Detta var också dagen då min faster, Inger, begravdes.
Min pappas lillasyster dog av cancer för några veckor sen.
Jag kunde inte gå på begravningen då jag var så himla förkyld och kände att jag bara inte orkade med resan
till Göteborg och inte ville jag smitta någon i kyrkan heller.
Jag kommer att minnas Inger som en kort, smal, liten kortklippt kvinna, alltid glad och med minst två rävar bakom örat. Glitter i ögonen och säkert med en massa bus på lager. Lite som jag själv.
Säkert ett arv från farfar.
Hon bodde inte här när jag växte upp, utan hon hade sen länge flyttat till stan. Sommartid bodde hon i stugan hon ärvde av farfar ute på en ö utanför Grebbestad, så då träffades vi ibland.
Vi är inte så himla släktkära i den här familjen ska gudarna veta.
Så de flesta minnena kommer från de gånger vi träffats när jag varit vuxen och dem ska jag bära med mej med värme, så länge jag lever.
2 kommentarer:
Det är en historia för sig det där med släkt och hur nära eller inte man är. Kan man ändå hitta en gemenskap efter många år ska man vara glad och vara rädd om den som du skriver.
Svar: Ingen har nämnt ordet fibromyalgi. Däremot börjar det nystas om att klimakteriet kan ge denna värk och inflammation. Vad vet jag? Ska till doktorn idag och har tel.tid med gyn nästa vecka. Lika bra att köra hela racet för att utesluta. Då kanske vi till sist kommer fram till orsaken/Kram
Ja jag håller med.
Jag tänkte det när du skrev SVBK på din blogg serru.
Oj kan klimakteriet ge värk ? Fasen jag som går och väntar på det för att eventuellt bli av med min :)
Skicka en kommentar