Med anledning av ett inlägg hos jeanette ska jag skriva lite om pengar
Halva året, drygt, så är jag fattig. Kan man nog säga. Jag får bistånd från soc, 3740 kronor per månad, som ska räcka till mat, kläder, fritid, hygien, förbrukningsvaror, tv, bredband, telefon / mobil. Till detta så betalar soc mina räntor, ca 500 kronor per månad. Amorteringen får jag lägga på is. De står dessutom för el, a-kassa, försäkring. Jag kan ansöka om att få medicin, läkarbesök och tandläkare betalda, den senare till en viss gräns. Är detta fattigt ?  Jag klarar mej fint på mina 3700 men jag måste tänka mej för, hålla i pengarna och planera.
Så kommer den andra halvan av året. Då jag jobbar, tjänar pengar. Drygt 21 000 i grundlön, till detta kommer en bra ob och eftersom jag jobbar alla helgdagar så kommer jag upp i 25-26 000 före skatt.
Jag får ut 18- 20 000, pengar som jag sparar så jag kan leva på dem så länge som möjligt för att slippa soc.
Men jag tillåter mej att köpa sånt jag saknar, fylla på med lite kläder, köpa saker till hushåll eller trädgård. Köpa presenter och julklappar till mina kära
Min dröm är att få jobba för fullt året runt. Kunna lägga 10 000 i månaden på att betala bort gamla skulder,  ta ett nytt lån för att renovera huset, innan det ramlar i hop och sen amortera bort det lånet i snabb takt. Få bort CSN-lånet. Sex år ungefär räknar jag med skulle behövas, sen skulle jag kunna jobba 75 % och ändå få ihop det, kunna spara till annat, tex nytt avlopp och ny avloppsbrunn ( krav från kommunen )