Jag älskar musik, skulle ha svårt att leva utan, misstänker jag
Och jag lyssnar på det mesta. Dock ej Dansband, det är icke musik, det är mord.
Från späd ålder kom den klassiska musiken in i mitt liv. Jag spelade piano från jag var 7 år gammal och det blev mycket Bethoven, Mozart och Chopin.
Även psalmer gjorde sitt intåg i mitt liv vid den här tiden. Jag sjöng i  först barnkören, sedan flickkören i kyrkan i Grebbestad. Jag tycker väldigt mycket om både att sjunga i just kyrkorummet och att sjunga psalmer, även om jag inte är fröken kristen precis.
Massor av annan musik fanns det runt mej när jag var liten, främst då genom min bror som dels spelade skivor, dels sjöng egenkomponerade låtar. Genom honom hittade jag Chicago, Gilbert O´Sullivan, 10 CC, för att nämna några. När jag kom i tonåren började pappa lägga in kassettband med musik som han gillade och ville att jag skulle lyssna på i mitt rum. Pink Floyd, Alan Parson´s Project, Supertramp,Barclay James Harvest, Klatuu. Plus en massa fler
Opera upptäckte jag vid 10 års ålder när jag såg Trollflöjten första gången. Bergmans uppsättning. Pappa hade skivan och jag spelade den om och om igen och sjöng med
Under åren som gått har jag lagt under mej mer och mer musikstilar. Till och med jazz, som jag aldrig hade trott att jag skulle gilla. Rap uppskattar jag mer och mer.
Rock har alltid funnits med, men nu har Metal kommit in i mitt liv. 
Det går en dokumentär på svt om hårdrockens historia. Jag har fastnat och sett vartenda program. Nu senast det om Trashmetal. Trodde inte det var något för mej, men fick fel, igen.
Ok då allt går inte hem här, viss del av den musiken är för hård för mej. Inte gillar jag growling heller. Jag vill höra vad de sjunger.
Jag hade inte förväntat mej att det skulle bli så här. Jag trodde att det skulle bli så att jag uppskattade Jazz och alla Bergmans filmer. Nu är det bara balett kvar