Imorgon

ska jag gå till soc igen. Trodde nog i våras att jag skulle slippa, men nähä, nu står jag där igen då.
Jag har snålat och levt på de pengar jag tjänade i somras, men nu är de slut. Eller,ja de tog slut för ett tag sen.
Jag ringde samma socsekreterare som jag hade i våras, tyckte det funkade fint med henne och som tur var så kunde hon ta emot mej.
Det tar emot, det gör det. trots att jag absolut inte skäms över att få hjälp, eller så, så är det ändå ett nederlag och dessutom ett intrång i min privata sfär. Ekonomiskt menar jag då. man styr inte riktigt själv över sin ekonomi och det är väldigt jobbigt.
Att leva på lite pengar är jag ju van vid, hade ca 8000 per månad fram till i juni förra året, då jobbade jag några månader och sen levde jag på de pengarna och aktivitetsersättningen fram till i februari i år. Då fick jag hjälp från soc, ihop med aktivitetsersättningen. Sen jobbade jag ju igen från maj till augusti och då hade jag en bra lön eftersom jag jobbade såpass mycket. Så jävla skönt. Men ändå så var jag ju tvungen att tänka på att pengarna skulle räcka hela hösten så jag köpte bara nödvändiga saker.