Vi kan ta och snacka lite om detta med kommentarer på bloggar, låt oss göra det va?

Jag gillar det här med kommentarer. Om jag får någon, eller några på det jag skrivit, då får jag ju respons
alltihop med bloggandet blir mer levande på så sätt. För mej som älskar att diskutera så kan det innebära att jag får igång en diskussion om ett ämne. ( kan innebära, har inte hänt här ännu )
Men till min stora förvåning och irritation så ska man inte kommentera om man inte säger snälla saker, håller med i allt den som bloggar skriver. Man får absolut inte ha en annan mening om något som bloggaren skrivit, inte tycka att bloggaren gör fel, eller säga att man själv skulle ha gjort annorlunda, tycker annorlunda, än bloggaren. Detta helt oavsett på vilket sätt man gör det. Inte ens om man uttrycker sej försiktigt går det an.
Nä, man ska sälla sej till Styrkekramarkören och i harmoni sjunga ut att man tycker att bloggaren säger, gör, handlar allt rätt och riktigt.
Säger man annorlunda blir man "Den Elaka " och Styrkekramskören stöttar bloggaren och säger snälla saker och kramar. För att väga upp då, antar jag.
Visst man kan ju säga som så att tycker man inte som en person som bloggar, då kan man låta bli att läsa bloggen. Ja då det kan man, men att man inte gillar en sak, behöver inte innebära att man ogillar allt, inte heller om man ogillar flera saker.  För egen del så går jag aldrig till personangrepp, det anser jag tillhör vanligt folkvett. Jag tänker på hur och vad jag skriver och anser inte att jag är elak, eller taskig, jag uttrycker en annan åsikt. Gillar jag inte saker som har med bloggarens smak att göra, då undviker jag att kommentera. Visst, om någon säger att de älskar rött och har rött överallt, så skulle jag kunna säga att rött inte är min färg, utan det är blått, men jag låter bli.
Sedan 2008 snackar jag med människor på forumet Familjeliv.se. Något som varit väldigt givande för mej. Normalt sett så omger man sej ju mest med vänner och familj, människor som är rätt lika en själv och som tycker rätt lika som en själv. Här får man chansen att " brottas " med över 100 000 olika själar, människor i alla åldrar, med olika utbildning, olika ekonomiska förutsättningar, olika politiska åsikter, osv. Det har gjort mej väldigt gott. Man kan inte skriva något där och stå oemotsagd och bara bli kramad inte.  Ta en sån sak som socialbidrag tex.  Någon skriver en trådstart och frågar hur man får socbidrag,och hur mkt man får, kan vi säga. Då får personen en massa svar om hur man gör och hur mkt man får ( vissa vet inte men tror att de vet, så då blir det lite tokigt ) Så har vi dem som svarar att den som söker är en parasit, bör söka jobb, att det finns massor med jobb, att det är skamligt att gå på soc, osv. Att svara såna människor på ett sätt som inte renderar en varning kan vara en utmaning. Jag har lyckats bra.
I trådar om invandring får man verkligen hålla tungan rätt i munnen. Ibland känner jag att jag vill ge ett svar som: - Du är ju en fullblodsidiot (och du är säkert ful också) men det har jag aldrig gjort.
Men det finns tillfällen när även jag anser att man kan hålla sej ifrån att kommentera. När man kan diskutera det man inte tyckte om, eller inte höll med om med sina kompisar eller på ett anonymt forum tex.  Och detta är när en mamma som mist ett barn bloggar om det och får kommentarer om att hon inte ska skriva om sitt döda barn, eller inte visa kort på det. Eller ännu värre. Något som hänt precis nu. En mamma bloggar om de barn hon har och de hon mist. Nu i veckan miste hon sitt tredje. Det framkommer väldigt tydligt att bloggen handlar om detta ( både levande och döda barn och vardagsliv, alltså ) Hon ville, som alla andra mammor, visa upp sitt barn och la ut en bild. Då fick en läsare spatt och började ringa runt till bloggarens släktingar och tala om vad h*n ansåg om att ha bilder på döda barn på sin blogg. H*n skrev alltså inte ens en kommentar ( vilket även det hade varit fel ) utan trängde in i bloggarens privatliv. Då har man gått över alla gränser.
Men i andra fall, där det inte handlar om sorg, så kan jag inte tänka mej något tillfälle som man ska låta bli att kommentera text. Skriver jag om mina skulder hos kronofogden tex,  så får jag räkna med att det finns läsare som reagerar negativt och tycker jag är en slarver och skit som har såna skulder. Har de kommenterat så kan jag bemöta och förklara. Skriver jag att jag går på soc, så finns det säkert läsare som anser att jag inte borde göra så. Vi kan diskutera det. Att jag skriver om den misshandel jag utsattes för, finns säkert de osm anser att sånt pratar man inte högt om. Vi kan diskutera det med
Jag hävdar att alla har rätt att tycka och uttrycka sina åsikter. Men man ska sköta det snyggt
Olikheter berikar.