Jag är supertråkig, jag vet. 
Har inte bloggat på evigheter, inte varit inne på fb heller. 
Jag hinner inte,orkar inte och har inte lust, speciellt inte med fb. 

Det saknas inte idéer att blogga om, men när jag kommer hem från jobbet så äter jag lite, ser en deckare på Netflix eller lyssnar på musik på Spotify ( vilket jag gör på vägen till och från jobbet också) eller läser en bok. 
Sen dyker jag i säng.

Den fritid jag har går åt till familjen och så lite till trädgården, som för övrigt känner sej som en djungel och anser sej förbisedd av just den anledningen.......

Mycket barnbarntid försöker jag få. Så mycket som är möjligt. De kommer och hälsar på mej på jobbet och Loppan brukar hjälpa mej med en del sysslor där. Att träffa dem gör mej alltid glad och fylld med lycka och full harmoni. 
Det är som att ha egna små barn igen, fast på lite andra villkor. 

Coolio har hunnit bli 6½ månad. Sedan hon var runt tre månader vill hon bara sitta, inte ligga och hon sitter och följer med och pratar och skrattar och är hur go som helst. 
Systrarna har ett speciellt band och den lilla är alltid lyckligast när hon ser och hör sin storasyster. Det påminner om när mina ungar var små. Först tjejerna ensamma och sen de två och lillebror. 

Idag var jag på Lantmännen ( Granngården) och köpte kattmat. Resterande sällskap, min äldsta och ungarna satt kvar i bilen. Jag hamnade i ett samtal med en av tjejerna som jobbar där och Loppan tyckte nog att jag blev kvar för länge.....
När jag kom ut igen fick jag höra vad hon sa medan jag var därinne. 
" Mimmi har nog fastnat, kanske har hon hittat andra barn och en annan mamma att gifta sej med"

Tänk om jag kunde spara allt det barnet säger på en burk. Nu kan jag ju spela in henne på mobilen, såklart, men jag vet ju aldrig när det roliga skall komma heller. 
Saknar att jag inte skrev ner mer från när mina ungar var små. Barn säger så otroligt finurliga och roliga grejer. 
Idag var det en liten unge som sa " Du äger det här köpcentret" Inte så konstigt att han tror det, vi träffas ofta just där och då har jag ju alltid jobbkläder på mej. 

Jobbet flyter på och jag gillar det, både att det flyter på och jobbet i sej. Det är inte smärtfritt, det skall gudarna veta. Det är många gånger påfrestande både fysiskt och mentalt, men jag går dit med glädje varje dag. 
Jag har fått tuffa till mej rejält, fått börja lära mej att säga till på ett nytt sätt, och jag gillar det med. Jag har betydligt mycket mer ansvar nu än i vintras och trivs med det också, även om det kan vara påfrestande ibland. 

Jag jobbar mycket, vissa dagar tio-elva timmar och då är det arbetade timmar, inte inklusive lunch. Men andra dagar jobbar jag, som idag, bara åtta och det känns lyxigt. Idag började jag åtta och slutade fyra, sen åkte vi och handlade och det innebär att min lediga dag imorgon är helt ledig. Då kan jag bara slappa, eller klippa gräs ( vilket jag sluppit i sommar, eftersom min ena svärson kommit hit och gjort det åt mej) eller diska undan krukor, eller städa inne, eller vad det nu blir. Helgen är jobbhelg och sen är jag ledig på måndag igen. 

Jag har tappat ännu mer i vikt. Mina bröst är till min stora sorg borta. Alltså jag är ju van vid att rör jag på mej så är jag liten, men jag var så himla nöjd med c-kupa och nu.......en liten b eller om det är en a? 
Har ingen våg, men jag har vägt mej hos mina föräldrar och jag har väl tappat 18 kg sen jag började i november, ungefär. Jag håller ingen diet, gör inget speciellt, jag jobbar och rör på mej från jag går upp till dess jag lägger mej, i stort sett. Mat den här veckan har varit pizza tre dagar och idag friterade kycklingbollar med ris och grönsaker med nån sås. ( vet inte vad det är i den, men jäkligt god är den i alla fall) Ja och så åt jag oxfilé med potatis, brockoligratäng och en massa vitlökssmör och persiljesmör i söndags. Vi firade min syrras födelsedag och filén stod på hennes önskelista. Var inte fel alls :)
Imorgon skall jag käka pannbiff. Det hade dottern med sej idag, med potatis, sås, lingonsylt, knäckebröd och morötter. Ja, och ett par lökar, ifall jag inga hade......Snällt att tänka på mej när hon lagade mat. 
Nu blir det natten för min del. Skall läsa lite i en deckare av Ninni Schulman innan jag somnar. Hon skriver om trakten där jag spenderade en del av min barndom, uppe i Värmland och även om böckerna lämnar en del att önska, så är de helt klart läsbara.