Jag är nog rätt tråkig, tror jag.
Visst kan jag få folk att skratta, absolut är det så.
Men jag umgås inte, jag är inte den spralliga bruden på festerna, eller på krogen, jag ingår inte i nåt gäng av tjejer. ( undantaget då jourkvinnorna jag jobbar med, såklart) jag är inte den om blir hembjuden till folk och jag är inte precis den som bjuder hem nån heller, för att vara ärlig.

Jag har svårt för att lita på folk och svårt för att slappna av.
Jag kan vara riktigt rolig när jag känner mej trygg i en grupp, tex.
Rolig i utelivet blir jag när andra är fulla. Knasigt som fan, men när andra är fulla slappnar jag av och kan bjuda på mej själv. För egen del har jag inte varit full på 34 år. Det var den gången och aldrig mer, kan jag säga.
Men jag dricker gärna något då och då. Ett par, tre eller fyra cl per år brukar det bli. Whiskey i kaffet är som godis, tycker jag. Eller konjak i kaffet. Mmmmm!
När jag får jobb och lön så skall jag köpa en flaska så jag kan sitta på trappan och dricka mitt spetsade kaffe, klia en katt och titta på trädgården. Det är livskvalitet för mej, det.

Ett uppenbart problem med att dricka alkohol är att jag blir röksugen. En John Silver med filter ovanpå kaffet med spets hade ju inte suttit fel. Eller två, aldrig mer än fem i alla fall.
Så blir det inte. Jag har slutat röka, det är nu en aning över sex år sen. Jag har rökt ett antal gånger sen dess. Ströciggar eller ströbloss. Ibland för att kolla hur det känns, ibland för att jag behövt det och ibland för att jag vill, är sugen. De gångerna brukar vara när jag druckit.
Ingen jag vet om röker John Silver, så jag har fått hålla tillgodo med allt möjligt bös.
SÅ sutte jag här med spetsat kaffe och ville röka så finns ingen jag kan ringa och jag kan ju inte spurta upp till samhället ( 5 km fram och tillbaka) för att köpa ett paket så jag kan röka en eller fem ( i värsta fall ) cigaretter. Oekonomiskt som fasen ju.

Men en flaska skall jag ha. När jag fått jobb.