Om tiggare

Jag har skrivit om tiggare förut. Då om de som tigger på internet.
De som aldrig skulle sätta sej och tigga utanför Ica, det skulle vara skämmigt och inte värdigt dem!
De som har en inkomst, men vill ha mer. De som inte kan hushålla med de pengar de har.

Den här gången skriver jag om de tiggare som sitter utanför Ica, Coop och Systembolaget, tex. De som inte har mer än det de står och går i, i stort sett.
Kvinnor och män, unga och gamla. Människor som lever i misär i sitt hemland och som kommer hit i hopp om att kunna ge sina barn, och sej själva, lite mer, eller något alls. Som vill kunna ge sina barn mat och en skolgång, en skolgång de själva många gånger inte fick.
Visst borde de ha den möjligheten i sitt eget land, de borde kunna få hjälp där de bor, men nu är det inte så.
En god vän till mej från ett av de länder som det kommer tiggare ifrån, förklarade för mej, att " visst finns det socialhjälp att få om man bor i mitt land, men inte om man är rom, då får man ingen"
Vilket val har man om man inte får jobb och inte har nån utbildning och inte ens kan få ta del av samhällets hjälp?
Ja, man kan ju prostituera sej, i alla fall om man är kvinna, men är det ett bättre val än att tigga?
Jag hade då hellre suttit på en trottoar, än legat under nån gubbe.
Jag skänker om och när jag kan. En liten slant, en tjuga eller en tia. Har jag inte pengar löst så går jag in på Ica och tar ut. har jag inga pengar mer än precis för den mat jag behöver, då kan jag inte skänka och det skär i hjärtat på mej. Jag köper även Faktum, när det står försäljare här. Har jag inte råd, så går jag fram och säger detta. Jag har även frågat vid ett tillfälle om jag fick lov att ge en tjuga när jag inte hade råd med den femtiolapp tidningen kostade och det gick bra. Min dotter såg en kvinna som tiggde utanför en annan Ica-butik i våras och frågade henne om hon kunde köpa något åt henne att äta och dricka. kvinnan blev jätteglad och sa att vad som helst gick bra. Nä, men, sa min dotter om du är muslim så äter du ju inte skinka, vad vill du ha då? Då började kvinnan gråta, hon blev så glad för lite omtänksamhet. Medan hon åt, så satt de och pratade, det behövs inte så himla mycket, lite medmänsklighet, någon krona eller två ( eller mer, såklart) att heja, visa att man ser dem.
Tänk om det hade varit du, hur hade du velat bli bemött?