Välkommen

Jag skriver inte om ett bestämt ämne, utan om det som faller mej in, eller retar upp mej just vid skrivtillfället.

Det kan vara dagsaktuella händelser, något jag läst om på Familjeliv, det kan handla om misshandel eller blommor. Vad som helst

onsdag 2 april 2014

Ont, ont, ont

För två veckor sen satt jag i timtal och skrev en verksamhetsberättelse.
Inget svårt jobb i sej, jag har gjort det många gånger förut.
Jag vet inte ens om det beror på att jag satt i timmar i soffan och böjde mej framåt mot datorn och skrev, men när jag skulle lägga mej den natten så protesterade min rygg högljutt.

Jag fick andas ner ryggen. Låter flummigt va?
Det jag menar är att om jag hade lagt mej på mage och sjunkit ner mot madrassen som vanligt, så hade jag förmodligen svimmat av smärta. Jag la mej och djupandades och släppte ner ryggen mot magen sakta, sakta.
Att föda barn har vissa fördelar, det var då jag lärde mej att djupandas för att slappna av.

Efter den natten, som var förfärlig eftersom jag vaknade hela tiden av smärtan, så har jag haft konstant ont. Det sitter i ländryggen, precis ovanför skinkorna och i höfterna som värker konstant nu. Dessutom så har nerver hamnat i kläm och det gör att det värken strålar ut i låren.

Detta är ingen ny värk, jag har levt med den i hela mitt liv.
Men jag hade en rätt så lång period, några år, tror jag, som just ländryggen var bättre.
Alltid när värk kommer tillbaka, eller när den sätter igång på ett nytt ställe, så är den förfärlig och väldigt handikappande. Så småningom så vänjer sej kroppen och jag känner inte av värken på samma sätt.

Jag har inte slutat träna, tvärtom. Jag vet att rörelse är kanonbra när jag har ont. Jag gör mina 4 pass i veckan på gymmet. Yogan är som ren medicin för min onda kropp. Jag stretchar i långa pass hemma varje dag, också ren medicin. Så gör jag mina styrkeövningar på gymmet och stretchar även där.
Man behöver inte stretcha efter träning, men jag passar på då för då är jag varm i musklerna och då kan jag ta ut mina rörelser som mest och kommer som längst.Mina vanliga smärtstillande, däremot, hjälper inte ett smack på den här panikvärken. Jag funderar på att be om cortisonsprutor om den inte planar ut. Jag behöver sömnen och då utan mediciner och jag söker ju jobb, kan inte komma haltande och inte kunna resa mej från en stol om jag får komma på intervju heller.

Idag blir det trädgårdsarbete. Ja det låter motsägelsefullt. Men att låta kroppen jobba är bättre än att låta den sitta stilla. Jag gräver, knasigt med ond rygg och höfter? Jo men jag gräver en stund och tar pauser när jag gör annat. Musklerna mår ju bättre när de blir varma, lederna behöver jobba. Värst är faktiskt att sitta ner. Det gör jätteont, plus att det är svårt som attan att resa på sej igen.

Inga kommentarer: