Jag har varit hemma från förvaringen sen i onsdags. har såpass ont i ryggen att jag inte orkar sitta.
Märkte dessutom i tisdags att sittandet gjort att jag håller på att få tillbaka inflammationer uppe i nacke/ skulderpartiet, något jag led enormt av under många år, men inte haft problem med på länge nu. Det domnar uppe i det partiet av kroppen, under domningen kliar det och i musklerna kommer en fruktansvärd värk. Akupunktur hjälper om det kommer igång på allvar, hittills har jag bara känt hur det domnat på ena sidan.
Jag har inte fått mycket gjort, grejat lite i kroppen på sena eftermiddagar när medicinerna dämpat smärtan något, varit på gymmet i tisdags och idag ( träning är ett bra sätt att förebygga och bekämpa en del värk på ) och så har jag läst, pluggläst. FREDA håller jag på att läsa, alltså manualen, då. Om hur man använder verktyget och så läser jag en bok om psykisk misshandel, facklitteratur såklart. Jag skall hålla föredrag för Rotary i november och jag kommer att prata om bland annat psykisk misshandel då.
Imorgon har vi tänkt oss en tur i skogen, Kapten K med pojkvän och jag. Se om vi hittar några fler kantareller, njuta av lugnet och naturen och så fika. Gillar att fika i skogen, allt smakar bättre där på nåt sätt.
Välkommen
Jag skriver inte om ett bestämt ämne, utan om det som faller mej in, eller retar upp mej just vid skrivtillfället.
Det kan vara dagsaktuella händelser, något jag läst om på Familjeliv, det kan handla om misshandel eller blommor. Vad som helst
Det kan vara dagsaktuella händelser, något jag läst om på Familjeliv, det kan handla om misshandel eller blommor. Vad som helst
Visar inlägg med etikett värk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett värk. Visa alla inlägg
fredag 10 oktober 2014
onsdag 1 oktober 2014
Jag har sovit
Så underbart jäkla skönt, och vilken skillnad det gör.
Att få sova från det jag lägger mej till det jag vaknar.
Nja, nästan.En gång inatt var jag på toa, sen vaknade jag igen vid tjugo över sex och då gick jag upp.
Nu sov jag inte av egen kraft, utan med hjälp av Propavan, en halv sådan.
Både natten till idag och natten till igår. Och jag kommer att ta en till natten idag också.
Imorgon tänker jag ta mej tillbaka till förvaringen, från vilken jag varit borta nu sen i torsdags.
Att sitta hela dagen med den värk jag har i ryggen och dessutom inte sova är inte görligt.
Får se hur det går imorgon. Jag har ingen tanke på att sova på tabletter varenda natt, det brukar vara min sista utväg, det.
Jag har fixat lite här hemma, i lugn takt. bytt arbetsställning ideligen. Hoppat från sak till sak. Det brukar jag i och för sej göra, men det blir kortare pass på varje ställe nu.
Ett jobb som jag har lyckats genomföra är att slipa ett par gamla dörrar. Då har jag stått, suttit, lutat mej åt ena eller andra hållet. Vilat in emellan. Jag har slipat, lagat och oljat med en oförskämt dyr linolja.
De här dörrarna är runt 100 år gamla. De satt som entrédörrar på min glasveranda, en gång i tiden.
När exet rev den, så sparade jag dörrarna med en tanke om att de skulle komma till nån sorts användning. För många år sen bestämde jag att de skulle få bli gaveln till min säng. Jag började ta bort all gammal färg, varmluftspistol och skrapa.Många lager var det, de hade varit vita, gröna och röda. Nu är de bara i rent trä. Glasrutorna är sen länge borta, men det gör inget, inte för det här ändamålet.
Nu återstår att få bort handtagen, de blir tyvärr i vägen och lite annat småfix så att jag kan få dit mina sänglampor. Har inte riktigt löst hur ännu, men jag har en tanke
Idag blir det trädgård. I maklig takt. Rensa lite,gräva upp Dahliaknölar, sätta fler jordgubbsplantor i krukor, klippa gräs. Det är planen. Vad som blir, är en annan femma
Att få sova från det jag lägger mej till det jag vaknar.
Nja, nästan.En gång inatt var jag på toa, sen vaknade jag igen vid tjugo över sex och då gick jag upp.
Nu sov jag inte av egen kraft, utan med hjälp av Propavan, en halv sådan.
Både natten till idag och natten till igår. Och jag kommer att ta en till natten idag också.
Imorgon tänker jag ta mej tillbaka till förvaringen, från vilken jag varit borta nu sen i torsdags.
Att sitta hela dagen med den värk jag har i ryggen och dessutom inte sova är inte görligt.
Får se hur det går imorgon. Jag har ingen tanke på att sova på tabletter varenda natt, det brukar vara min sista utväg, det.
Jag har fixat lite här hemma, i lugn takt. bytt arbetsställning ideligen. Hoppat från sak till sak. Det brukar jag i och för sej göra, men det blir kortare pass på varje ställe nu.
Ett jobb som jag har lyckats genomföra är att slipa ett par gamla dörrar. Då har jag stått, suttit, lutat mej åt ena eller andra hållet. Vilat in emellan. Jag har slipat, lagat och oljat med en oförskämt dyr linolja.
De här dörrarna är runt 100 år gamla. De satt som entrédörrar på min glasveranda, en gång i tiden.
När exet rev den, så sparade jag dörrarna med en tanke om att de skulle komma till nån sorts användning. För många år sen bestämde jag att de skulle få bli gaveln till min säng. Jag började ta bort all gammal färg, varmluftspistol och skrapa.Många lager var det, de hade varit vita, gröna och röda. Nu är de bara i rent trä. Glasrutorna är sen länge borta, men det gör inget, inte för det här ändamålet.
Nu återstår att få bort handtagen, de blir tyvärr i vägen och lite annat småfix så att jag kan få dit mina sänglampor. Har inte riktigt löst hur ännu, men jag har en tanke
Idag blir det trädgård. I maklig takt. Rensa lite,gräva upp Dahliaknölar, sätta fler jordgubbsplantor i krukor, klippa gräs. Det är planen. Vad som blir, är en annan femma
måndag 29 september 2014
Jag tänker klaga lite till.
Jag har ont. Inget nytt under solen, jag vet. Dryga 36 år av smärta borde väl egentligen gjort mej immun?
Njae, det funkar ju dessvärre inte så. Smärta har jag alltid, men den kan bli värre, betydligt mycket värre, eller en aning värre, det beror lite på. Nu blev den en aning värre, men tillräckligt för att göra mej på dåligt humör, må pest, inte orka och känna att livet är skit.
Den varma sommaren, kombinerad med mycket arbete var bra för min kropp. Visst hade jag ont. Men det var överkomligt och mina mediciner tog bort det värsta. Nu, när kylan och blåsten kommit så ökar smärtnivån och medicinen kan bara kapa en liten del av den. Dessutom så får jag ju inte längre äta antiinflammatoriska mediciner, vilket gör att inflammationer kan härja vilt i kroppen och det gör de gärna under den kalla årstiden. Bechterews sjukdom kan bli värre när man har en infektions eller inflammationssjukdom, dessutom och jag märkte ju hur jag blev sämre när jag var förkyld.
Till detta skall då läggas att jag var helt utan medicin under några dagar. Det är samma sak i stort sett varje gång den tar slut. Jag ringer vårdcentralen, den dagen medicinen tar slut, för ringer jag tidigare så får jag en föreläsning i örat om att jag har kvar och att jag fick recept då och då och det är faktiskt en beroendeframkallande medicin. Jag får i stort sett samma föreläsning varje gång. Då får jag dra ett djupt andetag, be dem räkna på hur många dagar som gått, ta det gånger 4 ( den dos jag tar, jag har dragit ner från 8 om dagen) titta i min journal och se att jag inte ringer oftare än jag behöver, påminna om att jag aldrig tagit mer än jag har fått förskrivit och sen hoppas på det bästa. Jag ringde på torsdagen, då hade jag tagit halv dos på onsdagen och en halv på torsdag morgon. För en gångs skull ingen diskussion med sköterskan. Halv fem skulle jag kunna hämta ut receptet. Då på åksjukemedicin, värkmedicin och en antidepressiv som jag tar när jag har svårt att somna ( den får kroppen att slappna av) När jag kom till apoteket så fanns där ingen medicin! Har hänt förr, ja. Så på fredagen ringde jag "min" doktor, ja eller till den vc där han jobbar, bad om recept och visst, min smärtmedicin fanns på apoteket på fredag eftermiddag, men ingen "sovmedicin" Jag kan förstå att han inte vill skriva ut utan att vi pratat om det. Samtidigt som han kan se i min journal att jag haft den i många år och senast jag fick var 2012. Det är ingen jättekonsumtion vi snackar om här. Oftast så delar jag dessutom medicinen i halvor eller fjärdedelar och för det mesta så tar jag ingen alls. Men i perioder så behövs den.....
Den här helgen hade den behövts. Jag har varit hur trött som helst, men bara sovit i små pass om nån timme här och några timmar där. Vaknat vid fem en morgon och inte kunnat somna om, sju igår och åtta idag 8 men då var jag uppe vid fyra och somnade kanske om vid fem, plus att jag då redan hade varit vaken ett antal gånger......
Jag kan inte heller ta igen sömnen på dagen, för jag somnar inte. Hur trött jag än är. Jag slappnar inte av.
Till detta skall läggas värmevallningar. Jag är på väg in i klimakteriet och vallningar hör till. Jag har nog väldigt lätta såna. Jag har hört om de som svettas floder och mår pest. Jag blir varm, måste ta av kläder, eller täcket. Efter en stund sjunker det undan och så kommer det tillbaka igen. Det är fascinerande hur kroppen kan hålla på, samtidigt som det är jobbigt att bli så varm, att kränga av kläder för att sen börja frysa, ta på sej, för att sen bli kokhet igen. Men, men, det spar en del ström, tänker jag. jag behöver ju inte ha värmen på. Och det hör till, ingen kommer undan helt. Jag hade sånt här förra vintern, men sen klingade det av, för att komma tillbaka nu i september.
Jag har ont. Inget nytt under solen, jag vet. Dryga 36 år av smärta borde väl egentligen gjort mej immun?
Njae, det funkar ju dessvärre inte så. Smärta har jag alltid, men den kan bli värre, betydligt mycket värre, eller en aning värre, det beror lite på. Nu blev den en aning värre, men tillräckligt för att göra mej på dåligt humör, må pest, inte orka och känna att livet är skit.
Den varma sommaren, kombinerad med mycket arbete var bra för min kropp. Visst hade jag ont. Men det var överkomligt och mina mediciner tog bort det värsta. Nu, när kylan och blåsten kommit så ökar smärtnivån och medicinen kan bara kapa en liten del av den. Dessutom så får jag ju inte längre äta antiinflammatoriska mediciner, vilket gör att inflammationer kan härja vilt i kroppen och det gör de gärna under den kalla årstiden. Bechterews sjukdom kan bli värre när man har en infektions eller inflammationssjukdom, dessutom och jag märkte ju hur jag blev sämre när jag var förkyld.
Till detta skall då läggas att jag var helt utan medicin under några dagar. Det är samma sak i stort sett varje gång den tar slut. Jag ringer vårdcentralen, den dagen medicinen tar slut, för ringer jag tidigare så får jag en föreläsning i örat om att jag har kvar och att jag fick recept då och då och det är faktiskt en beroendeframkallande medicin. Jag får i stort sett samma föreläsning varje gång. Då får jag dra ett djupt andetag, be dem räkna på hur många dagar som gått, ta det gånger 4 ( den dos jag tar, jag har dragit ner från 8 om dagen) titta i min journal och se att jag inte ringer oftare än jag behöver, påminna om att jag aldrig tagit mer än jag har fått förskrivit och sen hoppas på det bästa. Jag ringde på torsdagen, då hade jag tagit halv dos på onsdagen och en halv på torsdag morgon. För en gångs skull ingen diskussion med sköterskan. Halv fem skulle jag kunna hämta ut receptet. Då på åksjukemedicin, värkmedicin och en antidepressiv som jag tar när jag har svårt att somna ( den får kroppen att slappna av) När jag kom till apoteket så fanns där ingen medicin! Har hänt förr, ja. Så på fredagen ringde jag "min" doktor, ja eller till den vc där han jobbar, bad om recept och visst, min smärtmedicin fanns på apoteket på fredag eftermiddag, men ingen "sovmedicin" Jag kan förstå att han inte vill skriva ut utan att vi pratat om det. Samtidigt som han kan se i min journal att jag haft den i många år och senast jag fick var 2012. Det är ingen jättekonsumtion vi snackar om här. Oftast så delar jag dessutom medicinen i halvor eller fjärdedelar och för det mesta så tar jag ingen alls. Men i perioder så behövs den.....
Den här helgen hade den behövts. Jag har varit hur trött som helst, men bara sovit i små pass om nån timme här och några timmar där. Vaknat vid fem en morgon och inte kunnat somna om, sju igår och åtta idag 8 men då var jag uppe vid fyra och somnade kanske om vid fem, plus att jag då redan hade varit vaken ett antal gånger......
Jag kan inte heller ta igen sömnen på dagen, för jag somnar inte. Hur trött jag än är. Jag slappnar inte av.
Till detta skall läggas värmevallningar. Jag är på väg in i klimakteriet och vallningar hör till. Jag har nog väldigt lätta såna. Jag har hört om de som svettas floder och mår pest. Jag blir varm, måste ta av kläder, eller täcket. Efter en stund sjunker det undan och så kommer det tillbaka igen. Det är fascinerande hur kroppen kan hålla på, samtidigt som det är jobbigt att bli så varm, att kränga av kläder för att sen börja frysa, ta på sej, för att sen bli kokhet igen. Men, men, det spar en del ström, tänker jag. jag behöver ju inte ha värmen på. Och det hör till, ingen kommer undan helt. Jag hade sånt här förra vintern, men sen klingade det av, för att komma tillbaka nu i september.
lördag 27 september 2014
Så här då......
Jag är inne i en period när inget är kul. Trött på att leva ett liv utan jobb, trött på att inte få svar när jag söker jobb, inte få komma på intervju, på att inte kunna göra det jag vill, på att sitta på den där förbannade förvaringen, på att alternativet till den är att gå ut på praktik = jobba gratis någonstans utan att ha en aning om ifall det leder till jobb.
Visste jag att en månads gratisjobb skulle leda till ett jobb om jag skötte mej, då hade jag skuttat dit. Men som det är nu så kan jag få ha praktik i nio månader på ett ställe och sen bara få vandra vidare.
Jag är fortfarande övertygad om att det kommer att finnas ett jobb för mej också, men just nu orkar jag inte vara positiv. Så är det bara.
Ont i kroppen. Förvisso inget nytt alls. 36 år med värk varenda dag borde ju göra att jag är van. Men den varma sommaren och det faktum att jag jobbade och rörde mej mycket gjorde att jag mådde bättre i leder och muskler och när nu kylan kommer och värken med den ökar i kraft och omfång, så är det extra jobbigt. Så är det alltid.
Lite extra gnäll:
Jag har värmevallningar. Så är det ju när man är på väg in i klimakteriet. De är inte så hemska som jag hört andra har, så det är jag tacksam över, men det är ändå jobbigt att ena sekunden frysa och i nästa vara så varm att kläderna måste av. Fördelen är ju att det inte går lika mycket ström till uppvärmning. Och jag tycker att det är spännande att uppleva hur kroppen uppför sej. Jag har haft sånt här förut, förra vintern. Sen försvann det ett tag och nu har det alltså kommit tillbaka. får se hur länge det stannar den här gången.
Sovit superdåligt, både på grund av att jag ömsom är varm och ömsom kall, men mest pga blåsten, tror jag. idag vaknade jag runt fem och vid sex gav jag upp och gick ur sängen och satte igång kaffet. Nu är klockan halv åtta ungefär och jag skall börja min arbetsdag här hemma. Diska, vattna blommor, putsa av blommor, tvätta, plocka undan, bära ut retur till husvagnen, baka och städa är tanken. under tiden lyssnar jag klart på skräckberättelsen Kvinnan i svart. Plus kanske nån dokumentär på p1. Det är toppen att kunna lyssna på radion via datorn och inte vara beroende av när något sänds, utan kunna välja och vraka i SRs arkiv
Jag är inne i en period när inget är kul. Trött på att leva ett liv utan jobb, trött på att inte få svar när jag söker jobb, inte få komma på intervju, på att inte kunna göra det jag vill, på att sitta på den där förbannade förvaringen, på att alternativet till den är att gå ut på praktik = jobba gratis någonstans utan att ha en aning om ifall det leder till jobb.
Visste jag att en månads gratisjobb skulle leda till ett jobb om jag skötte mej, då hade jag skuttat dit. Men som det är nu så kan jag få ha praktik i nio månader på ett ställe och sen bara få vandra vidare.
Jag är fortfarande övertygad om att det kommer att finnas ett jobb för mej också, men just nu orkar jag inte vara positiv. Så är det bara.
Ont i kroppen. Förvisso inget nytt alls. 36 år med värk varenda dag borde ju göra att jag är van. Men den varma sommaren och det faktum att jag jobbade och rörde mej mycket gjorde att jag mådde bättre i leder och muskler och när nu kylan kommer och värken med den ökar i kraft och omfång, så är det extra jobbigt. Så är det alltid.
Lite extra gnäll:
Jag har värmevallningar. Så är det ju när man är på väg in i klimakteriet. De är inte så hemska som jag hört andra har, så det är jag tacksam över, men det är ändå jobbigt att ena sekunden frysa och i nästa vara så varm att kläderna måste av. Fördelen är ju att det inte går lika mycket ström till uppvärmning. Och jag tycker att det är spännande att uppleva hur kroppen uppför sej. Jag har haft sånt här förut, förra vintern. Sen försvann det ett tag och nu har det alltså kommit tillbaka. får se hur länge det stannar den här gången.
