Ja, jag har gått med i viktklubb.se. Helgens mödor att finna kläder avgjorde matchen.
Den mellan den del av mej som är övertygad om att överskottet rinner av mej av sej självt och den del som säger att jag faktiskt måste kämpa lite.
Jag har aldrig gjort det, nämligen. Jag är väl en av få som aldrig har bantat, aldrig gått på en diet, aldrig gjort något för att gå ner i vikt. Däremot så har jag gjort en hel del för att gå upp i vikt.
Jag har alltid varit den " lilla " vägt runt 50 kg och även en bra bit under det. Har jag lagt på mej, under vintern, när jag är mer inaktiv, då har jag tappat det så fort våren kommit. När jag pluggade in gymnasiet så gick jag upp till 63 kg under de fyra åren, det mesta på vårterminen - 96 då slutade jag även att röka. Men alla kg plus ett gäng till gav sej av när jag började jobba ( och förvisso röka) och våren därpå låg jag på 47 kg. Folk glodde och de pratade, både till och om mej. Tydligt är att till en smalis säger man precis exakt vad som faller en in. Varje dag blev jag påmind om att " du kan ju äta det där " när jag åt något som alla bantande kvinnor på jobbet inte ansågs sej kunna äta. Det var en kommentar bland många. Ingen visste att jag mådde dåligt av att vara så smal, att jag ville upp 6 kg till min ideala vikt och att jag hade ont i rumpan av att sitta på stolar med stoppning då jag inte hade något fett alls på rumpan. Alla ben stack ut, revben, nyckelben, höftben och för mej som är reumatiker och väldigt känslig just för beröring på ben så var det för jävligt. ( jag hade vägt mindre, efter mitt tredje barn gick jag ner till 45 kg, men av någon anledning så reagerade jag inte så mkt på det, ko g försökte gå upp, det minns jag. )
Men upp eller ner, kroppen har skött det självt. Och till viss del så har den ju gjort det nu också, äter jag gott och ligger / sitter stilla, då går jag upp ( och ner igen när jag börjar jobba )
Jag slutade ju röka igen för fyra år sen, drygt och jag ändrade inte på mina matvanor. Det borde jag nog ha gjort, så hade jag inte hamnat här där jag är nu.
I alla fall. runt ( ha ha ) 15 kg ska bort. Och jag har nu då tagit hjälp av Viktklubb, betalat min avgift och börjat skriva dagbok över mina matintag och min motion. Detta går fint att göra gratis på Matdagboken.se, där kan man sen uppgradera och bli betalande, om man vill.
Men när botten var nådd i söndags kväll, så var det Aftonbladet jag läste och jag tar alltid snabba beslut och klickade in och anmälde mej. Pang bom, bara.
Något jag märker när jag skriver in det jag äter är att det är rätt kaloririk mat, alltså. Får bli bättre på att balansera maten. Jag hoppas att det faktum att jag betalar gör att jag inte ger mej ( är rätt snål )
2 kommentarer:
Varför betala för att höra det man redan vet?
Hej, ja det kan man ju undra.
Den starkaste orsaken är att jag tar det nog mer på allvar då.
Sen så är jag ju inte alls van vid att ha koll på kalorier och här får jag det. Men jag har bokat mej för tre månader, funkar det då och jag sköter mej, då går jag tillbaka till gratisversionen av Matdagboken.
Tack så mycket för din kommentar :)
Skicka en kommentar