Vi hör ordet tiggare och ser framför oss en man eller kvinna som, iförd trasiga, kanske smutsiga kläder, sitter på trottoaren utanför en affär, inne i en galleria, eller i en gångtunnel. En hand framstucken, en skål framför sej avsedd för de som passerar att lägga slantar i.
Många av oss har bara sett detta på tv, på filmer eller på gamla filmade dokumentära inslag.
Många av oss har sen sett samma fenomen vid utlandsresor. Nu ser många av oss, kanske alla, detta någon gång, vissa ser det varje dag.
Det jag har sett hittills är människor som spelar flöjt, fiol eller dragspel och som gör detta utanför Icas ingång på fredag eftermiddag. Hade jag bott i stan hade jag förmodligen börjat vänja mej vid att se tiggare när jag lämnade min bostad.
Men den moderna tiggaren, den ( eller de ) som jag har i åtanke, sitter inte på trottoaren och väntar i tysthet på att få lite pengar. Inte heller spelar de musik och hoppas på att få något i burken.
Nej, de sitter inne i en varm lägenhet, eller ett hus med rena, hela kläder på kroppen. De ser aldrig den de vill få pengar ifrån och vi ser aldrig de som tigger, eftersom de sitter bakom en dator, knappar på ett tangentbord,eller en mobil. Men tigger är exakt vad de gör.
Man går en aning olika tillväga. Första gången jag såg detta var på en blogg. Ett par hade gjort av med mer pengar än de hade och ville nu rätta till sin ekonomi. De startade bloggen, beskrev exakt hur deras ekonomi såg ut och vilka åtgärder de tog till för att rätta till den. Så långt allt väl. Men.
Högst upp på bloggen fanns en knapp. Den var till för de som ville donera pengar till familjen. " Ge ett bidrag" Man skulle alltså klicka på knappen, fylla i sina uppgifter och ett självvalt belopp och sända in detta till parets bankkonto. Familjen hade inga problem med att köpa mat, betala hyran eller elen, de låg inte under riksnormen. De ville bara ha mer pengar. Idag är knappen sen lång tid borttagen, men jag minns hur jag reagerade med stark olust när jag såg den.
Andra är mer direkta. De bloggar, eller Twittrar ( kanske även skriver på Facebook, men det har jag ännu inte sett med egna ögon) och skriver då: "Ge mej pengar". "Vill någon donera pengar till mej, så är det välkommet".
Alternativt så skriver man om hur dåligt ställt man har, hur lite pengar man har, att det finns risk för att barnen inte skall få mat, sen påpekar man att det går att skänka pengar till en.
Eller, har jag sett, så gör man på ungefär samma sätt, man pratar om hur illa ställt man har det, sen läggar man ut något man vill sälja. Säkert finns det någon som tänker att de kan köpa den där saken så människan får lite pengar. ( jo då jag har sett det hända flera gånger)
Har man barn så kan man få akutbidrag från socialen även om man inte är berättigad socialbidrag. Det bidraget är till mat. I dagens läge när i stort sett alla har tillgång till Internet så bör man kunna ta reda på sånt. Står det inte på kommunens hemsida så kan man kolla socialstyrelsens hemsida eller varför inte socialtjänstlagen? Eller, så ringer man socialen i hemkommunen och ställer frågan.
Väntar man på att a-kassa eller aktivitetsstöd skall komma igång, då kan man få bidrag mot återbetalning.
Hur många av de som tigger på Internet skulle sätta sej på gatan och göra detsamma? Jag kan gissa. Ingen alls.På nätet är de anonyma, slipper se andra i ögonen, slipper förklara sej. Enklare, givetvis.
Men icke desto mindre så är det som de gör, detsamma som tiggaren på gatan gör.
12 kommentarer:
Varför skänker folk pengar alls?
Varför skänker folk pengar? Till?
Många som skänker till insamlingar, galor mm vill nog bidra på något sätt till att tex barn i fattiga länder kan få vatten, eller gå i skola. Till en tiggare på gatan, för att denne skall få mat. Till en som tigger på internet, ingen aning. Jag har inte sett nån i absolut nöd på internet. Man har valet att gå till soc om man inte har mat i huset
Jag menar: eftersom det finns tiggare på nätet så måste det ju oxå finnas folk som skänker pengar över nätet till främlingar.
Jag vet att Anna W har fått pengar,om andra jag tänker på har fått några har jag ingen aning om. Ett förfärligt beteende är det hur som helst
Märkligt m Ann W. Hon ärvde ju 44 miljoner efter sin far.
Nja hon ärvde 25 miljoner. Av dem gick det 10 i arvsskatt. Så har hon byggt hus till sej själv och så till sju barn, rest och gjort annat som många som får pengar gjort, tänker jag. Hon säger att hon skänkt 1 miljon till människor som skickat tiggarbev ( hon säger det i den senaste artikeln att nu är det hennes tur att be om hjälp, vilket indikerar att hon själv hjälpt andra)
http://www.expressen.se/nyheter/sa-tog-arvet-slut/
Det är ju dessutom 25 år sen så det har ju funnits tid att göra av med pengarna på
Vem tänker du på gällande just tiggeri över nätet, försäljning av prylar mm?
Jag tänker på de som ber folk skänka pengar via facebook, twitter eller blogg. Eller som den blogg jag beskrev där det fanns en färdig knapp att trycka på för att skänka rätt in på bloggägarens konto.
Att lägga ut och sälja saker är ju något helt annat
Att sälja saker som man inte behöver beskriver du ju som välgärning från köparens sida.
Ja det stämmer, jag har sett den varianten också där folk först försökt sälja något, men ingen är intresserad. men så skriver man om hur fattig man är under en period, kortare eller längre och sen lägger man ut föremålet igen. DÅ ökar chansen att någon köper, av medlidande, antar jag.
Skicka en kommentar