Tandvärken blev värre och jag ringde tandläkaren och fick mej en akuttid, fredag em kl 15
Underbart, då riskerar jag inte att gå med tandvärk under helgen. Been there, done that.
Med en Loppa och en Lillstrumpa kom jag till tandläkaren. Loppan var på sitt soligaste humör och charmade både sköterskan och doktorn. Hon gillade att se på mormor när hon låg i den där konstiga stolen. Roligast var det ( verkade det som ) när mormor hade en ballong fast i ansiktet och man bara kunde se en enda tand som stack fram.
Julia, som tandläkaren hette, rensade min tand och la i mer bakteriedödande medel, som smakar väldigt starkt av nejlika, och la på ett förband. Fortfarande nu ikväll så sipprar det då och då fram en stark smak av nejlika i munnen. Undrar om det luktar pepparkaka om jag andas på någon?
Före tandläkarbesöket var vi på begravning, Lillstrumpa, Kapten K och jag. Fullständigt proppfull kyrka. Jag tror de sista gästerna fick stå.
Ingen kista, utan ett bord med ett väldigt fint foto av Kalle, hans urna och blommor. Både det fotot, det som stod vid ingången och det som var på det lilla häftet med psalmer mm, visade väldigt mycket på vem han var, vad han tyckte om. Så tycker jag. De måste ha valts med stor omsorg.
Det var en mycket vacker begravning, ledsam såklart, men väldigt vacker. Och så prästen.....Han var i en klass för sej. Han hade vinnlagt sej om att lära känna Kalle, han hade lyssnat och lagt på minnet, det var fantastiskt att höra honom prata.
Efter begravningen gick vi ut på kyrkogården. Då kom Kalles äldsta flicka A. Hon som varit så mycket här förr om åren. Vi kramades och pratade lite. Så gick vi och tittade på hennes sambos gravsten. Vacker, slät, kolsvart, man ville bara klappa den. Han dog i början av året, så på fem månader har hon mist två av de viktigaste människorna i sitt liv. Man får vara stark för att klara något sånt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar