Så var han död.
Besked fick barnen på Facebook när de öppnade datorn för en dryg vecka sen.
Och visst, de hade tagit avstånd, men ändå. Ett jävla dåligt sätt att inte informera personligt.
Jag sörjer inte, det vill jag göra klart. Jag känner lättnad, för övrigt är jag helt blank, nollställd.
Ungarna? Vad jag vet så sörjer de inte personen, de sörjer att de inte haft nån pappa. Aldrig någon gång någonsin.
Men jag är mest arg. Arg på myndigheter som inte gjort sitt jobb, arg på människor som inte kan vara ärliga, arg på falskheten som dryper kring allt detta.
Och jag kommer att agera mot myndigheterna.
Privatpersonerna får väl fortsätta vara falska, undanhålla sanningen, vända rygg åt de som vill dem väl.
Tråkigt, men deras val. ( ja kanske, men även det är ju diskutabelt. Kan barn ta såna beslut eller lutar de sej enbart åt de vuxna? )
Hur som.
Min exman, den biologiska pappan till mina barn är död.
Han tog sitt liv
Ett fåtal sörjer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar