Vi säger från jag var ca tolv. Så fick jag lära mej att i min söta lilla vagina så satt det en hinna. En hinna som kunde gå sönder om man hade gymnastik, red, eller något annat vilt. En hinna som en kille definitivt skulle ha sönder första gången man hade sex. Då skulle han ta ens oskuld. En hel hinna innebar oskuld, trasig, något annat. Jag tänkte mej den där hinnan som ett tuggummi som man drar ut tills det är nästan genomskinligt, ( men väldigt segt ) med ett litet hål i då, för mensblodet. Det var det hålet man skulle träffa om man ville sätta in en tampong och det ville man ju. Oj vad jag ville det. Tränade på det till och med. Började med minsta storleken och jobbade mej uppåt. Ont, kan jag meddela att det gjorde.
Ja, sen gick jag väl och trodde på den här hinnan fram till runt mitten av 2000-talet. Då började det komma artiklar om att den inte fanns. Och trots att den inte fanns så opererade läkare tillbaka den på tjejer som hade haft sex före de gifte sej eller som hade ridit och som hade krav på sej att vara oskulder, med hel hinna oavsett om den finns eller ej. läs om operationerna här
Så istället för att tala om hur det ligger till så förstärker då sjukvården myten genom de här operationerna. Jag har fått tre barn, varit gravid sex gånger, varit på otaliga besök hos barnmorskan, gjort mängder av olika undersökningar av min mutta och aldrig har någon sagt något om mödomshinnan, eller bristen på den.
Det som då förklarats och talats om som en hinna är alltså ett veck, eller en krans ( RFSU vill kalla den slidkransen istället ) läs mer här
När jag ser på teckningarna så förstår jag varför mitt ex sa att jag såg ut som en sprängd apelsin efter jag fött mitt första barn. Men det tog alltså fram till jag var drygt 40 år.
Varför har man inte jobbat på att få bort myten om hinnan?
Läser man på så finns det fortfarande skolsköterskor som inte vet om att hinnan inte finns
Det är definitivt så att det finns en massa tjejer och kvinnor som inte vet. Hur står det till bland vårdpersonalen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar