I söndags var det åtta månader sedan jag slutade röka.
Jag förvånar mej själv, kan man säga.
När jag började ta Champix i maj förra året, så hade jag ingen tro på att detta skulle fungera för mej. Jag tänkte att det skulle bli som vanligt, en kamp, ett nederlag. Trodde att jag skulle må dåligt, vara irriterad, sitta och fingra på allt och inget för att fingrarna saknade sitt vanliga jobb, att hålla i en cigg.
Men så blev det inte. Det gick ju bra ju.
Och, ja visst, jag har fått kämpa och senast häromdagen så var jag rejält arg och kände att det hade suttit fint med en cigarrett. Men jag lät bli. Jag väntar fortfarande på den dagen när jag upptäcker att det var länge sen jag tänkte på att ta ett bloss.
Men" hålen " har blivit färre och det är ju inte så att jag känner ett sug varje dag, utan det kommer då och då.
Jag har ändå en tro på att det ska fungera den här gången, jag sparar pengar och det motiverar minsann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar