Jag hade en liten begravning här idag.
Sent på lördag kväll hittade jag en av mina katter, Lillan, liggandes längst ner i källartrappan.
Hon rörde sej inte, men hon hälsade på mej. Jag såg att hon var skadad, men jag kunde inte se exakt hur eller var. Jag förstod på hennes kroppshållning att något var fel i hennes bakkropp. För mej var det viktigt att inte hantera henne för mycket, inte röra på henne i onödan. Jag lyfte upp hennes framdel en liten aning och insåg att jag gissat rätt, hennes bakkropp fungerade inte  längre. Hon hade två svullna tassar, ena fram och andra bak på vänster sida. Detta fick mej att tro att hon hade inre blödningar, eller brott som stoppat upp blodet.
Hon var väldigt lugn, klagade inte. Jag la henne i ett lakan och bar henne som i en hängmatta upp i huset. Där hade jag bäddat en mjuk go varm bädd åt henne. Hon låg där, pratade med mej så fort jag kom in i rummet.Under natten låg hon i nån sorts dvala, tror jag. Jag uppfattade det så för hon reagerade inte någon gång när jag gick in i rummet. På morgonen var hon vaken och hade vänt på sej. Nu kunde jag se skadans omfattning och jag var då helt säker på att detta inte gick att fixa. Jag har sett såna skador förut och då diskuterat med en veterinär. Den gången fick den katten  somna in med hjälp av en spruta här hemma på köksbordet, medan jag höll hennes tass i min hand.
Jag började leta i mitt minne vilka jag känner som har vapen och  som jag litar på gör ett bra jobb, sen började jag ringa. Den förste jag ringde hade fått en stroke och kunde inte hjälpa mej, den andre tröskade och hade hjälpt mej om ingen annan kunnat, men han tog sej tid att ringa en annan kille åt mej. Den killen
kom strax hit. Jag bar ut katten, la henne en bit bort så de andra katterna inte kunde se. Sen höll jag för öronen och såg min katt bli skjuten. För mej är det viktigt att vara med, att se. Att klara av även det som är väldigt jobbigt med djuren. Jag hade lovat henne att så fort killen kom så skulle allt bli bra, och det blev det också.
Loppan kom några timmar senare. Vi gick bort till den döda katten, sa hej då." Mejom är sönder, sa hon", så hade vi förklarat det för henne. Mejom* är nu Minis katt i himmelen, har vi också sagt.
Övriga katter gick och tog farväl, någon för sej själv, några tillsammans. Det var verkligen rörande att se.
Jag grävde en grav och idag la jag henne till sista vilan. Imorgon skall jag pynta med sten och blommor.
Jag tänker på vad hon måste ha gått igenom från det hon blev påkörd till dess hon dog. Det är ca 175 meter till vägen.Den sträckan måste hon ha dragit sej hit på den oskadade halvan av kroppen. Det är outhärdligt att föreställa sej.

Jag är otroligt tacksam över att det finns människor som ställer upp när andra hamnar i nöd. R, som hjälpte mej sa, efter att ha sett katten, att detta var en välgärning och jag håller helt med. Jag förstår att det kan låta hjärtlöst eller skrämmande för en del, men att man skjuter ett skadat djur är inget konstigt eller ovanligt när man bor på landet


En sak är säker och det är att så fort jag får jobb så skall det sättas undan pengar för vård av katt varje månad. Som det är nu så lever jag ju på soc och det finns inga marginaler egentligen för veterinärkostnader. Hade jag inte fått hit nån som sköt henne så hade jag fått ta den kostnaden och sen delat upp betalningen på lång tid ( eller tills dess jag fick jobb då ) Men förutom att detta skedde på en helg när vården är dubbelt så dyr som vanligt, så var ju inte vår veterinärstation öppen utan bara den som ligger ca fyra mil bort. Svårt när man inte har bil. Enklare att ragga skjuts om man kan betala för sej.
* Mejom = katt