Jag är fortsatt sjuk. Jag känner mej inte speciellt dålig, förutom att jag fort blir trött, men jag hostar mycket och är snuvig. får ont i huvudet av hostan dessutom.
I morgon skall jag gå till förvaringen, tror jag. De får väl stå ut med mitt hostande, jag får ju stå ut med att vara där......

Idag skall jag upp till samhället trots att jag är dålig. Skall möta en flyttbil och släppa in folket därifrån i en lägenhet.

Igår sökte jag jobb som hbtq-utbildare.
Liten chans att få det, det var sex platser fördelade på hela landet, men fy sjutton så kul om jag kunde ha turen att få jobba med detta.
I förrgår sökte jag jobb på det nya Coop Extra som skall öppna här. Jag känner samma där, det vore kanonkul att få vara med och starta en butik och få vara med och bygga upp den.  Coop har jag ju jobbat på tidigare och trivts enormt bra.
Det är två helt skilda områden, att jobba som utbildare och butiksmedarbetare, men båda bjuder på utmaningar bara på olika sätt.

Jag är inte optimistisk vad gäller mina chanser. Det blir väldigt tydligt när man söker jobb, att 50 år är mycket gammalt. Att jag i den här åldern mår bättre och orkar mer än när jag var yngre, har mängder av erfarenheter som passar fint och dessutom är mer än villig att lära nytt, det spelar tydligen ingen roll för de som anställer.
Vet inte hur många jobb jag sökt, men det är många och inte en kallelse till intervju, ens. Och då söker jag jobb jag är kvalificerad för, har erfarenhet av.
Men, ger upp gör jag inte. Jag skall ha ett jobb ( eller två, de flesta arbeten som annonseras ut är på högst 25 timmar) och en dag kommer det att ske, det vet jag. Jag vet bara inte när, hoppas snart.