Sovit superdåligt, både på grund av att jag ömsom är varm och ömsom kall, men mest pga blåsten, tror jag. idag vaknade jag runt fem och vid sex gav jag upp och gick ur sängen och satte igång kaffet. Nu är klockan halv åtta ungefär och jag skall börja min arbetsdag här hemma. Diska, vattna blommor, putsa av blommor, tvätta, plocka undan, bära ut retur till husvagnen, baka och städa är tanken. under tiden lyssnar jag klart på skräckberättelsen Kvinnan i svart. Plus kanske nån dokumentär på p1. Det är toppen att kunna lyssna på radion via datorn och inte vara beroende av när något sänds, utan kunna välja och vraka i SRs arkiv
onsdag 7 maj 2014
Jag hade kunnat sagt det med en gång när jag fick veta att jag skulle sitta på förvaring fem dagar i veckan.
Jag hade kunnat sagt att det inte går. Att min kropp kommer att protestera å det vildaste.
Men till vilken nytta?
Fyra dagar förra vecka av vilka två var kortare ( vi fick gå klockan två istället för halv fyra)
Mina händer och handleder värker, händerna domnar, dessutom. Armarna, armbågarna, axlarna värker.
Ryggen, knäna, fotlederna värker.
Ja det är några av ställena.
Visserligen värker ju min kropp normalt också. Absolut, så är det.
Men vissa saker blir värre av att sitta stilla hela dagen. Vissa saker blir värre av att ha händerna framför mej hela dagen ( skriva på datorn, göra övningar på datorn, skriva för hand )
Min kropp behöver röra på sej för att må bra, så bra den nu kan. Mina händer domar inte bort och molvärker av att jag lyfter tunga lådor, de gör så när jag använder dem till finmotorik.
Jag måste variera min arbetsdag. Mellan att sitta korta stunder och att röra mej.
Tre dagar har gått av denna veckan, tre dagar som jag inte har varit på förvaringen.
Jag har inte haft en enda frånvarodag när jag har jobbat!
Jag hade kunnat sagt att det inte går. Att min kropp kommer att protestera å det vildaste.
Men till vilken nytta?
Fyra dagar förra vecka av vilka två var kortare ( vi fick gå klockan två istället för halv fyra)
Mina händer och handleder värker, händerna domnar, dessutom. Armarna, armbågarna, axlarna värker.
Ryggen, knäna, fotlederna värker.
Ja det är några av ställena.
Visserligen värker ju min kropp normalt också. Absolut, så är det.
Men vissa saker blir värre av att sitta stilla hela dagen. Vissa saker blir värre av att ha händerna framför mej hela dagen ( skriva på datorn, göra övningar på datorn, skriva för hand )
Min kropp behöver röra på sej för att må bra, så bra den nu kan. Mina händer domar inte bort och molvärker av att jag lyfter tunga lådor, de gör så när jag använder dem till finmotorik.
Jag måste variera min arbetsdag. Mellan att sitta korta stunder och att röra mej.
Tre dagar har gått av denna veckan, tre dagar som jag inte har varit på förvaringen.
Jag har inte haft en enda frånvarodag när jag har jobbat!
onsdag 2 april 2014
Ont, ont, ont
För två veckor sen satt jag i timtal och skrev en verksamhetsberättelse.
Inget svårt jobb i sej, jag har gjort det många gånger förut.
Jag vet inte ens om det beror på att jag satt i timmar i soffan och böjde mej framåt mot datorn och skrev, men när jag skulle lägga mej den natten så protesterade min rygg högljutt.
Jag fick andas ner ryggen. Låter flummigt va?
Det jag menar är att om jag hade lagt mej på mage och sjunkit ner mot madrassen som vanligt, så hade jag förmodligen svimmat av smärta. Jag la mej och djupandades och släppte ner ryggen mot magen sakta, sakta.
Att föda barn har vissa fördelar, det var då jag lärde mej att djupandas för att slappna av.
Efter den natten, som var förfärlig eftersom jag vaknade hela tiden av smärtan, så har jag haft konstant ont. Det sitter i ländryggen, precis ovanför skinkorna och i höfterna som värker konstant nu. Dessutom så har nerver hamnat i kläm och det gör att det värken strålar ut i låren.
Detta är ingen ny värk, jag har levt med den i hela mitt liv.
Men jag hade en rätt så lång period, några år, tror jag, som just ländryggen var bättre.
Alltid när värk kommer tillbaka, eller när den sätter igång på ett nytt ställe, så är den förfärlig och väldigt handikappande. Så småningom så vänjer sej kroppen och jag känner inte av värken på samma sätt.
Jag har inte slutat träna, tvärtom. Jag vet att rörelse är kanonbra när jag har ont. Jag gör mina 4 pass i veckan på gymmet. Yogan är som ren medicin för min onda kropp. Jag stretchar i långa pass hemma varje dag, också ren medicin. Så gör jag mina styrkeövningar på gymmet och stretchar även där.
Man behöver inte stretcha efter träning, men jag passar på då för då är jag varm i musklerna och då kan jag ta ut mina rörelser som mest och kommer som längst.Mina vanliga smärtstillande, däremot, hjälper inte ett smack på den här panikvärken. Jag funderar på att be om cortisonsprutor om den inte planar ut. Jag behöver sömnen och då utan mediciner och jag söker ju jobb, kan inte komma haltande och inte kunna resa mej från en stol om jag får komma på intervju heller.
Idag blir det trädgårdsarbete. Ja det låter motsägelsefullt. Men att låta kroppen jobba är bättre än att låta den sitta stilla. Jag gräver, knasigt med ond rygg och höfter? Jo men jag gräver en stund och tar pauser när jag gör annat. Musklerna mår ju bättre när de blir varma, lederna behöver jobba. Värst är faktiskt att sitta ner. Det gör jätteont, plus att det är svårt som attan att resa på sej igen.
Inget svårt jobb i sej, jag har gjort det många gånger förut.
Jag vet inte ens om det beror på att jag satt i timmar i soffan och böjde mej framåt mot datorn och skrev, men när jag skulle lägga mej den natten så protesterade min rygg högljutt.
Jag fick andas ner ryggen. Låter flummigt va?
Det jag menar är att om jag hade lagt mej på mage och sjunkit ner mot madrassen som vanligt, så hade jag förmodligen svimmat av smärta. Jag la mej och djupandades och släppte ner ryggen mot magen sakta, sakta.
Att föda barn har vissa fördelar, det var då jag lärde mej att djupandas för att slappna av.
Efter den natten, som var förfärlig eftersom jag vaknade hela tiden av smärtan, så har jag haft konstant ont. Det sitter i ländryggen, precis ovanför skinkorna och i höfterna som värker konstant nu. Dessutom så har nerver hamnat i kläm och det gör att det värken strålar ut i låren.
Detta är ingen ny värk, jag har levt med den i hela mitt liv.
Men jag hade en rätt så lång period, några år, tror jag, som just ländryggen var bättre.
Alltid när värk kommer tillbaka, eller när den sätter igång på ett nytt ställe, så är den förfärlig och väldigt handikappande. Så småningom så vänjer sej kroppen och jag känner inte av värken på samma sätt.
Jag har inte slutat träna, tvärtom. Jag vet att rörelse är kanonbra när jag har ont. Jag gör mina 4 pass i veckan på gymmet. Yogan är som ren medicin för min onda kropp. Jag stretchar i långa pass hemma varje dag, också ren medicin. Så gör jag mina styrkeövningar på gymmet och stretchar även där.
Man behöver inte stretcha efter träning, men jag passar på då för då är jag varm i musklerna och då kan jag ta ut mina rörelser som mest och kommer som längst.Mina vanliga smärtstillande, däremot, hjälper inte ett smack på den här panikvärken. Jag funderar på att be om cortisonsprutor om den inte planar ut. Jag behöver sömnen och då utan mediciner och jag söker ju jobb, kan inte komma haltande och inte kunna resa mej från en stol om jag får komma på intervju heller.
Idag blir det trädgårdsarbete. Ja det låter motsägelsefullt. Men att låta kroppen jobba är bättre än att låta den sitta stilla. Jag gräver, knasigt med ond rygg och höfter? Jo men jag gräver en stund och tar pauser när jag gör annat. Musklerna mår ju bättre när de blir varma, lederna behöver jobba. Värst är faktiskt att sitta ner. Det gör jätteont, plus att det är svårt som attan att resa på sej igen.
fredag 24 maj 2013
Igår skrev jag om min skruttiga kropp. Det var inte ett inlägg om hur synd det är om mej, utan om
( hoppas jag framgick ) hur jag valt att hantera en sådan kropp.
Jag har haft och har ibland, stunder när jag tycker synd om mej själv, men de är få. Jag har haft veckovis när jag knappt kunnat röra mej pga värk, men för det mesta så tvingar jag mej att jobba på. Jag resonerar och har alltid gjort som så att inget blir ju bättre av att jag klagar, surar, tycker synd om mej själv, värken försvinner inte av det, däremot blir det svårare att härda ut då.
1996 fick jag erbjudande om "lyckopiller " för värken. Nähänä skulle jag inte ha det inte, inga psykmediciner här inte. Ett år senare, efter att flera läkare hade föreslagit samma sak, så började jag ändå ta dem och vilken skillnad. Inte så att värken försvann, inte heller så att jag skrattade mej genom livet, men jag kom tillbaka. Jag själv, sån jag var förr, innan jag gifte mej, innan värken tog över hela kroppen ( den satt bara i rygg och axlar när jag var yngre ) Detta med hjälp av 20 mg liten tablett........
Min inställning till min värk, min kropp och mitt liv har inte ändrats, den har i stort sett alltid varit densamma, bemöt med humor. Men den hjälpte till att orka längre och gav mej mej själv tillbaka. Nu var det ju långt ifrån värkens fel att jag hade tappat bort mej, det var mitt liv ihop med värken.
Nu är jag en optimist i grunden och jag inser och vet att vi inte är likadana allihop. Vi tolkar på olika sätt det som vi råkar ut för i livet och inget är mer rätt än det andra.
Jag kan bara visa på att en positiv inställning kan hjälpa en att klara vardagen bättre
( hoppas jag framgick ) hur jag valt att hantera en sådan kropp.
Jag har haft och har ibland, stunder när jag tycker synd om mej själv, men de är få. Jag har haft veckovis när jag knappt kunnat röra mej pga värk, men för det mesta så tvingar jag mej att jobba på. Jag resonerar och har alltid gjort som så att inget blir ju bättre av att jag klagar, surar, tycker synd om mej själv, värken försvinner inte av det, däremot blir det svårare att härda ut då.
1996 fick jag erbjudande om "lyckopiller " för värken. Nähänä skulle jag inte ha det inte, inga psykmediciner här inte. Ett år senare, efter att flera läkare hade föreslagit samma sak, så började jag ändå ta dem och vilken skillnad. Inte så att värken försvann, inte heller så att jag skrattade mej genom livet, men jag kom tillbaka. Jag själv, sån jag var förr, innan jag gifte mej, innan värken tog över hela kroppen ( den satt bara i rygg och axlar när jag var yngre ) Detta med hjälp av 20 mg liten tablett........
Min inställning till min värk, min kropp och mitt liv har inte ändrats, den har i stort sett alltid varit densamma, bemöt med humor. Men den hjälpte till att orka längre och gav mej mej själv tillbaka. Nu var det ju långt ifrån värkens fel att jag hade tappat bort mej, det var mitt liv ihop med värken.
Nu är jag en optimist i grunden och jag inser och vet att vi inte är likadana allihop. Vi tolkar på olika sätt det som vi råkar ut för i livet och inget är mer rätt än det andra.
Jag kan bara visa på att en positiv inställning kan hjälpa en att klara vardagen bättre
torsdag 23 maj 2013
Min skruttiga kropp
Ja beroende på hur man ( jag) ser på det så duger den inte till så mycket.
Jag har astma och allergi, mot pälsdjur, pollen, gräs och lite annat, är laktosintolerant.
Jag har tinnitus, mest på höger öra. Ett ständigt tjut som jag dövar med ljud, radion är alltid på, tex.
Jag har dessutom nedsatt hörsel, får ständigt fråga: VA?
Jag har Bechterwews sjukdom, en reumatisk sjukdom som har sitt ursprung i ryggraden, längst ner i bäckenet. Där började den när jag var runt 14 år och nu 35 år senare så har den tagit över i princip hela kroppen. Den ger värk i lederna ( som är fler än jag hade föreställt mej) inflammationer i lederna och därefter förbening i desamma. Detta innebär att jag blir stelare och stelare. Bröstkorgen är ett exempel på detta. Jag har haft så många och stora inflammationer där som sen läkt ut och ersatts med ben? ( har inte helt fattat. Så att bröstkorgen är långt ifrån lika rörlig som förr i världen. Detta är ett större problem än när det händer i ryggen, eller i höfterna, för mej i alla fall. Sjukdomen ger även sen och muskelfästesinflammationer, slemsäcksinflammationer och ständig värk i musklerna. Ja, och så trötthet.
Sen så har jag symptom på ( men inte hela bilden, enl reumatologen ) Sjögrens syndrom. Den innebär, bla värk i händerna, trötthet och brist på tex tårvätska och saliv. Jag är otroligt torr i munnen. Tänderna rasar av detta, det är en sorg. Jag har också symptom på Fibromyalgi, jag har alla triggerpunkter, det vet jag.
Jag äter mediciner, såklart. En rätt stor mängd dagligen, något som gjort att magen inte mår bra. Så jag äter medicin för den med. Jag har ont överallt, kan inte öppna munnen ordentligt efter en opererad käkled, är trött jämt, drar mej för att planera pga det. Jag har ofta huvudvärk, åt migränhållet och är ofta matt i kroppen, slut, energilös.
MEN det där är bara ett av sätten jag kan se på min kropp på:
Den duger till rätt mycket. Jag har varit gravid sex gånger och jag har tre härliga, underbara ungar som den här kroppen bar fram. Jag har lärt mej att hantera det jag blir allergisk av ( för det mesta ) och har haft både kanin, häst och katter. Jag har såklart lärt mej leva med värken, jag minns inte ett liv utan den. Visst är det jobbigt när ett nytt ställe börjar göra ont, men efter ett tag så har jag vant mej. Jag har bättre mediciner nu än förr och det gör en del, jag är aldrig smärtfri, men de dämpar. Jag har turen att ha en sjukdom som förvisso gör mej stel, men som inte dödar mej, eller förvrider min kropp. Ju mer jag rör mej, desto bättre och jag kan skjuta fram förbeningen av leder på framtiden genom att röra mej.
Jag kan inte bota min tinnitus, men det kunde ha varit mkt värre. Högre och på båda öronen, tex.
Tänderna, är ett enormt problem, jag satsar på att småningom få ett stadigt jobb och då kunna fixa munnen.
Värk i händerna är skitjobbigt, man behöver ju dem hela tiden. Men det går att lindra och med cortison läker inflammationerna ut. Där handlar det om att hitta en läkare som ger cortison......
Jag är stark, jag kan jobba, på rätt sorts arbete, bäst är att röra på sej, inte sitta eller stå stilla. Trädgårdsjobb i lagom mängd ger förvisso träningsvärk, men är bra i längden
Jag är skäligt nöjd med kroppen min. Visst jag väger minst 10 kg för mycket ( i mitt tycke) men det hänger ju bara på mej själv att fixa till det. Dessutom så har jag bröst nu, riktiga som syns ordentligt. Har jag inte haft när jag vägt under 50kg, men man kan ju inte få allt, nej.......;)
Jag har astma och allergi, mot pälsdjur, pollen, gräs och lite annat, är laktosintolerant.
Jag har tinnitus, mest på höger öra. Ett ständigt tjut som jag dövar med ljud, radion är alltid på, tex.
Jag har dessutom nedsatt hörsel, får ständigt fråga: VA?
Jag har Bechterwews sjukdom, en reumatisk sjukdom som har sitt ursprung i ryggraden, längst ner i bäckenet. Där började den när jag var runt 14 år och nu 35 år senare så har den tagit över i princip hela kroppen. Den ger värk i lederna ( som är fler än jag hade föreställt mej) inflammationer i lederna och därefter förbening i desamma. Detta innebär att jag blir stelare och stelare. Bröstkorgen är ett exempel på detta. Jag har haft så många och stora inflammationer där som sen läkt ut och ersatts med ben? ( har inte helt fattat. Så att bröstkorgen är långt ifrån lika rörlig som förr i världen. Detta är ett större problem än när det händer i ryggen, eller i höfterna, för mej i alla fall. Sjukdomen ger även sen och muskelfästesinflammationer, slemsäcksinflammationer och ständig värk i musklerna. Ja, och så trötthet.
Sen så har jag symptom på ( men inte hela bilden, enl reumatologen ) Sjögrens syndrom. Den innebär, bla värk i händerna, trötthet och brist på tex tårvätska och saliv. Jag är otroligt torr i munnen. Tänderna rasar av detta, det är en sorg. Jag har också symptom på Fibromyalgi, jag har alla triggerpunkter, det vet jag.
Jag äter mediciner, såklart. En rätt stor mängd dagligen, något som gjort att magen inte mår bra. Så jag äter medicin för den med. Jag har ont överallt, kan inte öppna munnen ordentligt efter en opererad käkled, är trött jämt, drar mej för att planera pga det. Jag har ofta huvudvärk, åt migränhållet och är ofta matt i kroppen, slut, energilös.
MEN det där är bara ett av sätten jag kan se på min kropp på:
Den duger till rätt mycket. Jag har varit gravid sex gånger och jag har tre härliga, underbara ungar som den här kroppen bar fram. Jag har lärt mej att hantera det jag blir allergisk av ( för det mesta ) och har haft både kanin, häst och katter. Jag har såklart lärt mej leva med värken, jag minns inte ett liv utan den. Visst är det jobbigt när ett nytt ställe börjar göra ont, men efter ett tag så har jag vant mej. Jag har bättre mediciner nu än förr och det gör en del, jag är aldrig smärtfri, men de dämpar. Jag har turen att ha en sjukdom som förvisso gör mej stel, men som inte dödar mej, eller förvrider min kropp. Ju mer jag rör mej, desto bättre och jag kan skjuta fram förbeningen av leder på framtiden genom att röra mej.
