilen och det var på intet sätt vårdslöst kört. Bara en otäck, otrevlig olycka. 

Så ramlade ett träd ner. Ja, det tog tre dagar från jag upptäckte det till dess det låg på  marken, men där ligger det nu och på något sätt måste jag få bort det. Trädet var en sälg som bestod av tre grova stammar. En stam var förstörd sen ett åsknedslag, men de övriga två hade många och grova stammar och grenar som bildade en stor krona. I mitten av det där trädet fanns ett utrymme, där hade Kapten K en koja en gång i världen. Uppenbarligen har trädet ruttnat inuti och nu gav sej den största stammen och föll rakt ner över en del av jordgubbslandet och en rabatt och en bit mark där det fanns en tanke om potatisland. 
Hur jag får bort detta har jag inte en susning om. Jag får börja med bågsåg på de tunnare grenarna, resten vete fan, helt enkelt. 

Det verkar som om de flesta av mina rosor har dött den här vintern. Visst, jag behöver inte gräva upp rosenrabatten då, men hallå! det handlar om rosor för rätt många tusen och även om man inte skall tänka på pengarna så gör jag det, för jag kan inte ersätta de här i år som det ser ut nu Dessutom så var det otroligt  fina tacksamma rosor, en sort blommade i tre månader oavbrutet förra sommaren och det har jag aldrig varit med om förr. 

Mina händer värker så jag blir knasig. Handlederna är värst, ännu så länge. Men även fingrar, underarmar, axlar och nyckelben. På det så känner jag mej väldigt svag i både armar och händer. Det funkar dåligt när jag skall gräva, dra bort gammal vass och gammalt gräs och nu då såga träd. Värken är molande, irriterande, låter mej inte sova. På grund av detta har jag tagit sömntabletter några nätter. Det har funkat, men jag har sovit till eftermiddagen. Igår sov jag faktiskt i stort sett hela dagen om än i omgångar. Irriterande i sej. Jag vet ju att händerna kan bli mycket sämre. Jag har varit med om det förr, men just nu är detta jobbigt nog. 

Så detta med jobb. Har jag inget ännu. Känns skit, det med. Visst jag får pengar från soc och det är jag tacksam för, men jag vill försörja mej själv och få in lite extra. 3880 kronor i månaden räcker till mat och kattmat, telefon, tv, internet och mobil och lite annat. Det är ju såklart fantastiskt bra, men jag mår ändå skit, oroar mej för att de inte skall räcka, och som sagt, jag har inte själv jobbat ihop dem. Jag saknar att jobba. 

Ja då har jag nog gnällt av mej för den här gången, tror jag. Foto på mitt stackars träd kommer......  Ah just det en sak till det växer förbannat dåligt ute i växthuset, det är för kallt

Inga kommentarer: