Det finns de som anser att man inte skall färga håret när man närmar sej de 50.
En del anser att de som färgar håret är fega, alternativt att de själva är modiga som inte färgar sitt hår.
Jag har svårt att förstår det där. För min del så gör folk som de vill.

Jag började färga mitt hår när jag var 14 år och jag kommer att sluta när jag känner för det.
Ibland gör jag längre uppehåll och för de flesta syns ingen större skillnad. För det mesta så färgar jag håret mörkbrunt och det är den färg, blandat med rött som är min egen. Det jag gör är att förhöja den. Sen händer det att jag färgar knallrött, eller nån annan färg som avviker från min egen. Jag har dock aldrig blonderat håret. Jag vill inte utsätta mitt hår för det slitaget en blekning innebär.

 Jag har en hel del vita, kritvita hårstrån, men de är väldigt utspridda så de bildar ingen som helst helhet.
Med lite tur får jag vitt hår när jag blir gammal. Pappa hade mörkt brunt, nästan svart hår förut och han är vit nu. Min morfar hade kritvitt hår. Min mamma, däremot fyller 80 år i år och hon har sitt röda hår som alltid. Lite grått vid tinningarna, annars rött. Inte helt densamma intensiva färgen som förr, men den färg hon har är hennes egen. Hon har aldrig färgat.
För en del år sen stod hon i en kö i en affär och kvinnan bakom frågade vilken färg hon använde......Blev ett styck förvånad tant när hon fick veta att det håret aldrig varit färgat.