Jag kan inte bota min tinnitus, men det kunde ha varit mkt värre. Högre och på båda öronen, tex.
Tänderna, är ett enormt problem, jag satsar på att småningom få ett stadigt jobb och då kunna fixa munnen.
Värk i händerna är skitjobbigt, man behöver ju dem hela tiden. Men det går att lindra och med cortison läker inflammationerna ut. Där handlar det om att hitta en läkare som ger cortison......
Jag är stark, jag kan jobba, på rätt sorts arbete, bäst är att röra på sej, inte sitta eller stå stilla. Trädgårdsjobb i lagom mängd ger förvisso träningsvärk, men är bra i längden
Jag är skäligt nöjd med kroppen min. Visst jag väger minst 10 kg för mycket ( i mitt tycke) men det hänger ju bara på mej själv att fixa till det. Dessutom så har jag bröst nu, riktiga som syns ordentligt. Har jag inte haft när jag vägt under 50kg, men man kan ju inte få allt, nej.......;)
torsdag 9 maj 2013
molande värkande
Jag har en molande "trötthetsvärk" i handlederna. Såpass att den väcker mej på nätterna.
Händerna har också börjat värka och så armar / axlar.
Det oroar mej lite för jag känner mej kraftlös, orkar inget alls, känns det som. Vad är jag utan armar och händer? Ett intet i min värld.
Men det vara träningsvärk, och det hoppas jag på. Jag har grävt, dragit gammalt blött gräs med kratta och hacka, arbetat en hel del den senaste veckan. Så med en aning tur är min värk denna gången början på något bra - styrka
Händerna har också börjat värka och så armar / axlar.
Det oroar mej lite för jag känner mej kraftlös, orkar inget alls, känns det som. Vad är jag utan armar och händer? Ett intet i min värld.
Men det vara träningsvärk, och det hoppas jag på. Jag har grävt, dragit gammalt blött gräs med kratta och hacka, arbetat en hel del den senaste veckan. Så med en aning tur är min värk denna gången början på något bra - styrka
cpr
Idag har jag varit på kurs för cpr på spädbarn och barn.
Jag tänkte mej att det kunde vara bra att ha en sån utbildning i ryggen,
jag menar jag har ju en hel del barn runt mej, både privat och på jobbet ( kvinnojouren )
Dessutom så kan det vara bra att se om detta kan vara en utbildning för alla som jobbar på kvinnojouren.
För i så fall kommer jag att föreslå att vi köper in den.
Idag fick vi lära oss hur vi skall göra när vi hittar en medvetslös person ( barn ) och i vilka steg vi skall göra vad samt hur vi utför stabilt sidoläge, andningshjälp och kompressioner. Jag fick vara medvetslös och läggas i stabilt sidoläge, sen hjälpte jag en tjej att göra detta på vår lärare. Jag testade att göra kompressioner på en av dockorna, den som skall gälla för barn från ett år och uppåt, och det var inte enkelt. Absolut inte med mina värkande handleder. Men om jag använde bägge händerna så blev det lättare.
Jag hann inte testa på bebisdockan för Lillstrumpa ringde och behövde mej på stört. Hon skulle ha varit med på utbildningen, men blev hemma pga svåra gallbesvär, när hon ringde så var det så illa att hon behövde åka in och få en morfinspruta. Jag skulle då passa Loppan. Nåväl, kramperna gav med sej, även om det tog tid. Jag blev kvar, fick middag och kollade hockeymatchen.
Vi var ute och fixade för Loppans kanin, den fick sej en ny fin bur idag. Och några passade på att hoppa i en helt underbar vattenpöl. Inte jag, jag hade joggingskor. Först ut var Lillstrumpa, ett rejält skvättigt hopp. Loppan bara glodde, med tappad haka. Sen sa hon jaja, alltså - så får man inte göra. Nåväl, att jag en kvart senare hittade Loppan själv hoppandes i och ur samma vattenpöl var väl uppenbart? Hon ville att vi skulle hoppa varannan gång, men jag hade ju inga stövlar så jag fick doppa i framdelen av foten och skvätta lite bara.
Ja, ja det kommer fler pölar.
Nu natten, ska testa mej en liten vit tablett. Vill sova hela natten och med den värk jag har nu kan det bli svårt utan lite hjälp
Jag tänkte mej att det kunde vara bra att ha en sån utbildning i ryggen,
jag menar jag har ju en hel del barn runt mej, både privat och på jobbet ( kvinnojouren )
Dessutom så kan det vara bra att se om detta kan vara en utbildning för alla som jobbar på kvinnojouren.
För i så fall kommer jag att föreslå att vi köper in den.
Idag fick vi lära oss hur vi skall göra när vi hittar en medvetslös person ( barn ) och i vilka steg vi skall göra vad samt hur vi utför stabilt sidoläge, andningshjälp och kompressioner. Jag fick vara medvetslös och läggas i stabilt sidoläge, sen hjälpte jag en tjej att göra detta på vår lärare. Jag testade att göra kompressioner på en av dockorna, den som skall gälla för barn från ett år och uppåt, och det var inte enkelt. Absolut inte med mina värkande handleder. Men om jag använde bägge händerna så blev det lättare.
Jag hann inte testa på bebisdockan för Lillstrumpa ringde och behövde mej på stört. Hon skulle ha varit med på utbildningen, men blev hemma pga svåra gallbesvär, när hon ringde så var det så illa att hon behövde åka in och få en morfinspruta. Jag skulle då passa Loppan. Nåväl, kramperna gav med sej, även om det tog tid. Jag blev kvar, fick middag och kollade hockeymatchen.
Vi var ute och fixade för Loppans kanin, den fick sej en ny fin bur idag. Och några passade på att hoppa i en helt underbar vattenpöl. Inte jag, jag hade joggingskor. Först ut var Lillstrumpa, ett rejält skvättigt hopp. Loppan bara glodde, med tappad haka. Sen sa hon jaja, alltså - så får man inte göra. Nåväl, att jag en kvart senare hittade Loppan själv hoppandes i och ur samma vattenpöl var väl uppenbart? Hon ville att vi skulle hoppa varannan gång, men jag hade ju inga stövlar så jag fick doppa i framdelen av foten och skvätta lite bara.
Ja, ja det kommer fler pölar.
Nu natten, ska testa mej en liten vit tablett. Vill sova hela natten och med den värk jag har nu kan det bli svårt utan lite hjälp
torsdag 22 november 2012
Jag hade en plan
Redan som tolvåring längtade jag efter barn. Min syster har berättat, själv minns jag inte. Men jag började passa andras barn när jag var elva och jag vet ju hur förtjust jag var i de ungarna.
Vid sjutton / artonårsåldern hade jag min livsplan färdig ( ja eller trodde jag )
Jag skulle skaffa barn( tidigt i livet ) ett okänt antal, men rätt många, gifta mej, skaffa hus, börja plugga in gymnasiet när barnen var i lämplig ålder och sen skulle jag bli läkare.
Och till en stor del följde jag min plan. Jag gifte mej( en månad innan jag fyllde nitton ) fick Lillstrumpa halvannan månad innan jag fyllde tjugo ( inte så tidigt som jag hade hoppats på, men graviditeten innan avbröts med ett missfall)
Vi köpte huset samma år som Lillstrumpa föddes. Året efter fick jag Kapten K. ( två år efter det så hade jag en missed abortion ) Sergant J kom tre år efter Kapten.
När Sergant J var fyra år började jag läsa in mina gymnasiebetyg. Jag visste då att några fler barn med den man jag var gift med var uteslutet, jag hade sen länge gett upp vår relation, nu väntade jag bara på att han skulle tröttna och flytta. Lik förbannat så blev jag gravid en gång till, en graviditet som lyckligtvis slutade i missfall. Jag hade då varit gravid sex gånger på åtta år.
Jag pluggade i fyra år och under den tiden som upptäckte jag att jag dels inte klarade av kemi och fysik, dels inte ville flytta till stan med barnen. Adjö till planen att bli läkare, alltså.
Jag fick ett erbjudande om en lärartjänst och tog den och jobbade i en del år. Sen fick en utbildad lärare min tjänst och jag började plugga pedagogik och svenska på högskolan. Nu var planen en lärarutbildning. Jag läste engelska, barn och ungdomspsykologi och litteraturvetenskap också, men bara 20p av varje och 20 p är förvisso mer än noll, men ska man få ut något av ämnet, ha något att visa upp, då ska man ha minst B-kursen också. Jag var värkbruten, utsliten, mådde pest. Barnen hade alla tre börjat må dåligt och det var mycket runt dem. 2001 sjukskrev jag mej och sen var jag sjukskriven i flera år. Efter det så fick jag den tillfälliga sjukersättningen ( sjukpension) Sammanlagt var jag hemma i 7-8 år.
Under de åren gick jag tre! arbetsförmågeutredningar. Alla tre kom fram till samma sak: högst 50% arbete i anpassat sådant. Det är vad min kropp skulle må bäst av, då skulle jag kunna jobba till dess jag blir pensionär. Men att få ett jobb på 50% är inte lätt, att leva på 50% av en lön är inte lättare och inget jag har lust med. Så 100% fick det bli. Jag har bara haft sommarjobb sen min sjukersättning upphörde och på dem har jag jobbat fullt och har inte haft en enda sjukdag.
Jag gillar att jobba, dels håller det mej igång, jag får bra rutiner, jag rör mej, går upp på morgonen,får träffa människor, dels får jag lön. Jag gillar lön :-)
Så planen höll inte helt, spela roll egentligen. Det var mycket inom planen som inte blev som jag hade trott. Men jag tror det är bra. Vore nog hemskt om man som aningslös artonåring la en plan för livet och följde den sen.
Jag gillar det där med att livet är lite nyckfullt, att jag inte vet vad som väntar bakom nästa hörn
Vid sjutton / artonårsåldern hade jag min livsplan färdig ( ja eller trodde jag )
Jag skulle skaffa barn( tidigt i livet ) ett okänt antal, men rätt många, gifta mej, skaffa hus, börja plugga in gymnasiet när barnen var i lämplig ålder och sen skulle jag bli läkare.
Och till en stor del följde jag min plan. Jag gifte mej( en månad innan jag fyllde nitton ) fick Lillstrumpa halvannan månad innan jag fyllde tjugo ( inte så tidigt som jag hade hoppats på, men graviditeten innan avbröts med ett missfall)
Vi köpte huset samma år som Lillstrumpa föddes. Året efter fick jag Kapten K. ( två år efter det så hade jag en missed abortion ) Sergant J kom tre år efter Kapten.
När Sergant J var fyra år började jag läsa in mina gymnasiebetyg. Jag visste då att några fler barn med den man jag var gift med var uteslutet, jag hade sen länge gett upp vår relation, nu väntade jag bara på att han skulle tröttna och flytta. Lik förbannat så blev jag gravid en gång till, en graviditet som lyckligtvis slutade i missfall. Jag hade då varit gravid sex gånger på åtta år.
Jag pluggade i fyra år och under den tiden som upptäckte jag att jag dels inte klarade av kemi och fysik, dels inte ville flytta till stan med barnen. Adjö till planen att bli läkare, alltså.
Jag fick ett erbjudande om en lärartjänst och tog den och jobbade i en del år. Sen fick en utbildad lärare min tjänst och jag började plugga pedagogik och svenska på högskolan. Nu var planen en lärarutbildning. Jag läste engelska, barn och ungdomspsykologi och litteraturvetenskap också, men bara 20p av varje och 20 p är förvisso mer än noll, men ska man få ut något av ämnet, ha något att visa upp, då ska man ha minst B-kursen också. Jag var värkbruten, utsliten, mådde pest. Barnen hade alla tre börjat må dåligt och det var mycket runt dem. 2001 sjukskrev jag mej och sen var jag sjukskriven i flera år. Efter det så fick jag den tillfälliga sjukersättningen ( sjukpension) Sammanlagt var jag hemma i 7-8 år.
Under de åren gick jag tre! arbetsförmågeutredningar. Alla tre kom fram till samma sak: högst 50% arbete i anpassat sådant. Det är vad min kropp skulle må bäst av, då skulle jag kunna jobba till dess jag blir pensionär. Men att få ett jobb på 50% är inte lätt, att leva på 50% av en lön är inte lättare och inget jag har lust med. Så 100% fick det bli. Jag har bara haft sommarjobb sen min sjukersättning upphörde och på dem har jag jobbat fullt och har inte haft en enda sjukdag.
Jag gillar att jobba, dels håller det mej igång, jag får bra rutiner, jag rör mej, går upp på morgonen,får träffa människor, dels får jag lön. Jag gillar lön :-)
Så planen höll inte helt, spela roll egentligen. Det var mycket inom planen som inte blev som jag hade trott. Men jag tror det är bra. Vore nog hemskt om man som aningslös artonåring la en plan för livet och följde den sen.
Jag gillar det där med att livet är lite nyckfullt, att jag inte vet vad som väntar bakom nästa hörn
torsdag 5 juli 2012
Nej då
Det råder inte bloggtorka, bara brist på tid.
Mitt dygn ser ut som följer:
upp vid åtta, laga mat, duscha, dricka kaffe, äta något och, viktigast av allt, på med ansiktet
så iväg vid halv tio. Detta gäller om jag får skjuts eller om det går en buss, annars så går jag och då får jag starta hemifrån vid 8 50, då är jag framme 9 40, det är 5 km till jobbet.
Börjar jobba kvart i tio och håller sen på till 18- 1830 lite beroende på hur svårt det är att få ut folk.
Hemma vid 1815- 1845, om jag inte går då hinner ju klockan bli sju halv åtta för det mesta.
In av med alla kläder och gå naken en stund, så skönt. Sen på med arbetskläder. En kopp kaffe framför datorn, kanske en liten sovstund och sen ett par timmar i trädgården. I säng vid halv tolv- tolv, läsa en stund och sen sova.
Lediga dagar går åt till att sova, fixa här hemma, handla, picknicka på kyrkogården. Ja alla som jobbar vet ju att lediga dagar går fortare än alla andra dagar.
Nu är det dags för fyra jobbdagar innan jag är ledig igen. Men jag slutar ju tidigare på helgerna så jag klagar inte.
Men jag får ändå försöka skärpa mej och skriva oftare, det inser jag ju.
Mitt andra problem, förutom tidsbrist är att jag inte vill skriva inlägg utan substans. Och för att göra det så måste man orka tänka, skriva och sitta still, allt på samma gång
Efter en dag på jobbet ( som jag verkligen gillar ) där jag med ett ständigt leende hanterar alla möjliga typer av människor både trevliga och mindre så. Då vill jag ha lugn när jag kommer hem. Inte prata, inte tänka, inte någonting. Min kropp kan inte vara stilla heller, den gör för ont och behöver röra på sej, i lagom takt. Inte den forsande fart jag ofta håller på golvet.
Ja ja det blir nog bra. Ni som läser här får försöka stå ut ;)
Mitt dygn ser ut som följer:
upp vid åtta, laga mat, duscha, dricka kaffe, äta något och, viktigast av allt, på med ansiktet
så iväg vid halv tio. Detta gäller om jag får skjuts eller om det går en buss, annars så går jag och då får jag starta hemifrån vid 8 50, då är jag framme 9 40, det är 5 km till jobbet.
Börjar jobba kvart i tio och håller sen på till 18- 1830 lite beroende på hur svårt det är att få ut folk.
Hemma vid 1815- 1845, om jag inte går då hinner ju klockan bli sju halv åtta för det mesta.
In av med alla kläder och gå naken en stund, så skönt. Sen på med arbetskläder. En kopp kaffe framför datorn, kanske en liten sovstund och sen ett par timmar i trädgården. I säng vid halv tolv- tolv, läsa en stund och sen sova.
Lediga dagar går åt till att sova, fixa här hemma, handla, picknicka på kyrkogården. Ja alla som jobbar vet ju att lediga dagar går fortare än alla andra dagar.
Nu är det dags för fyra jobbdagar innan jag är ledig igen. Men jag slutar ju tidigare på helgerna så jag klagar inte.
Men jag får ändå försöka skärpa mej och skriva oftare, det inser jag ju.
Mitt andra problem, förutom tidsbrist är att jag inte vill skriva inlägg utan substans. Och för att göra det så måste man orka tänka, skriva och sitta still, allt på samma gång
Efter en dag på jobbet ( som jag verkligen gillar ) där jag med ett ständigt leende hanterar alla möjliga typer av människor både trevliga och mindre så. Då vill jag ha lugn när jag kommer hem. Inte prata, inte tänka, inte någonting. Min kropp kan inte vara stilla heller, den gör för ont och behöver röra på sej, i lagom takt. Inte den forsande fart jag ofta håller på golvet.
Ja ja det blir nog bra. Ni som läser här får försöka stå ut ;)
fredag 27 april 2012
Gräveligräv
Det enda jag gör nu för tiden, känns det som
Eftersom jag har såpass ont kan jag inte hålla på hur länge och mycket som helst.
Men jag orkar ju mer för varje dag, ändå.
Jag gräver i jordgubbslandet, rensar bort ogräs, utökar landet storleksmässigt, sätter fler plantor.
Jag gräver i rabatter, har många, både stora och mindre. En stor är klar. Grävd, alltså, en del perenner sitter på plats, de har sina platser från år till år. Pionrabatten grävde och rensade jag i går. Fick satt dit en ny vit pion bland alla de andra. Idag har jag grävt i en rabatt som jag skapade förra sommaren. I den ska det stå rosor, Astillbe, Lavendel, massor av Dahlior och så en del jag inte vet namnet på. Rabatten sitter ihop med rabarberlandet som också ska grävas ( med grep för att få ner luft i jorden ) och rensas lite. Sen så ska smultronlandet grävas och rensas och utökas och så ska jag gräva för potatis. Jag har en stor " låda " som jag byggde för en del år sen, den står bredvid smultronen. I den har jag lök och gräslök, så där ska jorden luckras och löken sättas. Bakom den lådan planterar jag tomater. Sen så är det ett antal rabatter till som ska luckras, rensas, gödslas och planteras i, jag ska gräva runt några fruktträd och, pust och stön, rensa hallonhäcken. Jorden här är tung lerjord, lagom kul när det regnat så mycket som det gjort nu.
