Nu är det inte synd om Marcus Birro längre kan vi läsa här.   
Han ska få vara med i Efter tio med Malou. 
Så tills vidare behöver han inte gråta i media.

Tyckte jag någonsin synd om honom? Nej, absolut inte. Om vi tar den här senaste grejen, att han gick ut med att han kandiderade till platsen som partiledare för Kristdemokraterna: Man jobbar inte på ett samhällsprogram eller som tex nyhetsankare och går ut med vilket parti man håller på. Det vet alla, utom Marcus Birro då förstås. 
Han verkar vara den sorten som handlar först, tänker sen och gnäller när det inte går hans väg. Någonstans får man väl ta och bli vuxen ?