Idag var det jordfästning för min svåger.
En vacker minnesgudstjänst i Grebbestads kyrka.
En enkel vit urna med hans aska i, stod på ett bord som förutom en blå duk var klätt med ett sjökort över kusten här utanför. Bredvid urnan stod ett fint foto på honom och där fanns ett foto av ( om jag minns rätt) hans pappas trålare, plus en del saker förknippade med havet. Stenar, en boj i glas, bland annat. Saker som min syster lagt dit och som alla påminner om honom. Runt foten på urnan låg en enkel krans av röda rosor och på golvet nedanför bordet låg en annan blomsteruppsättning.

Det var enkelt, avskalat och vackert.
Prästen, som var en god vän till min svåger, pratade bland annat om hur svårt det kan vara att tro på att det finns en god Gud när man sitter i kyrkan och skall ta adjö till en man som var mitt i livet.
Loppan, som som vanligt uppförde sej exemplariskt, undrade en del: vem var han som hängde på korset i altaret?( det har vi förklarat förr, men jag tror det kan behövas fler gånger) varför hänger det en båt i taket? varför gjorde prästen så där? ( höll upp pek och långfingret medan hon höll välsignelsen) vad var det för ljud som lät? ( kyrkklockorna) varför ringde de? var är morfar? ( han satt lite för sej själv, för han är så himla förkyld)
Har S på sej glasögonen i urnan? Nä. Varför inte? För att de inte behövs när man är död.
På väg ner till gravsättningen säger ungen:
- Jag hoppas att de tar upp honom ur burken ( urnan)
Jag svarade, - Ja fast det gör de inte.
- Nä, men jag hoppas.
-Fast det gör de inte.
- Nä, men jag hoppas!!!!
Efteråt så åkte vi till min systers hus och fixade kaffe till gästerna. Eller, jag fixade kaffe, mamma och min lillsyrra fixade fikabrödet. Och sen var huset fullt av folk under rätt så många timmar.
Jag satt med min lilla familj, mina döttrar ( min son var inte med) Loppan, såklart, mamma( pappa var bara med i kyrkan eftersom han var så förkyld)  och en väninna, som är systerdotter till min svåger. De andra gästerna satt i ett intilliggande rum, vilket var bra för mej, som har svårt att höra när det är många som pratar och om jag inte sitter nära den som säger något.

Nu är jag hemma igen, skall se på nån film, tror jag och fixa lite mat.Jag lagar nästan ingen mat längre, jag äter på restaurangen varje jobbdag istället. Bekvämt och skönt för mej som inte gillar att laga mat.
Jobbet funkar fint. Nu har vi jobbat ihop oss, blivit ett team. Men, vi är bara fyra, istället för de sex vi var frän början. Två  stycken var praktikanter, som skulle fått provanställning, men det fanns för lite att göra, ansåg chefen och de fick gå. De gjorde förvisso inte så mycket, de stod mycket och pratade, satt och vilade, höll sej i matsalen och kom inte ut och gjorde nåt i disken om det var lite i matsalen, tog inga egna initiativ. Om jag har lite att göra i disk och matsal, så fixar jag andra saker. Tex skurar av stolar, bänkar, putsar av glasrutor, städar golv, städar personaltoaletter, servar med bestick, brickor och glas, jag har alltid jobb. Men de här två, de satte sej bredvid mej när jag städade och tittade på.
Men, även om de inte gjorde mest, så känns det att de är borta, nu ligger ju allt jobb på oss andra istället. När vi tidigare var tre som jobbade måndag, tisdag, så är vi nu två och självklart märks detta.
Men, det går, det får gå.
Jag sover om en sten om nätterna, inga sovmediciner behövs. Jag kommer hem vid nio, kollar datorn, tar nåt att äta, lägger mej vid halv elva och läser en liten stund. Sover till nio nästa morgon och går till jobbet vid elva ( börjar tolv på vardagar) Så här hemma händer inte mycket, inte.
Idag har jag fått tvättat, burit ut returgrejer, strukit ett par gardiner, vikit kläder, diskat och skurat badrummet. På fredag hoppas jag hinna dammsuga och torka av golven. Kanske få upp de få julpyntgrejer som jag har. Nån gran blir det inte i år heller. Ser ingen större mening med det, faktiskt.

Som tur är så har vi ju slutat med julklappar sen ett antal år tillbaka, vi köper bara till Loppan. Och jag har köpt några till henne, har några till i åtanke och hoppas kunna fixa det på lördag morgon innan jag börjar jobba.
Jag har shoppat till mej själv och det är så gott. Jag hade inte köpt kläder på fyra år, så nu var det på tiden.Tre klänningar, 6-7 t-shirtar, lika många linnen, en långärmad t-shirt och en tunn kofta
1par
joggingbyxor, boyfriendfit och några varma tröjor också. Har ögonen på en svart kofta också, men har inte bestämt mej ännu. Men sen skall jag lugna mej ett tag.Det är inte helt lätt att ha HM mitt emot där man jobbar, inte. Jisses vad mycket jag vill ha. Höstfärgerna är verkligen mina färger, dessutom, vinrött, grått och mörkblått.
Men om en vecka blir det rea och då är det halvt pris på mycket och det är ju förbannat retligt att ha betalat fullpris på nåt man kan få för halva. Den svarta koftan vet jag inte om jag vågar vänta ut, risken är stor att jag ingen får i så fall. Men jag skall fundera lite till först.