Förutom detta så finns massor av annat jobb. Frön ska sås, plantor ska delas och sättas i småkrukor
( tråkigt ) växthuset behöver skuras, lökväxter ska sättas, andra ska delas och sättas så det blir fler.
På detta så ska jag jobba heltid då. Kommer jag att få det jag vill ha gjort gjort ? Bra fråga.
Men hinner jag inte så är det ingen katastrof, då gör jag det nästa år
Ah jag glömde ju, den blivande rosenrabatten. Men den ska bara förberedas. Då täcker jag marken med tidningar, papp och liknande, sen på med fjolårsgräs, gräsklipp och koskit ( har en massa i en lagård här ) Så på med presenningar och låt det ligga till andan faller på. Till hösten eller nästa vår. Då blir det lättare att gräva, jorden är rätt lucker och där finns inget ogräs.
Eftersom jag har såpass ont kan jag inte hålla på hur länge och mycket som helst.
Men jag orkar ju mer för varje dag, ändå.
Jag gräver i jordgubbslandet, rensar bort ogräs, utökar landet storleksmässigt, sätter fler plantor.
Jag gräver i rabatter, har många, både stora och mindre. En stor är klar. Grävd, alltså, en del perenner sitter på plats, de har sina platser från år till år. Pionrabatten grävde och rensade jag i går. Fick satt dit en ny vit pion bland alla de andra. Idag har jag grävt i en rabatt som jag skapade förra sommaren. I den ska det stå rosor, Astillbe, Lavendel, massor av Dahlior och så en del jag inte vet namnet på. Rabatten sitter ihop med rabarberlandet som också ska grävas ( med grep för att få ner luft i jorden ) och rensas lite. Sen så ska smultronlandet grävas och rensas och utökas och så ska jag gräva för potatis. Jag har en stor " låda " som jag byggde för en del år sen, den står bredvid smultronen. I den har jag lök och gräslök, så där ska jorden luckras och löken sättas. Bakom den lådan planterar jag tomater. Sen så är det ett antal rabatter till som ska luckras, rensas, gödslas och planteras i, jag ska gräva runt några fruktträd och, pust och stön, rensa hallonhäcken. Jorden här är tung lerjord, lagom kul när det regnat så mycket som det gjort nu.
Förutom detta så finns massor av annat jobb. Frön ska sås, plantor ska delas och sättas i småkrukor
( tråkigt ) växthuset behöver skuras, lökväxter ska sättas, andra ska delas och sättas så det blir fler.
På detta så ska jag jobba heltid då. Kommer jag att få det jag vill ha gjort gjort ? Bra fråga.
Men hinner jag inte så är det ingen katastrof, då gör jag det nästa år
Ah jag glömde ju, den blivande rosenrabatten. Men den ska bara förberedas. Då täcker jag marken med tidningar, papp och liknande, sen på med fjolårsgräs, gräsklipp och koskit ( har en massa i en lagård här ) Så på med presenningar och låt det ligga till andan faller på. Till hösten eller nästa vår. Då blir det lättare att gräva, jorden är rätt lucker och där finns inget ogräs.
Scilla. Det är svårt att återge på bild, men det är många tusen här i trädgården detta är en av de platser där det står många |
Etiketter:
blommor,
gräva,
gröna fingrar,
ljusa kvällar,
trädgård,
träning,
trött,
värk
tisdag 31 januari 2012
Den här dagen kommer inte att gå till historien som en av mina mer produktiva, den heller
De senaste dagarna har jag haft en irriterande rätt kraftig molvärk i underarmarna. Från armbågarna till handlederna. Den värken har jag kvar. Nu bigger and better. Sitter även i överarmarna och armbågarna vill också va med på partyt. Till det kan vi då lägga en nacke från, om inte helvetet så åtminstone grannen till helvetet. Grannen en kilometer bort ( man ska inte ta i för mycket, jag vet ju hur illa det kan bli ) Ryggraden vill ju inte vara sämre då. Detta ger ofelbart huvudvärk.
Jag står ut med mycket, jobbar med värk, funkar fint oftast. Men huvudvärk och värk i händer, armar, det gör mej, om inte handlingsförlamad, så näst intill. Jag minns för några år sen när jag hade en sån sjujävla värk i händerna. Lindrades av värme. Oj vad jag skurade. Jag skurade allt som behövde bli rent och kanske lite till. Men efter tre veckor gav jag upp och gick till doktorn ( tror jag att han var, han jobbade på vårdcentralen i alla fall ) bad om cortison. Ja det skulle jag få, surprise, annars vill de gärna tala om att det är onödigt, farligt och egentligen inte hjälper. Har man inflammationer i kroppen så hjälper cortison. Jag fick det när jag gick på smärtkliniken, av någon anledning så är det så mycket svårare på vc.
Nåväl då jag hade värk på en massa fler platser än händerna så tyckte han att det var bättre med tabletter än med spruta. Helt ok för mej. Jag fick Betapred. Skulle ta 8 varje morgon i 8 dagar. Det var all info jag fick.
Jag gjorde så och på dag tre märkte jag en förbättring, efter en vecka så värkte inte händerna alls.
Jag slutade med tabletterna efter dag åtta och på dag tio vaknade jag med en väldigt konstig känsla i kroppen. Kall värk som " rann " neråt från nacken genom kroppen. När den nådde knäna, vilket väl tog nån dag drygt, så stoppade den där. Som det värkte. Hela huden, musklerna. Jag skulle duscha och grät när jag tvålade in mej, så ont gjorde det, kläder gjorde ont, att ta på min kropp gjorde ont, att sitta, ligga, vad som gjorde ont
Jag tänkte att detta beror nog på tabletterna, när man får sprutor så värker gärna muskulaturen runt om i början. Fast detta var ju inte början, men..... Drygt en vecka höll detta på, samtidigt som det var jobbigt så var jag otroligt fascinerad av hur kroppen reagerade. När det vände så åkte värken bort från knäna till nacken, omvänt mot hur den kom alltså. Jag kollade med apoteket om det var så att detta berodde på tabletterna och jo då det var så.
I höstas fick Lillstrumpa äta cortison och fick då veta att det är otroligt viktigt att man trappar ut det, annars kan man förstöra binjurarna. Så jag hade väl tur?
De senaste dagarna har jag haft en irriterande rätt kraftig molvärk i underarmarna. Från armbågarna till handlederna. Den värken har jag kvar. Nu bigger and better. Sitter även i överarmarna och armbågarna vill också va med på partyt. Till det kan vi då lägga en nacke från, om inte helvetet så åtminstone grannen till helvetet. Grannen en kilometer bort ( man ska inte ta i för mycket, jag vet ju hur illa det kan bli ) Ryggraden vill ju inte vara sämre då. Detta ger ofelbart huvudvärk.
Jag står ut med mycket, jobbar med värk, funkar fint oftast. Men huvudvärk och värk i händer, armar, det gör mej, om inte handlingsförlamad, så näst intill. Jag minns för några år sen när jag hade en sån sjujävla värk i händerna. Lindrades av värme. Oj vad jag skurade. Jag skurade allt som behövde bli rent och kanske lite till. Men efter tre veckor gav jag upp och gick till doktorn ( tror jag att han var, han jobbade på vårdcentralen i alla fall ) bad om cortison. Ja det skulle jag få, surprise, annars vill de gärna tala om att det är onödigt, farligt och egentligen inte hjälper. Har man inflammationer i kroppen så hjälper cortison. Jag fick det när jag gick på smärtkliniken, av någon anledning så är det så mycket svårare på vc.
Nåväl då jag hade värk på en massa fler platser än händerna så tyckte han att det var bättre med tabletter än med spruta. Helt ok för mej. Jag fick Betapred. Skulle ta 8 varje morgon i 8 dagar. Det var all info jag fick.
Jag gjorde så och på dag tre märkte jag en förbättring, efter en vecka så värkte inte händerna alls.
Jag slutade med tabletterna efter dag åtta och på dag tio vaknade jag med en väldigt konstig känsla i kroppen. Kall värk som " rann " neråt från nacken genom kroppen. När den nådde knäna, vilket väl tog nån dag drygt, så stoppade den där. Som det värkte. Hela huden, musklerna. Jag skulle duscha och grät när jag tvålade in mej, så ont gjorde det, kläder gjorde ont, att ta på min kropp gjorde ont, att sitta, ligga, vad som gjorde ont
Jag tänkte att detta beror nog på tabletterna, när man får sprutor så värker gärna muskulaturen runt om i början. Fast detta var ju inte början, men..... Drygt en vecka höll detta på, samtidigt som det var jobbigt så var jag otroligt fascinerad av hur kroppen reagerade. När det vände så åkte värken bort från knäna till nacken, omvänt mot hur den kom alltså. Jag kollade med apoteket om det var så att detta berodde på tabletterna och jo då det var så.
