Jag skall inte dra för stora växlar på detta nu, inte förvänta mej för mycket.
Men jag har blivit kallad på jobbintervju. Döm om min förvåning när jag öppnade mailen i morse och såg att en arbetsgivare ville träffa mej.
Visst jag var på intervju i somras och fick ju det jobbet, ett jobb som jag verkligen stortrivdes med, men detta är första gången jag fått ett sånt här svar på ett jobb jag sökt genom att skicka CV och personligt brev.

Detta visar att man, även när man varit arbetslös i många år, kan bli utvald. Att man inte skall ge upp. Det har jag i och för sig aldrig gjort, heller. Men det har känts rätt så hopplöst, det skall medges. En intervju är ett steg längre, samtidigt så är det ingen garanti. jag sa till en tjej här på förvaringen så sent som förra veckan, att jag nog skulle må väldigt dåligt om jag fick en intervju, fick förhoppningar och sen ändå inte fick jobbet.

Så försiktig optimism är det som gäller nu. I slutet av veckan vet jag!