Jag drömde ofta om mitt ex förut.
Ibland riktiga skräckdrömmar som jag vaknade ur med ett ryck, ibland otrevliga drömmar som inte var fullt så skräckiga, men illa nog, ändå.
Sist jag drömde var i början av mars. Då en riktig skräckmardöm som jag vaknade ur, livrädd och med ett hjärta som bultade så jag trodde det skulle explodera.
Så tog han livet av sej.
Jag förväntade mej nog att det skulle sätta igång en rad med drömmar, men så blev det inte.
Då drog jag slutsatsen att det var slut på drömmar om honom, nu var han borta och nu skulle jag slippa drömma mer.
Fel!
Natten till igår drömde jag en lång, otrevlig dröm där jag försökte ta mej ifrån honom- Polisen lyssnade inte på mej, gav mej inte den hjälp som jag visste att jag behövde jag var jagad, instängd, hotad och till slut beväpnade jag mej med kniv för att kunna göra upp en gång för alla.
Jag satt på en föreläsning, en författare som pratade om sin bok, och i en paus pratade jag med folk och sa att det ju inte var klokt, helt surrealistiskt att jag som ordförande för en kvinnojour befann mej i den situation jag gjorde.
Nu blev jag väckt, så jag fick aldrig veta hur det gick.
Men jag vet att min hjärna långt ifrån har bearbetat färdigt allt det som jag råkat ut för. Tyvärr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar