Idag har vår lilla Mini namnsdag.
Jag får väl säga lilla, trots att han ju är storebror.
För han blir ju aldrig stur ( som de säger i Pippiböckerna )
Fast jag tror nog att om Max valt själv så hade han blivit 100 år gammal och använt de 18 första åt att jävlas med sin lillasyster, blandat med mer snälla stunder, så där som det kan vara mellan syskon.
För Max så återpublicerar jag den text jag skrev när han hade dött, då sommaren 2010. En del har läst den, för andra så blir det första gången. Den är skriven ur djupet av mitt hjärta, rakt av, inga pauser. Min kärlek till min MiniMax
Här kan ni läsa min text om Mini
Jag kom ju på att jag har högerklicksskydd, så jag kunde inte flytta texten hit, utan får länka istället
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar