Den moderna tiggaren

Vi hör ordet tiggare och ser framför oss en man eller kvinna som, iförd trasiga, kanske smutsiga kläder, sitter på trottoaren utanför en affär, inne i en galleria, eller i en gångtunnel. En hand framstucken, en skål framför sej avsedd för de som passerar att lägga slantar i.
Många av oss har bara sett detta på tv, på filmer eller på gamla filmade dokumentära inslag.
Många av oss har sen sett samma fenomen vid utlandsresor. Nu ser många av oss, kanske alla, detta någon gång, vissa ser det varje dag.
Det jag har sett hittills är människor som spelar flöjt, fiol eller dragspel och som gör detta utanför Icas ingång på fredag eftermiddag. Hade jag bott i stan hade jag förmodligen börjat vänja mej vid att se tiggare när jag lämnade min bostad.

Men den moderna tiggaren, den ( eller de )  som jag har i åtanke, sitter inte på trottoaren och väntar i tysthet på att få lite pengar. Inte heller spelar de musik och hoppas på att få något i burken.
Nej, de sitter inne i en varm lägenhet, eller ett hus med rena, hela kläder på kroppen. De ser aldrig den de vill få pengar ifrån och vi ser aldrig de som tigger, eftersom de sitter bakom en dator, knappar på ett tangentbord,eller en mobil. Men tigger är exakt vad de gör.
Man går en aning olika tillväga. Första gången jag såg detta var på en blogg. Ett par hade gjort av med mer pengar än de hade och ville nu rätta till sin ekonomi. De startade bloggen, beskrev exakt hur deras ekonomi såg ut och vilka åtgärder de tog till för att rätta till den. Så långt allt väl. Men.
Högst upp på bloggen fanns en knapp. Den var till för de som ville donera pengar till familjen. " Ge ett bidrag" Man skulle alltså klicka på knappen, fylla i sina uppgifter och ett självvalt belopp och sända in detta till parets bankkonto. Familjen hade inga problem med att köpa mat, betala hyran eller elen, de låg inte under riksnormen. De ville bara ha mer pengar. Idag är knappen sen lång tid borttagen, men jag minns hur jag reagerade med stark olust när jag såg den.
Andra är mer direkta. De bloggar, eller Twittrar ( kanske även skriver på Facebook, men det har jag ännu inte sett med egna ögon) och skriver då: "Ge mej pengar". "Vill någon donera pengar till mej, så är det välkommet".
Alternativt så skriver man om hur dåligt ställt man har, hur lite pengar man har, att det finns risk för att barnen inte skall få mat, sen påpekar man att det går att skänka pengar till en.
Eller, har jag sett, så gör man på ungefär samma sätt, man pratar om hur illa ställt man har det, sen läggar man ut något man vill sälja. Säkert finns det någon som tänker att de kan köpa den där saken så människan får lite pengar. ( jo då jag har sett det hända flera gånger)
Har man barn så kan man få akutbidrag från socialen även om man inte är berättigad socialbidrag. Det bidraget är till mat. I dagens läge när i stort sett alla har tillgång till Internet så bör man kunna ta reda på sånt. Står det inte på kommunens hemsida så  kan man kolla socialstyrelsens hemsida eller varför inte socialtjänstlagen? Eller, så ringer man socialen i hemkommunen och ställer frågan.
Väntar man på att a-kassa eller aktivitetsstöd skall komma igång, då kan man få bidrag mot återbetalning.
Hur många av de som tigger på Internet skulle sätta sej på gatan och göra detsamma? Jag kan gissa. Ingen alls.På nätet är de anonyma, slipper se andra i ögonen, slipper förklara sej. Enklare, givetvis.
Men icke desto mindre så är det som de gör, detsamma som tiggaren på gatan gör.