Blä

Jag är slö
en normal effekt av vädret?
Vi kan ju säga så i alla fall.
Regnet öser ner, något jag är tacksam över för blommor, buskar och trän behöver vatten.
Men jag är inte redo att ge upp sommaren ännu.
Jag vill kalla den sensommar och fortsätta den ända in i oktober.

Jag har ett enormt behov av att vara ute.
Ute och jobba i trädgården, dels för att jag har mycket att göra, dels för att jag trivs så mycket bättre ute än inne. Jag har möjlighet till fem-sex stycken uteplatser, med bord stolar och bänkar. Några dessutom med parasoll, så jag kan sitta under tak. Men inte en enda gång den här sommaren har jag suttit vid en enda av dem. Jag fick upp det stora parasollet, som en hel familj kan sitta under, men ingen har suttit.
Jag har suttit en gång i en av de två positionsstolar jag köpte för några år sen, jag satt några minuter.

Jag kan inte sitta stilla, jag flaxar runt och jobbar istället. Om jag är hemma hos någon annan, då går det bra. Om jag har besök, då kan jag sitta ner. Men ensam, icke! Inte ute,inte. Inne kan jag sitta framför datorn eller med en bok, sova en stund. Men ute........nä.

I det regn som idag råder, sitter jag alltså inne. Kollar fb, kollar här, läser tidningen, läser en annan tidning. Dagen rinner bort. Jag vet inte vad som egentligen är så farligt med att låta en dag rinna iväg i ingenting. Men jag tror inte jag är ensam om att känna att man inte får göra så, att det är fel.......en dag skall brukas, göras något av.
I det stor hela så är det väl så. Man är mer nöjd med sej själv efter en dag som har innehåll, man har lönearbetat, handlat och lagat mat. Eller städat, bakat, rensat i papper.
Ändock tror jag att vi har behov av dagar med inget eller mycket litet innehåll också.
Jag skall försöka implementera den tanken i mitt medvetande så att jag kan lära mej att känna att även en sån här dag kan ha sin charm.

Inser dock att de lata dagarna inte får bli för många, en i veckan, två kanske? eller tre?