I höstas fick Lillstrumpa äta cortison och fick då veta att det är otroligt viktigt att man trappar ut det, annars kan man förstöra binjurarna. Så jag hade väl tur?
fredag 27 januari 2012
Tabletter och tv
Ja så ser min förmiddag ut idag
eller middag
beror väl på om man bor på landet eller i stan det
Jag bor på landet så här är det middagstid nu
klockan tolv
Tabletter för vanliga värk
till det magnesium och calcium
och så en Anervan för att bli av med huvudet
Och så kaffe på det
såklart
Och Hem till gården
eller middag
beror väl på om man bor på landet eller i stan det
Jag bor på landet så här är det middagstid nu
klockan tolv
Tabletter för vanliga värk
till det magnesium och calcium
och så en Anervan för att bli av med huvudet
Och så kaffe på det
såklart
Och Hem till gården
måndag 16 januari 2012
Bechterews sjukdom
Den har jag
Den är min
Har jag levt med i trettiotre, snart trettiofyra år
Vad innebär det?
Värk
I början bara i ländryggen
Sen även i ryggraden
Stelhet
Så stel att man har svårt att röra sej
Blir bättre av att röra sej, Ha!
Gäller bara att komma igång.
Spred sej till nacken
Domnade muskler i axelpartiet
Muskler som värkte enormt, långt nere i
Brännande känsla, kliande känsla
Ramlade, slog höger knä.
Går inte över
Börjar i vänster också
Spred sej till höftkammarna, handleder, axlar, nyckelben, revben
Revben, vilket skämt. Men nej, tyvärr inte. Gör det svårt att andas när det är som värst
Känns som de ska bli till pulver
Varje andetag tas med stor försiktighet
Får lätt inflammationer i senfästen., muskelfästen, slemsäckar
Har värk i muskler, benhinnor. Kan inte ta på min egen kropp, smärta och äckelkänsla
Allt gör ont, tror jag. Det finns säkert något jag inte vet om än som kan börja värka
Så kronan på verket
Min ena käkled åker ur led
Skrattade först, herregud alltså
Väntade några veckor, gick sen till doktorn
Va fan ( sa han väl inte, men nästan)
Ingen aning, det sa han i alla fall
Röntgen
Nja, nä, vet vi inte
Har du fått stryk?
Hade jag ju inte, nä
Jag gjorde det själv
När käften inte ville öppna sej så knäckte jag till ner åt vänster
Och efter någon vecka ? Så åkte den ur led
Käkkirurgen
Vi vet
Datortomografi för fastställan av diagnos
Som en liten helikopter åkte den runt mitt huvud i en timme
Datortomografen, alltså
Fick se min skalle utslätad på en " plåt "
Jädrans häftigt, vill ha på väggen
Färdig diagnos, operation, tio månader efter att käken åkte ur led
Jävligt onda månader. Jobbade som lärare, i språk
Pratade hela dagarna
Dreglade, ansiktet hängde åt vänster
Fast lite kul också. Spännande vad man kan råka ut för
Blir aldrig helt bra i den igen
Kan inte öppna munnen så som man ska
Fler sjukdomar väntar i kulisserna
Symptom på Sjögrens syndrom
Ingen saliv, värk i händer
Symtom på Fibromyalgi
Har alla triggerpoints
Kan man få av att ha värk så här länge
Tinnitus
Var ju väntat eftersom alla i familjen har det
Jag har bara på ena örat, det är bra
Allergi och astma har jag sen jag var liten
Men, en bra sak
Jag är nästan aldrig sjuk
Tror inte det får plats, helt enkelt
Den är min
Har jag levt med i trettiotre, snart trettiofyra år
Vad innebär det?
Värk
I början bara i ländryggen
Sen även i ryggraden
Stelhet
Så stel att man har svårt att röra sej
Blir bättre av att röra sej, Ha!
Gäller bara att komma igång.
Spred sej till nacken
Domnade muskler i axelpartiet
Muskler som värkte enormt, långt nere i
Brännande känsla, kliande känsla
Ramlade, slog höger knä.
Går inte över
Börjar i vänster också
Spred sej till höftkammarna, handleder, axlar, nyckelben, revben
Revben, vilket skämt. Men nej, tyvärr inte. Gör det svårt att andas när det är som värst
Känns som de ska bli till pulver
Varje andetag tas med stor försiktighet
Får lätt inflammationer i senfästen., muskelfästen, slemsäckar
Har värk i muskler, benhinnor. Kan inte ta på min egen kropp, smärta och äckelkänsla
Allt gör ont, tror jag. Det finns säkert något jag inte vet om än som kan börja värka
Så kronan på verket
Min ena käkled åker ur led
Skrattade först, herregud alltså
Väntade några veckor, gick sen till doktorn
Va fan ( sa han väl inte, men nästan)
Ingen aning, det sa han i alla fall
Röntgen
Nja, nä, vet vi inte
Har du fått stryk?
Hade jag ju inte, nä
Jag gjorde det själv
När käften inte ville öppna sej så knäckte jag till ner åt vänster
Och efter någon vecka ? Så åkte den ur led
Käkkirurgen
Vi vet
Datortomografi för fastställan av diagnos
Som en liten helikopter åkte den runt mitt huvud i en timme
Datortomografen, alltså
Fick se min skalle utslätad på en " plåt "
Jädrans häftigt, vill ha på väggen
Färdig diagnos, operation, tio månader efter att käken åkte ur led
Jävligt onda månader. Jobbade som lärare, i språk
Pratade hela dagarna
Dreglade, ansiktet hängde åt vänster
Fast lite kul också. Spännande vad man kan råka ut för
Blir aldrig helt bra i den igen
Kan inte öppna munnen så som man ska
Fler sjukdomar väntar i kulisserna
Symptom på Sjögrens syndrom
Ingen saliv, värk i händer
Symtom på Fibromyalgi
Har alla triggerpoints
Kan man få av att ha värk så här länge
Tinnitus
Var ju väntat eftersom alla i familjen har det
Jag har bara på ena örat, det är bra
Allergi och astma har jag sen jag var liten
Men, en bra sak
Jag är nästan aldrig sjuk
Tror inte det får plats, helt enkelt
torsdag 15 december 2011
Så snurrig.
Åkte till affären, var till och med på ( läs vid ) apoteket, men glömde köpa magnesium.
Attans, jag som längtat efter att testa och se om det har nån effekt på mej.
Så kommer jag hem, ska ta en värktablett ur påsen från apoteket och upptäcker att det ju inte är min påse! Det är ju dotterns. Så ringa dottern och så fick svärsonen, som ändå skulle ut på tur, svänga förbi och vi fick bytt påsar.
Åkte till affären, var till och med på ( läs vid ) apoteket, men glömde köpa magnesium.
Attans, jag som längtat efter att testa och se om det har nån effekt på mej.
Så kommer jag hem, ska ta en värktablett ur påsen från apoteket och upptäcker att det ju inte är min påse! Det är ju dotterns. Så ringa dottern och så fick svärsonen, som ändå skulle ut på tur, svänga förbi och vi fick bytt påsar.
tisdag 13 december 2011
Jag ska börja käka magnesium
Det ska vara bra och bland annat göra så att musklerna slappnar av
Detta kommer förmodligen att ge mej en sjujävla huvuvärk. Till att börja med.
Men det kan det vara värt om det hjälper så bra som jag har hört att det ska göra.
Det ska vara bra och bland annat göra så att musklerna slappnar av
Detta kommer förmodligen att ge mej en sjujävla huvuvärk. Till att börja med.
Men det kan det vara värt om det hjälper så bra som jag har hört att det ska göra.
lördag 3 december 2011
Huvudvärk, igen
Måste klaga lite. Vaknade inatt med huvudvärk. Tog en Anervan, somnade om. Vaknade på förmiddagen, lika ont. Tog en Anervan till, somnade om och när jag vaknade var det bättre. men fortfarande så känns det.Så tröttsamt när det ska hålla på så här flera veckor varje månad
fredag 2 december 2011
Huvudvärk. Idag igen. Halvsidig, men jobbig som helsidig. Eller, nä, helsidig är ju som att vara i en exploderande kanonkula ju. Får alltid migränliknande huvudvärk i samband med mensen, eller efter den. Sen kan jag få samma sorts huvudvärk av värken i nacken. Och så kan jag få migrän delux av rödvin, tex. Nu dricker jag ju i stort sett aldrig någonting, men jag har varit
med om huvudvärk av rödvin förr i världen och det var då inget att leka med.
När jag jobbade i skolan hade jag migrän varje lördag. Jävla jobbigt när man har tre egna barn att ta hand om
Men till slut hittade jag en lösning på det problemet också.
Jag började gå upp lika tidigt på helgen som på veckan, tog en sovstund mitt på dan istället för att sova länge. och si, det hjälpte.
Nu ska jag ta en Anervan ( migränmedicin) och bälja kaffe, så ska nog den här dan bli fungerande till slut den också
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)