Ända sedan i november 2006 har jag varit utan vatten. Det blir alltså två år och tre månader nu.
Den 21/ 1 fick jag en vattentank in på gården, det har jag skrivit om tidigare, det blev ju ett jättelyft. Nu kunde jag bara gå ut på gården och sätta en hink under kranen på tanken och så hade jag rent fint vatten.
Ett litet minus bara, det frös i ledningen.
Inget som inte gick att lösa med hjälp av varmluftspistolen, men extra jobb igen alltså.
Dessutom är det så att vid sex, sju grader minus och blåst så tar det lång tid att tina rör, även med pistolens hjälp.
Och ja, jag hade packat in rören i gullfiber, men det hjälpte inte.
I torsdags låg där ute på knä med pistolen i högsta hugg, på högsta värme på gång att göra dagens insats för att få vatten så att jag kunde diska.
Plötsligt kommer tre riddare på sina vita springare in på gården i full galopp.
Eller så kom det in två killar från Oden och en från Strömstads värmeservice i varsina bilar, spela roll, vita var de i alla fall, eller ja, om man bortser från dekalerna på sidorna. Och för mej var killarna riddare, varken mer eller mindre.
Nu var inte deras uppgift att rädda mej från draken, men väl att fixa vatten in i huset. Jag som trodde att de kom för att fixa en trasig kran på tanken, fattade inte på en lång stund vad deras egentliga ärende var. En av killarna stack iväg en stund och kom tillbaka med....en eldkastare..jo jag lovar. Bra mycket tuffare än min lilla pistol och mer effektiv. tyckte han. Så sant, några minuters blås med den så var det vår på Rörängen. Nä, jag skojade bara, men visst gick det snabbare att tina rören med den. Lite lustigt var det att han faktiskt allvarligt hade tänkt låta mej ha kvar eldkastaren så länge i fall det frös igen liksom. Herregud jag hade ju aldrig vågat starta den, både eld och gas i samma instrument, never.
Hur som helst, rörmokaren i sällskapet fixade vattenledning, pump, kopplingar samt värmekabel att sätta runt vattenledningen.
Pumpen sitter nere i källaren och är kopplad till hydroforen och på så sätt funkar det precis som vanligt när man vill ha vatten. Man öppnar kranen och hepp! Och både varmt och kallt!
Men det är ju ändå lite begränsat. Tanken rymmer tre kubik och även om det varar ganska länge så får jag tänka mej för lite. Jag får hålla koll på hur mycket som går åt och så får jag ringa för påfyllning i god tid. De sitter ju trots allt inte bara och väntar på att serva mej, utan har några andra uppgifter att sköta också.
Innan jag fick vatten inne så hade jag stora planer för vad jag skulle göra när det äntligen blev verklighet. Nu kan jag säga att hittills så är planerna större än den faktiska arbetsinsatsen. Jag har duschat och diskat och av det är det väl egentligen bara en sak som räknas som arbete. Ja, jag har färgat håret, det är ju ett led i arbetet med att hålla mej såpass fräsch att jag kan visa mej utanför gården, så lite nytta har jag gjort, mer kommer det att bli.
Den 21/ 1 fick jag en vattentank in på gården, det har jag skrivit om tidigare, det blev ju ett jättelyft. Nu kunde jag bara gå ut på gården och sätta en hink under kranen på tanken och så hade jag rent fint vatten.
Ett litet minus bara, det frös i ledningen.
Inget som inte gick att lösa med hjälp av varmluftspistolen, men extra jobb igen alltså.
Dessutom är det så att vid sex, sju grader minus och blåst så tar det lång tid att tina rör, även med pistolens hjälp.
Och ja, jag hade packat in rören i gullfiber, men det hjälpte inte.
I torsdags låg där ute på knä med pistolen i högsta hugg, på högsta värme på gång att göra dagens insats för att få vatten så att jag kunde diska.
Plötsligt kommer tre riddare på sina vita springare in på gården i full galopp.
Eller så kom det in två killar från Oden och en från Strömstads värmeservice i varsina bilar, spela roll, vita var de i alla fall, eller ja, om man bortser från dekalerna på sidorna. Och för mej var killarna riddare, varken mer eller mindre.
Nu var inte deras uppgift att rädda mej från draken, men väl att fixa vatten in i huset. Jag som trodde att de kom för att fixa en trasig kran på tanken, fattade inte på en lång stund vad deras egentliga ärende var. En av killarna stack iväg en stund och kom tillbaka med....en eldkastare..jo jag lovar. Bra mycket tuffare än min lilla pistol och mer effektiv. tyckte han. Så sant, några minuters blås med den så var det vår på Rörängen. Nä, jag skojade bara, men visst gick det snabbare att tina rören med den. Lite lustigt var det att han faktiskt allvarligt hade tänkt låta mej ha kvar eldkastaren så länge i fall det frös igen liksom. Herregud jag hade ju aldrig vågat starta den, både eld och gas i samma instrument, never.
Hur som helst, rörmokaren i sällskapet fixade vattenledning, pump, kopplingar samt värmekabel att sätta runt vattenledningen.
Pumpen sitter nere i källaren och är kopplad till hydroforen och på så sätt funkar det precis som vanligt när man vill ha vatten. Man öppnar kranen och hepp! Och både varmt och kallt!
Men det är ju ändå lite begränsat. Tanken rymmer tre kubik och även om det varar ganska länge så får jag tänka mej för lite. Jag får hålla koll på hur mycket som går åt och så får jag ringa för påfyllning i god tid. De sitter ju trots allt inte bara och väntar på att serva mej, utan har några andra uppgifter att sköta också.
Innan jag fick vatten inne så hade jag stora planer för vad jag skulle göra när det äntligen blev verklighet. Nu kan jag säga att hittills så är planerna större än den faktiska arbetsinsatsen. Jag har duschat och diskat och av det är det väl egentligen bara en sak som räknas som arbete. Ja, jag har färgat håret, det är ju ett led i arbetet med att hålla mej såpass fräsch att jag kan visa mej utanför gården, så lite nytta har jag gjort, mer kommer det att bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar