Jag sitter på min förvaring.
Mår inte bra av detta, varken fysiskt eller psykiskt.
Idag skulle det undervisas! Jippie. Nu händer det nåt.
Vi skulle skapa en fakturamall.
Ledaren gick igenom via projektor.

Jag gillar  Exel, det gör jag verkligen, så jag var ju nöjd och glad.
Ungefär fram till dess vi kom igång.
Det var som att simma i kolasås, svalnande kolasås.
Verkligen.
Jag hann ut på Fb mellan varje moment vi gjorde.
Jag hann skriva ett brev till a-kassan mellan två moment.
Förutom att ledaren nog inte är av den snabba sorten så är det ju ett antal här i klassrummet som tycker att detta är svårt. Och det har jag förståelse för. För tjugo år sen drygt satt jag i samma sits som de.

Men när en klass ligger på så olika nivå, kanske man skall ge olika uppgifter.
Eller samma uppgift, men den ena som eget arbete, den andra med möjlighet till storbild och hjälp och stöd
Så hade jag lagt upp det i alla fall.
OM jag då hade fastnat, inte klarat något moment i uppgiften, så hade jag kunnat vänta på dem tills de kom dit där jag stoppat och då vara med på den genomgången.
Det finns en massa smarta grejer i datorprogrammen och många av dem har jag glömt. Risken är då att jag sitter och funderar över vad det är som jag har glömt, trots att vet att jag borde kunna det och inte får ett skit gjort på grund av detta, eller så gör jag det på ett mer omständligt sätt, som inte är fel, men kunde varit så mycket smidigare.

Jag hamnade på ett sånt moment idag. en viss formel skall skrivas in i en ruta. Då hade jag förmodligen skrivit in den, istället för att klicka i de rutor där komponenterna till formeln fanns och få allt klart snabbt, snyggt och enkelt.
Inget av det jag gör är i onödan, så känner jag.
Jag vill bara att min tid är effektivt använd